barbedwirelove.blogg.se

facebook.com/barbedwirelove77

Stilett-S/T

Kategori: Skivrecensioner.

 
 
 I december förrförra året berättade Crippe för mig att han hade ett nytt band på g, dock något förtegen om det hela. Några månader senare visade det sig att bandet hette Stilett och innehöll folk med minst sagt fina meriter från andra band. Spliff och red stripe hette första smakprovet och denna spred sig ganska långt i mina bekanstkapskretsar, precis som det andra smakprovet-Född att förlora. Så  jag var minst sagt spänd på  fullängdaren som släpptes nu i slutet av januari.
 
Och vilken debut av bandet. Långt efter den värsta vågen av Rancid-kloner leverar här dessa rutinerade herrar finfin punk på svenska med influenser från just Rancid men även en hel del Operation IVY. Hade den här skivan kommit för 10 år sedan hade jag förmodligen bara suckat men då åren gott och dessa herrar har trovärdiget att göra Rancid punk på svenska så...sitter det som handen i handsken.
 
 
På denna vinyl så finns inte ett enda dåligt spår och det är en bra blandning av melodiösa spår och mer ösiga sådana. Låtar som sätter sig direkt förutom redan nämnda är Dö ung och Radio Stilett och avslutningen kan vara den bästa jag hört på skiva på bra länge- (Kan någon) ropa polis där det inte låter så lite The Clash-en baktaktshistoria och det är nästan så att det skulle kunna vara en låt av The Clash-vilket inte är ett dåligt betyg enligt mig.
 
Textmässigt så är det väl ganska få solskenshistorier och det är väl ett inte helt okänt faktum att bandet har Adam från numera nedlagda Tysta Mari på sång-och det är väl där jag ser en referenspunkt banden emellan, just i texterna. Annars så är bandet helt klart "ett eget" band enligt mig och jag tycker Adam sjunger bättre än på bra länge och även fast jag verkligen gillar Tysta Mari så gillar jag att höra honom sjunga mer punk än det blev på senare år.
 
På plattan gästar Alonzo på en låt och Karl Blom, som jag närmast känner igen från Dims Rebellion spelar gura på alla spår utom ett samt att Gustav Horneman medverkar på orgel (som jag närmast känner igen från The Cigarres) 
 
Snart ger de sig ut på vägarna tillsammans med Asta Kask och då står jag helt klart längst fram. Toppbetyg för denna skiva.

Kommentarer


Kommentera inlägget här: