Commitment Crew
...är en ny kärlek.
Jag fann dom i förra veckan efter tips från R. Det grämer mig dock att jag inte upptäckt dom tidigare, de la visst ner i januari förra året.
Svensk punk i studion.
Kategori: Allmänt
I helgen var bandet Svensk Punk i studion och spelade in spår till ett kommande vinylsläpp...som visst kommer heta Estelle.
Klubb Antisocial.
Kategori: Allmänt
Tre damer hemhörande i Stockholm har startat en klubb:
Klubb Antisocial är ett nytt fenomen i Stockholm som håller till på Skål på Södermalm. Vi fokuserar på punk/oi/britpop/reggae och kör igång stort den 17 november! Så boka in det datumet i kalendern redan nu, mer info kommer! 20 år och uppåt
Boka in 17e November och 15e december redan nu! Mer info inom kort!
Nu kör vi med fräscha inlägg!
Kategori: Allmänt
Nu är allt som jag bedömt relevant överfört från min tidigare blogg så...nu kör vi vidare på nutidsgrejer från och med nu.
This is England 86
Kategori: TV
Jag har noterat att This is England 86 går på tv just nu....då jag redan sett serien så har jag inte tittat, inte heller har det varit lika mycket tjat på gud och alla människor om hur bra den är som det var med filmen (det är väl kanske för hård verklighet för dom?)..faktiskt så har jag fortfarande inte fattat vad det är som gjorde att alla blev så djävla till sig över filmen, då främst sådana som verkligen inte är involverade i skinheadkulturen på något sätt. Jag menar, som film är den väl ordinär egentligen?
Men det är en annan historia. Jag tänkte skriva lite om mina synpunkter om serien, och jag får väl varna för vissa spoilers.
Det har i serien gått 3 år sedan filmen. Och modet har ändrats, alla har inte gått vidare men flertalet av dom har gått med i andra stammar...som goth/new romatics (eller hur jag ska beskriva det), psychobilly och mod. I trailern som kom innan serien hade premiär i Old blighty så grät jag nästan blod över hur Lol såg ut....
Lite långt ifrån:
Men jag sonades med utseendet efter ett tag....
Moving on....
Men vänskapen har i stort sett bestått, även om den här sätts på prov. Och nu får man lära känna karaktärerna mer, mer än Shaun som ju filmen till största del handlade om. Jag noterade redan när jag såg filmen att de flesta av tjejerna verkligen var bifugurer...i mångt och mycket fick de inte ens stoltsera med sina namn. Men här får man lära känna främst Kelly och Trev, den förstnämnda som är syrra med Lol, något som helst gick förbi i filmen.
Och det är ingen trevlig bekantskap man gör med dom (alla tre nämnda kickor). Det är våld och övergrepp i flertalet former och serien överlag ger knappast någon feeling good känsla, mig gav den faktiskt ångest efter jag sett den.
Men serien har sina poänger men som jag skrev första gången efter jag sett den, det är inget jag ser om i första taget. I övrigt har det fått till den sjyst stilmässigt och musikmässigt med bland annat The Jam, The Buzzcocks, The Housemartins, Madness och Style Council i soundtracket.
Förutom stälda fundering bland de första raderna i detta inlägg så ställer jag mig fortfarande frågan:
Vem är Meggy och varför hänger han med kids som måste vara 30-40 år yngre?
Och tvärtom.
(12-10-12)
V/A-Trojan ganja reggae box.
Kategori: Skivrecensioner.
Knappast en ny skiva (ja, eller box) men jag vill föra in lite mer baktakt i bloggen så....jag kör. Gud vet hur många av dessa 3 disc-boxar Trojan släppt de senaste 10 åren. Det har varit tema på de flesta och den här skivan bjuder på 50 låtar på temat Marijuana. Jag trodde faktiskt att den här skivan skulle vara rätt tråkig, en nackdel med många Jamaicanska artister är att de var ganska fantasilösa på vissa punkter. Som tex i många av de tidiga "rude" låtarna där det typ bara varit musik och upprepande av någon fras eller några få textrader. Likadant var det i många av låtarna med "skinhead" i titeln. Jag trodde också att de här tre skivorna skulle vara rätt flummiga men det var mindre flummigt än vad jag trodde.
Skiva ett innehåller låtar från perioden 70-74, och för att gå händelserna i förväg så märker man vartefter skivorna går att det blir flummigare med åren, och visst-det blir tjatigt efter ett tag men jag hejdar mig lite med den nu.
Trots att ämnet på skivorna förmodligen inte gör att gemene skinnskalle slänger sig över boxen så tror jag, om man kan sin reggae-inte känner sig helt vilse i pannkakan på disc 1. Flera namn från typiska samlingar med skinheadreggae återfinns, och faktiskt så skulle nog ett par spår kunna gå under typisk skinhead reggae. Clancy Eccles, King Stitt, Max Romeo och Lloyd Charmers är namnen ifråga och det är några av just dessa som bidrar med de bästa spåren. Att den jamaicanska musiken redan här bestod mycket av "versions" är rätt tydligt då bland annat Charmers lånat musiken från Borders av Gregory Isaccs och nog har Family Man lånat en del av bandkamraten Bob Marley i sin Herb tree från Kaya (även den sistnämnda finns med i två versioner) En helt klart bra öppning på boxen.
I mitten av skiva numero två börjar det faktiskt redan bli tjatigt med alla texter om röka. Det blir mer och mer dub när halva skivan gått så har det varit mer än två versions av samma låt om man säger så....känslan som infinner sig är att man inte kommer nåonstans utan att man råkat ställt in stereon på repeat. Textmässigt är det mer "rätt på" här, låtarna är från 75-78 och de flesta artisterna är för mig okända. Det blir svårt att hitta några direkt favoritspår på den här, utan jag noterade mest att Ganja med Joe White är en version på The Heptones låt (från filmen Rockers)-Book of rules och att Ashanti ganja dub med Leslie Butler har en trumslinga (eller hur man ska beskriva det) från Skinhead moonstomp. Godkänt får iaf nåt spår....främst A hundred pounds of collie med Cornel Campbell och Linval Thompson-I love marijuana.
Och så sista skivan....77-84 och artisterna blir för mig mer och mer okända. Barrington Levy gör en bra insats med Sensimilea, Scientist & The Roots Radics kör två sköna dubspår-annars inte mycket eller ens något att notera förutom att Derrick Morgan medverkar med en röka låt. Det känns dock skönt att han inte hamnade i det träsket som många andra bra ska/reggae/rocksteadyartister.
