Svensk punk i studion.
Kategori: Allmänt
Klubb Antisocial.
Kategori: Allmänt
Nu kör vi med fräscha inlägg!
Kategori: Allmänt
This is England 86
Kategori: TV
V/A-Trojan ganja reggae box.
Kategori: Skivrecensioner.
Taboo
Kategori: Allmänt
Angers Curse-Tighten the screws.
Kategori: Skivrecensioner.
V/A-33 till.
Kategori: Skivrecensioner.
Kommisarie Roy-S/T
Kategori: Skivrecensioner.
Ny våg.
Kategori: Böcker.
Stures Dansorkester-Tillvaroturism.
Kategori: Skivrecensioner.
Pennywise-All or nothing.
Kategori: Skivrecensioner.
Pop-punk upp över öronen.
Kategori: Allmänt
Sellshock i Rågsved
Kategori: Gigrecensioner.
Wolfdown-Renegades
Kategori: Skivrecensioner.
Tysta Mari-Blå nätter, svarta dagar.
Kategori: Skivrecensioner.
Banden är hallickar och fansen hororna?
Kategori: Allmänt
Tvärnitad-Fruktansvärld.
Kategori: Skivrecensioner.
Free pussy riot stöd gig.
Kategori: Gigrecensioner.
Support local music?
Kategori: Allmänt
Pasted-Skymningss...
Kategori: Skivrecensioner.
Project Ska.
Vice Squad-BBC Sessions.
Kategori: Skivrecensioner.
Jackie Mittoo-The keyboard king at Studio One.
Kategori: Skivrecensioner.
Alonzo & FAS 3@Bankiren.
Kategori: Gigrecensioner.
Doktor Ozzy.
Kategori: Allmänt
Heja Aftonbladet part 145465655
Kategori: Allmänt
V/A-Turist i tillvaron # 1
Kategori: Skivrecensioner.
"Alonzo är rasist"
Kategori: Allmänt
Dub Colossus-Dub me tender.
Kategori: Skivrecensioner.
Moses-Tales for the better known.
Kategori: Skivrecensioner.
Dobermann Cult-When the shit hits the fans.
Kategori: Skivrecensioner.
Fortsätter med att skriva lite om Dobermann Cult, helt i fel ordning. Nu är When the shit hits the fans genomlyssnad ordentligt, en platta som kom 07, 2 år innan Cursed to be... som jag skrev om för ett tag sen.
Nirad-Rastlös & Vild.
Kategori: Skivrecensioner.
Förutom det så fyller plattan sitt syfte när man är på den humöret, även om jag nog inte kommer nöta ut plattan direkt. Bäst är titelspåret och FVH. Stort plus till Raggare is still a bunch of motherfuckers, där de spinner vidare på anti-raggar traditionen från Rude Kids och Baiters bland annat....en tradition som kommit på skam. Det kan kännas lite förlegat att heja på sådant kanske men...vad fan har punkare gemensamt med raggare?
Dobermann Cult-Cursed to be...
Kategori: Skivrecensioner.
Angers Curse, Dobermann Cult & Tvärnitad.
Kategori: Gigrecensioner.
Angers Curse öppnade (senare än utannonserat) och även om det var bra så tycker jag det där lilla extra saknades....bara en sån sak att Mange INTE skallade micken tills han började blöda. Men det kanske var för att mina förväntningar var ganska höga som jag tyckte det var lite...tamt. Framför scenen gick det lugnt, som mest under kvällen var det kanske 10 som röjde....ganska vanlig syn på en V-ås spelning. Såvida det inte handlar om drogfria spelningar på Växhuset så rör sig folk VÄLDIGT SÄLLAN. Det är kanske lite ibland för mycket hållande på imagen. Jag drog iaf mitt strå till staken med att inleda divandet (dajvandet).
Dobermann Cult såg jag förra sommaren på Pretzeltown, då hade de den otacksamma (och omöjliga?) uppgiften att gå på efter Always War....trots att de var bra så såg de ganska bleka ut i jämförelse. Men på Bankiren var de klockrena och sångaren Martin ska ha en eloge för att han verkligen gav 100% på scenen. Han har nog mer på golvet än på scenen, det blev t.o.m en sväng på bardisken...men överlag så jobbade han för i princip ingenting. Respondsen uteblev nästan där med, och deras One man moshpit blev nästan signaturen. Jag drog dock en dive till och hetsande även Lillan att göra detsamma - inte för att jag är någon Herkules men när jag tog emot henne så....ja, låt oss säga att jag kände mig stark. Damen ifråga åstadkom även ett djupt sår på benet från piten så...kvällens hjältinna?
Tvärnitad gick på som huvudakt men de funkade inte den här kvällen för mig. Jag gillar dock deras första platta, och hade tänkt köpa den nya men det glömdes av. Dock så var D.C frikostiga och bjöd på två stycken....jag gillar verkligen de två jag fick, cred till att de kör på punk/skin unityn så hårt i texterna....något som är rätt bortglömt i HC-Sverige. Överlag tycker jag bandet har bland Sveriges vettigaste och bästa texter...i låtar som bland annat: Cursed to be, Kids vs pigs, You are royalty, Heart and soul och Lovesong.
Efter att petat på en del folk med mitt paraply så gick jag samma väg hemåt med två fyllbultar....som tog och fortsatte men jag tackade för mig och kvartade in rätt fort.
Sjyst kväll, sjyst kväll.
Fast hur kunde det bli så att jag fick en Corona varje gång jag sa Sofiero?
Neon angel.
Kategori: Böcker.
