barbedwirelove.blogg.se

facebook.com/barbedwirelove77

Classic punk revisited.

Kategori: Gigrecensioner.

Bankiren på lördagen bjöd på punkcovers, det hade utlovats en resa från 70-talet och framåt framförda av Kir Bash band och en del gästartister.
 
Jag var lite orolig innan att det skulle bli after-ski känsla där det skulle komma en massa folk som normailt lyssnar på punk sparsamt men som överförfriskade skulle  skråla med i de få ord de kan i 800 grader.
 
Men det skulle bli intressant att se vad bandet skulle åstadkomma, jag visste att de kan lira och har en del kunskaper men ofta blir det VM i självklarheter när sådant här ska avhandlas....och ja, kanske är jag petig och tar det hela lite för allvarligt men punken var min första kärlek och ja-jag tar det allvarligt.
 
Men det hela blev bra. Bland annat bjöds vi på under de två seten:
 
Timebomb, Ever fallen in love, London Calling, Blitzkreig bop, If the kids are united, Anarchy in the UK (som dock lät mer som Mötley Crues tolkning), Should I stay or should I go och  Pretty vacant.
 
 
 
 ....samt en del amerikanskt som Bad Religion (21 century digital boy), American Idiot och Basket case av Green Day och tyvärr Blink 182.
 
Bäst var Tossa (Puffball, Tribualtion) som drog av New Rose och Sonic Reducer.
 
Jocke från The Value när han sjöng Dead Cities av Exploited.
 
Och Stålis, som spelat i jag vet inte hur många metal-band (och för närvarande frontar Bombs of Hades) bidrag som var Holiday in Cambodia och Last Caress.
 
 
 

 
 
 

Utanbygatan på Bankiren.

Kategori: Gigrecensioner.

Utanbygatan för helt klart vidare Västerås fina baktaktstradition. Ett band som jag måste säga gjort lite av en kometkarriär - åtminstone med Västerås mått mätt.
 
Det som gör att bandet står ut är att de frontas av två tjejer, Amanda-Karin och Malin. Som inte bara har grymma pipor men som verkar kunna hantera var och varannat instrument. På den här spelningen som gick av stapeln på Bankiren hanterade Malin melodika och munspel och Amanda-Karin dragspel, klarinett och när hon på slutet drog fram en saxofon var jag tvungen att skaka lite på huvudet av förvåning och undra: finns det något instrument dessa tjejer INTE kan spela?
 
 
 
Bandet var både svängigt och gungigt, precis som förra gången jag såg dom. Jag hade inte riktig koll på vad låtarna hette innan men med hjälp av det efterforskningar dagen efter så gillade jag Lugn och ro, Allt jag vill samt Tiden går mest.
 
De körde  slut på sina låtar, där alla är på modersmålet och det blev riktig rock n roll i slutet på en förstärkare började lukta märkligt och tydligen brann. Jag var lite skeptisk till datumet (den 17:e) till en början då det väl inte är den bästa tidpunkten men det blev bra med folk trots att säkert inte många hade överdrivet mycket slantar kvar.
 
I min bok är Utanbygatan det bästa reggae-bandet från stan sedan The Repeaters. Så jag hoppas att de lyckas hålla ihop bandet och jag ser gärna ett vinylsläpp också.
 
 
 

Kulturnatten.

Kategori: Gigrecensioner.

Och så var det dags för Västerås Kulturnatt, där det alltid är mycket folk i rörelse och kultur i alla dess former inne i city. Bland annat så skulle punkbandet Död Romans göra sin premiär spelning, ett band med bekanta så det var givet att knalla ner till Bankiren för deras gig 19:40....
 
...trodde ja ja.Tydligen hade bandet skrivit på facebook att spelningen var uppskjuten 50 minuter-vilket jag missat så då jag redan var på plats just då så fick jag istället se Hawkins. Ett band som jag såg tidigare i år när de var förband till Charta 77-en lite konstig parning i mina ögon men då som nu kan jag konstatera-även om deras sorts musik inte är min grej - så vet dom vad dom håller på med.
 
Men halv nio var det dags som sagt och jag visste inte riktigt vilka alla i bandet var men jag blev lite paff när de visade sig att gitarristen var Niklas med förflutet i bland annat Jailbreak Academy. Död Romans lät lite som jag anade, svensk punk med texter på svenska i stil med The Flints och kanske lite Social Distortion. De rev av 9 låtar där Hjärta av guld och  Aldrig som mig var bäst. Texterna lät mycket intressanta och personliga. Avslutningen blev en cover på Beväpna er med Niklas på sång.
 
 
Mycket bra debut och jag hoppas att vi får se mer av detta band.
 
Efterföljande Silly Section föll mig inte i smaken även om de väl inte direkt fick en chans förvisso. Så det blev till att slå ihjäl lite över en timme innan Nattflaxa skulle spela. Bland annat kikade jag på trashbandet Tyranex och även om trash normalt sätt inte är något jag lyssnar ihjäl mig på så ger jag det här bandet med beröm godkänt. Mest på grund av den mycket duktiga sångerskan.
 
 
Och så var det Nattflaxa då. Ett band var skiva jag köpte ganska omgående när den kom ut i slutet av november för 2 år sedan. Jag bevittnade även deras första spelning kort därefter och deras blandning av (i mina öron) Agnostic Front och sena The Exploited så var mina förväntningar höga då det inte direkt var igår jag såg dom sist.
 
Och ja....Bullet for a bling blev öppningen och det rullade på. Och bandet har utvecklats sedan senast, eller kanske jag ska säga petat in nya influenser i sina nyare låtar. Och tja - det var inte dåliga låtar men jag föredrar helt klart deras hardcorestil mera, som låtarna på nämnda skiva. Sen så antar jag att de inte hade världens bästa medhörning på scenen för de såg lite osäkra/frågande ut mellan varven och kom inte riktigt igång.
 