Slutbetyget blir: Som redan nämnt så blir det sämre/tråkigare skiva för skiva, och en box på det här ämnet blir för mycket. Överlag får jag nog ihop typ 15 av 50 låtar som är riktigt bra.
(12-10-09)
Taboo
Kategori: Allmänt
Efter lyssnat riktigt på Taboo...måste jag säga att det inte är så illa - och inte låter Helen Hill SÅ mycket som Siouxie? (fast jag föredrar henne i Violators)
Angers Curse-Tighten the screws.
Kategori: Skivrecensioner.
Det tog bra lång tid innan denna platta hittade hem till mig. Angers Curse som jag bevittnat två gånger i år ÄR ett av de fem bästa banden som kommit från Västerås...räknat från när jag började gå på spelningar som mest i mitten av 90-talet. Det är ett rutinerat band, och de har på ganska kort tid (iaf sen jag följt dom) stått på scenen med riktigt tunga namn. Vilka band de tidigare spelat i och vilka band de delat scen med låter jag vara osagt då jag tycker det inte alla gånger är relevant och kan stjälpa band. Sen att vissa band VERKLIGEN är snabba med att påpeka sådant..är en annan historia, vill dom bli bedömda för det dom gör här och nu eller gamla meriter?
Men till plattan nurå...
Just hardcore är en genre där en del band kan falla lite platt när de spelar in en skiva..det är ju till stor del musik man ska uppleva live anser jag. Men AC lyckas med Tighten the screws - även om jag ändå tycker bandet ska ses med fördel live. En snabb och grinig käftsmäll till skiva där texterna behandlar hopplöshet, svek och idioter i allmännhet...och repetera. Det är inte en glad rad eller ens en gnutta hopp, totalt nattsvart och vid de två-tre första lyssningarna - jag är ibland inte alltid utrustad med tålamod - så hade jag lite svårt att skilja låtarna åt då de i mångt och mycket behandlar samma ämnen...
....men då jag gav skivan lika många lyssningar till....så fixade det sig. Favoriter blir Stay away och You live as you learn. Till sist gillar jag de klockrena körerna som kommer emellanåt...men då jag är en sucker för sådant så hade gärna sett mer av den varan.
Bör jag passa mig i piten nu?
(12-09-20)
V/A-33 till.
Kategori: Skivrecensioner.
Några ord om medföljande cdn i boken Ny våg. 33 grupper med en låt var där 31 är tidigare outgivna. Lite mer kändare band som GBG Sound och Glo samsas med lite okändare som F.K.M och Sporten är död. Runt hälften av plattan är riktigt, riktigt bra och jag skulle lätt vilja ha dom på singlar (om de nu fanns), liksom i boken så är det inte bara punk utan även en del synth och en del riktigt bra mods-pop som till exempel The Moderns och Parkas Pop. Jag slås flera gånger av hur enkelt vissa låtar är, det är tydligt att filosofin var att få ut ett budskap-sen behöver det inte låta hur rent och välspelat som helst...lite av det kan jag sakna i punken idag.
Några av mina favoriter är bidragen från Zäpo (som ibland kallades "Ebba Gröns lillebröder"), Jag e en människa av Straightjacket (som öppnar skivan), enkla och talande N.R.P av Von Gam, Bad Boo Bands arga Krossa och Bizex B's Oi-doftande Rollerskate beuty. Men jag kan lätt nämnda lika många till.
Första upplagan av boken är nu slutsåld och i andra upplagan följer visst inte cdn med (om jag förstått det rätt) och....ja, grattis till er som lyckades köpa första upplagan.
(12-09-11)
Kommisarie Roy-S/T
Kategori: Skivrecensioner.
Efter att ha läst om detta band i boken Ny våg så hittade jag bara några dagar efter det, cd utgåvan av deras album som kom 81.
Bandet var kraftigt influerade av Johnny Thunders och Rolling Stones samt uppväxta på glamrock. De ansåg sig inte vara punk men jag måste nog säga att jag anser att de hade en tydlig punkådra, även om handklapp kanske inte tillhör vanligheterna och Lev idag, en av deras bästa låtar låter som en 60-tals dänga med mycket bra melodi, Just melodi var bandets riktig starka sida.Det är även en hel del bluesinfluenser men de lyckas låta ganska mycket punk skivan igenom ändå. ...texterna framförs på skånska (de var från Klippan)och det är inte alltid jag hänger med. Men det är bra och de gör en mycket bra svensk tolkning av London Boys av Johnny Thunders som i deras version heter Klippanpåg.
(12-09-09)
Ny våg.
Kategori: Böcker.
Dåså, nu har jag läst (mycket skummande dock) Ny våg, 500 band fördelat på nästan 700 sidor. Att det blev en del skummande är kanske inte konstigt. Det här är nog inget man sträckläser men ett utmärkt uppslagsverk bland annat...om man ser något mer obskyrt bandnamn någonstans och vill veta mer. Den här boken sträcker sig från 77 till 82 i princip, och som titeln antyder handlar det inte bara om punk, utan även närbesläktat. Och jag tror det måste orsakat en del huvudbry vilka band man ska ta med. Men de har gjort det mycket bra och avslutar med färgbilder av 192 svåråtkomliga och klassiska singlar. Medföljer gör även en cd med 33 låtar där alla utom två är outgivna...vilket kulturskatt.
Mycket kul fakta och historier som tex:
Att en medlem i ett Uppsalaband utdelade "Svensk tv:s första bögkyss" 1996.
Att Arsenik nästan stämdes av Donna Summers skivbolag.
Och att Grisen Skriker avlyssnades av SÄPO.
Gurkstaden representeras inte helt oväntat av T.S.T och Rita Rem samt Intimate.
Ge ett kulturpris i någon form till Kagerland.
(12-09-06)
Stures Dansorkester-Tillvaroturism.
Kategori: Skivrecensioner.
Titeln får mig inte så osökt att tänka på Ebba Gröns låt från Kärlek och Uppror....eller varför inte punksamlingarna som höjts till skyarna. Svensk reggae på skånska i blandat tempo där vissa låtar t.o.m har lite känsla av calypso, och en försvenskad cover på Dancing mood av Delroy Wilson. Det är jämnbra och mina favoriter stavas Lösa sig och Kämpar på som har en refräng som sätter sig direkt och vägrar gå därifrån.