Blåste ut Neon angel av sångerskan i The Runaways-Cherie Curie nästan på en dag. En nyutgåva av boken från 89. Och den var mycket intressant, mycket för att bandet är ett favoritband, och just hur fort saker och ting kan gå utför. 17 år och i princip utbränd säger en del. Tidigare har jag fått intrycket att Cherie var lite av arslet i gruppen och svek bandet...och dessutom var en halvposör som bara hade tur som kom med i gruppen. Men tidigt i boken märker jag att hon var en musiknörd nästan från dag ett, som nästan slår en själv på fingrarna.
Man glömmer lätt hur unga bandet var, Lita Ford var äldst med sina 17 år, och lite cyniskt så var det kanske nästan dömt att gå som det gick...speciellt med arslet Kim Fowley som manager..jag kan inte låta bli att tänka hur det gått utan honom - inte konstigt att Cherie hoppade av.
Väldigt insiktsfull och självutlämnande-top 10 i år lätt.
Hudson Falcons-Sleep, drive, rock n roll, repeat.
Kategori: Skivrecensioner.
Som många kanske förstått så gillar jag verkligen Hudson Falcons. Ett band som lyckas med att göra låtar som arbetarklassromantik utan stapla en massa klyschor på varandra....likadant i deras etxter om att stå upp för sig själv och sin familj och sina vänner. De är nog ett av de få band som jag verkligen TROR på idag..när de sjunger om dessa ämnen. Den här skivan köptes i ett drag som var rent ekonomiskt, skralt i kassan som alltid och då är det ju ett smart drag att investera i en samling med 19 låtar som sträcker sig under 13 år (från sex album).
De två gånger jag sett bandet live (förra året på Snövit och i år i Musikhuset på Bäckby) så har de knappast lockat horder av punkfolk...även om jag tycker de borde det, inte även bara punkfolk heller direkt borde tilltalas av deras musik....På den här skivan så märker man deras musikaliska bredd....de är breda i sin musik utan att tappa punkådran. Den första halvan av skivan är ganska rak och snabb punk/Oi (som i tex Working class war och Free Lori) medans de sen visar upp sina blues och rock n roll influenser på resten av skivan, t.o.m med lite baktakt och ganska mycket influenser från Bruce Springsteen och en cover av Bob Dylan. Kan tänka mig att dessa senare nämnda influenser kan skrämma bort en del men....ha ett litet öppet sinne. Första halvan passar till partyt och andra delen....till en laidback dag kanske?
....jag rekommenderar att ge bandet en chans.
Och kommer de till din stad-gå och se dom live. Skickliga musiker och väldigt ödmjuka och trevliga grabbar.
Hated
Kategori: Film & Dokumentär.
Att GG Allin är en av de mest störda människorna som gått på denna gröna jord visste jag för länge sen....och faktiskt så hade jag inte sett Hated men lånade den i fredags och kikade häromdagen.
Och jag blev faktiskt lite...besviken på något sätt. Även om filmen är gjord av ett fan så hade jag hoppats den hade gått lite mer på djupet och att man fått veta lite mer om personen GG. Vilken man iof får på extramatarialet i en intervju (som är längre än själva dokumentären) med Merle och Dino, men även där var det inte så mycket man inte redan visste, lite samma saker som i intervjun i ett par år gammalt nummer av Denimzine (med Merle) Men när faktiskt gamla lärare och polare bland annat intervjuas så....hade det ju potential att bli bättre...kanske ville de inte sabba myten, vem vet?
Men dokumentären var väl okej...dock blev det inte en sån orgie i äckel som jag trott, baserat på vad folk berättat om dokumentären genom åren....men visst, det var en del mindre mysiga grejer men det lämnar jag till er fantasi.
Hudson Falcons+The Flints.
Kategori: Gigrecensioner.
Vilken konsert! Falcons var t.o.m bättre än på Snövit förra året, vilket jag trodde de skulle få svårt att toppa....men det är att gå händelserna i förväg.
Vi ramlade in tre stycken ganska lagom till att det skulle börja....iaf var det utannonserat så. Det blir lite fördröjt vilket inte är ovanligt så man fick mingla lite innan. Jag har ju erfarenhet av att gå på gigs nykter (inte minst i år), för mig var det inga problem (även om kanske tre 3,5:or hade intagits hemma), men det var många som anmärkte på hur konstigt det kändes och var....alla är vi olika och har olika erfarenheter. Uppslutningen blev sådär, jag kan ju tycka många saknades...men jag ska inte säga något om det, folk får göra sina val men....ni missade verkligen ett kanongig!
Flints var pålitliga som vanligt, de två nya låtar lovar mycket gott inför framtiden - Leva och dö, som är med på den senaste volymen av Turist i tillvaron och....den innan-vad nu Walle sa att den hette efteråt-Ett djävla liv? Den blev iaf min nya favoritlåt med bandet. Vidare körde de bland annat Anarki, Knogjärn och rosor och Julle.
Och som redan nämnt så levererade verkligen H.F. Så djävla ödmjuka och de vet verkligen vad de håller på med. Ett band som verkligen aldrig blir tråkiga eller förutsägbara och är väldigt breda musikaliskt utan att det spretar. Ösig punk i stil med Sham 69 och Stiff Little Fingers, en gnutta baktakt, lite mer lugna låtar och lite vibbar av Bruce Springsteen och blues.....Och att de är skickliga musiker var det inget tal om när Mark Linskey körde gitarrsolo med en ölflarra.
De körde en kavalkad av låtar som t.ex. Scab, Cocaine & blowjobs, Revolution, Monahan`s, Dont let the bastards get you down, Jersey City streets, och min favoritlåt: Free Lori.
Klockan 12 dagen efter var jag är fortfarande uppspelt efter giget.
(Och just ja...ett band vid namn The Dräperz fick en shout out och låten Long live the kings tillägnade sig)
(12-04-13)
Så jävla metal.
Kategori: Film & Dokumentär.