 
En bra kväll med bra musik till priset gratis.
 
 

The Manics@Släcka bränder.

Kategori: Gigrecensioner.

I helgen gick Släcka bränder av stapeln runtom i Västmanland, evenemang som hölls för att samla in pengar till dom som drabbade av den stora skogsbranden runtom i länet. Det var en massa band ur flertalet olika genrer och det band jag valde att se på fredagskvällen var The Manics från Norrköping.
 
Ett band jag föll pladask för första gången jag såg som live i september 2011-redan då såg jag att bandet hade stor potential och tyckte synd om dom för att de spelade för en sådan fåhövdad publik.
 
Tyvärr blev det likadant här, efter en försening med över en halvtimme så avverkade bandet en mycket bra spelning inför högst 20 pers i ABF-källaren. Trots den dåliga uppslutningen öste bandet på och drog av 11 låtar om jag räknade rätt där mina favoriter för kvällen bland annat blev 24 seven, One ugly child, I dont need you och Just be there (som de avslutade med) Och de gjorde verkligen sitt bästa men den unga publiken var helt klart svårflirtad även om ett par drog några danssteg och det blev några artiga applåder i alla fall.
 
 
 
Och jag fick samma känsla den här gången som varje gång jag hör dom-det här bandet borde i en perfekt värld vara hur stora som helst...men sen när är skiv/musikbranschen rättvis?
 
Men till er som missade dom...ni missade verkligen något.
 
Gör inte om det misstaget.

The Repeaters-11 år senare.

Kategori: Gigrecensioner.

Dert här blev 11:e gången jag såg The Repeaters, ganska påpassligt då det var 11 år sedan de stod på en scen tillsammans.
 
Det hade regnat en hel del timmarna innan och det vore väl fan om hela spelningen skulle regnat bort-eller snarare att folk inte begav sig ner för att se dom på grund av vädret. Men det styrde upp sig med regnstopp och jag var nere på plats runt en 10 minuter innan de skulle gå på. Jag och typ 10 pers till så det bådade inte gott. Men även om det kanske inte blev såpass många som evenemanget på facebook sa-så blev det nog en bit över 100 pers i alla fall. Många dök upp i elfte timmen (den siffran igen?).
 
Bandet öppnade med en av deras bästa låtar-Stand tall och i de första tre ingick även All I ever wanted och Nothing in between. Att bandet endast repat tre gånger innan märktes inte alls-de var i mina öron lika bra som de var när det begav sig sent 90-tal/tidigt 00-tal. Och känslan av hur mycket man saknat svängig ska med blås (och en del reggae) gjorde sig påmind. De varvade friskt mellan sina 5 släpp-som innefattar en egenutgiven cd, tre vinylsinglar (varav en på bolaget A message to you) och en fullängdare. 
 
 
 
En fröjd att se dom igen och ja-de var helt klart ett av Västerås bästa live-band. Om nu grabbarna eventuellt fick blodad tand av den här spelningen så hoppas jag det inte dröjer tills 2025...tills nästa gång.
 
 
 
 

Johan Johansson@Cityfestivalen.

Kategori: Gigrecensioner.

Cityfestivalen i Västerås är 3 adagar varje år med en massa musik och kultur. Givetvis så skriver tidningarna i stan om den men givetvis kan de inte täcka allt. Så det var synd att faktumet att Johan Johansson skulle spela akustiskt gick ganska obemärkt förbi i tidningarna, och att många inte läste programmet bättre. För jag kan lätt räkna upp 30-40 pers skulle velat se det.
 
 
 
Men,men....det blev en ganska intim spelning och publikmässigt så var det runt 50-60 pers i alla fall-vilket kanske gjorde det hela bättre? 
 
Jag hade inte hört så mycket av honom akustiskt innan, någon låt här och där genom åren men jag måste säga att jag hade mycket stor behållning av hans 45 minuter långa konsert. Han var glad, ödmjuk och bjöd mycket på sig själv-som de gånger han råkade spela fel t.ex. Ganska få låtar annonserades ut med namn men bra var dom i alla fall. Texter som avverkade politik, poänglös skitreklam för skitprodukter, Big Brother och  en hyllning till slentrianen till exempel. Och vi bjöds även på en KSMB-cover i form av Blått & guld.
 
Tur för oss som var uppmärksamma och hittade giget i kalendern, synd för dom som missade. 

Charta77+Generalerna+Hawkins.

Kategori: Gigrecensioner.

I fredags-den 23:e var det bra punkspelningar i hela landet. I Västra Aros bjöds vi på innehavarna av publikrekordet på Bankiren-Charta 77 som skulle ha sällskap av Generalerna och för mig helt okända Hawkins. 
 
Jag hoppades väl hemma på en sval kväll och egentligen var peppen inte stor att gå in i en varm lokal men det var ju spelning så...på vägen ner kändes det okej men det tog inte länge innan man märktye hur varmt det var inne i lokalen. Och dessutom smakade ölen blaskigare än någonsin till råga på det.
 
Något publikrekord såg det inte direkt ut att bli när Hawkins gick upp på scenen och drog igång med sin någon sorts (hård) rock. Jag tyckte de var en aningen malplacerade denna kväll och förstod inte riktigt meningen med att ta med ett band som spelade sådan sorts musik....när det ju var en punkafton. Jag språkade med en del bekanta och detta men missförstods och fick bland annat förklaringen (eller ursäktandet) "de är ju unga". Jag menade inte att bandet var dåliga på att spela för spelade kunde dom. De kändes som sagt bara inte rätt för den här kvällen. Nåja, de drog av en 6-7 låtar i alla fall där höjdpunkten var covern på Black Knight.
 
