barbedwirelove.blogg.se

..kanske kan vi snart få den värdiga uppföljaren till The truth, the whole truth and nothing but the truth?

 

 

 

En sjua där titelspåret slår knock på mig direkt. Just på grund av nämnda faktorer ovan och spelglädjen samt mycket textraden:

 

 

 Tidigare recensioner o.s.v om bandet, skrivet av mig.

 

 http://barbedwirelove.blogg.se/2013/september/hyrda-knektar-vi-mot-dom.html

 

 

 

 

 

Hyllningsskivor till band brukar jag tycka är föga intressant men jag väljer att rappotera det här i alla fall-trots att det är djäkligt liten chans att skivan köps av mig.

 

En hyllning till Rancid alltså, vid namn Hooligans United. En facebook-sida och en "vanlig" sida finns för ändamålet och kan följas om intresset finns. Enligt rappoter så är 25 spår redan satta och tja....det låter väl en aning i överkant då den inte ens är färdig men det är bara min åsikt.

 

Medverkande band är bland andra: Noi!se, Koffin Kats, The Forgotten och Left Alone.

 

 

 

Angers Curse is no more. After seven years, two albums and an EP we now have decided it is time to put this beast to sleep. A big thank you to Gaphals,  Monument HQ, World vs Cometh, Dead Rhythm who put out our records and Gustav, Jonas and Mathias who recorded them. A big shout out to all the bands we played with, all the people who bought records/merch and just came to hang out at our shows. We will most likely do some sort of "last weekend" of shows so keep your eyes open for that later on. Thanks for everything!

Angers Curse 2007-2014

Ett försenat grattis till Charlie Harper som i söndags fyllde 70 bast.

 

I fredags-den 23:e var det bra punkspelningar i hela landet. I Västra Aros bjöds vi på innehavarna av publikrekordet på Bankiren-Charta 77 som skulle ha sällskap av Generalerna och för mig helt okända Hawkins. 

 

Jag hoppades väl hemma på en sval kväll och egentligen var peppen inte stor att gå in i en varm lokal men det var ju spelning så...på vägen ner kändes det okej men det tog inte länge innan man märktye hur varmt det var inne i lokalen. Och dessutom smakade ölen blaskigare än någonsin till råga på det.

 

Något publikrekord såg det inte direkt ut att bli när Hawkins gick upp på scenen och drog igång med sin någon sorts (hård) rock. Jag tyckte de var en aningen malplacerade denna kväll och förstod inte riktigt meningen med att ta med ett band som spelade sådan sorts musik....när det ju var en punkafton. Jag språkade med en del bekanta och detta men missförstods och fick bland annat förklaringen (eller ursäktandet) "de är ju unga". Jag menade inte att bandet var dåliga på att spela för spelade kunde dom. De kändes som sagt bara inte rätt för den här kvällen. Nåja, de drog av en 6-7 låtar i alla fall där höjdpunkten var covern på Black Knight.

Generalerna har jag inte sett på en 2-3 år och de har helt klart utvecklats och kommit långt sedan dess. Var jag ska placera dom musikaliskt vette sjutton men....tja, mer pop än punk men med en bra scennärvaro-främst av sångaren Björn och lite baktakt då och då plus att tillkomsten av saxofonisten var bra. Jag har inet hört deras nya skiva som kom rätt nyligen men nyaste låten jag kände igen var Bara en stjärna faller, sen hade jag behållning av äldre låtar som Kvart i fem, Vackrast i stan och avslutningen med Jockes kalas.

Och huvudakten då....ett band jag anser blivit aningen överexponerat de 3 senaste åren. Det känns bland annat omöjligt att ha en större punktillställning i mellan-Sverige utan Charta. Det blir lite tjatigt och jag undrar om det ens direkt finns en marknad. Jag har inget emot dom så- de är ett okej band men ibland känns det som-inte nu igen!

 

De gjorde i alla fall en bra dag på jobbet och blandande bra mellan låtar från skivorna de gjort men jag ska erkänna att jag lyssnade med ett halvt öra.

 

 

 

Anders Wendin, en gång frontman i ska-punk bandet Monster har släppt en ny skiva. Recensionen kan kanske kännas malplacerad här men det är just på grund av nämnda faktum med hans förflutna som jag kör den här recensionen, då jag följt hans karriär sporadiskt sedan Monster la ner runt år 2000.

