barbedwirelove.blogg.se

facebook.com/barbedwirelove77

R.I.P Lloyd Charmers.

Kategori: Allmänt

På annandagen lämnade Lloyd Charmers jordelivet. Charmers var kanske mest känd för ett par låtar inom kategorin "rude reggae" där Birth control är den mest kända men även fantastiska Death a come från samlingen Skinhead revolt. Han ingick även i grupperna The Uniques och The Messengers samt producerade en hel del.
 
Han blev 74 år.
 
 
 
 

Alonzo & FAS 3/Svensk Punk/Mjölby baktaktsorkester.

Kategori: Gigtips.

Always War-Heart of chaos

Kategori: Allmänt

Video på den bästa låten på den fantastiska plattan We are the flood-gillar du den här låten-kolla då in plattan!
 
 

Årets 10 bästa gigs.

Kategori: Allmänt

Kingdom, Växhuset-Västerås.
Ingen som var där kan låtit bli att bli totalt HÄNFÖRD av Davins karisma och energi.
 
Alonzo & FAS 3, Bankiren-Västerås.
En fröjd att se och heders till att bandet verkar se sig själva som ett eget band och inte KSMB. Men visst, mycket av låtarna från det bandet kördes men inte alla av de mest "uppenbara eller väntade" så...cred för det faktiskt.
 
Tant Strul, Sellstock-Rågsved.
4 proffs på scenen och en spelglädje utan dess like. Det enda som förstörde ett närmast perfekt gig var att Dunkar varmt kveds fram. Men gåshuden kom flera,flera gånger.
 
The Flints, The Tube-Västerås.
Vi var flertalet som spärrade upp ögonen när de två nya låtarna kördes och i samförstånd sa: "Fan vad farliga de kommer bli".
 
Dobermann Cult, Bankiren-Västerås.
De gav allt, tyvärr till väldigt lite responds. De satte tyvärr huvudet på spiken med sången One man moshpit. Jag hoppas de bokas till stan igen så de kan få bättre support då-för de är dom värda.
 
Chain Reaction, Växhuset-Västerås.
Lyckades med konstycket att sjunga om "det vanliga" utan att de blev tråkigt och "ja-jag har hört den förut". Grymt bra live och synd som fan att de ställde in ett gig senare på året på samma plats.
 
Hudson Falcons, The Tube-Västerås.
Ena sekunden snabb Oi, nästa Springsteen vibbar och in med lite baktakt också. Helt fantastiskt och brett band.
 
Angers Curse, Växhuset-Västerås.
Äntligen kunde jag se dom och det tog inte många toner eller textrader innan jag hajade varför de blivit så hyllade som de blivit.
 
Bombshell Rocks, Sigurdsgatan 25-Västerås.
Det blev mycket nostalgikänsla men inte på ett dåligt eller urvattnat sätt-det var bra och leverande från första låten till den sista. Helt fantastiskt och Mårten skulle varit sjuk....det syndes det inte ett spår av.
 
Tysta Mari, Sigurdsgatan 25-Västerås.
Andra gången jag såg bandet i min hemstad och de var klockrena den här gången med...på ett releaseparty där de skulle vara förband men blev huvudakt (?) Bra blandning av gammalt och nytt,
 

Bombshell Rocks & Angers Curse.

Kategori: Gigrecensioner.

Då var det äntligen dags för vad som hade all potential att bli årets gig. Bombshell Rocks på hemmaplan med återvändande Mårten på sång. I pressen, främst den lokala - kallades detta, lite felaktigt "originaluppsättningen" men vem är petig? Det fanns också potential för väldigt bra vimmel och jag måste redan nu säga att kvällen blev magisk.
 
Pga teknikaliteter så hade jag inte köpt biljett, så planen var att gå ner och hänga på låset men som tur var kirrade John, som jag såg BSR x-antal gånger när det begav sig för 15 år sen, i bandets tidigaste dagar-plåtar så strax efter 18 kunde man slappna av och koncentera sig att ladda och slippa oron för att eventuellt inte komma in.
 
Vi ramlade in på Sigurdsgatan strax efter 21:30 och stället var bra fyllt redan då. Jag fick direkt känslan av klassträff då väldigt många från back in the day var där så det blev mycket skakande av händer och kramar. Skämtet för kvällen blev konstaterade av hur många år som gått sen man såg BSR:s första stapplande steg så det blev en del snack om flyende hårfästen och rondörer kring magar. 
 
