Jenny Woo-Proud of every scar.
Kategori: Skivrecensioner.
Oi-scenens mest omtalade artist (?) är tillbaka med en ny skiva. De flesta verkar ha en åsikt om Jenny, med många av dessa åsikter handlar ofta om allt annat än hennes musik. De flesta vet nog vad jag menar.
Och kanske är det just anledningen till att hennes texter är som dom är. Ett svar till sådana som klagar, ofta utan vidare substans. Egentligen kan jag väl bara spekulera i att det är så men jag tror det åtminstone finns ett uns sanningen i det.
Däri ligger också problemet. För det känns som att hon fastnat i ett ekorrhjul gällande sina texter, och upprepar sig gång på gång. Lite som band som Evil Conduct, Perkele och Discharger också gjort/gjorde. Sen vet jag inte om det är revanschsuget som driver henne men oavsett om det är så eller ej-så börjar det kännas som att om man hört 3 låtar av henne-så har man hört alla.
Folk som gillar henne väldigt mycket gillar säkert den här skivan också-själv tröttnar jag efter halva. Glory days och Freedom tillhör höjdpunkterna.