Känslan i stort:
Borde den inte hetat:
"Europe och så lite jävla metal"
Jag är inget stort fan av metal, tycker överlag att genren (även om det finns 100 subgenrer) verkar rätt pretantiös och som i stort drar till sig större del wannabes och braksvennar än någon annan musikstil....
....men jag hade förväntat mig mer. Det börjar logiskt med November men sen börjar orgien i Europe för att sen komma till black metal/death metal och där blir det förvisso lite småintressant men sen...är det i princip slut?
Slås dock av ganska stor förvåning att Yngwie Malmsteen inte fått för sig att han är amerikan som majortiteten av alla svenska musiker/skådisar/modeller o.s.v får för sig efter tre dagar i Amerikat....karln verkar ha mer självdistans än jag trodde.
Men dock över tre bortslösade timmar....och det är inte bara för att metal inte är min bag..utan att den inte var vidare bra dokumentärmässigt.
(12-04-18)
New York doll.
Kategori: Film & Dokumentär.
New York Dolls var ett band som influerade så gott som alla större punkband på 70-talet och fick mycket rippat av diverse hair metal band på 80-talet och (givetvis) knappt fick in en krona på sin musik....och som många vet, så var dom en aningen otursföföljda, tre medlemmar dog unga och som sagt....de har inte direkt fått kompensation för det som de gjorde....
...men undra om den orörliga basisten Arthur "Killer" Kane fick det värst (iaf bland de överlevande). Det är om honom denna film handlar om...som omslaget skvallrar om.
Det verkade inte varit så mycket droger inblandade...och visst verkade han ganska harmonisk i att ta bussen varje morgon sitt jobb på ett bibliotek och han hade sin religion (mormon)....men helt uppenbart var ju karln plågad...och att en medlem i ett av världens mest influensrika band....ska behöva få sin hyra betald av socialen och ha alla sin intrument på pantbanken...som han knappt klarade av att hämta ut när bandet återförenades efter 30 år på Morrissey Meltdown....det är något fel i rättvisan och ekvationen där.
Det är ett väldigt uppbyggande inför just den konserten och jag satt som på nålar...och sen blev det...sådär. Jag hintar lagom här och lämnar upp för tolkningen för DEN HÄR SKA NI SE!
(12-04-01)
Suffer the pain-the death.
Kategori: Skivrecensioner.
Något jag tycker är lite märkligt när en del nya band bildas är att de (och ibland bolagen) drar på så djäkligt ifråga om vilka band de är med annars/varit med i innan. Det är nästan så att jag ibland undrar om de VILL få uppmärksamhet pga GAMLA meriter....Roger Miret and The Disasters är väl skräckexemplet där det suttit klistermärken på nästan alla skivor....som täckt nästan en tredjedel av skivan där det förkunnas att det är Roger från Agnostic Front....det VET ju alla redan, kom igen.
Nåja....nog om det. Men det är därför jag gillar Suffer the pains filosofi, ett band som jag skaffat en kassett med här nyligen.
Bandet HAR meriter från flertalet band, både aktiva och inaktiva, i olika genrer och av skiftande popularitet-men de har valt att vara anonyma för att bedömas för det relevanta materialet här och nu. På kassetten finns fem låtar varav en cover på Roky Ericksons Bloody hammer.....och musiken är väl en blandning av diverse sorters tyngre metal och hardcore....kanske?
Lyssna här men ta och köp kassetten för 30 spänn....att just det formatet är på väg tillbaka mer och gillas!
(12-03-12)
50% av ett HC-gig.
Kategori: Gigrecensioner.
Jag vet inte vad det var som gjorde att jag hade huvudvärk på eftermiddagen igår....kanske den dåliga mathållningen och att vätskebalansen inte underhållits. Jag tror det nog gjorde sitt till att jag sov alldeles för länge, nåja-allt detta gjorde att jag missade första bandet på Växhuset, jag tycker 30 sekunder inte direkt räknas. Lite lustigt var publiken, man kan ju tänka sig att det kanske skulle varit lite liknande publik som dagen innan men jag tror att jag bara kände igen typ två. Inte heller blev det någon support från andra gubbar så jag var lätt äldst på stället.
Jag fick läsa mig till vilka band jag såg, eftersom ett inte presenterade sig och det andra....hörde jag inte vad dom sa. Dying Days hade en sångare väldigt lik Thor på sång, som försökte få igång publiken denna söndag men det gick inte riktigt. Bandet var lite för mycket metal för min smak-ett Iron Maiden med growl kändes det som. Plus för sångarens energi, men musikmässigt inte min kopp te. Men sista låten, den enda på svenska-Samma jävla skit var bra.
Nästa band ut blev As tides Converge från Kumla. Ett band som i början av setet var förvisso tungt, men det gick lite för sakta för min smak. Det redde dock upp sig och de gjorde en klart bra spelning då farten kom varefter. Dock så var det trist att sångaren tjatade så mycket om att folk skulle komma fram/röja - i 5-6 olika varianter. Jag kan förstå att det måste vara trist att spela om folk bara står längs väggarna....men om man inte fått gehör de två första gångerna kanske man ska sluta tjata? Sen var det första gången såg ett band ha pallar på scenen som de kunde gå upp på....och jag vet inte riktigt vad jag tyckte om deras synkroniserade rörelser i stil med Accept (gitarristerna+basisten) men....det gjorde iaf att jag kommer minnas dom.
Efter detta band var hälften avverkat, men då gick jag faktiskt hem. Lite trött, lite hungrig och det var påfrestande för min vad att stå, jag vette fan vad som hände men på vägen ner smällde det till nere vid kyrkogården (ett omen?) och jag kunde knappt gå utan att se ut som en blandning mellan alkisen med kryckan och Jobe (väldigt lokalt och internt).