Angers Curse öppnade och Mange hade gjort valet att starta med stickad tröja, givetvis åkte den av rätt fort och jag tyckte lite i början att sången hördes lite dåligt och att han tog lite väl många pauser - men visst levererade bandet och Manges panna fick fler sår än vanligt efter det traditionsenliga skallandet av micken. Efter en bra blandning av lite äldre och nyare material avslutade dom med en cover på Aint like you av Blood for Blood och då var jag tvungen att vara med och slita i micken och gapa med. Tredje gången i år jag bevittnade dom och de går från klarhet till klarhet-vilken start på musikkvällen.
 
Och huvudakten då....några timmar innan meddelade bandet att de haft "krismöte" angående Mårten då han tydligen varit sjuk i ett par dagar och tydligen samma dag fått rådet att åka till sjukan. Jag blev dock inte orolig då för skulle det krisa sig så sjöng ju faktiskt Crippe i bandet efter Mårtens avhopp. Men sjukdomen ifråga som skulle påverka rösten....verkade vara helt bortblåst och djävlar vilket drag och vilken spelning det blev! Jag tappade snabbt bort mig i hitkavalkaden men jag saknade ingenting då vi bjöds på Madhouse, Joker in the pack, Underground radio och Radio Control bland annat. Minis bas krånglade en del med sladda och dylikt, faktiskt så spelade han runt hälften (?) av konserten med bara tre stängar. Och de 4-5 sista blev en kanonavslutning där de bland annat körde en cover på Operation IVY-Gonna find you, där Mange från A.C och Jocke från The Value joinade på scenen....de  la även in någon rad från Running från deras första demo-vilket var kul. Det dansades på bra från folket och mycket allsång så....folk var djävligt nöjda och visade det också mycket bra.
 
Så....som sagt, jag känner mig manad att använda ordet magiskt. Det här var helt klart årets spelning och klart den bästa om man ser till allt med vimmel och så. Så stort tack till alla medverkande och inblandade. 
 
Och I pity you som inte var där.
 
Sjysta bilder:
 
 
 
 

Årets 10 bästa bandupptäckter.

Kategori: Allmänt

...ibland vaknar syndaren sent.
 
Kingdom
 
Beyond Pink.
 
Allvaret.
 
Chain Reaction.
 
Wolf down.
 
Kronofogden.
 
Spotlicks.
 
Wrong Answer.
 
Alonzo & FAS 3.
 
Nattflaxa.

Årets 10 bästa skivor.

Kategori: Allmänt

Alla är inte purfärska men....
 
Antipati-Extra allt.
 
Hudson Falcons-Sleep, drive,rock n roll, repeat.
 
Angers Curse-Tighten the screws.
 
Prins Carl-No mercy.
 
The Radars-Anywhere but here.
 
Gråsuggorna-Fartblind.
 
The Civillains-The final hour.
 
Always War-We are the flood.
 
Spotlicks-Spott, bett och tårar.
 
Tysta Mari-Blå nätter/svarta dagar.

On the edge of forever-Feats/Crossed out.

Kategori: Allmänt

 
 
Kassetten lever bland annat inom HC-scenen och det här får man väl kalla en kassettsingel. Mycket tempobyten som förvisso gör mig lite yr i huvudet och kanske gör det låtarna lite spretiga men mycket potential finns i dessa två låtar. När jag såg dom live nyligen bjöd de bara på 4 låtar, varav en finns med här-Crossed out. Liksom då efter giget suktade jag efter mer och det gör jag efter den här kassetten också.
 
Men 10000 kronors frågan är om surret från mibiltelefonen i Feats är medvetet gjort?

Gråsuggorna-Fartblind.

Kategori: Skivrecensioner.

 
UK 82 in Rättvik 2011. Gråsuggorna är ett av de banden som kikar tillbaka på 80-talet-och gör det djävligt bra-frågan om de inte är bland de främsta som gör det. Det blandas mellan svenska och engelska och hälften är covers. Trots att de gör dessa covers av bland annat The Varukers och Chaos UK DJÄVLIGT bra så håller även det egna materialet-främst 10 punx och Osmo (viktig) Dessa fyra herrar som är i medelåldern lyckas dessutom låta djävligt vitala och kaxiga, mer än många band som är runt 20 år yngre än de äldsta av dom i bandet.
 
Klockren platta.

