barbedwirelove.blogg.se

facebook.com/barbedwirelove77

The Beat & The Selecter gör gemensam turnè.

Kategori: Gigtips.

 

Farväl Micky Fitz.

Kategori: Allmänt

 
  1. Igår (1 december) nåddes jag av ett väldigt sorgligt besked-Micky Fitz hade förlorat kampen mot cancer.
 
När jag var en punkyngling (1992 för att vara exakt) och väldigt färsk angående kunskap om Oi så slog Fitz och hans mannar i The Business undan benen på mig med en liveversion av Suburban rebels på samlingen Oi! chartbusters 1 & 2.
 
Och de blev då ett favoritband och den positionen höll dom väl.
 
Deras skivor höll alltid hög klass-från debuten och Welcome to the real world till underskattade Keep the faith och inte att förglömma: The truth, the whole truth and nothing but the truth. Den senare som är en av 90-talets bästa punkskivor, om inte DEN bästa.
 
Så i kväll, fredag-så kommer jag gå igenom mina skivor med bandet och minnas. Och med all säkerhet bli blödig över Micks bortgång, frontmannen i ett band som funnits med mig i nästan 25 år.
 
Så farväl Micky och tack för allt.
 
Och minns några av hans ord...
 
Never say never....
 
Fight the real enemy....
 
Och Smash the discos....

Poison Idea trailer.

Kategori: Film & Dokumentär.

In Defiance #2.

Kategori: Fanzines.

 
 
Inte långt efter att nummer 1 kommit ut så släppte Tova nummer två.
 
En bra blandning av ska i form av ett Madness-special och punk där vi bland annat får intervjuer med R.A.S och Outreau samt en tyvärr alldeles för kort intervju med Mackie från Blitz.
 
Som föregående nummer en bra blandning och väldigt up to date.

Drip Feed-Digital era.

Kategori: Allmänt

Antisocial-I shaved my head and went to war.

Kategori: Allmänt

On the Job till PSK.

Kategori: Gigtips.

Och i och med det ser line-upen ut såhär.
 
 

Dont you wish we were dead.

Kategori: Film & Dokumentär.

 
 
I mina ögon är The Damned ett band som borde få mer cred än vad de fått. Mer än att de nämns att de släppte den första punksingeln, att de efterkommande två singlarna var milstolpar och att första albumet var bra.
 
Den här dokumentären, som är en av de bästa jag sett på länge-fick mig helt klart att ännu en gång bli kär i bandet. Att under de tidiga liveklippen önska att jag var där. En kul grej angående liveklippen är att de uppvisar minst lika bra energi 77 som säg 2009. 
 
Det är också kul att det inte bara är fokus på vokalisten, men det beror nog på att bandet hade flertalet väldigt starka personligheter-läs: Rat och Captain. Det är nästan så att Dave Vanian är i minoritet gällande kamerafokus.
 
Jag kan inte hitta något att anmärka negativt på, den här rekommenderar jag till alla som gillar punk. Och som sista superlativ vill jag nämna att filmmakarna fått till en väldigt grym samling med folk från andra band som pratar om sin relation till The Damned....
 
Vad sägs om te.x:

Tv Smith, Ian Mackaye, Lemmy (såklart), Jello Biafra, Charlie Harper, Gaye Black, Mick Jones (såklart # 2). Buzz Osbourne, Don Letts, Dave Gahan, Glen Matlock, Billy Idol, Steve Diggle med fler.
 

Klubb Antisocial 10 december.

Kategori: Gigtips.

 

R.I.P Bobby Ellis.

Kategori: Allmänt

Agent Bulldogg-har vi hört den om dom förut?

Kategori: Allmänt

Internet… We can love it or loathe it. Regardless, it certainly affects us all. 
One of the bad things with the internet, that I think we can all agree on, is the fact that online, facts themselves don’t really have to be facts at all to be accepted as such. Instead, facts gain status as “true” when repeated, re-tweeted or liked, enough times. 


