Rekviem för John Cummings.
Kategori: Böcker.
Det här var nog den svåraste bok jag läst...om man räknar bort Pojken som kallades det och Svarta vykort, för de kunde jag inte ta mig igenom. Kanske är det för att jag vet hur det slutar, lite samma känsla som jag fick när jag läste Chelsea horror hotel av Dee Dee Ramone. Den sistnämnda ska väl anses vara "rolig" och "flippad" men vet man minsta lilla om Dee Dee och hans drogproblem så kan man ju räkna ut att boken förmodligen bygger på hans nojor under påverkan....droger som till slut tog hans liv...då har jag svårt att se det "roliga" i det hela.
Men nu handlar det om John Cummings, Johnny Ramone. Och hans liv, och mycket hans kamp mot prostatacancer. Tidigare har jag läst en del om Ramones (givetvis, de har ju hängt med hos mig i 20 år ungefär) och det var minst sagt ett band med problem. De flesta fans känner väl till konflikterna mellan Johnny och Joey bland annat....och faktiskt så har Johnny framstått som arslet i bandet.
Nu är det inte förmildrande att han är blev sjuk och dog, men jag måste säga att jag omvärderat bilden av honom en del. Han ger sin sida av vissa saker, utan att det blir "för mycket". Som fan så fick jag också reda på en del fakta om bandet jag inte visste innan.
Jag vet inte om jag kan rekommendera boken till någon direkt...för den är ju sorglig. Inte så sorglig att det är en enda lång bok om Johnnys dödskamp...men visst, det skär i hjärtat på en när han blir sjuk och sen när både Joey och Dee Dee dör under bokens gång, samtidigt som Johnny är sjuk....det var inte långt till tårar om man säger så. Och det är ingen lek för någon som får prostatacancer, men det måste vara fruktansvärt då en person varit gitarrist i ett av världens mest kända band*...och plötsligt bli sjuk, få svårt att hålla tätt, tappa hår och så vidare.
Den är svårt, den är känslosam men som sagt inte nattsvart hela tiden, men ni får välja själva....
Men nu handlar det om John Cummings, Johnny Ramone. Och hans liv, och mycket hans kamp mot prostatacancer. Tidigare har jag läst en del om Ramones (givetvis, de har ju hängt med hos mig i 20 år ungefär) och det var minst sagt ett band med problem. De flesta fans känner väl till konflikterna mellan Johnny och Joey bland annat....och faktiskt så har Johnny framstått som arslet i bandet.
Nu är det inte förmildrande att han är blev sjuk och dog, men jag måste säga att jag omvärderat bilden av honom en del. Han ger sin sida av vissa saker, utan att det blir "för mycket". Som fan så fick jag också reda på en del fakta om bandet jag inte visste innan.
Jag vet inte om jag kan rekommendera boken till någon direkt...för den är ju sorglig. Inte så sorglig att det är en enda lång bok om Johnnys dödskamp...men visst, det skär i hjärtat på en när han blir sjuk och sen när både Joey och Dee Dee dör under bokens gång, samtidigt som Johnny är sjuk....det var inte långt till tårar om man säger så. Och det är ingen lek för någon som får prostatacancer, men det måste vara fruktansvärt då en person varit gitarrist i ett av världens mest kända band*...och plötsligt bli sjuk, få svårt att hålla tätt, tappa hår och så vidare.
Den är svårt, den är känslosam men som sagt inte nattsvart hela tiden, men ni får välja själva....