Så..det blev sådär, men sämre sätt att tillbringa en söndagskväll finns det absolut.
(12-03-12)
Chain Reaction/Agent Attitude/Scandinavian Hateland/Hårda Bud.
Kategori: Gigrecensioner.
Min beundran för V-ås HC-scen och scenen inom 10 mils radie (ungefär) väcktes runt 3-4 år sen. Jag såg ett par riktigt bra band på Tajjen och tyckte folket överlag var väldigt dedikerade och verkligen inne i sin scen. Bland annat såg jag Let me Out två gånger, så när jag fick veta att två från det bandet bildat Chain Reaction och skulle lira på Växhuset..var det självklart att gå ner. Även Agent Attitude, som jag lyssnade in mig snabbt på samma dag, hade potential att bli ett nytt favoritband.
Och de två banden blev bäst under kvällen. De förstnämnda har sångaren Vini från nämnda Let me Out, och det blev riktigt bra. De fick mig fast redan i första låten, med samma som bandnamnet. Ganska allsångsvänlig HC med sjyst attityd, en annan låt som stod ut var Bragging Out, (tror jag den hette?) som handlade om ett tidslöst ämne som kan appliceras på i prinsip alla musikscener och subkulturer....det är lätt att bilda t.e.x ett band och påstå sig vara HC (i det här fallet) men sen kommer ju fler saker till än bara slå sig för bröstet och vara så djävla macho...köpa zines, gå och se andra band med mer. Sådana låtar brukar lätt bli "vi-är-så-äkta-och-alla-andra-så-fejk" men så blev inte fallet här.
http://chainreactionhc.bandcamp.com/
Agent Attitude var inte långt efter under kvällen och har all potential att bli ett nytt favoritband som sagt. En platta måste skaffas snart, ångrar att jag inte gick och hörde om det redan igår när läge fanns men,men.
http://agentattitude.bandcamp.com/
De övriga två akterna var Scandinavian Hateland som var okej musikaliskt även om det blev lite gällt och skrikigt mellan varven, bandet hade tre gitarrister och det var första gången jag såg något sånt.... Hårda Bud får plus för att deras två sångare sjöng på svenska men i min bok var det en sångare för mycket, eller på ren svenska: det var en sångare som inte höll måttet.
All in all: Ännu ett bra arrangemang av V-ås Straight edge, ska det fortsätta i den här takten lär jag ha en hel drös med nya favoritband innan året är slut..keep the coming.
The Value-S/T.
Kategori: Skivrecensioner.
Och så hittade The Values platta sig hem till mig till slut. Jag vet inte om jag bara gör det lätt för mig eller har dålig fantasi....men jag tycker det här låter som, kanske inte så otroligt med tanke på bandmedlemmarna: Bombshell Rocks och Dead City Rockers+lite mognad och lite mer gitarrsolon än det var i nämnda orkestrar? Omslaget och själva skivans estetik känns också igen. 4 låtar där Take me back och Here to stay blir favoritterna, den förstnämnda mycket pga körerna. Jag är inte så tokig i sången alla gånger, men det kanske låter bättre och mer levande live?
http://www.reverbnation.com/thevaluesweden
(12-03-11)
Het (?) debatt om anti-nazi samling.
Kategori: Allmänt
Det yras om SD`s politik för det mesta och på sina håll så gnäggas det om att "samlingen inte gör någon nytta",att det inte finns något problem o.s.v o.s.v.
Om nu band och bolag anser att samlingen behövs..kan de då inte få göra detta då?
Och jag kan inte förstå när det inte blev tidlöst - att ta avstånd från trångsynthet och födomar.
Givetvis har alla rätt till sin åsikt...men ska man debattera så kan man väl debattera det relevanta?
Vidare så tror jag knappast, som det berörs lite-att det kommer bli någon "vi mot dom", att det kommer pekas mot de band som inte visat intresse för samlingen...jag tror iaf inblandande parter är för mogna och gamla i gamet för det. Och det är nog knappast det som är poängen med samlingen.
Och ja...såhär ser det ut, med band och bolag som anmält intresse:
Band:
Prins Carl
The Dräperz
Headons
South City Locos
2nd Pint
Nobelkommitten
Sub Alert
Pastoratet
On The Job
Spiknykter
Jailbreak Academy
Angelpiss
Saturdays Heroes
Oldfashioned Ideas
The Bristles
Håll käften, vad vill du!?
The Great German Re - Research
Suicide Syndicate
The Civillains
Bolag / Distros / Zines / Bloggar:
Skippers Corner
Fight Back
Jocke 13
Sniper Hill Records
Lukinzine
Svindel Records
Saturday´s Heroes-Backyard troubadour.
Kategori: Skivrecensioner.
Saturday`s heroes har inte gjort mig besviken än så länge, de två demos jag har har spelats flitigt sen de införskaffades. Förutom att de var och är bra musikaliskt så verkar de ha överlag sjyst attityd och tro en hel del på D.I.Y grejen. Och här ser man att de verkligen inte missat en enda chans att sprida den här epn, bakåtsträvaren i mig muttrar lite, men det är ju nya tider och då får man väl ta till alla medel och kanaler för att synas och höras....digitalt och online.
Men till skivan, inte heller här blir jag besviken, på denna 3 låtars ep. Bland annat blir det en stor tummen upp för munspelet i inledningen, men om jag ska vara lite kritisk så hade jag hellre sett en egen låt istället för covern på Get up av Dropkick Murphys, dock så är det cred att de valde en låt från tiden då Dropkick hade balls. Men covers tycker jag mer än en livegrej, men det finns säkert någon viktig historik för bandet angående låten kanske?
Bra gjort...återigen, fortsätt på samma spår, men jag hoppas de inte gör samma misstag och börjar blicka för mycket på sina influenser.
(12-03-08)
Kingdom-Between the stars.
