barbedwirelove.blogg.se

 

 

 

 

 

Med risk för att kallas himla petig så vet jag inte om jag kan skriva under på att detta är-som det marknadsförs-Comminors debutalbum. Med tanke på att de släppt We cant skate (2011) och Thank you, I hate you (2014) men för sakens skull-okej då.

 

Här återfinns en del tidigare låtar från nämnda plattor i uppdaterade versioner. Hur pass mycket de alla skiljer varandra kan jag inte gå in på till hundra procent i nuläget men visst hörs det, liksom på de två singlarna från denna skiva-att de utvecklats mycket och blivit klart bättre. Och mognare i just ordets bemärkelse.

 

Det är en mycket välproducerad och bra skiva även med en del helt nytt som jag gillar. Sen finns det några som gärna kunde få fortsatt liv och uppdateras hellre än andra men man kan inte få allt här i världen.

 

Turnèn pågår för fullt just nu med Stereo Dynamite och de har på kort tid även avverkat Kina och USA så...att säga att de minst sagt kommit långt är väl nästan ett understatement.

 

Några av skivans höjdpunkter är Dexter, Caveman och Intoxicated.

 

 

 

 

 

 

 

Och där kom debutalbumet som jag och säkert många andra väntar på. Och jag blev inte besviken direkt, snarare tvärtom. En mycket bra skiva där likheterna med Antipati i en del av texterna är slående-jag ska tillägga att Projekt 9 dock står på egna ben och knappast apar efter.

12 låtars ös med refränger som sätter sig och sköna basgångar och körer. Erik gör en bra insats på sång och imponerar med att sjunga ganska snabbt många gånger utan att det låter som Smurfsång, som tyvärr det blir av en del band. Textmässigt är det en del supa och minsantropi-det förstnämnda blir ibland en balansgång-främst på svenska-att det ofta blir pubertalt men icke här. Vem har liksom inte varit där så som texten lyder till En vanlig helg?

Ett stort plus till Så djävla ful som behandlar en "subkultur" som jag inte ens vill nämna med namn och ska jag droppa en knippe favoriter så blir det i nuläget titelspåret, Politiker och Storebror men alla låtar är bra. 

Två av spåren är försvenskade covers på The Restarts och 4-skins och även dessa sitter fint.

 

En mycket bra skiva helt enkelt och jag vill se dom live igen snarast m;jligt.

 

Jag hoppas jag får till alla fakta rätt här, har jag förstått rätt så är det här en andra press (och cd-versionen) av bandets första platta. Ett band jag inte kände till innan men sett namnet på och första intrycket var-utan värdering att omslaget doftar mycket 80-tal och RAC (och nej, jag säger inte att dom är RAC).

 

Ofta när det gäller mig och icke engelskspråkig Oi är att jag har svårt att ta till mig det ibland. Och så var det lite här i början. Musikaliskt tipp topp-sådan där Oi jag verkligen gillar och visst satt många refränger direkt och produktionen är bra...men det kändes lite som att låtarna klumpades ihop då jag som sagt inte kan språket...även om texterna faktiskt finns översatta i insticksboken.

Men!

 

Det ordnade upp sig och efter en handfull lyssningar så satt skivan helt och jag la en del låtar på minnet på denna mycket bra skiva. Som Hereus De La Conquesta, Perdut och Skinheads Catalans för att nämna några. Mycket traditionella och klassiska texter och en stor dos patriotism.

Farligt nära full pott på denna skiva utgiven av PST.