This reminds me of the logic behind the schoolyard slander I, and probably many of you, experienced as a kid. Many times it would happened that I got accused of doing or saying something I simply had not. Usually it was the result of the other kids talking behind my back, without me having a clue about what they had been saying. Not until someone, usually one of the teachers confronted you with the story these kids had been given him or her about what you had done, you were informed. At that point, regardless of your defence, explanation or version of what had happened or been said, you had no chance to redeem yourself as the first story had already been accepted as the truth. Just like on the internet. 
I am certain most people have had a similar experience, be it from kindergarten, school, neighbours, your work place or with your friends. The fact is that all people lie, in one way or another. Some might not know better and do it unintentionally, some add something to better a good story, some do it out of malice or to gain something themselves, and some do it by leaving out certain events or facts that would speak against a certain agenda or “truth” they claim to present and represent.


When we started the band we had no visions or big dreams. We started because we wanted something to do on our spare time. Nothing more, nothing less. We didn’t have any agenda, so to speak. We were not party politically motivated – even if describing your life is always “political” in a sense. We were not interested in telling people how to think, what to vote for – or against – and what to believe in. We were, however, interested in telling people to think. To see beyond what the ruling class the media and authorities in general wants us to see, think and obey to.


If there has ever been any message in our music it has been; enjoy life with its ups and downs but do not believe in ANY authority, or people, claiming certain people are better than others because of where they were born, by whom they were born, what God they chose to believe in or who they want to sleep with; do not believe in any structures, paradigms or politics that only serves to divide people in to a “them” and “us”. 
Our position has always been that if any person, group of people or authority say they know what is best for you, your family, your scene, your country or humanity, they are most probably liars with an agenda of their own – an agenda that most probably do not include you or your wellbeing as an individual. They do, however, need your support, your votes and your loyalty to push their agenda, and will feed you with their ideology, their version of “the truth”, to get support from you. 


Now, we, Agent Bulldogg are being scrutinised and stand accused of being something we are not – a band with right-wing views – all because of other bands we have played with. Once again, just like when we were kids, someone has told the teacher lies about what we have said and done. It has been spread across the internet, been repeated and re-tweeted and finally accepted as the truth. Hopefully, this is not the school yard, and maybe we have a chance to redeem ourselves:


We are not, have never been and never will be a racist or a fascist band. To say that we are, and try to “prove” that we are, simply based on what other bands we have played with in the past, is just silly. Yes, we have played with bands whose views, opinions and values we don’t agree with at all. Many bands other than us have done that too. However, when analysing these new rumours of us being a racist band, spread by internet warriors and hatemongers, it all boils down to one event, a festival gig we did in 2013. 


Unbeknownst to us, at this festival a German right-wing band was also playing. At the time of the festival we had genuinely no idea what kind of band they were, as we are not part of that scene and not into that kind of ideology and politics. And in all honesty, the band’s name was not a giveaway either. Quite frankly, their name sounds like a “funnily” misspelt psychobilly band name, if anything. We do of course regret playing with them, now that we know what kind of ideas they promote, and we do not want to preform alongside bands with such ideas. Of course we have no-one to blame but ourselves for being ignorant to this fact. This ignorant mistake will of course not be repeated and we sincerely want to apologise to anyone and everyone who has been offended by this and by us for playing that gig.


One of the bad things with the internet, that I think we can all agree on, is the fact that online, facts themselves don’t really have to be facts at all to be accepted as such. Instead, facts gain status as “true” when repeated, re-tweeted or liked, enough times. As a band we are indeed aware of this phenomenon at this point. 
As we have always encouraged people to think for themselves, and not just accept the omnipotent picture presented to them, it is interesting to ask oneself why someone would portrait us as something we are not? Is it because they don’t know better, is it to better a good story, is it out of malice, to gain something themselves, or simply because it promotes their own agenda? What is their agenda?


We will probably never know why, but following the arguments of a whole bunch of philosophers, for example from Louis Althusser to Slavoj Žižek, it is fair to say that the ones spreading these lies are probably convinced that what they are saying about us is true, or that they need it to be true to make their own world logic, to make sense of, or cope with, what they are experiencing in their lives. Now they are trying to convince others of their version of the truth. They want you to support their cause, they want your vote! Are you sure you want to give it to them?