Disembarked, On the edge of forever med fler.

Kategori: Gigrecensioner.

Efter en tung vecka på jobbet så kändes det som en sjyst ide att koppla av (nåja) med lite hardcore nere på Växhuset. V-ås Straight edge arrangerade och i vanligt ordning var det många band för en billig peng. Jag kom ner till giget lite sent, en timme efter utsatt tid men då det ofta blir förseningar så kanske jag inte missade alltför mycket tänkte jag - man var ju tvungen att fixa till sig lite så man såg lite presentabel ut i alla fall och käka.
 
Jag kom precis i tid till Disembarked, och jag hade inte tagit mig tid att lyssna in mig på något av banden mer än 1-2 låtar av varje men - här var det bra att jag INTE gjort det. Jag fick enorma emo-vibbar direkt, det var hela tiden någon sorts försök till "stämingsfull-skära-sig-armarna-och-gråta" på gitarrer o.sv.....och det lilla jag hörde av sången så var det just sådant texterna handlade om. Inte alls min kopp te och jag fann det märkligt att bandet inte presenterade sig varken med bandnamn eller någon av låtarna - de spelade ju inte på någon polares födelsedagspartaj i slutet sällskap så...varför anta att folk vet vilka man är? Men de fann det dock brukligt att pusha för att folket skulle köpa deras merch (vilket nog var världens fulaste) så....jag vet inte jag. Men den unga publiken verkade gilla bandet och de hade tillrest support om jag fattade det rätt.
 
On the edge of forever gick på därefter, bandet varv från Örebro och de var riktigt bra. Sången försvann lite då och då och märkligt nog hördes den BÄTTRE när sångaren vrålade UTAN mick. De körde endast 4 låtar varav den sista var skitbra och även den som annonserades ut-Crossed out, som jag köpte på kassett lite senare. Det var även första gången jag såg ett HC-band använda sig av tamburin.
 
Efter en snabb avstickare för att köpa kaffe så snackade jag lite med Mange och Torse innan det var dags för Buried Below och deras sista spelning. Och vilket band! Musikaliskt föll dom inte på läppen men dom var helt galna på scenen. De som såg MINST tuffa ut var dom som röjde mest-trummisen och kompgitarristen. När jag i första klåten såg trummisen veva på värre än Animal i Mupparna så tänkte jag att:
 
"han kommer fan inte orka mer än tre låtar"
 
Och gitarristen ja....hängde av sig gitarren redan i första låten och hoppade ut i publiken-något han upprepade igen senare. Här utannaonserades inga låtar heller och de körde väl en 6-7 stycken som alla andra....men förvirringen blev total i slutet då det blev ett "tack, det här är sista låten"...
 
..varav då trummisen sa något till sångaren som sen la till att "det här är vår sista spelning"...och konfererande bland medlemmarna men de körde iaf en låt innan de gick av.
 
Bandet efter vet jag inte vilka de var, tror det var Neighbourhood och de fick spela inför en fåhövdad publik då många drog efter Buried Below. De öste dock på rätt bra och gjorde en bra insats trots en del tekniska problem med rundgång och sången hördes skitkasst mellan varven. Kidsen vaknade dock riktigt till liv och dte blev lite moshande, bla av ett skinhead som slog sönder ögonbrynet.
 
Och det visade sig, lite snopet vara sista bandet-för kort därefter så tändes ljuset och det började städas. Det totala intrycket blev att:
 
Det är skitbra att sådana här grejer ordnas, men i det stora hela är det ibland lite för spontant med band utan setlistor, att inga låtar utannonseras o.s.v Men det kanske är så inom den scenen, spontant och opretaniöst. Men en helt okej torsdag.
 
 

Joe Strummer, 10 år av saknad.

Kategori: Allmänt

 Idag minns jag och hyllar Joe Strummer, 10 år av saknad. Han var en av de största.
 
 
 
 
 

Palatset Live #11 25 december.

Kategori: Gigtips.

The Civillains-The final hour.

Kategori: Skivrecensioner.

 
Enligt pressreleasen är detta band influerade av främst 90-tals punk, det kan jag hålla med om för i mina öron låter det väldigt mycket Operation IVY och Rancid. Hade den här plattan kommit för 10 år sedan hade jag nog säkert avfärdat dom utan att ge dom en riktig chans för vart och vartannat band hade ju dessa influenser så...det blev lite mättat.
 