 

Inte helt oväntat så känns mycket igen från hans tidigare band, men det var det väl få som trott. Dock kanske lite från den sista tiden då bandet var mer ett soul-rock band och det finns lite sådana tonarter här, lite Dexys Midnight Runners om man så vill. Men överlag så är det mer.

 

...tja, pop med faktiskt en del riktigt bra melodier men överlag kanske mer som får mig att tänka på både Eldkvarn, kanske lite Winnerbäck och Stefan Sundström. De eviga parhästarna Viktor och Gustav medverkar på större delen av skivan med blås och munspel vilket sällan är fel.

 

En trea i betyg på en bra dag där bäösta spåren är Du måste kunna gå nu och Inte dina läppar.

 

Och just ja - Madness ringde - de är ännu inte säkra på om de ska vara smickrade över lånet av basgången i Lämna lampan på från Our house...eller kräva kompensation.

 

 

 

 

 

 

 

21 (+2) låtar av Thåström på dvd, nästan 2 timmar totalt.Även en cd medföljer med 13 av spåren.... Låtarna är från två olika konserter i början av 2012 (Circus och Sentrum Scene). Och de som sett honom live de senaste åren lär väl knappast bli besvikna men heller kanske inte förvånade. Det är djäkligt bra låtval-från alla hans soloplattor (tror jag nog) plus några gamla örhängen som gjordes av Imperiet från början. Det är mycket ljus på scenen och som vanligt är det mycket krumbuktande och väldigt lite mellansnack.

 

Så ja-det är en bra konsert-absolut. Men ibland när konserter kommer på dvd så kan det bli så att mycket av magin försvinner. Man bör ha varit där för maximal upplevelse.

31/10, Uddevallakassettfestivalen. 

 

 

 

Kan köpas från Hard and Smart, Kjell Hell och Noise of Sweden.

Penetration är ett band jag anser borde nämnas mer när det talas om tidig engelsk punk. Bra låtar, bra attityd och Pauline Murray anser jag är en av punkvärldens bästa sångerskor-då som nu.

 

 

 

 

 

..eller "sen sist" kanske jag skriva...hur som haver så gör Västerås ska-bandet sin första spelning på 11 år på Västerås Cityfestival 27 juni.

 

 

 

Kanske är jag helt sist på bollen men Brody Dalle kommer att i år besöka Way out West som går av stapeln 7-9 augusti.

 

 

Ny skiva från Skate/pop-punk-bandet Comminor, 3 år efter We cant skate.

 

Bandet känns igen från då även om de verkar ha breddat sina influenser lite grann. En jämn skiva som helt klart får godkänt även om en del låtar känns att vara lite lika varandra.En del roliga formuleringar i texterna som i bland annat My dad och en eloge ska de ha för låten How are the drugs treatin you som handlar om vänner som fastnat i missbruk eller helt gått under på grund av detta. Andra bra spår är öppningspåret Caveman och `til you choke.

Ungt band med lite över ett år på nacken som band....som jag tycker är värda stöd. Och jag måste säga att jag inte direkt hade problem med att gissa vem som heter Markelius i efternamn. Kul att facklan bärs vidare.

 

 

Igår skippade jag slutet av den andra perioden i Sveriges match mot Slovakien för att knalla ner till Culturen för att se Comminor för första gången på ungefär 10 månader. Då de sedan sist släppt en nya skiva som jag inte hört mycket ifrån skulle det bli intressant att höra nytt material.

 

Som bonus fick jag även se ett annat band-som jag inte uppfattade namnet på men de spelade någon sorts energisk rock-pop men visade även i den andra av deras totalt 5 låtar att de kunde spela mycket bra reggae.

 

Och Comminor då....körde mestadels nya låtar förutom Grandma`s song och även om jag inte hört dom innan, förutom My dad så lät det lovande. Jag passade på att köpa en skiva och kunde därmed identifiera några få med hjälp av låtlistan på skivans baksida och slutledningsförmåga. Bäst var Caveman som är öppningspåret. 

 

 

Vidare så kändes bandet klart igen, förutom att de fått upp tempot överlag tycker jag och ageringsmässigt på scenen på var de som vanligt-det till säga att de inte stod stilla många sekunder. jag slås alltid av att de vad jag sett-aldrig krockar med varandra.

 

Så, ett bra gig och i dagarna blev dom även klara för årets upplaga av Gruvpunken i början av Augusti.