Regardless of what, the bottom line is still this; 
We are not, have never been and never will be a racist or a fascist band. And we will never promote ideals claiming certain people are better than others because of where they were born, by whom they were born, what God they chose to believe in or who they want to sleep with; We do not believe in any structures, paradigms or politics that only serves to divide people in to a “them” and “us”.

/Thomas

Peking Punk-Titanics hundar.

Kategori: Skivrecensioner.

 
Poppig punk, punk i midtempo eller punkrock med betoning på rock?

Någonstans där eller det ena eller det andra vill jag kalla Peking Punk i alla fall. Ett band med rötterna i Peking SS och visst hörs det att medlemmarna varit med ett tag. Det är inte något vansinnesdrag eller det mest arga eller rebelliska men bra punk med mognad.

4 bra låtar med melodier som sätter sig och bra texter. Ett band jag helt klart skulle vilja se live och en skiva som växer för varje lyssning.
 
Låtordning:
Titanics hundar, Häxjakt, Ett liv som jag lever och Bombad stad.
 

V/A-Fyrtal i punkrock.

Kategori: Skivrecensioner.

 
 
En samling som enligt pressreleasen ska visa att punken är mer vital än någonsin. Därom tvista de lärde.
 
För att gå händelserna i förväg så är det litye just det jag saknar, och även attityd och "kasta gatsten-mentalitet".
 
Men vi tar det från början.
 
Hata som lejon öppnar och gör det hyfsat åtminstone textmässigt i Vår värld, med reservation för att jag får lite vibbar att "Jumper spelar punk" men texten är bra, en historia om att låtsas som om att allt är bra och jag gillar just raden:

"I en värld där våra likes blir våra hjärtslag".
 
Men de två återstående spåren blir alldeles för mycket emo och offermentalitet. Visst är det inget fel att sjunga om känslor men det är skillnad på när Shane Macgowan eller Tom Waits gör det och offermentalitet/det är så synd om mig. Och försöket till skönsång i Labyrint är fruktansvärt.
 
Bendel och CO fortsätter på samma spår och min upplevelse om dom blir tyvärr likadan som ovan. 
 
Vidare till b-sidan och Björnarna. Som får till det i Borgare och bönder, om bemanningsföretag. De får väldigt mycket till det. Och de övriga två spåren funkar bra textmässigt också även om jag får en liten känsla av Magnus Uggla över sången. Och inte ens den bra Uggla utan den senare.
 
Sist ut, och överlägset bäst blir Underhund som jag anser är mest punk på den här skivan. Här ÄR det vitalt och drag med tre ackord. Detta band räddar skivan från en smärre katastrof och deras bidrag gav dom en ny gillamarkering på fejsbook.
 
Så om jag inte vara tydlig innan så...
 
....är den här skivan alldeles för snäll, känslosam och poppig för min smak. Men har folk en soft spot för Vånna Inget och liknande band så är det nog ett självklart köp eller något som ofta kommer rulla på spotify.
 
 

In Defiance #1.

Kategori: Fanzines.

 
 
Ännu ett zine på papper (eller i papper?). Då jag minns att redaktören Tova bloggade för ett par (allt är relativt) år sedan och jag i och med det visste att hon skriver både bra och kul så...var det en av anledningarna att jag såg fram emot den här blaskan.
 
Bra skrivet med ganska mycket humor och en väldig ärlighet-främst i recensionerna där det ju ibland kan bli ett problem när man skriver om skivor som personer man känner medverkar på. Medvetet eller omedvetet kan det bli "för snällt" men Tova lyckas hålla isär saker och ting och verkar kalla en spade för just en spade.
 
 Förutom recensioner så bjuds det bland annat på en intervju med Jansson, Les Frappès och ett festivalspecial där ett par personer bjuder på sina upplevelser från just festivaler. 
 
Välkommen In defiance, en bra debut.
 
 
 
 
 
 
 

Last Resort till Sverige.

Kategori: Gigtips.