Men nu är det 2012.
 
Innan hade jag främst bara hört talas om bandet ryktesvägen och hört en del superlativ och...ja, de stämde på alla punkter. Det är ös från början till slut, texterna är över genomsnittet och klyschor hittas inga Jag kom snabbt på mig själv att tänka:
 
Om de är så här bra på skiva-hur klockrent lär de då inte vara live?
 
Favoritspåren stavas Broken Bones, titelspåret, Get back up och fourtwentytwo-jag vill även puffa för det sjysta munspelet i Up to you.
 
Cirka 2 veckor kvar till nyårsafton och den här skivan lär stanna i min stereo fram tills dess. Eller iallafall inte ligga långt därifrån. En bra avslutning på året.
 
 
 
 

2 låtar från Projekt 9.

Kategori: Allmänt

Klubb Antisocial-kanon!

Kategori: Allmänt

I lördags besökte jag Klubb Antisocial och jag måste säga att det gav mersmak. Då jag var där i egenskap av ansvarig för The Dräperz så skippar jag något djupare inlägg av kvällen men som sagt, det gav mersmak. Intimt och mysigt med bra folk, grym DJ och topparrangörer i form av Malin, Lollo och Sarah.
 
Jag vill gärna puffa för Strindberg som Tortyr som spelade under kvällen - ett band värt att kolla upp. Klubben skulle nu ta en paus men är tillbaka i februari så håll koll.
 

Kortfilm av Don Letts om skins.

Kategori: Allmänt

 
 
 
Flera finns om diverse andra subkulturer, allt i samma stil.
 
 
 
 
 

Video med Prins Carl från Tysklandsturnen.

Kategori: Allmänt

Hyllning till Junior Eric.

Kategori: Gigtips.

R.I.P Stiffy.

Kategori: Allmänt

Jag nåddes igår av nyheten att Stiffy, som för några år sen spelade i V-ås Oi-bandet Bullhead-avlidit endast 24 år gammal. Mina tankar går till hans familj.
 
R.I.P Stiffy.
 
 

40 years-Cock Sparrer.

Kategori:

Cock Sparrer firar 40 år som band och släpper en platta i deluxe-utgåva/Limited edition. Låtmässigt så innehåller det inget nytt eller revolutionerande, mer än att bandet själva valt sina favoriter och att en 40-sidors booklet följer med. 2 spår är lite omarbetade förvisso...ska väl ge dom att spåren sträcker sig bra från början till idag....jaja, läs mer själva.
 
 

1312 dagen till ära.

Kategori: Allmänt

 
 
 
 
 
 
 

Nytt från Dropkick Murphys-gäsp?

Kategori: Allmänt

Med risk för att vara gnällig så har jag svårt att bli exalterad över nytt material från Dropkick Murphys. Detta beror främst pga att jag tycker de överexponerat sig själva alldeles för mycket. Sedan bandet startade 96 så har de givit oss 8 fullängdare, 2 stycken singelsamlingar, en dvd, liveplattor, cd och vinylsinglar i massor, splitar med Oxymoron-Agnostic Front,Anti-heroes, Face to Face, The Business....

Och materialmässigt spelade de ut alla kort de hade på något vis. Vad kan dom nu göra som vi inte hört redan...tusen gånger?

De har rotat i familjehistorien och gjort traditionella Irländska visor, de har gjort dängor som ekon från Bostons gamla hardcorescen, de har varit Rickard Rättrådig och pumpat ut texter om att växa upp-tänka efter-ta hand om sina kära osv..dvs "herrarna äldre och erfarna"....

De har rivit av hårdrockscovers...Thin Lizzy, AC/DC och Motörhead.

Och saluterat sina gamla Oi & punkhjältar som Stiff Little Fingers, Angelic Upstarts, Iron Cross, Cock Sparrer och Sham 69.

Visst har alla deras plattor haft sina poänger men....just nu känner jag bara:
 
Kan dom överraska mig? Med tanke på ovanstående?
 
Nåja...här är länken i alla fall.

Alternativ julmusik # 6

Kategori: Allmänt

 
 
 
 
 
 

Punkinsamling till Musikhjälpen

Kategori: Allmänt

Saturday Night punk.

Kategori: Gigtips.

 
 
 
Att anmärka på här är givetvis att The Past ska spela men även Art of Disclaim som spelade förband till The Business i Köping....2001? En spelning som för övrigt var alldeles för full av politiska yttringar, men pojkarna från Södra London levererade.
 