(12-09-05)
Pennywise-All or nothing.
Kategori: Skivrecensioner.
Trots att Pennywise hållit på i närmare 20 år nu (va?) så känns de fortfarande mycket fräscha. Det är melodiöst utan att vara mesigt och jag får ingen känsla av tandlöst "middle class rebellion" i t.ex Revolution och Let us hear your voice som jag ofta får när det gäller amerikanska punkband. Zoli Teglas, tidigare Ignite - ersätter Jim Lindberg mer än värdigt och plattan är bra rätt igenom, mest fastnar jag för allsångsspåren med de bra refrängerna som redan nämnda två spår och X-generation...jag vill även nämna We have it all och Stand strong...
Ett klockrent släpp!
(12-08-31)
Pop-punk upp över öronen.
Kategori: Allmänt
Jag gillar en hel del av den svenska punken....jag tänker nu främst på banden som sjunger på svenska. Men det verkar verkligen vara en djungel av sådana band därute...och när man tror man kollat upp iaf hälften - så ploppar det upp 49 stycken till. Kan tycka att många är på gränsen till pop och måste det hela tiden sjungas om hjärta och smärta? Det börjar bli att man knappt kan tycka "de är iaf bra på det som de gör" för det känns så uttjatat och snarlikt allt annat.
Nu är inte alla band så, men jag önskar lite att det vänder snart, eller iaf kommer en liten motreaktion. Visst finns det band som har något att säga, som är hyfsat arga och verkar se punken som en revolt fortfarande men....fler behövs.
Mer farlighet och mer pungsparkar i punken tack!
(12-08-30)
Sellshock i Rågsved
Kategori: Gigrecensioner.
I lördags ordnades det Sellshock i Rågsved av föreningen Musketörerna där förorten hyllades med musik och föreläsningar. I veckor hade det gått ryktem om att Ebba Grön skulle återförenas och även om jag inte trodde på det alls så låg det ändå i luften att något stort kan hända, för det vet vi ju - "en dag måste nånting hända när allt slår in" Men det är lite att gå händelserna i förväg.
På fredagen innan avresan var det givetvis pirr i kroppen och en djäkla massa förväntan. Det blev till att ta några öl hemma för att stilla nerverna. Strax innan 18 skulle tåget gå, och väl nere på stationen träffade jag Globen och fick ta del av ett rykte om en spelning i Uppsala, jag hörde mig för lite på andra håll för att se om man skulle tro på det men....fortfarande obekräftat-time will tell. Det smygdracks lite på tåget och jag kände mig som 16 igen, blev mött av Miss N.O som skulle agera värdinna under helgen - nu är jag ju rätt sällan i den kungliga huvudstaden men den här helgen var det verkligen många tillfällen då jag verkligen kände mig som en lantis. Det blev ingen visit på sunkhak pga lathet...utan det blev folköl och musik plus en massa intressanta diskussioner - en billig kväll med andra ord. Som kunde blivit billigare då kassörskan på det lokala ICA slog in 10 spänn för ett sexpack trefemmor..av bara farten av förvåning så anmärkte jag på det (fan).
På lördagen, dagen D så blev det lite sightseeing i Hagsätra innan vi, försenat begav oss till Rågsved och stället där föreläsningar av bla Fjodor skulle ske.
Det var osäkert var själva giget skulle vara så det blev en aning trevande....ett ganska välkänt punkpar dök upp och de var inte säkra heller....klockan hade hunnit bli halv tre så vi ville inte klampa in då Fjodor redan börjat...lite surt. Vi knallade tillbaka och drack lite mer innan vi mötte upp Z och knallade mot spelstället som vi klockat efter en del letande på nätet. Trots att vi nu hyfsat visste vart stället låg så visste vi inget hur det skulle vara....om man kunde dricka ostört där t.ex. Det visade sig senare att det fick och kunde man, så efter kommit dit blev det att gå tillbaka till ett minilivs och köpa öl. På vägen dit (första gången) kom Kajsa, Malena och Liten gående och jag ska erkänna att jag blev lite fnittrig (manligt).Stämingen på stället var sjyst, det kändes verkligen som det låg något i luften. Det var ganska mycket folk redan när första bandet gick på-en salig blandning av olika sorters punkare (många man kände igen från spelningar), Rebell-Robban, diverse original, skinheads och mycket "vanligt folk" (läs: såna som inte tillhör någon subkultur), jag såg även folk från band som Ligisterna och Puffra.
Första bandet var Hängslena brinner, som var lite proggiga men redan som andra eller tredje låt körde en mycket bra version av Du ska va president, som bara bidrog MER till stämningen. Och det blev inte sämre då Fjodor kom upp och körde Staten och Kapitalet...hur stort som helst. Klockrent att han sa pussy riot mellan pauserna i texten också.
Nästa band uppfattade jag inte vad de hette...men de körde iaf sjyst skatepunk med lite baktakt då och då. De körde även en önskelåt-Blitzkrieg bop som fyllde sin funktion men de kanske borde repat in den lite mer....fast det kanske bestämdes på plats? Efter det och under satt och gick jag mest och njöt av atmosfären. Surrade lite med Punk Eriksson, morsade snabbt på Robban från Antipati bland annat. Efter en trubadur så gick Farsta med Gurra på trummor upp...och jag vet inte om det var då eller efter - men jag stog iaf långt framme vid scenen när jag vände mig om och såg Kajsa och Nike stå några meter bort - perfekt tillfälle för foto tänkte jag. Men jag fegade någon minut och när jag tog mig mod...var dom borta. Dock så såg jag sekunderna senare Nike stå vid backstagebussen (jo, det måste varit EFTER Farsta)....angående dom så lyssnade jag faktiskt inte så mycket, var mest i sjunde himlen att få se Gurra, som jag sen snikade åt mig en autograf av....Men var någonstans var jag?
Jo....jag såg Nike stå där, och jag velade lite igen efter de snart skulle gå på....av respekt jag har för bandet så ville jag inte störa, men jag tog en chansning och frågade om jag kunde få ta en bild med henne och...japp!