Generalerna har jag inte sett på en 2-3 år och de har helt klart utvecklats och kommit långt sedan dess. Var jag ska placera dom musikaliskt vette sjutton men....tja, mer pop än punk men med en bra scennärvaro-främst av sångaren Björn och lite baktakt då och då plus att tillkomsten av saxofonisten var bra. Jag har inet hört deras nya skiva som kom rätt nyligen men nyaste låten jag kände igen var Bara en stjärna faller, sen hade jag behållning av äldre låtar som Kvart i fem, Vackrast i stan och avslutningen med Jockes kalas.
 
 
 
 
Och huvudakten då....ett band jag anser blivit aningen överexponerat de 3 senaste åren. Det känns bland annat omöjligt att ha en större punktillställning i mellan-Sverige utan Charta. Det blir lite tjatigt och jag undrar om det ens direkt finns en marknad. Jag har inget emot dom så- de är ett okej band men ibland känns det som-inte nu igen!
 
De gjorde i alla fall en bra dag på jobbet och blandande bra mellan låtar från skivorna de gjort men jag ska erkänna att jag lyssnade med ett halvt öra.
 
 
Men det är bra att punkspelningarna bli oftare och oftare i stan men....nu börjar det kanske bli lite väl många reprisakter.
 
 

Comminor@KGfestival.

Kategori: Gigrecensioner.

Igår skippade jag slutet av den andra perioden i Sveriges match mot Slovakien för att knalla ner till Culturen för att se Comminor för första gången på ungefär 10 månader. Då de sedan sist släppt en nya skiva som jag inte hört mycket ifrån skulle det bli intressant att höra nytt material.
 
Som bonus fick jag även se ett annat band-som jag inte uppfattade namnet på men de spelade någon sorts energisk rock-pop men visade även i den andra av deras totalt 5 låtar att de kunde spela mycket bra reggae.
 
Och Comminor då....körde mestadels nya låtar förutom Grandma`s song och även om jag inte hört dom innan, förutom My dad så lät det lovande. Jag passade på att köpa en skiva och kunde därmed identifiera några få med hjälp av låtlistan på skivans baksida och slutledningsförmåga. Bäst var Caveman som är öppningspåret. 
 
 
 
Vidare så kändes bandet klart igen, förutom att de fått upp tempot överlag tycker jag och ageringsmässigt på scenen på var de som vanligt-det till säga att de inte stod stilla många sekunder. jag slås alltid av att de vad jag sett-aldrig krockar med varandra.
 
Så, ett bra gig och i dagarna blev dom även klara för årets upplaga av Gruvpunken i början av Augusti.
 
Recension av skivan, Thank you-I hate you,  kommer.
 

Perkele+Saturday`s Heroes.

Kategori: Gigrecensioner.

Efter åratal som fan av Perkele så fick jag igår äntligen se dom på min hemmaplan på en av deras sällsynta Sverigespelningar.
 
Som support hade de Saturday`s Heroes som nyligen besökte V-ås och som nu som då gjord een mycket bra spelning. Jag är fortfarande pinsamt dåligt inlyssnad på deras nyare material så jag kan inte göra någon djupare analys av dessa mer än att de är bra. Mest var jag nöjd över de tidiga (just pga det nämnda faktum) låtarna Way of a man, My life back och Finspång och mer än lovliga pluspoäng för covern på Stiff Little Fingers-Alternative Ulster.
 
 
 
 
 Och Perkele gjorde en knappast besviken, jag tror de flesta var uppe bland lysrören.  Bandet körde mest äldre material och inte så mycket från de två senaste skivorna men vad gjorde det? Det var allsång och röj från början till slut, såpass att det fick stå vakter uppe på scenen. Mest responds fick väl Moments, Längtan, Visitors och avslutningen Heart full of pride.
 
 
Och innan spelningen så hade det knorrats en del - från vad jag tyckte det verkar som-folk som inte direkt är involverade i scenen: Att det skulle komma en massa "hemska nazister". Nu fanns det en handfull sådana på plats men ingen av dessa agerade på något vis ut sina åsikter utan valde-som sig bör-punkmusik och öl. Det är lustigt att de som verkar ha flest (och bäst om de får säga det själva) åsikter och insyn i scenen....är just sådana som knappt är involverade själva. Men,men - en mycket lyckad kväll som lätt kommer rankas bland de fem bästa i stan på senare år.
 
 
 
 

Asta Kask+Stilett, Bankiren.

Kategori: Gigrecensioner.

Så då var två månaders väntan över, äntligen skulle jag få se Asta Kask igen samt Stilett som jag velat se sedan jag köpte deras debut-LP i slutet av januari.
 
Efter en välbesökt förfest och kul mingel väl nere på Bankiren äntrade Stilett scenen och öppnade med Tony Beretta följt av Backstabber. Sedan drog de av i princip hela LP:n samt en svensk version av Career Opportunities innan de avslutade med (Kan någon) ropa polis? Bandet var tajta och visade en djäkla spelglädje trots en lång turnè, helt klart att vänta på.
 
 
Asta såg jag senast i augusti på Gruvpunken och även fast dom var kanonbra där så kändes den här spelning bättre. Kanske för att det var en helt annorlunda scen nu, ingen öppen under solen utan en trång och svettig lokal med mindre folk. Liksom då så visade de att dom fortfarande är ett av Sveriges bästa punkband och blandade mellan klassiskt material från Aldrig en LP och Med Is i magen med nyare material varav en hel del från Handen på hjärtat. Vad sägs som Lasse, Lasse Liten - Dom får aldrig mig, Fredagsmys - Välkommen hem-Ringhals brinner-Den mänsliga faktorn-Världens räddaste land- Död åt er alla-Tvn....ja, ni hör ju-jag tror rätt få fans av bandet var annat än nöjda.
 