 
 
 
 
 
 

Alternativ julmusik # 5

Kategori: Allmänt

 
 
 
 
 
 

Hardcore dagen innan världens slut.

Kategori: Gigtips.

Dagen innan världen går under enligt vissa källor -  så bjuder Västerås Straight edge på konsert med fem akter för en ynka tjuga i inträde. På Växhuset i Västerås.
 
 

Alternativ julmusik # 4

Kategori: Allmänt

 
 
 
 
 
 

Så mycket värre

Kategori: Allmänt

Som en motreaktion (?) ger Ägg Tapes ut sin version av Så mycket bättre där bland annat Total Egon, Svensk Punk, Barbaras Grannar och 69-Hard kör covers på Pugh, Uggla, The Sounds o.s.v.
 
 
 

Alternativ julmusik # 3.

Kategori: Allmänt

 
 
 
 
 
 

Alternativ julmusik # 2.

Kategori: Allmänt

Alternativ julmusik part 1.

Kategori: Allmänt

 I dessa tider när vi pumpas av Last Christmas och diverse klämkäcka jullåtar av pojkband var vi än går...så är det kanske på sin plats för lite alternativ julmusik?
 
 
 

Pepp inför Bombshell Rocks.

Kategori: Gigtips.

Flyern....
 
 
 

Julpunk på 44:an.

Kategori: Gigtips.

Mansdiskriminering på festivaler & Motörhead with tits?

Kategori: Allmänt

Det här blir väl ett mer rent inlägg om musik generellt, men för att få med lite (punk) relaterat har jag klistrat in ett gammalt inlägg också.
 
Organisastionen Rättviseförmedlingen har startat en initiativ att jämna ut könsfördelningen av band på Sveriges festivaler....i stora drag-att försöka få med fler tjejer. Och givetvis så har folk tagit illa upp och kallat det "mandiskriminering" och trots att "debatten" bara börjat så lär den väl knappast sluta klockan ett om man säger så.
 
Jag tycker det hela verkar positivt, positiva motreaktioner är alltid bra. Men jag hoppas att det inte kommer bli någon sorts anspelning på "offermentalitet" utan ett djävlaranamma istället. Att det inte på något vis blir ett "vi mot dom" men så verkar det inte vara ifrån föreningens sida.
 
Men ska jag lägga in någon sorts reservation själv så hoppas jag även att det inte heller kommer handla att tjejer minsann ska få lira på festivaler i rättvisans anda/för sakens skull. Komma med på någon sorts kvotering. För i en perfekt värld ska väl band dömas som just band och inte efter kön...samtidigt som man i ärlighetens namn, som arrangör måste se till vilka band som drar folk. Jag menar, står valet mellan Iron Maiden och ett band med tjejer som bor i Knäckebrödhult och repat i 2 månader-är väl saken ganska självklar?
 
Det är en svår fråga hela grejen, och inte för att peka på "men den och den tycker minsann" så har jag märkt genom åren att flertalet band med tjejer är ganska kluvna i frågan själva....just angående om de bör få chansen för att de är tjejer eller inte. Ibland har jag fått känslan att att det har passat galoscherna att vara "ett tjejband" om det kan ge fördelar....
 
Jaja...som sagt en väldigt svår fråga. Men ingen ska diskrimeneras pga t.ex kön men i ärlighetens namn måste man väl vara lite realist också.
 
Och som utlovat, här följer texten.
 
Motörhead with tits?
 

Jag får ibland inte ihop grejen med tjejer som spelar i band....där bandet består av bara tjejer. Ofta så (om jag får generalisera) så vill de absolut inte ses som ett tjejband...jag vet inte riktigt vad som är fel i det?

Visst,i en perfekt värld så ska det väl inte spela någon roll men så länge det inte bidrar till en "klapp på huvudet mentalitet", att de får höra saker som "ni är bra för att vara tjejer" så vad är problemet? Det går ju inte att komma ifrån, hur man än vrider och vänder på det att uppmärksamheten många gånger pga det är bra...men visst finns det undantag. Det är kanske (ibland) bara att tacka och ta emot?

Men som sagt, ibland blir det ju tröttsam sexism över det hela, och man undrar om det verkligen är 2011. Ibland känns det inte långt ifrån kommentarer som t.ex The Runaways fick.