Kategori: Skivrecensioner.
Kingdom slog nog undan fötterna på de flesta när de spelade i Västerås den kalla februarikvällen för lite över en månad sen. Mycket pga Davin, men hon prisas mycket redan i inlägget om spelningen så...men här kan jag säga att hon låter väldigt mycket som Wendy O Williams stundtals, en sak jag inte noterade live men gjorde den alltså på kassetten och sjuan jag köpte. Alla intäkter från kassetten går till offer för trafficking i Kambodja-ett initiativ värt stödja. Efter de två låtarna kommer också ett mindre tal av henne från någon spelning där hon berättar om sitt förhållande till hardcore, vad hon tycker som behövs för scenen o.s.v.
Till låtarna då....Titelspåret är aggressivt och bra, men tar tyvärr aldrig fart. Jag går och väntar, det låter flera gånger som det ska braka loss men...nej. Min hardcore vill jag ha snabbt och levererat som en käftsmäll men så blev det inte här. Last ship to venus uppfyller mina kriterier dock, men den är alldeles-som inte är ovanligt för HC-för kort.
Men som många HC band så bör dessa avnjutas live, även om det inte blir jätteplatt på skiva (eller kassett på den delen)...bandet var nyligen i Ryssland och jag tycker synd om er som missade bandet när de var i V-ås, Stockholm och Örebro.
Gör inte om det misstaget en eventuell nästa gång.
Antipati-Extra allt.
Kategori: Skivrecensioner.
Pålitliga Kjell Hell ger ut Antipatis två senaste vinylsläpp, utgivna på Pretty Shitty town och Randale Records+ låten Antipati från Turist i tillvaron #3....i en snygg och billig cdutgåva-kanonbra!
Skivan har redan fått uteslutande kanobra kritik och jag stämmer in i hyllningskörerna. Bara öppningen med Sommarpsalm slog helt undan fötterna på mig och fick mig att längta till sommaren....på något vis får jag associationer till både Agent Bulldogg och Perkele i den. Skivan fortsätter sedan med fler låtar om väder och vind, inget fel på dessa spår alls men kanske att det blir lite för mycket i samma svep. Bandets styrka är texterna, som helt klart är över genomsnittet, A.P.Ä.V hade lätt kunna bli lite pubertal men de lyckas tamejfan med den,det tycker jag säger en del. Det är kul att sången delas så mycket på skivan, dock så delas den INTE av Radar och Robban i Brides of the beast (Major Accident) som jag först trodde.
Jag kan inte göra annat än att ge plattan högsta betyg.
http://antipatipunk.blogspot.com/
http://www.kjellhell.se/
First of Many-S/T
Kategori: Skivrecensioner.
Och så kom nytt material från Västeråsbandet...vid första anblick så är omslaget det mest märkliga jag sett på år och dagar....
Jag skulle verkligen vilja veta historien bakom det, ett flyplan formad som en haj som släpper muffins? (jag vägrar adoptera modeordet "cupcakes")
Nåväl....bandet har jag främst sett som ett band man ska se live, det blev en liten besvikelse vid förra släppet, efter sett dom flera gånger live så föll sig det lite platt i studion. Det är lite samma känsla här, även om det tar sig. Det är bra producerat (av Pelle Saether) o.s.v men jag tycker bandet verkligen kommer till sin verkliga rätt live, Malins energi och karisma ör något extra.
Skivan är jämnbra, dock utan att så mycket fastnar i mitt huvud direkt. Det krävdes en del genomlyssningar för det och det får bli öppningspåret-blood is pumping, One of those days och Nikita, den sistnämnda som är en fin hyllning till Malins hund (om jag inte minns fel) Överlag känns skivans texter väldigt personliga och är inte så rätt på utan man får verkligen lyssna...gör man det framkommer flera bra poänger, som i Fortunate ones.
Alltså...jämnbra, det krävdes några lyssningar för mig men ibland lite för poppigt för min smak.
http://www.myspace.com/fom021
Kombatants-Promo # 2
Kategori: Skivrecensioner.
Men på den här plattan, föll de sig ganska platt, jag vet inte om ölen gjorde sitt till live då jag tyckte det var hyfsat och att jag då kanske missade den ibland inte direkt klockrena engelskan....men den märks på skivan. Låtmaterialet är det inga större fel på direkt, men det slår inte ner några väggar heller....Men för jösse namn-om man nu väljer att ha med en cover, så borde man väl för sjutton kunna texten? Med tanke på att det är låt som i princip "alla" kan och flertalet band kört förut..så blir det bara mer anledning till bakläxa. Det är Skinhead girl, där bandet bla failar i raden:
I made up my mind, Im gonna be courageous...
..lyder originalet.
I made up my mind, Im wanna GO courageous.
..lyder bandets version.
Bara om man översätter det till svenska så...blir det ju helt galet och det borde man väl haja? Nej, jag vet inte vad motivet är för den covern, och inte heller varför det nästan försöks skönsjunga i början...
Så...bättre live än på skiva.
Ha-ha-ho.
Skinhead til we die.
Dirty Max.
Skinhead girl.
http://www.myspace.com/575211171
(12-02-24)
Brighton Rock.
Kategori: Film & Dokumentär.
Mycket bra film....scenen där ett massivt gäng med mods kommer puttrande på sina scootrar till tonerna till klassisk musik..är så vackert. Det enda negativa är att vissa skådisars cockney känns lite fejkad...men de är rätt få.
(12-02-22)
It`s so easy.
Kategori: Allmänt
Inget skrävel, mycket självinsikt där Mckagan konstaterar att han många gånger var ett arsel och gjorde idiotiska grejer - men heller inget gråtmilt ångrande, kort sagt så kan jag konstatera att han har koll på grejerna och mycket självinsikt-och karln har fan mycket där uppe. Det kastas inte heller en massa skit på forna bandkamrater, vilket också är positivt. Boken är ett prakttexempel på vad droger och framgång kan göra med att band....
