barbedwirelove.blogg.se

 

10 år på nacken så relevansen att recensera en sådan platta?

 

Jo..mest för att gnälla eller anmärka på hur fel det kan bli när det bara kunde bli bra i teorin kanske?

 

En samling med two-tone banden utgivet av Trojan i det där snygga papp-askarna - kan inte bli fel eller?

 

Jo....det blev både fel och förbannat tråkigt samt även missvisande. Jag ska dock reservera mig mot att det kanske var p.g.a problem med rättigheter som det kanske blev så trist? Att kanske studioversionerna av många låtar inte gick att köpa loss (jag vet dock inte hur sådan fungerar egentligen)

 

Men den här skivan har i alla fall 50 låtar, och endast 16 är studioversioner. Många av liveupptagningarna återfinns på lågprissamlingar som man hört till leda....så där kom första och andra tråket.

 

Eftersom det inte är så många grupper med, vilket jag också har åsikter om men mer om det sen - så kör jag grupp för grupp.

 

Bad Manners: Har aldrig varit några favoriter även om de gjort bra grejer. Men för mycket ploj och buskis kombinerat med återsläpp av gamla skivor och "nya" med samma gamla låtar (oftast i liveversioner) på 90-talet gjorde att jag tappade intresset för gruppen. Här är det inte bara fjantiga låtar som Can Can utan en del bra men....studiolåtar hade varit att föredra om de nu var tvungna att plockas och det måste de ju.

 

The Specials: Blandat studio och live....studioversionerna är från 90-talet då Terry Hall inte var med och bandet mest lät som ett dansband. Hur de kan göra Return of Django, Skinhead girl med fler klassiker så djävla dåligt kan jag inte fatta - och som sagt-det låter mer dansband än ska/reggae. Dödsstöten kommer när två låtar tillsammans med Desmond Dekker körs, fruktansvärt dåligt.

 

Coventry Automatics:...som var The Specials namn innan de bytte. Låtarna de har med här är och blev hits på främst första plattan men de här versionerna är otroligt tama och tråkiga. Men det kanske finns en poäng som en tidsdokument?

 

Och så är The Beat med såklart?

Nja...SPECIAL Beat är med. "Supergruppen" som turnerade runt för (hysat?) fulla hus när ska-musiken låg i hyfsad dvala (nåja) och det fanns nog en poäng med det om man såg dom live men på skiva....nja.

 

Ljuspunkten är The Selecter trots att de precis som Bad Manners körde slut på sig själva på 90-talet med skiva på skiva med samma material. Men Pauline Black är alltid en fröjd att höra och det är med några låtar jag inte har.

 

Men varför är inte Madness med? Oavsett om det anses att de inte passar in då deras ska-period var rätt kort så...borde de väl ändå vara med? Deras poppigaste spår är helt klart bättre än mycket på skivan? Och kunde inte några av "B-gängen" plockats med?

 

 

 

Det hade ju nästan varit relevant att ta med The Apollinaires och Swinging Cats också?

 

Nåja....det kanske även var menat-teori nummer två-att det ska vara "limited tracks" dessa livegrejer? Var det kanske så Trojan resonerade?

 

Det här skivan kommer knappast spelas vidare ofta, men jag hade ju mina aningar vad jag skulle få men det kändes ändå dumt att låta bli när man hittar en tre skivors box för en spottstyver.