"Hur har ni fått skivkontakt höhöhöhöhö"

Skithärligt att säga det till 16-åriga tjejer (som de var i snitt när de gav ut första skivan)



Eller att tillskriva manliga egenskaper på dom....

"röjer lika bra som killar, lika bra gitarrist som insert valfri manlig sådan".

Fast jag tror inte,som jag själv besskrivit Texas Terri Bomb ibland..."som en kvinnlig Iggy Pop". Jag tror inte hon skulle gråta över den epiteten direkt.




Men ibland märkar man hur små referensramar journalister har. Och där räknar jag in vissa fanzinemakare också. De tar liksom till de få "stora" punksångerskorna eller grupperna för att beskriva en sångerska eller ett band. Som Candysuck när det begav sig...de jämfördes hela tiden med L7 men minns jag rätt så började de inte lyssna på dom föränn....ja, väldligt sent.



Och alla punksångerskor kan INTE låta som Beki Bondage....eller Siouxsie Sioux som Helen Hill från The Violators jämt jämfördes med. Rösten var kanske lite snarlik men...jämföra dom ändå? Siouxsie var bra (när det inte blev för deprimerande låtar) men Helen  hade ju en aggresivitet i sin röst som Fröken Banshee inte var i närheten av.




Men sen man kanske inte är så bättre själv, jag har kommit på att jag ett par gånger när folk frågat vad Körsbärsfettera är (jag har alltid en pin på jackan)..så har jag sagt "ett punkband med bara tjejer från GBG". Det är ju liksom ingen klapp på huvudet eller sådär....men jag vet inte själv varför jag gör det.



Och angående bandet ifråga så, det kanske inte är någon högoddsare men t.o.m inom punk/skin-scenen märktes det lite trista attityder mot bandet, eller kanske mer vi som gillade dom...när de släppte sin första demo. Då var det en del röster som höjdes att:

"vissa gillar nog bandet bara för att de vill sätta på dom"

Eh..jo, men huvudet på spiken? Många av de som hyllade bandet (det har var på ett forum för ett par år sen) var liksom herrar i mer än väl vuxen ålder. Sådant beetende hör väl mer fjortonårsåldern till? Och ofta kanske inte direkt killar? Även om många tjejer som är "kära" i "pojkband" nog bara tror dom är det eller för att de förväntas vara det....hm, det där skulle jag kunna skriva spaltmeter om men det får bli en annan gång.

Men nåväl....det är säkert olika från fall till fall vad man "får" kalla band...men det måste ibland bara tufft att vara lite katten bland hermelinerna i en mansdominerad sub/musikkultur.

Men det ska behandlas med respekt, precis som med vilka andra (killar) som helst.

...och verkligen inget "Motörhead with tits", som Teenage Warning skrev om Nashville Pussy. Där är ett exempel där det gick lite för långt men bara blev plumpt....

....eller de liksom jag kanske menade väl?

Fast eftersom faktumet är mer än uppenbart att allla INTE är tjejer i bandet så...blev det väl mer än lovligt dumt?

Punksyndromet-fantastiskt.

Kategori: TV

Gårdagens dokumentär om finska punkbandet Pertti Kurikan Nimipäivät verkar ha setts av många och jag kan verkligen rekommendera den. Går i repris två gånger idag och kan hittas på SVT Play. Att dom är utvecklingsstörda i olika varianter var både relevant och icke relevant-de var ett band som hade kul på scenen och med sin punkmusik gav dom bilden av sin verklighet.
 
 
 
 
 

We come from Västerås.

Kategori: Allmänt

Jag skulle vilja påstå att Västerås punkscen mår bättre nu än på många, många år, jag kan faktiskt inte minnas när det fanns så här många bra punkband aktiva någonsin, undra om det någonsin har hänt. Tänkte skriva ner lite om banden..kanske något av banden blir just DITT nya favoritband? Flera av banden finns det recensioner och dylikt om..bara att leta här på bloggen.
 
Främst är det band av den hårdare skolan som gör väsen av sig, och överlag är medelåldern (liksom i övriga Sverige?) rätt hög  med undantag för ett gäng yngre hardcore-band där jag ser Ehres som mest de lovande. De hade visst ett avhopp i bandet för ett par månader sen och jag vet inte om den platsen blivit tillsatt men jag hoppas, om nu den inte är det-att de inte tappar sugen för den sakens skull. 
 