Och så blev det dags för Tant Strul. Och för att gå händelserna lite i förväg så...det är lätt att förlora sig i Kajsa, för att hon har en sån otrolig utstrålning men det har dom verkligen alla fyra damer. Det var inget att de behövde kolla av vad de skulle göra, inga missar eller frågetecken utan de visste verkligen vad de skulle göra och vad de höll på med. De utstrålade en sån självsäkerhet, proffsighet och glädje....fyra starka kvinnor. Liten var hur cool som helst när hon spelade bas i klänning, Nike var grym på att trumma och har verkligen DET och Malena såg väldigt lycklig ut samt att hon såg ut att INTE åldrats en dag sedan 88....d.v.s hon var verkligen SKITSNYGG.
De öppnade med Amason (som jag tippat på) och redan som andra låt kom Då är det inte kärlek - sedan följde bland annat Rosa, Hjortjägaren, Som den söndan, Den knivskurne, Som änglarna, Flickan utan ord (bäst på hela kvällen) och Dunkar varmt...den andra riktiga höjdpunken var Slicka mig ren, där Kajsa sa en grej i stil med:
"nu har vi skrikit så många ekivoka saker till er, så nu är det er tur"
Varav hon sjöng raden Slicka mig ren och publiken upprepade. Det var bra mycket folk framför scenen och glädjen strålade från såväl från unga punkare och äldre proggare till skins och diverse original. Det blev lite hätsk stämning ett kort tag då ett brödrapar dansade loss och folk verkade tro att de bara ville bråka....Jag hoppas att folks reaktion var som den var pga att de inte var tillräckligt fulla och inte att det lever kvar en del fördomar om skins. Angående skins så var reaktionen från en yngre skintjej nästan bäst...hon verkade vara så till sig i trasorna att hon under ett par låtar nästan agerade både hejarklacksledare och go-go dansare i ett.
Förutom nämnda låtar gick även Nike fram och körde Vild blomning.
Efter gått av och sen upp igen för extranummer så gick en av Kajsas strängar så det blev slut där....jag var skitnöjd med giget och visst-girig vill ha mer och man kunde ju inte låta bli att hoppats på t.ex Romeo och diskerskan samt Svarta diamant men....det här var ÅRETS spelning och jag vet inte vad som kan komma att utmana den här. Eufori!
...en eufori som tyvärr försvann lite vid nästa band. Alltså det var säkert en bra poäng att de lirade, och de var duktiga musiker och är säkert lokala profiler och hjältar...men efter det där så blev det lite platt med covers på Rolling Stones, Jimi Hendrix och en massa blues (ett plus för covern på New York Dolls dock) Det blev lite after work vibbar av det och det där i luften försvann mer och mer....vi vågade dock inte lämna stället utifall att...men då det blev mörkare och mörkare, kallare och kallare samt att min rygg gjorde ont efter så mycket sittande så drog vi. Och det visade sig sen att.....det inte hände, Ebba gled inte upp.
Men dagen var perfekt på alla sätt och vis, ett minne för livet.
Hittade dessa två klipp från kvällen på youtube...
(12-08-27)
Wolfdown-Renegades
Kategori: Skivrecensioner.
En kanonbra sjua med tyska Wolfdown, med kvinnlig sång - det faktumet fick jag faktiskt läsa mig till, jag uppfattade inte det alls efter en handfull lyssningar. 4 låtar hardcore i midtempo med mycket ifrågasättande, att stå på egna ben, folk som sviker, gå sin egen väg och liknande. Det går inte supersnabbt men redan från första början med Baring teeth till slutet med titelspåret så vill jag inget annat än hoppa mig svettig i en moshpit.
Man kan bara hoppas att Västerås straight edge kör en bokning.
(12-08-23)
Tysta Mari-Blå nätter, svarta dagar.
Kategori: Skivrecensioner.
De fortsätter leverera....inte ett dåligt släpp sen första epn 2006. Dock så är den här nog den poppigaste hittils och jag måste säga att jag blev lite halvchockad först och hade svårt att ens inse att det var just Tysta Mari....ja, det hördes ju direkt givetvis (även om sången låter rätt annorlunda än på tidigare plattor) men jag är inte direkt van med körande tjejer och....ja, svårt att förklara men som sagt - det är ganska poppigt jämfört med tidigare,textmässigt är det detsamma (misär, brustna hjärtan o.s.v)....den satt efter några lyssningar och bäst blir titelspåret och Kontraktet.
(12-08-20)
Banden är hallickar och fansen hororna?
Kategori: Allmänt
Det känns verkligen som om det verkligen är en sjuk jakt på gillamarkeringar för band på facebook. Jag har skrivit förr att jag nästan tappat respekt för vissa personer pga hur de beter sig på nämnda sajt....
....nu börjar det barka åt samma håll för många band.
Visst, facebook är ett bra sätt att nå ut till många på ett snabbt sätt, i mångt och mycket tror jag man egentligen inte "har råd" att INTE ha en sida där, även om det inte är världen (facebook, you are not the world) och jag kan ju tycka som bakåtsträvare (emellanåt) att man kanske inte borde behöva det i så stor utsträckning men tiderna ändras ju (och även "fansen")
Men....det får ju finnas gränser. Det är en sak att sprida gigen, det måste man vara rätt ihärdig med då folk inte uppfattar allt de läser och att det är en djungel av uppdateringar varje dag.
Men just det här är:
Uppmana folk att gilla bandet, även om de INTE gillar musiken....visst, alla (?) har väl en viss form av "sympatigillningar" från fastrar, morfar o.s.v för att just dom är dom. Men det får ju finnas gränser? Det tas lite för allvarligt..ungefär som när media referar till facebook som någon sorts opinionsbildning och ett ställe där det visar vad folk tycker och tänker.....
Och dessa tävlingar..som bara går ut på att fansen ska göra reklam helt skamlöst.
"Gilla vår sida, bjud in 457 av dina vänner så kan du vinna ett klistermärke. Lämna dessutom en kommentar här under där den som är längst upp i arslet på oss även kan vinna en pin"
Ibland känns det verkligen som om fansen är horor och banden är hallickar som tar all förtjänst...fast fansen gör grovjobbet.
Ja...det är väl kanske den klassiska frågan och punk och hur kommersiell man "får" eller "ska" vara i mångt och mycket....som alltid är en svår fråga.
(12-08-20)
Tvärnitad-Fruktansvärld.
Kategori: Skivrecensioner.
Tvärnitad har gjort det igen, en mycket bra platta, som jag tycker t.o.m är bättre än debuten Krossa tänderna mot kaklet. texterna är desamma, misär, hat och alkohol dominerar (dock med en humoristisk ådra om jag inte feltolkat). Dessa texter får de till riktigt bra, då de svänger man sig med uttryck som "ta det piano" och trampa i klaveret"..kan jag inte annat än älska bandet. Favoriterna blir Våran makt (som gästas av Fredde från Stick&brinn) samt 0,00-som är tillägnad de som alltid går på krogen trots att de inte har pengar.