 

Recension av skivan, Thank you-I hate you,  kommer.

 

Västeråsarna i Comminor är det senaste bandsläppet till Gruvpunken och blir därmed det tredje reprisbandet från förra året. 

 

Close Shave la idag upp en statusuppdatering om "the never ending story" angående folk som gnäller och grinar om saker de gjort för +20 år sen (texten är inklistrad i slutet av det här inlägget) Och angående det har jag följande att säga

 

 

Allvarligt-är det inte dags att ge Close Shave en brejk snart? Hur länge kan man tjata om +20 år gamla "synder"? Det är ju knappast att dom själva förnekar att de inte alltid varit så smart genom åren. Men det måste vara väldigt fina och änglalika personer som klagar - de står säkert själva för ALLT de gjort och sagt för 20, 10, 5 år sen o.s.v? Gör DU det? - Jag gör det inte. Alla är vi mänskliga och gör misstag och ska man lida för det hela livet?

 

Och ska vi skärskåda punken-läs:PUNKEN-i sömmarna och under luppen med "opassande" texter där säkert någon grupp i samhället kan ta illa upp-vilka band får vi kvar då? Då lär väl många behöva rensa sina skivsamlingar, spotify-listor och gud vet allt? Har t.ex Macc Lads, Anti Nowhere Leugue, Peter and The Test Tube Babies varit så djäkla lena i käften och korrekta alla gånger?

 

Jag fortsätter hela tiden att slås av över folk nitiska inställningar, hur folk ens orkar - men som sagt -de måste vara otroligt fina människor själva - då som nu.

 

Själv gillar jag Close Shave och sticker inte under stol med det-och kommer aldrig göra det heller.

 

 

-----

 

Spotlicks och Kod Rikslarm, 31 maj på Broder Tuck.

 

 

Två band i den lite hårdare skolan. Bombs of Hades släpper sin tredje fullängdare och backas av Suffer the Pain.

 

Ibland har jag-märkligt kan tänkas undrat vad som hände med Soo Catwoman, som ofta syntes på Sex Pistols och den tidens punkbands tidiga spelningar. Jag har även - och många med mig undrat hur hon ser ut idag.

 

Nu kanske inte alla svar ges-men hon finns på facebook och bidrar med mycket filosofiska funderingar, vidsomsord och inte minst bilder från när det begav sig som man inte sett förut.

 

Jag antar att få har missat att punkbandet Solanas Cuntz orsakat en massa rubriker efter att en medlem på en spelning tagit av sig tröjan på scenen vilket resulterade i att lokalen utrymmes. Lite länkar och tankar om händelsen.

 

 

Splitsingel på g.

 

Jag försöker hålla politiken borta så gott det går i den här bloggen men då några kamrater ska spela så får det bli ett gigtips....men en del av affischens text är väl menat att man ska ta med en nya salt? Hoppas jag.

 

 

Alonzo FAS 3, Stilett, Finkel Rokkers , the Past , Pissoar och Vägra Anpassning.

Nästa släpp sker till helgen.

Saxat från Noise of Sweden.

 

 

Charta 77, Krymplings och Generalerna.

 

 

 

 

 

 

Från facebook:

 

20 augusti, mer info:

 

 

 

 

Ett hardcore-band med fina meriter som man visst ska tala tyst om, likväl som om medlemmarna. Jaja, erfarenheten finns här så det räcker och blir över. Det går snabbt - 15 spår på 21 minuter och det var trots farten ganska melodiöst på sina håll. Mycket Ameriskanskt tidigt 80-tal.

 

Nu vet jag inte vad alla bandmedlemmar haft för sig de senaste åren...sen det begav sig i deras då mer hardcoreorienterade orkestrar men....tja, det är väl bra att de fortfarande spelar snabb musik och är arga. Men dock så kan jag inte skaka av mig känslan av att....det blir aldrig riktigt så argt, det saknas något för att jag ska tro på vad de sjunger och bli helt övertygad. Det känns lite som "nu kör vi hård och arg musik igen"....x-antal år försent. 

 

Men skivan är jämn rätt igenom, inget spår är dåligt men inget spår fastnar direkt heller.

...som äger rum i Norberg 1-2 augusti.

 

Attentat, Gråsuggorna & Cunt N Pricks.

 

Nästa släpp blir kommande vecka.