Angers Curse, som varit aktiva sen 07 har gjort riktigt mycket väsen av sig efter plattan Tighten the screws 2010 och gigat flitigt sedan dess. En ny fullängdare är på g och det är kul att de har gigat såpass mycket hemma på sistone. Närmast kan de ses tillsammans med Bombshell Rocks (i vilken mån de finns vet jag inte) den 28 december och 16 februari med Gatans Lag-bägge gigen kommer äga rum på Sigurdsgatan 25.
 
Vidare så finns band i samma tonart (ja,ungefär i alla fall) som via skivsläpp (kassetter i de sistnämnda fall) fått bra kritik från flera hörn och kanter-Slaktrens och Suffer the Pain. Även Tvärnitad har varit aktiva på den fronten och gjort två stycken fullängdare-Krossa tänderna mot kaklet och Fruktansvärld.
 
Stick & Brinn är inte direkt nya i gamet men skaffade sig faktiskt en sida på facebook nyligen. Hardcore med glimten i ögat och deras debutplatta kan mycket väl ha världens bästa skivtitel:
 
Håll käften, Knäpp västen, Köp kir för resten.
 
Det senaste bandet in i smeten är Nattflaxa, som visade på sin eget utgivna platta (nyligen släppt) att de helt klart kan vara med och kriga i toppen. De gör även sin första spelning inom kort.
 
Och om vi ska gå in på de lite mer...melodiösa (i jämförelse) punkbanden så har väl Prins Carl fått mest uppmärksamhet på senaste tiden efter de fått skivkontrakt med Bandvorm, en plats på nästa års P.S.K och dagarna här släppt sin nya platta samt drar till Tyskland den här veckan.
 
Angående turnerande så är Moving to Ashbury hyfsat flitiga på den punkten då de varit över flera gånger till Lettland. Bandet kanske kan ses som detb mest lättsmälta bland V-ås punkband, utan att för den sakens skull vara mesiga eller för poppiga. Säg typ...amerikansk punk i mitten av 90-talet.
 
Sen har vi det där med att ligga i startgroparna...eller lite tillfälligt i vila eller dvala om ni så vill. Hemlighetsmakarna i The Flints och Deadcityrockers väntar jag fortfarande på sen en tid tillbaka att de ska ge lite mer vitala livstecken-främst hur det står till på medlemsfronten. Flints visade tidigare i år att det kan bli väldigt  farliga då de spelade två djävligt bra nya låtar när de körde som support till Hudson Falcons.
 
Sen ska jag säga att jag inte hört The Value sedan omstruktureringarna men vänner med bra musiköron säger att det blir vassare och vassare.
 
Så..det här blev kanske inte världens bästa text och jag har säkert glömt ett par band, några har jag valt att inte nämna av diverse anledningar men....hoppas något av dessa band kan fastna hos er.

Puffra på Copperfields 15 december.

Kategori: Gigtips.

Punksyndromet.

Kategori: TV

I morgon, tisdag den 4:e visas den finska dokumentäre Punksyndromet 22:30 i SVT 1. Här följer kanalens egna programbeskrivning:
 

Finsk dokumentär från 2012. Pertti Kurikan Nimipäivät är Finlands knäppaste rockband. Fyra förståndshandikappade punkare slår tillbaka mot det samhälle som har institutionaliserat dem. Mot alla odds blir de berömda och åker på utlandsturné. Det blir minst sagt en omtumlande resa. 

 

 

Gatans Musik-en succè.

Kategori: Allmänt

Det smärtar mig att jag inte kunde närvara på Gatans Musik som gick av stapeln i lördags. Enligt vissa källor drog evemanget i 35 000 kronor och man kan hoppas på att detta hedersvärda initiativ blir återkommande.
 
 
 
 
 

Har tv-producenterna äntligen fattat?

Kategori: TV

Jag måste säga att jag blev förvånad på ett positivt sätt för en gångs skull under söndagens Arne Dahl då nazister för en gångs skull inte var "skinheads" i illasittande bomberjackor och 14-håls get a grips.
 
 
This is England-syndromet?
 
 

Nytt nummer av Cow magazine.

Kategori:

Att det fortfarande kommer ut fysiska fanzines i dessa dagar är hedersvärt och värt att stödja. Nya numret av Cow magazine innehåller bland annat On the Job, Hyrda Knektar, Troublemakers och Prins Carl. 
 
Finns att köpa på Noise of Sweden för 25 spänn.