 
 
Tyvärr...i vanlig ordning så blev det vad som verkar vara standard på spelning i V-ås numera - att en del människor inte kan skilja på att dansa och att slåss-eller snarare att de inte hajar att bara för att folk knuffas framför scenen till den röjiga punkmusiken..så betyder detta INTE att de vill slåss. Vad detta beror på vet jag inte men analys är kanske att de inte går på spelningar så ofta och inte är "rätt skolade". Det var bland annat en kille som började härja vid minsta lilla knuff-oavsett vem det kom från-jag själv bevittnade att han gav sig på två tjejer bland annat just för att de dansade in i honom. Vilket givetvis är totalt oacceptabelt och det var mer än en gång då jag både uppmanade honom att "kan du inte ta en knuff-DRA HÄRIFRÅN" och även (något bryskt och fysiskt) ställde frågan "vad fan håller du på med" och "vem fan tror du att du är". och det krävs MYCKET för att jag ska tappa humöret.
 
Trist att sådant här ska förekomma men utöver det - en mycket trevlig kväll där två tajta band gav allt.
 

NFAA & Irritation.

Kategori: Gigrecensioner.

Jag hade en kraftig aning när det blev officiellt att No Fun at All skulle besöka Bankiren att det skulle bli slutsålt. Och så blev det mycket riktigt, krogen stängde förköpet online vid lunchtid på dagen för evenemanget och lät de runt sista 50 biljetterna ligga i dörren.  Publikmässigt så dominerade folk från bruksorterna i Västmanland, också detta hade jag tippat på. Det kändes som om många var gamla vänner och släktingar till bandet och kanske inte direkt är sådana som lyssnar på så mycket punk i normala fall (jag säger det helt utan värdering). Det var lite samma gällande folk från Västerås, jag såg många som nog mest var där för att återuppliva gamla minnen från 90-talet, sådana man inte ser så ofta på punkspelningar annars numera.

Detta, om det nu är en korrekt analys-gjorde kanske att parningen mellan NFAA och Irritation inte var den bästa. Förbandet från Sala/Västerås brände i alla fall av i mitt tycke sjyst käng/crust med låtar om härliga instanser som Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen, mot Sverigedemokraterna och en cover på Totalitär bland annat.

 

Oväntat snabbt efter att dom hade gått av scenen så gick NFAA på, annars brukar det ofta dröja ganska länge mellan förband och huvudakt. Jag som inte är mycket för nostalgi personligen men de som sökte just det blev nog inte besvikna, då bandet körde låtar från i princip alla sina albums och ep`s från deras mest aktiva period. Det var ett djäkla röj från låt ett med en massa allsång från publiken och mycket folk som hela tiden halvlåg på scenen. Mest respons fick Where`s the truth, som tyvärr var den enda låten de körde från debut-ep`n Vision-inte för att jag på något sätt var besviken på låtarna de körde men girig vill alltid ha mer så, jag hade gärna hört någon till från just den skivan.  

 

Dock så förstår jag inte varför en del ropade efter covers som bandet inte ens kört, efter att en herre ropat 3-4 gånger efter låtar av Pennywise så sa Ingemar:

Vill du höra Pennywise så får du lyssna på Pennywise.

Avslutningen på denna kanonspelning blev inte helt oväntat Master Celebrator och deras tolkning av Alkohol av Gang Green. En bra kväll på alla sätt och vis, kul att se äldre band som fortfarande visar samma spelglädje som när det begav sig och inte visar något tecken på att trappa ner tempomässigt.

Och det var nog den bästa pit jag någon sett på Bankiren någonsin.

 
 

 

Psychopunch+The Breakouts.

Kategori: Gigrecensioner.

På Bankiren är det oftast väldigt blandad publik-oavsett vilka som spelar. Och i lördags när Psychopunch skulle backas av rockabillybandet The Breakouts var det en stor chans att det skulle bli mer blandat än vanligt kanske?
 
Då just rockabillykulturen (och tyvärr-raggarkulturen) har ett ganska starkt fäste i Västmanland så var chansen stor att i alla fall förbandets spelning skulle domineras av just sådana. Och visst blev det så, redan när jag och mitt sällskap klev innanför dörren så märktes dominansen av denna subkultur. Och det var redan bra fart på dansgolvet trots att det "bara" spelades musik från Spotify.
 
Emellertid blev trion på och som ofta med nyare rockabillyband så bestod en stor del av deras repotoar av covers-vad det beror på vet jag inte och jag vet inte heller varför punkcovers är så populärt bland många billy-band, kanske kan det bero på att rockabilly är en "retirementplan" för gamla punks eller för att det blivit mer crossover mellan punk och rockabillykulturen men jag ska inte förlora mig själv i någon analys om det. Bandet var svängigt och öppnade med King of fools och det blev starten till flertalet covers av just Social Distortion-de andra var Sick boys och Dont take me for granted och förutom bandets egna låtar så bjöds det på Blue moon of Kentucky, Sheena is a punkrocker, Rock this town och-hör och häpna, en cover på Coca Carola. För mig så kan det ofta bli så när man främst är det för huvudakten att förbandet känns lite långdraget och här var det tydligen lite så även för andra då arrangören Lasse klev fram och sa att det var dags att avrunda. Lite till publikens förtret som dansat rejält under hela giget-och då inte bara "deras egna" (rockabilly) fans utan även gamla gothare, skins, och "normals (i brist på bättre uttryck) svängde rejält på höfter och fötter.
 
