England`s dreaming
Kategori: Allmänt
En uppdaterad upplaga av boken som kom 91. Sedan då har väl Sex Pistols återförenats två gånger. Det är också främst om dom denna telefonkatalog handlar om. Det första som slog mig var: Hur mycket kan man skriva om en grupp som var aktiva runt 2 år bara? Visst skakade dom hela England och världen men...ändå?
Och inte helt oväntat så blev det tråkigt. Mycket visste man innan, en del hade man kunna klara sig utan - kapitlet om djupdykningen i Malcolm Mclarens uppväxt är ett sömnpiller....och egentligen, det räcker att se The Filth and the fury så kan man i princip allt det väsentliga om bandet.
Men visst, det handlar ju även om andra band...och trist nog (men å så väntat) så ignoreras banden som sen kom att räknas in under Oi-flaggen. Det är slående hur just den delen av punken totalt ignoreras i repotage och dokumentärer om punk. Nu går boken inte in så mycket på 80-talet men kan man skriva om Boomtown Rats, Joy Division, The Police och The Fall, som jag knappast räknar som punk på något vis (eller iaf väldigt lite) så....borde man väl fan nämna, om vi snackar 70-tal band som:
Angelic Upstarts, The Lurkers och Cock Sparrer...som även om de inte fick uppmärksamhet i klass med Pistolerna så...var det ju där och hade redan släppt singlar och varit aktiv i ett par år när skeppet sjönk för Rotten, Jones och resten av gossarna. Men man får väl vara tacksam att Sham 69 nämns ett par gånger....
Så...kan jag rekommendera boken?
Nja....ingen kan väl vara SÅ intresserad av Pistols att över 600 sidor kan få en att dregla? Se Filth and the fury istället....ett plus dock till bra beskrivningar hur samhället i England såg ut under denna tid.
Och inte helt oväntat så blev det tråkigt. Mycket visste man innan, en del hade man kunna klara sig utan - kapitlet om djupdykningen i Malcolm Mclarens uppväxt är ett sömnpiller....och egentligen, det räcker att se The Filth and the fury så kan man i princip allt det väsentliga om bandet.
Men visst, det handlar ju även om andra band...och trist nog (men å så väntat) så ignoreras banden som sen kom att räknas in under Oi-flaggen. Det är slående hur just den delen av punken totalt ignoreras i repotage och dokumentärer om punk. Nu går boken inte in så mycket på 80-talet men kan man skriva om Boomtown Rats, Joy Division, The Police och The Fall, som jag knappast räknar som punk på något vis (eller iaf väldigt lite) så....borde man väl fan nämna, om vi snackar 70-tal band som:
Angelic Upstarts, The Lurkers och Cock Sparrer...som även om de inte fick uppmärksamhet i klass med Pistolerna så...var det ju där och hade redan släppt singlar och varit aktiv i ett par år när skeppet sjönk för Rotten, Jones och resten av gossarna. Men man får väl vara tacksam att Sham 69 nämns ett par gånger....
Så...kan jag rekommendera boken?
Nja....ingen kan väl vara SÅ intresserad av Pistols att över 600 sidor kan få en att dregla? Se Filth and the fury istället....ett plus dock till bra beskrivningar hur samhället i England såg ut under denna tid.