Tvärnitad är helt klart det intressantaste Västerås-bandet just nu. Se upp....
(12-08-19)
Free pussy riot stöd gig.
Kategori: Gigrecensioner.
Jag var verkligen i valet och kvalet inför stödgiget för Pussy riot igår...jag ville VERKLIGEN gå, både för att stödja en bra sak, banden och Västerås Straight edge. Men jag hade ju varit sjuk sen i tisdags...och det hade verkligen gått i vågor men vila, en del alvedon och en gnutta envishet gjorde att jag och L knallade ner strax efter sju.
Vi missade ingenting, jag tror det blev en väntan på en 20 minuter men vad gjorde det. Jag surrade lite om spelningar med Ordvitsaren och morsade på AC-Mange innan Violent running tribe klev på. Jag har hört dom förut och de var bra, även om jag föredrar - när det gäller HC-mos från början till slut. Det rappades lite kort i någon låt och till min förvåning så funkade det....har lite svårt för just det i min HC annars. Det rördes lite på fötterna och det är kul att se kids som VÅGAR röra på sig utan en droppe alkohol i sig...överlag - som jag skrivit förut-så hyser jag respekt för redan nämnda arrangörer, banden och de som går på gigen...skönt att se att en vettig tillväxt finns. En generation som "borde" vara generation gratis och generation spotity - är väldigt dedicerade, köper och säljer merc, stöttar banden o.s.v....jag hoppas verkligen de kommer vara kvar och att vi äldre lyckas "ta hand om dom"..i den mån det behövs..jaja, jag tror ni hajar hur jag menar. All respekt till er-you are royalty to me!
Ehres var nästa band, bestående av två ansikten man ofta ser på gigs. Och de lät mycket lovande....tyckte nästan de lutade mer åt 70-tals punk än HC (även om sången var lite mer influerad av HC)...dom vill jag helt klart se igen.
Dätr fick det blir ridå för min de, jag hade överskattat min friskhet och febern satt i....jag köpte senaste plattan av Tvärnitad innan vi gick (blir några rader om den snart-skitbra platta), jag kom mig dock inte för att handla från Stop talking men de har jag kollat upp på fb så jag ska slänga iväg ett mess och beställa några pins, en patch och en platta tänkte jag.
En lite kortare kväll än väntat men mycket trevlig.
(12-08-18)
Support local music?
Kategori: Allmänt
Det känns som om jag verkligen går på äggskal nu som dessutom ligger ute på hal is....och med tanke på att vissa läser den här bloggen som fan läser bibeln ska jag vara övertydlig och göra mitt bästa att vara tydlig och förklara hur jag menar....
West coast riot, P.S.K och så vidare i all ära (jag säger inget om evenemangen) men jag undrar lite hur folk tänker....givetvis bör de vara intresserade av musik då de besöker dessa evenemang...men "hemma" då? På den egna bakgården (talar med fördel om min hemstad nu) och banden som finns där? band som kämpar och behöver support...och många som är riktigt bra. Är det bara en generationsfråga att många verkar totalt ointresserade av dessa band? Eller ett lokalt problem?
De som tar åt sig, sök i era hjärtan-ni vet att det är sant. Och givetvis ska reservationen finnas att allt passar inte alla, man kan vara upptagen på annat håll, man kan inte ha råd, inte lyckas få barnvakt o.s.v o.s.v....men att det alltid drabbar "alla"? Vi har Prins Carl, The Flints, vi har Moving to Ashbury, Tvärnitad och fleralet unga och lovande hc-band....som spelar, med viss överdrift "för tomma läktare" när de kör hemma...samtidigt som många har massiv "support" på tex. facebook.
Samtidigt som folk verkligen går man ut huse för att se folk spela punkfotboll stupfulla...var är alla dessa annars?
Välkomnar en diskussion om det är så....men läs inlägget två gånger extra.
(12-08-10)
Pasted-Skymningss...
Kategori: Skivrecensioner.
...är en rätt ny bekantskap för mig på skiva, jag vet att jag sett dom live någonstans.....någon gång men kan inte minnas var, när och hur. Jag vet inte när den här skivan är inspelad men vet att de numera blivit en kvartett istället för en trio som på den här skivan..basisten från Charta 77 har visst tillkommit.
Först tyckte jag Skymningss...var lite för snäll, men den växer. Rätt enkel punk i den svenska skolan som nog både kikar tillbaka på svenskt 80 och 90-tal, så kanske ni får en sorts riktlinje för jag tänker inte använda nidordet för svensk punk på "t".
Trots att den växer så ändras inte min första känsla att titelspåret och Sagan om två udda prickar slutar lite för tvärt....det känns nästan som om det saknas två-tre textrader...jag blir inte av med den känslan. Men jag gillar ep:n överlag, speciellt Utan allt med en textrad som lyder:
jag väntar på inget, jag väntar på allt.
Jag vet känslan....
12-07-08
Project Ska.
Johan från Prins Carl har börjat med ett ska-projekt, riktigt svängigt-ta och lyssna:
(12-07-31)
Vice Squad-BBC Sessions.
Kategori: Skivrecensioner.
Den här plattan är inte direkt ny men jag vill skriva om den i alla fall. En bra introduktion till Bristol-bandet även om det inte är den bästa, jag ser den mer som en tidsdokument och/eller något för den inbitna samlaren av skivor med bandet. 4 sessioner mellan 81 och 84, varav två med legenden John Peel. Den sista sessionen har Lia på sång, som i sina stunder tycker jag var bättre än Beki Bondage på sång, även om låtarna här är rätt svaga, till exempel är versionen av You`ll never know inte den bästa bandet gjort. Ska man sen spinna vidare så hade hon det nog inte lätt...att axla fröken Bonds mantel (eller skinnkjol kanske jag ska skriva) I övrigt är låtarna rätt lika albumversionerna.
Man får ta skivan för vad den är, en tidsdokument/samlarobjekt- bästa introt till bandet görs via någon singel-samling där Stand strong-stand proud, Latex love och Last rockers finns med....men visst är låtvalet bra, med flertalet av mina favoriter som Living on dreams, No right of reply och Coward.
(12-07-31)
Jackie Mittoo-The keyboard king at Studio One.
Kategori: Skivrecensioner.
Jackie Mittoo, originalmedlem i The Skatalites och hans meritlista inom den Jamaicanska musiken blev lång, inte bara inom ska-musiken utan han samarbetade med åtskilliga andra artister och spelade på hur många plattor som helst, många gånger med de andra gubbarna i Skatalites men inte bara.
Den här plattan är helt instrumental, förutom spåret Summer breeze, som även använts i reklamsammanhang för....någon resebyrå om jag inte minns fel. Jag misstänkte vid första lyssningen att det skulle bli alldeles för långtråkigt och kanske för mycket utsvävningar med keyboarden i samma stil som The Upsetters....men det blev det faktiskt inte. Musikaliskt spänner den sig över både ska och reggae, samt även en del soul som för tankarna till någon blacksploitation rulle från 70-talet, och en del grejer som nästan kunnat vara Booker T and the MG`s, speciellt Get up and get it.
Skivan är rätt jämn och bra men jag får ändå svårt att hitta en favorit. Så det blir en trea av fem möjliga.
(12-07-27)
Alonzo & FAS 3@Bankiren.
Kategori: Gigrecensioner.
Kan väl sammanfatta gårdagen med att mina skyhöga förväntningar kanske inte riktigt infriades, även om det var en djäkligt kul kväll och bra musikaliskt. Som nämnt innan kändes det som kvällen kunde gå hursomhelst på ett personligt plan, men det blev inga katastrofer. Mötte upp Jojo och John rätt tidigt, planen var först att ta någon öl på något annat ställe men då det är billigast på Bankiren så knallade vi inte där direkt, det var ju där man skulle vara sen så....det var hyfsat med folk, för att vara Västerås även om jag hade väntat mig fler, främst fler "profiler" men West Coast riot låg ju bakom hörnet tidsmässigt och det var en onsdag....men de som var där var väl främst de som alltid är där....på liknande evenemang och annars också, utan att för den sakens skull vara intresserade av musiken. Sällskapet gjorde sorti rätt tidigt så jag hängde med H och dödsmetalltrummisen, som det var lite planerat innan också. Moving to Ashbury var förband och det var första gången jag såg dom. Och de var riktigt vassa....punk av den amerikanska sorten anno mitten/slutet av 90-talet ungefär utan att vara för poppigt.
Och så huvudakten då....som inte var dåliga på något sätt men - jag hade väntat mig mer, med risk för att mina förväntningar var lite för höga. Alonzo himself hade GRYM scennärvaro och såg ut att vara på bra humör, men jag tyckte setet var så kort. Kanske sparade de sig lite till West Coast riot, vad vet jag? Men jag fick höra och sjunga med i Sex noll två, ABAB, Dörrterror och Atomreggae bland annat...men att de inte spelade Polsk Zchlager var bra djäkla underligt. Men jag ska inte klaga, fick mina plattor signerade (cd givetvis, vinylerna kunde jag ju inte släpa med), köpte en sjua och sålde in The Dräperz till en medlem i ett Stockholmsband, kanske det inte kommer ge någonting men det hade varit dumt att missa att göra lite promotion.
Finfin kväll som satt som handen i handsken.
(12-07-26)
Doktor Ozzy.
Kategori: Allmänt
(Till stor del) En fråga-svar bok där saker och ting är tagna från när Ozzy hade (eller har?) en frågespalt i Sunday times....folk skriver alltså in och frågar världens mest virriga och sönderkknarkade/söndersupna gubbe om råd i allt från motion och tatueringar till barnuppfostran och religiösa funderingar....Det måste ju vara så att folk inte är så seriösa när de skrivit in, för att seriöst söka råd om sådana saker till OZZY...känns en aningen konstigt.
Bitvis är det kul, men ingen kan vara rolig hela tiden och ge klockrena svar varje gång. Kanske boken skulle vunnit på att blivit lite nedbantad? Runt 300 sidor är för mycket, men kul underhållning en regnig dag eller så.
(12-07-23)
Heja Aftonbladet part 145465655
Kategori: Allmänt
"SHARPs härmar skinnhuvudenas rakade skallar, gröna bomberjackor och Dr Marten’s-skor – men förkortningen står för Skinheads Against Racial Prejudice. Att lägga beslag på symboler som kidnappats av förtryckare och ändra laddningen i dem är en effektiv protest.
(12-07-17)
V/A-Turist i tillvaron # 1
Kategori: Skivrecensioner.
Jag vet inte om det är jag som varit lat och inte tagit mgi tid att kolla upp de många lite nyare svenska punkjbanden...eller om jag bara inte vidgat vyerna för lite andra punkscener än de/den jag varit inne på förut...för här på första volymen av Turist i tillvaron är det i princip bara nya bekantskaper...några band har jag hört förut, och två Epidemics och Black Feet innehåller medlemmar från band jag gillat förut. Samlingar har ofta toppar och dalar, det har även den här skivan. Det är bra blandning i sound och bra spridning geografiskt-och extra kul att nästan hälften av banden endast innehåller tjejer eller frontas av en tjej. Mer tjejer inom (alternativ) musiken och punken är alltid positivt.
Och det blir de som är bäst. Slöa Knivar, Beyond Pink och Glidslem, de sistnämnda vars egenutgivna skiva från 2009 jag har (tycker uttrycket "demo" är missvisande och förlegat) - har utvecklats VÄLDIGT mycket sen dess och har gått från att mest vara "charmiga" till riktigt djävla bra. Jag vill även nämnda Strindberg som Tortyr.
Samlingen får mig, trots att vissa band inte faller i smaken-att vilja utforska de andra volymerna..men idealet då är att fixa en bättre skivspelare.
(12-07-16)
"Alonzo är rasist"
Kategori: Allmänt
Det knorras lite om att Alonzo & Fas 3 ska lira i Västerås....något citat har grävts fram där han pratar om att det är invandrarnas land och inte svenskarnas....skulle tippa på att det kommer från tiden i PUNKBANDET Stockholms Negrer....i flera år har deras PUNKTEXTER citerats av extrema högermänniskor som inte nämnt, eller kanske "glömt bort" att skriva att det är just PUNKTEXTER som med all sannorlikhet är skrivna för att provocera....
Källhänsvisning är en bra sak, att ta saker ur sitt sammanhang är kanske mindre bra?
(12-07-03)
Dub Colossus-Dub me tender.
Kategori: Skivrecensioner.
Den här plattan var inte alls vad jag trodde....jag vet inte om det bara var jag som antog saker (felaktigt), eller om man verkligen kan säga att det lutade lite åt falsk marknadsföring...för tar man kända låttitlar, och bara döper om lite-lägger in ordet "dub" i detta fall-så kanske man inte är helt ute och cyklar om man antar att det är covers i dubversioner?
Så var inte alls fallet, den första genomlyssningen så LYSSNADE jag verkligen efter likheter med låtarna som de på skivan var döpta efter...men det fanns inga likheter alls med originalen, det var i någon refrängen till den kända låten upprepades några gånger...men det var knappast så att man kan kalla det cover.
Synd, för jag hade tyckt det var intressant att höra Friday Im in love, Love me tender och This is not a love song i dubversioner...
Men som sagt, kanske jag antog fel från början men annars var musiken inget speciellt. Jag håller mig till King Tubby och Lee Perrys gamla produktioner när det gäller dub tills vidare.
(12-07-03)
Moses-Tales for the better known.
Kategori: Skivrecensioner.
Jag tror det var i början av 2000-talet bandet Moses, som jag inte visste något om då - och inte heller gör nu-fick en radiohit med den snabba ska-dängan Black man. Av en händelse hittade jag deras fullängdare häromdagen och blev glad för jag har velat ha låten i fråga....dessutom har jag varit nyfiken på bandet sen the first time around....
....och Black man visade sig inte alls vara representativ för bandets sound. Inte på långa vägar, inte någonstans. Trots att skivan är utgiven på ett bolag med namnet Jah Bless, så finns det ingen baktakt alls. Det är snarare (brit?) pop....av den sämsta och tråkigare sorten. Inte för att Belle and Sebastian går under den kategorin men bandets musik intresserar mig ungefär lika mycket som dom. Det duger inte ens att ha som bakgrundsmusik när man vill lyssna på något som man kan ignorera. En liten ljuspunkt är One with the nature som luktar lite soul...men alldeles för poppig sådan.
(12-06-29)
Dobermann Cult-When the shit hits the fans.
Kategori: Skivrecensioner.
Fortsätter med att skriva lite om Dobermann Cult, helt i fel ordning. Nu är When the shit hits the fans genomlyssnad ordentligt, en platta som kom 07, 2 år innan Cursed to be... som jag skrev om för ett tag sen.
Först blev jag lite besviken. Om man jämför de båda, men plattan - som är snabbare och har kortare låtar än Cursed to be... växer och blir riktigt bra den med i slutändan, även om jag föredrar den senare. Texterna är desamma med unity mellan punks och skins samt kängor till...ja, de som brukar få kängor i dylika texter. Men det märks att de verkligen utvecklas med sina pennor på de två åren....
Bäst är You`re royalty och Drink hard-fight dirty.
(12-06-19)
Nirad-Rastlös & Vild.
Kategori: Skivrecensioner.
Nitad är ett band jag mest sett namnet på....men inte lyssnat in mig så mycket på, trots att de lirat sen 05 och dess medlemmar lirat förr i band jag gillar så....det borde ha kommit naturligt tidigare men,men.
Som jag redan visste iaf så är det hårt och snabbt, utan en enda glad textrad. Musik i den här genren blir ibland att jag känner att det bara är argt för sakens skull...och manglande bara för manglandets skull-men bandet klarar sig från den "fällan". Det är jämnt med bra ös förutom två spår som är rena sömnpillren - Ingenting ska inget ha och Tryggheten. Jag kanske inte känner till den här genren tillräckligt, men jag förstår inte riktigt meningen med dessa två låtar där det är någon sorts pratsång man inte hör ett skit av....kanske för att man ska få extra ångest och hara ännu mera?
Förutom det så fyller plattan sitt syfte när man är på den humöret, även om jag nog inte kommer nöta ut plattan direkt. Bäst är titelspåret och FVH. Stort plus till Raggare is still a bunch of motherfuckers, där de spinner vidare på anti-raggar traditionen från Rude Kids och Baiters bland annat....en tradition som kommit på skam. Det kan kännas lite förlegat att heja på sådant kanske men...vad fan har punkare gemensamt med raggare?
Förutom det så fyller plattan sitt syfte när man är på den humöret, även om jag nog inte kommer nöta ut plattan direkt. Bäst är titelspåret och FVH. Stort plus till Raggare is still a bunch of motherfuckers, där de spinner vidare på anti-raggar traditionen från Rude Kids och Baiters bland annat....en tradition som kommit på skam. Det kan kännas lite förlegat att heja på sådant kanske men...vad fan har punkare gemensamt med raggare?
Ser gärna live någon gång.
(12-06-18)
Dobermann Cult-Cursed to be...
Kategori: Skivrecensioner.
Nu har jag givit Cursed to be.... från 09 av Dobermann Cult ett par rejäla genomlyssningar. Det låter ganska mycket Sick of it all mellan varven, törs man gissa på att det bandet är en influens? De lyckas få till det bra på skiva, vilket annars tycker jag - är lite ovanligt för vissa HC-band. Textmässigt är de riktigt bra, de krävs talang att skriva om "det gamla vanliga" utan att bli klyschiga, många av texterna känns rätt äkta personliga också. Öppningen är stark och förvisso krävdes mittenpartiet lite extra genomlyssningar för att riktigt sitta men överlag en djäkligt bra platta där mina tre favoriter blir:
Tyrant rule INC, Lovesong och One man moshpit.
(12-06-07)
Angers Curse, Dobermann Cult & Tvärnitad.
Kategori: Gigrecensioner.
Lördagens gig ville jag verkligen inte missa, Angers Curse, Dobermann Cult och Tvärnitad. Dock så var jag lite sådär att knalla ner i regnet men det var inget ett paraply inte kunde lösa. Väl därnere var det mindre bekanta än vad fb-listan för eventet visade- men det är ju mer regel än undantag. Där var iafNagelteknologen, Vegan, Herr och fru Ekman (den förstnämnde får priset för bästa ansiktsuttryck då hans öl spilldes ut av en moshande snubbe) Arkelogen, Läraren, Slumlord (som kom direkt från Sthlm Marathon), Frej, V-ås Johnny Thunders och Majsan bland annat.