 
 
Och så till huvudakten-som jag sett x-antal gånger under hela deras 15+ långa karriär. Jga tycker det varit en dels vängar i deras sound och även om det ibland gått några år emellan de gånger jag sett dom och bands sound faktiskt ändrats så har jag flera gånger tänkt "så här lät dom inte alls förra gången. Till exempel så tyckte jag de var bra mycket mer punk på deras gig på Sigurdsgatan 2010 medans de förra året var mer radiovänliga förra året i april. Men denna kväll var det punk för hela slanten och det är så jag föredrar dom faktiskt. Märkligt nog så har jag inte en enda skiva med bandet så vilka låtar de körde kan jag inte säga. Men som sagt, det var kort och gott väldigt punkigt och väldigt bra. 
 
 
 
En bra start till gigåret.

Attentat på Bankiren.

Kategori: Gigrecensioner.

Andra besöket i år för det klassiska Göteborgsbandet. Förra besöket kunde jag inte närvara på men enligt rapporter så var det glest med folk då-och denna andra gång blev det likadant. Man kan väl sammanfatta det med att Västerås är Västerås och folk är folk.
 
När det handlar om band som gett ut mycket material, vilken Attentat helt klart gjorde första svängen 78-84, så blir det lite så att man blir sådär som man inte riktigt vill vara-lite petig och inte ser skogen för alla träden utan saknar en del låtar trots att man får höra favorit efter favorit. Eller så kan det ju ibland även bli så när band gör comeback efter ett par år i tystnad-att de mest lägger fokus på sina nya alster och skiter i klassikerna.
 
Men jag måste säga, trots lite sura miner hos mig under spelningen (för mycket Strongbow kanske?) så varvade dom bra mellan låtar från de tre första plattorna: Fågel, Tatuerade tårar, I denna stad och Maktlös bland annat. Den sistnämnda tycker jag dock de la för tidigt i setet och det blev lite av ett sömnpiller.
 
 
 
Och från senaste skivan Fy fan, som jag inte hört helt så bjöd de på riktigt bra låtar i form av Fattiga och rika, Prins , Occupy wallstreet och Gilla mej (som dock känns lite som att kasta sten i glashus) . Även kommande julsingeln Skyltsöndag i Göteborg var mycket bra. Så på det hela var jag ändå nöjd när de klev av...innan de gick på igen efter att (tyvärr) själva lett hejarklacken själva för att folk skulle ropa efter mer-minuspoäng där tyvärr. Avslutningen blev Fy fan svenska man och Ge fan i mig.
 
 
 
Så jag fick inte höra (Den lille) folkpartisten, Glad,  Lasse Liten och Rudebecks å Sam men man kan inte få allt här i världen-jag är helt klart nöjd med kvällen och sen dog jag inte av att höra vad som eventuellt är på g i konsertväg på Bankiren, kommer inte folk då vet jag inte vad som krävs (ja, förutom Go Getters då) 

Jonasjävel & Reidar.

Kategori: Gigrecensioner.

 Dead Rhythm # 7 bjöd på akustiskt där Jonasjävel (Gatans Lag) och Reidar (Hyrda Knektar) bjöd på varsitt set. Efter kommit ner och utbytt artigheter med diverse bekanta, självklart besökt baren och varit med i lite stök utanför (jag gick emellan-deltog inte själv) så började Jonas. Det var lite ovant att se honom i den akustiska kostymen (och klädesplagget) men det var mycket bra där öppningen var Fy faan vilka hårda tider och Hank.Och det rullade på bra med fortsättningen och jag ser gärna att en skiva släpps.
 
 
 
Efter lite sjyst musik från dj:en och ett rykte om vilka som kommer headlina PSK nästa år så missade jag tyvärr större delen av Reidar då en vän hamnat i nöd. Men tydligen hade han och Jonas kört en duett och jag lyckades i alla fall höra de 2-3 sista låtarna, avslutningen blev en bra inramning då Nicole kom upp och de tillsammans körde Gatorna brinner i natt.
 
 
 
En bra och lite annorlunda spelning och jag hoppas se bägge akterna igen.
 
 
 
 
 

Alonzo FAS 3+Dissober.

Kategori: Gigrecensioner.

Dissober gjorde igår sin andra (eller om det är tredje) spelning på 15 år på Bankiren i Västerås. Ett band som var mycket i ropet då jag började gå på spelningar som mest i mitten av 90-talet. Så det var kul att äntligen fått se dom, jag KAN ha sett dom då det begav sig men jag är faktiskt inte hundra procent säker. Jag hade tidigare på dagen surrat lite med Thölin som var halvsänkt av förkylning och inte alls så pepp. Men de tog sig igenom giget utan konstigheter och det var inga krusiduller. Även om ljudet kanske lämnade en del att önska.
  
 
  Jag hade inte så skyhöga förväntningar på Alonzo FAS 3, det var inte så att jag direkt begärde att de skulle toppa spelningen de gjorde på Gruvpunken för ganska precis 2 månader sen men de gjorde helt klart en skitbra spelning. Såväl som på nämnda evenemang öppnade de med Sexnolltvå och fast jag för första gången var duktig och klottrade ner låtordningen-så försvann lappen. Men minns jag rätt kom ABAB som nummer två följt av Det förlovade landet och Tidens Tempo. Efter en låt från nya skivan-Fattiga och vackra flickor brände de av Knark e gott och sen rullade det på med Dörrterror, Dansa som en fjäril, Det bästa som hänt och Ismer bland annat. Det går inte att klaga på.
 
 
 
 
Bra fart framför scenen på Alonzo, även om det kanske var lite mer att folk ramlade in i varandra och ner på scenen än dansade medvetet. Mina knän fick iallafall mycket stryk och som jag brukar säga:
 
Har jag inte ont dagen efter-har jag inte varit på spelning. 

Dead Rhythm fest-dag 2.

Kategori: Gigrecensioner.

Efter att hamnat lite på villovägar så var jag först runt klockan 14 på väg hem. Väl på Smedjegatan så märkte jag av en konstig och orolig  stämning i luften med mycket folk i rörelse. Och jag märkte ganska fort anledningen, en viss organisation som man kan tro håller på GAIS demonstrerade. Väl hemma så var det bara att försöka kurera bakfyllan och komma igång igen. Vilket gick sådär, jag och min dryckessyster bestämde oss för att priotera bort Dissekerad och Utanförskapet och dra ner först till Hyrda Knektar. Det blev försiktigt drickande och ett ganska märkligt och creepy sammanträffade...mitt i en diskussion om det otroligt kassa slutet i It så såg jag Carros ögon spärras upp-det satt en jättelik spindel på min axel....
 
Hyrda Knektar ja, på vägen in köpte jag på mig bägge plattorna de hade med sig och lite pins-då jag inte hört så mycket behövdes just detta. Och eftersom jag inte hört så mycket så var jag inte beredd på vad jag fick höra. Jag blev knockad direkt av Om vi kommer fram och efterföljande spår som 1996, Diamant och Gatorna brinner i natt. Helt klart en spelning som kommer upp på topp 10 i år tillsammans med spelningar av Infa Riot, Stiff little Fingers och Booze and Glory. De avslutade detta kanongig med Inga böner hjälper om man inte har en gud.
 
 
 
Och jag måste faktiskt nämnda en av körtjejena-Nicole. Maken till människa att ha utstrålning har jag svårt att hitta. Och då behöver hon inte göra så mycket-hon har helt enkelt "Det" med stort D.
 
 
 
Dobermann Cult spelade i stan i mitten av förra året och ända sedan dess har jag känt ett behov att be om ursäkt för det giget. Bandet gav då verkligen ALLT och Martin var mer på golvet och på bardisken än på scenen-och folk "tackade" för detta genom att stå och glo på sina egna skor i princip. Förutom några få. Här var det bättre drag och jag tror jag fick skor av olika slag både i huvudet och i ansiktet 6-7 gånger-som det ska vara. Och som jag skrivit om bandet förut-så gillar jag verkligen att de pushar för enighet mellan flertalet grupper inom punksvängen. Nu var det väl ett tag sen det var riktigt groll mellan HC-kids och skins (och det kanske inte varit så allvarligt men en liten misstänksamhet har ju funnits...därför är det kul att D.C ger skinsen "plats" inom hc-scenen. En spelning som också kvalar in på top 10.
 
 
 
 
De två avslutande akterna var Knife for an eye, vars sångare jag blandades ihop med ett par gånger under kvällen. Jag tyckte de lät en del som GBH och det är ju aldrig fel. Och Agent Attitude var bra även om jag kanske fick lite för många skor i huvudet under Dobermann Cult för jag minns faktiskt knappt vilka låtar AA körde. 
 
 
 
 
Bara superlativ över denna helg. Och på lördagen presenterades några band till nästa fest som kommer äga rum 4-5 april...och jag vet inte hur pass officiellt det är än och jag vill inte trampa någon på tårna men....jag kan nog med all säkerhet säga att det lär bli utsålt då också.
 
 
 

Dead Rhythm fest-dag ett.

Kategori: Gigrecensioner.

Så var den äntligen här-två dagar av punk och hc av alla de slag. Jag hade verkligen sett fram emot det här och i vanlig ordning när Ronny arrangerar något så hade han fått till en bra blandning. Efter en lite enklare sammankomst i mitt hem drog vi ner med taxi efter att nästan fått en fladdermus i huvudena-det blev som sagt bara "nästan" för en vägg stoppade hen. Väl därnere morsade det på Maya som stod i garderoben och tjatades lite på Ronny om att jag ville ha ett X som stämpel-men det fick jag inte tyvärr.
 
Efter lite vimmel med fleratlet bekanta från olika delar av Sverige, bland annat Malin som i vanlig ordning fick slängar av västmanländska, fast jag är fortfarande inte säker om hon ändå inte gör sig till lite eller inte ...och  Minna, Saskia, Torse, Mange Återfall, Majsan, David och Johanna, Terre mer fler...och  lite drägglande över Hard and Smarts skivutbud så kollade jag in för mig ohörda Damaged Head, som körde riktigt bra hardcore som jag definivt kommer kolla upp mera. 
 
 
 Enda lokala bandet Prins Carl gick på som tvåa och gjorde en bra insats med en bra blandning av låtar från deras båda fullängdare. Dock så ville tydligen Johan att jag skulle bli överraskad då han satte foten över låtlistan varje gång jag försökte glutta. Och lite överraskad blev jag då de körde Kalle Teodor, som jag inte hört live med dom förut-utan bara i en version de la upp på sin hemsida för ett par år sen. Tydligen är den med som bonus på vinylsläppet av No mercy, ett format av skivan jag inte har tyvärr. Annat de körde var 1460`s (öppningen), Finger up, Your life your dream och Criminals in blue.
 
 
Gatans Lag såg jag inte alls då jag vaktade merchen åt Hard and smart. Förvisso hade jag kunnat stå i dörren med ett öga på scenen och ett åt vänster men jag ville inte riskera något så jag satt vid bordet. Och man tackar ödmjukast för den mycket generösa kompensationen. Bandet lät i alla fall bra och jag dog nog inte av att missa den nakna mannen som stagedivade. 
 
Fredag den 13:e hoppade jag över så sista bandet för kvällen blev Saturdays Heroes, som jag velat se i bra många år. Jag har tyvärr inte kommit i kapp med deras diskografi utan har "bara" de två första som de gav ut själva (även om jag givetvis hört x-antal spår från senare släpp) Men jag var helt klart nöjd med det jag såg och jag utser dom till kvällens vinnare. Jag fick höra gamla favoriter som My life back och Way of a man och jag gillade när Alex slet upp munspelet och drog några repor med den. Näst sista blev en cover på Riot Squad-som tyvärr förstördes av en spontan gästsjungande yngling men desto bättre blev Finspång där det blev en mindre stageinvation av bland andra Micke och Stefan på Prins Carl.
 
 
 
 
 
 
En mycket bra öppning och en trevlig och skön stämning överlag. Och att ölen var billig gjorde ju inte direkt saken sämre.
 
 
 
 

Gruvpunk.

Kategori: Gigrecensioner.

 En aningen försenat kommer här en rapport från Gruvpunken.
 
Fredagen missades, enligt rapporter som kom på kvällen så var det olika bud om hur många som var där-från "typ 30" till i alla fall 150. Jag låter det vara osagt. Lite trist i vilket fall att det blev glest för många av banden-The Bristles och Toxic Lab rats bland annat  (då kanske) men att det skulle bli ett djäkla lämmeltåg på lördagen var det inget snack om. Jag tror det var 800 där på lördagen, vilket var skönt efter förra årets...ja, man kanske kan kalla det fiasko?
 
Pga en felkörning så missades de första låtarna av Gråsuggorna, faktiskt så hade jag missat att klockan var så mycket så när vi klev ur bilen och jag hörde dom blev det bråttom. Vi kom till lilla scenen lagom till 10 punx-och trist nog var just den låten talande. De verkade dock inte bry sig över den lilla publiken utan öste på med sin UK 82-doftande punk och vi som var där fick höra bland annat Psycho bitch, Låt bli-lägg av och Violence.
 
 
Medans nästa band-Comminor spelade togs en öl och skitsnackspaus.Så jag kan inte uttala mig mer om dom än att Johanna kraxade (?) en del i sången. Vid det här laget dök Jake Burns och resten av SLF upp och jag hade god lust att ta idolfoto men då Jake Burns satt och läste samt att de precis skulle käka...så sket jag i det.
 
Tillbaks till lilla scenen vid halv fem då The Value skulle lira. Och det var första gången jag såg dom men har hört en del lovord över deras nya sound efter diverse medlemsbyten ett par månader. Och visst leverade dom. Jocke har helt klar utvecklats på sång om man jämför med epn, vars låtar-Here to stay, Down down down o.s.v lät klart mycket bättre live.
 
 
Eftersom det var varmt som fan så gled en del öl ner....ungefär 3 miljoner men inte blev man så packad som man borde.Det blev i alla fall en enda lång väntan på Asta (och en burgare) och Utanförskapet spelade därimellan men....nja, mangel en sådan här dag var inte mitt glas samarin. SLF hann soundchecka innan...som man INTE fick ta foton på-otroooligt djävla fjantigt.
 
 
Men till slut gick Asta på...ett band som jag håller DJÄVLIGT högt och de blandade friskt mellan material från den djävligt bra nya skivan-Handen på hjärtat och äldre material som Psykiskt Instabil, Dom får aldrig mig, Lasse Lasse Liten och Välkommen hem. Och under setet fick jag en liten lust av att köra en mindre operation tillrättavisning på en snubbe som dansade hårt-men så uppenbart just för att få till bråk. Snubben åkte ut, fick en del törnar själv både över läpp och näsa (jag var fullkomligt oskyldig). Men en fråga var varför folk kastade så mycket öl och (plast) flaskor på alla banden? Är det någon punkgrej att visa uppskattning som jag helt missat?
 
Charta 77 körde därefter och hade en enligt mig svår uppgift att gå på efter Asta. Jag lyssnade på Vykort från Rio från en galax långt borta och gick fram när de körde Lilla Björn och lilla tiger-annars gick det för mig förbi ganska obemärkta.
 
Alonzo FAS 3....öppnade med Sex noll två och orden "nu kör vi" och DJÄVLAR vad de levde upp till den meningen. Det var ös från början till slut och publiken var lika galen som Alonzo himself. Kul var att publiken verkade gilla och vänta lika mycket på deras egna material som KSMB-klassikerna de körde, de måste kört 80% sådana. Så det är kul. Jag var helöt slut efteråt och kunde inte önskat mer. Gästartister kom i form av en snubbe från Baboon Show och Hjalle från Mimikry i Atomreggae och jag kan bara säga-stackars er som inte var där.
 
SLF har jag hört att de brukar vara djävligt ojämna-hur bra som helst ena giget för att bara vara trötta nästa. och sista dagen på en lång turnè-hur skulle det gå? Jo...de var inte trötta på en fläck utan körde massa bra från de tre fantastiska första plattorna och en del nytt som var djäkligt bra. Nobodys hero, Suspekt device, Doesnt make it alright, barbed wire love-ja, ni hör ju! De körde även hyllningen till Joe Strummer-Strummerville vilket fick mitt stora Clash-hjärta att dunka-samt tårar att trilla.
 
Nöjd knatade man mot bilen men hann notera att ett stackars band gick på lilla scenen som sista akt. Vi åkte hem till fina blixtrar på himlen och det är bara att konstatera att det var en djäkligt bra festival med bra vimmel soch sjukt bra band. Sen kan man kanske knorra lite över den dyra ölen men sådant är ju mer regel än undantag. Slirig lyckades man bli trots det.
 
 
 
 
 

Asta Kask releasefest.

Kategori: Gigrecensioner.

