barbedwirelove.blogg.se

facebook.com/barbedwirelove77

Attentat-Fy fan.

Kategori: Skivrecensioner.

 
 Det blir alltid lite svårt för mig när ett band man gillat länge återförenas.Jag vill att de ska låta nästan identitiskt som när det begav sig-samtidigt som jag inte gillar när band bara kör på säkra kort och i princip bara spelar på folks nostalgi-nerver.

Attentat hamnar någonstans mitt emellan med sin Fy fan från förra året-deras första platta på 20 år. Visst känner jag igen bandet när de precis som förr levererar melodiösa låtar som sätter sig tokfort och som man lär sig sjunga med i snabbt. Jönssons röst har mognat en aning (konstigt vore kanske annat?) och jag ser det som positivt då ibland förr tyckt det blivit kanske lite för snällt mellan varven. Bandet spelar dock snabbare än vad de gjorde förr, lite hårdare sound utan att tappa sitt speciella sound.

Vilket för mig in på en annan punkt-i många recensioner så har det nämns att bandet är "lika arga som förr". Jag vet inte men jag har aldrig ansett  att bandet ens var så vidare arga? Kritiska javisst men om man räknar bort Ge fan i mej och några få till-när var dom så arga? Även om de på skivan kritiserar mycket så känner jag inte direkt att de är arga, det kan kanske vara så att det melodiösa tar lite udden av saken och man fokuserar på
det tralliga men trots det så önskar jag emellanåt lite mer aggressivitet i sången.

Vidare kör de helt klart på en del nostalgi, men jag hoppas detta inte är ett kommersiellt drag för att locka till sig sina gamla fans-bland annat genom att blicka tillbaka till svunna tider i Sweet och Slade samt Sång till punkarna....och alla uppenbara lån från The Clash.Men detta måste ju vara gjort med glimten i ögat? Och visst måste även bandet vara medvetna om sitt lån från Newtown Neurotics i Occupy Wallstreet?

När det gäller nyskapande så närmar dom sig väl lite sådant i Prins, som är någon sorts nu-metal historia med en förfärlig gäst-rap av två tjejer vid namn Silversystar. I mitt tycke blev det inte alls bra och trots att jag inte på trendkänslig så gick väl det tåget för länge sedan?

Något som jag mer ställer mig undrande till, med risk för att försvinna in i överanalysering...är att jag flera gånger inte riktigt förstår vad de menar i sina låtar. Som i Fattiga och rika men främst Fy fan svenska man. I den sistnämnda....driver dom med den stereotypa bilden av en svensk man, generaliserar dom själva eller riktar den sig helt enkelt till just sådana som beskrivs i texten? Det är flera av låtarna som ställer mig undrande till vad de egentligen handlar om men kanske är det så att bandet bjuder en till att tolka själv?

Så lite förvirrande är denna skiva, som väcker en del funderingar men bra är den på många håll och en värdig comeback av ett band som fortfarande leverar live. De har bland annat följt upp denna skiva med singeln Skyltsöndag i GBG och det ska bli intressant att se hur fortsättningen för bandet blir.

Kommentarer


Kommentera inlägget här: