barbedwirelove.blogg.se

Nästa en vecka gammal nyhet men man kan inte vara på tårna jämt.

 

En bra debut av ett band jag inte vet så mycket om, mer än att de är ifrån Örebro. Det är i allafall skönt att se lite nya ansikten i den här delen av punkscenen, sen om dom anser sig tillhöra Oi-scenen ska jag låta vara osagt men det finns ju i alla fall skinheads i sättningen..så då är dom väl Oi? (skämt åsido)

 

Jag har svårt att tro att dessa gossar är nybörjare, texterna är bra skrivna om bland annat slita på jobbet och att låta ölen flöda. Musikmässigt så låter dom många gånger ganska likt Asta Kask och liknande svenska gäng  men jag tycker mig även höra ekon av Antipati och Unit Lost (kanske främst hur bandet lät på Asfalt).

 

Och för mig är det en himla bra blandning, dom gör det hela bra såväl som när de öser på som när de satsar på mer melodi. Jag har trots min än så länge flyktiga bekanstap hunnit sett dom live i Stockholm och där skötte de sig helt klart bra.

 

 Jag tror att det här bandet helt klart kan bli att räkna med så jag hoppas att få höra mer av dom snarast.

 

Om jag skulle skriva allt jag gillar med detta nummer så skulle det bli en smärre avhandling. Så jag råder istället folk att glutta på framsidan sedan beställa tidningen direkt. För jag skulle verkligen vilja se den människan som efter att gjort det förstnämnda...och sen säger att "Det är inget som intresserar mig".

 

84 sidor, en otrolig bredd och en härlig blandning av gammalt och nytt samt att tidningen gör mig nyfiken på flertalet band jag inte hört eller i alla fall inte hört så mycket av ännu.

 

Och precis som en god bok så ville jag direkt sträckläsa men drog samtidigt ut på det för jag inte ville att  blaskan skulle ta slut.

 

Beställ ditt ex nu-i morgon kan det vara försent.

 

 

 

Då det har varit en babyboom i bandet så trodde jag inte att Hyrda Knektars nya skiva skulle komma såpass fort efter förra släppet Höstrebell.

 

Tji fick jag men det är jag glad för.

 

Det här är i mina ögon och öron bandets bästa släpp hittills. Bandet känns igen med sin pop-ådra blandad med punk och melodierna samt refränger sätter sig direkt.

 

Textmässigt så låter de lite bittrare än förut-eller ska jag säga "argare med all rätt"?. Texterna får mig emellanåt att tänka lite på Sabotage..och övertolka innehållet till viss del.

 

4 egenkomponerade spår där jag gillar alla, främst För de gamla, för de sjuka, för de unga om jag måste välja.

 

De bjuder även på två covers-Allt som är ditt (Säkert) där Nicole sjunger-jag ska dock inte skriva något om hennes utstrålning denna gång då två gånger kanske är lite för mycket (och creepy?)....skämt åsido.

 

Samt....en försvenskad akustisk version av Where are they now-och om du som läser undrar vilka som gjort originalet...så läser du helt klart fel blogg.

 

Ett av de bästa släppen i år hittils helt klart. Som tur var fick jag tag på utgåvan som inkluderade cd också....annars hade vinylen helt klart börjat bli sliten redan.