Lite snopet, en aningen försenat så ramlade man in på Debaser Slussen för Asta Kasks releasefest för Handen på Hjärtat tillsammans med Alonzo FAS 3..
 
..och möttes av synen att bandet "redan" höll på för fullt och enligt tjejen i dörren gjort så "i en halvtimme". Så Alonzo missades men det blev över en timme Asta, som just då när jag kom var igång med nya alster som - av förståliga skäl-man inte är så inlyssna på. Men det blev som sagt en timme och Hjärndöd, Fänrik Fjun, Inget ljus, Sexkomplex och Ringhals brinner bland annat..en del gästartister avverkades varav alla jag inte uppfattade namnet på eller kände igen riktigt. Men några var de dj:ande snubbarna från Baboon Show, Erik från Frost och  Patrik från Rolands Gosskör. 
 
Trots förseningen och den oerhörda värmen inne på haket så var jag mer än nöjd. Och kan ännu en gång konstatera att Asta är bra-punkt slut-inte endast bra på en nostalgisk nivå. De har aldrig slutat, hållit kvar vid sina ideal och hela tiden fortsatt leverera bra material.
 
 
 
 
 
 
 
 
 

PSK dag 2.

Kategori: Gigrecensioner.

Starten på dag 2 blev nervös och trevande...främst för att jag var tvungen (eller valde, allt är relativt) att bege mig långt åt helvete dagen innan och jag och lokalsinne....det var bra nervöst på tåget som skulle ta mig till centralen. Men väl vid stationen sprang jag på Black Marias igen så det var bara att slå följde där och in på första bästa pub vid Skanstull där Batteristen slöt upp och vi gick igenom dagen innan. Det blev bara en snabb öl där för i alla fall för mig behövdes mat och uppfräschning. Efter det och några nödraketer knallade vi en hal och krånglig (?) väg till Frysen där det var glest med folk och överlag lite avslagen stämning. Men det blev surrandes med Prinsarna och med ganska fler folk överlag än dagen innan som med Malin, Piteå-Robban, Katja, Tima, Lasken, Gurkan o.s.v.... innan det var dags att Contemptuous att göra sitt första gig sen 06 (?).
 
Vilket skulle bli kul att se då jag inte gjorde det första svängen. Öppnande med Good times och sen rullade det på med Evicted (där det blev en del basproblem), Intellektuell, Rock n roll romance, Fanatiker, Move it....och de skötte sig bra och det blev förvisso några felstarter men vad kan man begära? Det var ju bara humor och en skitbra start på dagen och bandet avslutade med Nagel i ditt öga med gästsång av Botas som sig bör. Men vad är historien bakom den medhavda väskan?
 
 
 
Och så Prins Carl då..som nojat en del innan att de kanske skulle få spela inför de få närmast sörjande men så blev det knappast. Plikttroget parkerade vi Västeråsare oss längst fram (ett tag för mig själv, lite annat drog lite mer) och djävlar vad taggade de var! De utnyttjade sin halvtimme bra och hade valt helt rätt låtar som 1460`s, Cowards, They wont let ya, Your life your dream....och det var fler som diggade och dansade loss än lokalpatrioterna, Inge Ansvar och St Pauli skinsen. Så...bra gjort grabbar!

Om Gatans Lag kan jag inte säga annat än att de har en fantastisk frontman som verkligen var ÖVERALLT på en och samma gång....och att de blandade bra med låtar från deras tre fullängdare. Sen att jag kanske nästan ville delat ut lite minuspoäng pga Jonas t-shirt är ju en annan sak....men pga alla låtar de körde, så kan inte köra det.
 
Det blev faktiskt lite kort tagna trots avsaknad i det här inläggen....jag var bara tvungen att gå fram och tacka Lee Wilson för ett kanongig och ta ett idolfoto-karln var hur trevlig och ödmjuk som helst samt djävligt nöjd med giget. Han blev dessutom djäkligt förtjust över en snubbe i mitt sällskaps t-shirt:
 
"Oh, even the psychobillys like us"
 
 
 
 Dagens vinnare, i hård konkurrens blev dock Booze & Glory som jag såg för första gången och faktiskt inte hört så mycket av innan. Men ett band med sjyst attityd och partymusik av rang-och kan ett band få mig att skråla med i West Ham låtar är jag såld.
 
Ju mer det började närma sig Cock Sparrer desto mer tyckte jag stämningen blev hårdare och mer provokativ. Visst kan det bero på två eller i vissas fall-tre dagar av supnade men överlag tycker jag det dök upp fler personer än dagen innan som var utagerande och mer intresserade av trubbel och att visa sin politiska hemvist. Nu blev det knappast heil-fest och visst, om nu 5 pers av fler ahundra gör det så är det kanske inget att fokusera så mycket på men fan...keep your politics out of my music. Jag själv drog ner en högerarm från en yngling vars kompis ursäktade det hela med:
 
"Det är bara gammal vana"
 
Yes..that makes it okey?
 
Jag och damen hamnade långt fram när det satte igång men inte helt oväntat var man i mitten efter halva Riot squad och ölen var utspilld. Godbitar  avverkades som Watch your back, What`s ut like to be old, AU, Runnin riot, Bird trouble, Sussed, Suicide girls, Because your young med mer. Ska jag anmärka på något så kan jag ju tycka att det kändes lite larvigt att roadien passade upp lite väl mycket på bandet....torka svetten kan man väl ändå göra själv?
 
Efter sagt hej då så knallade samma trio som dagen innan till samma kebabhak där det var fullt liv och min gamla boss från Posten dök helt oväntat upp....och såg verkligen ut som han trodde han hamnat i Twilight zone. 
 
Stort tack till alla vänner och PSK-crew samt bandet såklart för en kanonhelg.