barbedwirelove.blogg.se

 

Som redan konstaterat så förstår jag helt klart Booze and Glorys stora popularitet och jag är redan frälst. Ett band som vekar ha sunda värderingar, känsla för tradition-som inte minst märks i öppningsspåret Our passion där introt är ett rattande mellan radiokanaler som kör gamla Ska och skinhead reggae klassiker...samt att de lyckas få till texterna som på pappret kan verka ganska klyschiga och melodierna sitter nästan jämt.

 

Allt på denna skiva är dock inte klockrent om jag ska dra upp lite negativt. Plastic skinheads håller inte riktigt textmässigt och en del blir lite larviga som Hooligan och My girl, inte minst då det ska skönsjungas lite.

 

Men trots detta är skivan mycket bra och de ska ha cred för att de försöker behandla annat i sina texter än bara fotboll, våld och bärs (även om det finns mycket sådant) Det ger också en bra variation då bandmedlemmarna varvar med leadsången, jag är inte hundra på vem det är som gör bäst insatser men jag tror det är gitarristen Liam-främst i Never return. Ett annat favoritspår är Until the end och covern på Alex go av Polska Horrorshow är riktigt bra samt så är det kul att Sverige får en hyllning i Weekend in Karlskrona, det finns kanske en viss chans att de kan komma att besöka vårat avlånga land snart igen, får se om de blir lika nöjda med det besöket.

 

Relaterat, recension av deras singles collection:

http://barbedwirelove.blogg.se/2013/september/booze-and-glory-singles-collection.html