Så....läs den. En av de bästa böcker om rockband jag läst, och det framgår ju vad jag gillar så...tycker du lika som mig-LÄS.
Oi-gig i Västerås
Kategori: Gigrecensioner.
Erkännande nummer två: Pga specifika ärenden och affärer, plus att jag ville träffa ett par människor som jag sällan träffar så gick jag till Bankiren i lördags. Jag är inte mer än människa och erkänner iaf när jag felar.
Ärendet och affärerna gick inte som planerat då personerna inte dök upp, men jag fick träffa lite skönt utomsocknes folk som Tosse och Gurkan, och det var verkligen inte igår.
Men höjdpunkten var att träffa Söderbönan som kommit hem från Umeå, är inte den damen prozac på två ben så vet jag inte vem som är det...hur kul som helst.
Jag noterade ganska snabbt att det fanns ganska många lite tyngre politiskt involverade där...men som tur är lämnade alla politiken i dörren (förutom en som gick omkring i en t-shirt med lite skvallrande motiv)....jag tyckte det kändes lite explosivt när Kombatants körde Boots and braces men det var lugnt....just covers verkade vara melodin för två av banden.
Men jag måste säga att....om man är osäker på texten-kanske man ska undvika just den covern eller slipa på den mera? Det blir att man förstör låten anser jag om man inte kan den ordentligt, och det var just låtar med ganska stort symbolvärde så...det var trist. Sen måste jag även tycka....som jag nämnt många gånger - trovärdighet är ALLT, inte minst inom punk/skin/Oi-svängen...och väljer man att göra en en cover där man står och himlar med ögonen under en viss del av texten-så blir det uppenbart att man inte tror på det man sjunger....och då blir det fel. Varför gör man då saker man inte kan stå för? För att få publikens gillande? Nej....bakläxa där.
Några av de tolkade låtar under kvällen: Watch your back, Skinhead girl, Heart full of pride,Beväpna er och If the kids are united. Jag måste även ge cred till Läraren som styrde upp sjyst skinhead reggae och ska i PA:t innan första bandet. Lokalt sett var vimlet också helt okej med R, Torse, Slumlord, SZ, V-ås äldsta skin, GBG-David, Lill-Robban med fler.
Det blev relativt problem fritt med "bara" två-tre mindre handgemäng, men det är väl lika mycket som en "normal" kväll antar jag. Dock så tycker jag att folk som INTE har något med saken att göra-ska fan hålla sig borta.
Kvällen avslutades med styrdans (med dipp till Märk ur vår skugga med Carro, och att jag höll uppsikt över en bekant med brottades ner av Harry Haffa och Konstapel Steroid....så vi inte skulle få ett nytt Osmo Vallo fall. Man märkte under hela kvällen att bängen var på tårna....jag och sällskapet kom dit runt halv tio-och jag tror inte det tog mer än en kvart innan de var in och kollade läget. Sen blev det en 5-6 svängar till.
Musikmässigt var det inte den bästa kvällen men ur vimmel synpunkt-tiptop. På ett personligt plan så blev det även en del knas....som avhandlades igår i bloggen så jag ska inte dra upp det här igen. Men jag tror det finns en chans till att reda ut och rensa luften....
Kingdom, Wrong Answers med flera.
Kategori: Gigrecensioner.
De två första banden var dock inte min kopp te riktigt, när jag lyssnar på HC vill jag ha den levererad som en käftsmäll - från början till slut. Tempobyten är inte riktigt min grej men energi, det hade dom.
Käftsmällen kom....i form av Angers Curse-som jag ÄNTLIGEN fick se live. Jag förstår absolut varför de gigar så mycket som de gör, och att de krönt den framgång de gjort. Det stod för mig helt klart att de, om vi ska börja lokalt-ÄR V-ås finest, och då jag sett de flesta lokala banden som gjort hyfsat väsen av sig de senaste femton åren....jag tror nog det här-tillsammans med Bombshell Rocks bästa stunder-är det bästa som kommit från gurkstaden. Kolla upp detta band NU! Att Dräperz fick en shout out gjorde inte saken sämre.
http://www.myspace.com/angerscurse
Wrong Answer från Philadelphia gick upp efter det, och sångaren som sålde merch precis bredvid där vi stod verkade vara en av de mest trevliga människor jag sett. Jag gillade det, ganska mycket punkig hardcore, och jag kan inte annat än gilla ett band som drar Stiff Little Fingers riff innan de mosar igång. Men det kan inte varit lätt att gå upp efter AC.
Men kvällens höjdpunkt blev Kingdom. Jag har ALDRIG blivit så hänförd av en frontfigur som jag blev av Davin. Hon var så liten men herredjävlar vad hon kunde ta i. Givetvis så var det inget "bra-för-att-vara-tjej" eller "hon sjunger-lika-hårt-som-en-snubbe" utan....hon bara ägde scenen och var så djävla ödmjuk i mellansnacket. Härligt att se en tjej som inte ber om ursäkt om sin existens eller spelar på sexighet och beter sig som ett våp.....det är svårt att verkligen beskriva, man var tvungen att vara där. Men....lägg till energin och utstrålningen från Otep Shamaya, Wendy O Williams och Texas Terri....så är vi i närheten.
Bandet gick rätt in i hjärtat, de började ganska lugnt för att sen VERKLIGEN leverera ut käftsmällar. Jag såg ganska direkt efter vi kommit dit att de sålde KASSETTER, och det blev spikat direkt att en sådan skulle jag ha. De berättade sen på scenen att alla intäkter gick till för att hjälpa offer för trafficking i Kambodja-då blev det bara ÄNNU MER självklart att en sådan skulle jag ha. Det fick bli en sådan plus en sjua.
