Burning Britain.
Kategori: Allmänt
Bättre sent än aldrig har jag nu läst Burning Britain. Boken är ämnad att presentera punkbanden i England, nej förlåt-United Kingdom mellan åren 80-84. Att lista band rätt upp och ner är väl inget större problem kanske, men att man måste sålla är ju självklart - varenda garageband kan ju inte listas, och sen kommer den evigt diskuterade frågan vilka band som passar in?
Ian Glasper har valt att i princip strunta i anarko-scenen....samt Oi-scenen. Och redan DÄR så måste det varit djävligt svårt att veta vilka band man ska ta med för att i alla fall täcka lite av de scenerna, och vilka som man inte ska ta med. Det är rätt viktigt när man läser boken att hela tiden komma ihåg att:
Inte haka upp sig på detaljer, just angående vissa bands eventuella tillhörighet. Jag själv kämpade med det, och även fast jag inte gillar alla uppdelningar, i en perfekt värld är punk....ja, punk. Men liksom de flesta andra så använder jag mig av dom. Men jag försöker att inte klura i eller ifrågasätta varför vissa band inte kom med, och varför vissa kom med. Oi-scenen representeras av bla Cockney Rejects, Angelic Upstarts och 4-skins.
Och japp, där kan man (och det gjorde jag) börja klura på om dessa är så bra representanter....anledningen att dessa är med är enligt författaren att de var "cross-over" och gick hem i både punk och skinheadkretsar. I övrigt så är det ju sällan lätt då gränserna (som inte borde finnas, riv ner murarna och kalla punk för punk!) mellan vad som är Oi och vad som är punk...och jo, ni förstår hur jag menar.
Men vidare nu....
Boken är uppdelad geografiskt, och det är en bra blandning av kändare och mindre kända band. Men även här så var det svårt för mig... jag kunde helt inte stå emot att beta av favoritbanden först-band som Special Duties, Abrasive Wheels, Newtown Neurotics, The Partisans, Action Pact med fler....
...och det innebar att jag tyvärr blev lite halvt uttråkad. när jag kom till band som jag inte hört alls, och som knappt hann vara aktiva innan de splittrades och knappt kan ståta med två sjuor....band som tex Xtract och Soldier Dolls.
Visst-jag är alltid öppen för att hitta "nya" band....men det blir lite trist då det inte är lätt att på sådant lite utrymme som vissa band får-att skapa något intresse där mycket av infon bara handlar om medlemsbyten....att nya musikaliska intryck görs bäst när de kommer in i öron direkt....blev för mig ganska klart.
Mitt betyg på boken kan bara bli "sådär"...men under omständigheterna lyckas Glasper få till en informativ och intressant bok.
(men det här inlägget tar nog priset för "mest svammliga inlägg)
Ian Glasper har valt att i princip strunta i anarko-scenen....samt Oi-scenen. Och redan DÄR så måste det varit djävligt svårt att veta vilka band man ska ta med för att i alla fall täcka lite av de scenerna, och vilka som man inte ska ta med. Det är rätt viktigt när man läser boken att hela tiden komma ihåg att:
Inte haka upp sig på detaljer, just angående vissa bands eventuella tillhörighet. Jag själv kämpade med det, och även fast jag inte gillar alla uppdelningar, i en perfekt värld är punk....ja, punk. Men liksom de flesta andra så använder jag mig av dom. Men jag försöker att inte klura i eller ifrågasätta varför vissa band inte kom med, och varför vissa kom med. Oi-scenen representeras av bla Cockney Rejects, Angelic Upstarts och 4-skins.
Och japp, där kan man (och det gjorde jag) börja klura på om dessa är så bra representanter....anledningen att dessa är med är enligt författaren att de var "cross-over" och gick hem i både punk och skinheadkretsar. I övrigt så är det ju sällan lätt då gränserna (som inte borde finnas, riv ner murarna och kalla punk för punk!) mellan vad som är Oi och vad som är punk...och jo, ni förstår hur jag menar.
Men vidare nu....
Boken är uppdelad geografiskt, och det är en bra blandning av kändare och mindre kända band. Men även här så var det svårt för mig... jag kunde helt inte stå emot att beta av favoritbanden först-band som Special Duties, Abrasive Wheels, Newtown Neurotics, The Partisans, Action Pact med fler....
...och det innebar att jag tyvärr blev lite halvt uttråkad. när jag kom till band som jag inte hört alls, och som knappt hann vara aktiva innan de splittrades och knappt kan ståta med två sjuor....band som tex Xtract och Soldier Dolls.
Visst-jag är alltid öppen för att hitta "nya" band....men det blir lite trist då det inte är lätt att på sådant lite utrymme som vissa band får-att skapa något intresse där mycket av infon bara handlar om medlemsbyten....att nya musikaliska intryck görs bäst när de kommer in i öron direkt....blev för mig ganska klart.
Mitt betyg på boken kan bara bli "sådär"...men under omständigheterna lyckas Glasper få till en informativ och intressant bok.
(men det här inlägget tar nog priset för "mest svammliga inlägg)