Mer info om kassetten:
http://xkingdomx.bandcamp.com/album/between-the-stars
Superlativen över bandet kan fortsätta...jag tror min poäng kommit fram dock. Stort tack till V-ås straight edge och banden för en mycket bra arrangemang.
Burning Britain.
Kategori: Allmänt
Ian Glasper har valt att i princip strunta i anarko-scenen....samt Oi-scenen. Och redan DÄR så måste det varit djävligt svårt att veta vilka band man ska ta med för att i alla fall täcka lite av de scenerna, och vilka som man inte ska ta med. Det är rätt viktigt när man läser boken att hela tiden komma ihåg att:
Inte haka upp sig på detaljer, just angående vissa bands eventuella tillhörighet. Jag själv kämpade med det, och även fast jag inte gillar alla uppdelningar, i en perfekt värld är punk....ja, punk. Men liksom de flesta andra så använder jag mig av dom. Men jag försöker att inte klura i eller ifrågasätta varför vissa band inte kom med, och varför vissa kom med. Oi-scenen representeras av bla Cockney Rejects, Angelic Upstarts och 4-skins.
Och japp, där kan man (och det gjorde jag) börja klura på om dessa är så bra representanter....anledningen att dessa är med är enligt författaren att de var "cross-over" och gick hem i både punk och skinheadkretsar. I övrigt så är det ju sällan lätt då gränserna (som inte borde finnas, riv ner murarna och kalla punk för punk!) mellan vad som är Oi och vad som är punk...och jo, ni förstår hur jag menar.
Men vidare nu....
Boken är uppdelad geografiskt, och det är en bra blandning av kändare och mindre kända band. Men även här så var det svårt för mig... jag kunde helt inte stå emot att beta av favoritbanden först-band som Special Duties, Abrasive Wheels, Newtown Neurotics, The Partisans, Action Pact med fler....
...och det innebar att jag tyvärr blev lite halvt uttråkad. när jag kom till band som jag inte hört alls, och som knappt hann vara aktiva innan de splittrades och knappt kan ståta med två sjuor....band som tex Xtract och Soldier Dolls.
Visst-jag är alltid öppen för att hitta "nya" band....men det blir lite trist då det inte är lätt att på sådant lite utrymme som vissa band får-att skapa något intresse där mycket av infon bara handlar om medlemsbyten....att nya musikaliska intryck görs bäst när de kommer in i öron direkt....blev för mig ganska klart.
Mitt betyg på boken kan bara bli "sådär"...men under omständigheterna lyckas Glasper få till en informativ och intressant bok.
(men det här inlägget tar nog priset för "mest svammliga inlägg)
V/A-Neue klänge fur die endzeit.
Kategori: Skivrecensioner.
En samlingsplatta med 9 stycken tyska punkband, som sjunger två låtar var på modersmålet. Plattan är inte pinfärsk men å andra sidan är det här ingen punkblogg....Överlag så brukar det ju alltid bli toppar och dalar på samlingar, och så även här. Det blev ungefär hälften som jag gillade, kompromisslös enkel och snabb punk som dock inte var simpel på något vis.
Bäst blev Kommando Kap Hoorn, som jag skulle gissa på att de gillar Something`s gotta give med Agnostic Front rätt mycket och även en del Warzone....men ändå håller kvar punken och blir inte så mycket hardcore.
Samt Supabond där tjejen på sång nog har en del tidiga punksångerskor som Poly Styrene, Beki Bondage och Sioxsie Sioux som förebilder....men hon visar även i bandets två låtar att hon kan riva i ganska bra också....blanda dessa och lägg till lite röstresurser ala Brody Hawk/Armstrong/Dalle (så ni VERKLIGEN hajar vem jag menar)...så har jag nog kunna pricka in hennes röst med musikaliska referenser.
Och jag vill även nämna Feinbild (hittar ingen video med dom dock, men kolla in deras myspacesida) där en tjej kör växelsång och körar lite i så det hela blir lite i stil med gamla Violators...hon tar inte så mycket plats i Mehr men desto mer i Meine antwort.
Det var topparna, och dalarna då? Ja....det blir en del. Och alla har den röda tråden att de mer pratar en sjunger i sina låtar...till en del konstiga gitarrer och framför allt INGET drag alls. Nu vet jag inte om det bara är så banden är eller om det sjungs sakta för att dölja att rösten egentligen inte håller. Oavsett vad det är-så är det inte bra.
Så....tre band av nio som jag verkligen gillade kanske inte är världens bästa utdelning, men 33,33333 % är väl ändå okej? Och jag kommer lätt kolla upp mer av banden, har faktiskt redan börjat.
(28/1, 2012)
Sålt röven?
Kategori: Allmänt
En intressant fråga..vilket band har sålt röven mest i fråga om merch, reklam i låtar som är fjärran ifrån deras (en gång) ideal o.s.v?
Men man ska kanske ha i åtanke att en del band säkert blivit blåsta av bolag och manager, skrivit bort rättigheter för nästa kanna öl i sin ungdom, att säkert mycket piratkopior florerar o.s.v men....
Namn som kommer upp i min skalle sådär på rak arm är....
Kiss, Dead Kennedys, Misfits, AC/DC.....
Givetvis med reservation för nämnda eventuella orsaker.
...här dog det lite för mig faktiskt.
(25/1-2012)
Reasons to be Hateful.
Spotlicks-"7.
Kategori: Allmänt
Denna ep innehåller fyra låtar och de sätter sig lätt och stannar där. Då jag är särskilt svag för punk med kvinnosång så sitter det här som handen i handsken, i sången satsas det inte så mycket på råstyrka så att det blir gapigt utan det är sång det handlar om-plus i kanten igen där.
Jag gillar alla fyra låtarna menfrämst Felsök och Du duger. Kanske kan de jämföras lite med samtidiga gäng som Masshysteri och Knugen faller (?) Men är klart mycket mer punk och känns mer äkta än de två nämnda om ni förstår hur jag menar.
Extra kul är att plattan är släppt av Mög records...i samarbete med Really Fast-och säger det dig ingenting så behöver du en rejäl historialektion inom ämnet svensk punk.
http://www.myspace.com/spotlicks
The Radars-Anywhere but here.
Kategori: Skivrecensioner.
Jag känner mig riktigt hedrad att folk tycker att jag skriver tillräckligt bra om musik så att jag ska få en skiva att recensera. Extra kul är det då jag verkligen gillar det jag hört av detta band innan. The Radars är ett band med rutin, bandets medlemmar har figurerat i band som Sleepless Nights, Dobermann Cult, Contemptuous med fler, och de vet verkligen vad de håller på med. Men några likheter med nämnda band har de inte, faktiskt så kan jag inte komma på något band som låter som dom, som är aktiva idag. Enklast skulle kanske att skriva: File under:ska-punk men det känns en smula fegt och orättvist. Så det gör jag inte.
Jag skulle nog kalla det poppig punk med baktakt....kanske lite slängar av Monster när de lät som bäst (utan alltför mycket härjande som dom dock), lite av spelglädjen hos Liberator (när det begav sig), lite av The Housemartins mer dansanta låtar samt med en del gatuattityd samt lite textmässiga drag av Dims Rebellion? Just texterna är helt klart "över snittet" och är ganska punk utan att bli klichèartat. Främst vill jag puffa för Rich family och Hooligans (som vi alla nog kan känna igen folk inom "alternativa musikscener i) Tempot varierar, mest står Tired of it all ut..som jag nog skulle klassificera som country.
Ett mycket bra och framför allt väldigt jämn skiva.
Thell Barrio.
Kategori: Allmänt
I avdelningen "Ta-så-tuffa-promotionbilder-som-möjligt".
...så har vi en vinnare.
Varken Mike Ness eller Roger Miret har nog en chans.
Men jag gillar musiken.
MOS!
MOSH!
http://www.myspace.com/thellbarrio
(16/1-2012)
Jailbreak Academy-Chaos is king.
Kategori: Skivrecensioner.
Den här skivan har funnits ute ett tag och nu har den via omvägar hittat hem till mig. Och även om skivan inte är dålig, det vore ju konstigt om jag inte skulle gilla låtarna på den, men de kommer inte riktigt till rättvisa på en studioinspelning, bandet SKA ses live-där kommer de verkligen till sin rätt. Så jag rekommenderar alla som gillar punk och energisk rock n roll att kika in detta hårt arbetande och nästans ständigt gigande Avestaband, som lyckas både att låta väldigt melodiösa och förbannade smatidigt när de tar i från tårna. 13 spår och mina favoriter stavas: Dieseltruck from hell, Hellbilly city, Last warning och sen måste jag nämnda Little Miss evil också.
http://www.myspace.com/jailbreakacademy
http://jailbreakacademy.blogspot.com/
http://avestatidning.com/start/1.1478544-jailbreak-academy
Rancidpunx
Kategori: Allmänt
Gamla demos och skivor från band som var som mest aktiva i slutet av 90-talet och fram tills..ja, 05 någon gång har gått varmt på stereon den här veckan....
Och jag måste säga att det är skönt att den här "Rancid-vågen" är över....att alla nya band inte bryter ryggen av sig att försöka låta som dom. Inget ont om Rancid så, de två första plattorna är guld, och det som de gjorde efter...ja, hade väl sina poänger. Sen har jag lite åsikter om att bandet kanske fick lite hybris och kanske gjorde både tre och tolv lite väl kommersiella drag men....nej, det tar jag inte nu.
Men de här banden....det kanske inte är konstigt att så få av dom finns kvar idag? Bygger man upp sin hela identitet på att låta som ett annat band kanske man inte håller så länge?
Och förr eller senare ser väl folk igenom det? (eller tröttnar om inte annat)
Trovärdighet är ju allt som jag tjatar om) och det kanske rimmar lite illa om ett band från Skoghall där medelåldern är 18-19 (kan någon gissa vilka jag syftar på?) där de verkligen tagit till sig av Tim Armstrongs textförfattande och skriver om hur de ångrar sina val i livet och vilket hårt liv de levt.....
Det är ju inte direkt lätt att låta originella idag, och visst-jag tycker det verkar som om många band blickar tillbaka till 70/80-talet idag...men hellre det än en fortsatt Rancid-våg. Jag har ännu inte hört något direkt skräckexempel på ett band som låter som kopior av något band från den eran....som alla skräckexempel på Rancidkloner....
....fast någon kanske har något exempel?
(från 11/1-2012)
Learning English
...vilken platta! Trots att den funnits i min ägo sen tidigt 90-tal så går den fortfarande varm. Hade den kommit idag hade jag kanske sett att svängarna tagits ut lite mer, men man får ta den för vad den är. Det här var ju innan det blev en orgie i tribute och coverplattor inom punkvärlden....men den här kan ju inte direkt ses som en coverplatta....då Die Toten Hosen kompar och många av frontmännen i bandet de kör låtarna på - är med. Gene October, Knox, Mark Dangerfield o.s.v.....
...borde dock rippa den och plocka bort mellansnacket eller vad man ska kalla det....det har alltid stört genomlyssningarna lite...även om de är viktiga för helhetsintrycket och jag hajar poängen.
Nu kör vi!
Kategori: Allmänt
Välkommen till min nya blogg!
Kategori: Allmänt
Mitt första inlägg.