Angers Curse öppnade (senare än utannonserat) och även om det var bra så tycker jag det där lilla extra saknades....bara en sån sak att Mange INTE skallade micken tills han började blöda. Men det kanske var för att mina förväntningar var ganska höga som jag tyckte det var lite...tamt. Framför scenen gick det lugnt, som mest under kvällen var det kanske 10 som röjde....ganska vanlig syn på en V-ås spelning. Såvida det inte handlar om drogfria spelningar på Växhuset så rör sig folk VÄLDIGT SÄLLAN. Det är kanske lite ibland för mycket hållande på imagen. Jag drog iaf mitt strå till staken med att inleda divandet (dajvandet).
Dobermann Cult såg jag förra sommaren på Pretzeltown, då hade de den otacksamma (och omöjliga?) uppgiften att gå på efter Always War....trots att de var bra så såg de ganska bleka ut i jämförelse. Men på Bankiren var de klockrena och sångaren Martin ska ha en eloge för att han verkligen gav 100% på scenen. Han har nog mer på golvet än på scenen, det blev t.o.m en sväng på bardisken...men överlag så jobbade han för i princip ingenting. Respondsen uteblev nästan där med, och deras One man moshpit blev nästan signaturen. Jag drog dock en dive till och hetsande även Lillan att göra detsamma - inte för att jag är någon Herkules men när jag tog emot henne så....ja, låt oss säga att jag kände mig stark. Damen ifråga åstadkom även ett djupt sår på benet från piten så...kvällens hjältinna?
Tvärnitad gick på som huvudakt men de funkade inte den här kvällen för mig. Jag gillar dock deras första platta, och hade tänkt köpa den nya men det glömdes av. Dock så var D.C frikostiga och bjöd på två stycken....jag gillar verkligen de två jag fick, cred till att de kör på punk/skin unityn så hårt i texterna....något som är rätt bortglömt i HC-Sverige. Överlag tycker jag bandet har bland Sveriges vettigaste och bästa texter...i låtar som bland annat: Cursed to be, Kids vs pigs, You are royalty, Heart and soul och Lovesong.
Efter att petat på en del folk med mitt paraply så gick jag samma väg hemåt med två fyllbultar....som tog och fortsatte men jag tackade för mig och kvartade in rätt fort.
Sjyst kväll, sjyst kväll.
Fast hur kunde det bli så att jag fick en Corona varje gång jag sa Sofiero?
(12-06-04)
Neon angel.
Kategori: Böcker.
Blåste ut Neon angel av sångerskan i The Runaways-Cherie Curie nästan på en dag. En nyutgåva av boken från 89. Och den var mycket intressant, mycket för att bandet är ett favoritband, och just hur fort saker och ting kan gå utför. 17 år och i princip utbränd säger en del. Tidigare har jag fått intrycket att Cherie var lite av arslet i gruppen och svek bandet...och dessutom var en halvposör som bara hade tur som kom med i gruppen. Men tidigt i boken märker jag att hon var en musiknörd nästan från dag ett, som nästan slår en själv på fingrarna.
Man glömmer lätt hur unga bandet var, Lita Ford var äldst med sina 17 år, och lite cyniskt så var det kanske nästan dömt att gå som det gick...speciellt med arslet Kim Fowley som manager..jag kan inte låta bli att tänka hur det gått utan honom - inte konstigt att Cherie hoppade av.
Väldigt insiktsfull och självutlämnande-top 10 i år lätt.
12-05-30
Hudson Falcons-Sleep, drive, rock n roll, repeat.
Kategori: Skivrecensioner.
Som många kanske förstått så gillar jag verkligen Hudson Falcons. Ett band som lyckas med att göra låtar som arbetarklassromantik utan stapla en massa klyschor på varandra....likadant i deras etxter om att stå upp för sig själv och sin familj och sina vänner. De är nog ett av de få band som jag verkligen TROR på idag..när de sjunger om dessa ämnen. Den här skivan köptes i ett drag som var rent ekonomiskt, skralt i kassan som alltid och då är det ju ett smart drag att investera i en samling med 19 låtar som sträcker sig under 13 år (från sex album).
De två gånger jag sett bandet live (förra året på Snövit och i år i Musikhuset på Bäckby) så har de knappast lockat horder av punkfolk...även om jag tycker de borde det, inte även bara punkfolk heller direkt borde tilltalas av deras musik....På den här skivan så märker man deras musikaliska bredd....de är breda i sin musik utan att tappa punkådran. Den första halvan av skivan är ganska rak och snabb punk/Oi (som i tex Working class war och Free Lori) medans de sen visar upp sina blues och rock n roll influenser på resten av skivan, t.o.m med lite baktakt och ganska mycket influenser från Bruce Springsteen och en cover av Bob Dylan. Kan tänka mig att dessa senare nämnda influenser kan skrämma bort en del men....ha ett litet öppet sinne. Första halvan passar till partyt och andra delen....till en laidback dag kanske?
....jag rekommenderar att ge bandet en chans.
Och kommer de till din stad-gå och se dom live. Skickliga musiker och väldigt ödmjuka och trevliga grabbar.
(12-04-21)
Hated
Kategori: Film & Dokumentär.
Att GG Allin är en av de mest störda människorna som gått på denna gröna jord visste jag för länge sen....och faktiskt så hade jag inte sett Hated men lånade den i fredags och kikade häromdagen.
Och jag blev faktiskt lite...besviken på något sätt. Även om filmen är gjord av ett fan så hade jag hoppats den hade gått lite mer på djupet och att man fått veta lite mer om personen GG. Vilken man iof får på extramatarialet i en intervju (som är längre än själva dokumentären) med Merle och Dino, men även där var det inte så mycket man inte redan visste, lite samma saker som i intervjun i ett par år gammalt nummer av Denimzine (med Merle) Men när faktiskt gamla lärare och polare bland annat intervjuas så....hade det ju potential att bli bättre...kanske ville de inte sabba myten, vem vet?
Men dokumentären var väl okej...dock blev det inte en sån orgie i äckel som jag trott, baserat på vad folk berättat om dokumentären genom åren....men visst, det var en del mindre mysiga grejer men det lämnar jag till er fantasi.
(12-04-19)
Hudson Falcons+The Flints.
Kategori: Gigrecensioner.
Vilken konsert! Falcons var t.o.m bättre än på Snövit förra året, vilket jag trodde de skulle få svårt att toppa....men det är att gå händelserna i förväg.
Vi ramlade in tre stycken ganska lagom till att det skulle börja....iaf var det utannonserat så. Det blir lite fördröjt vilket inte är ovanligt så man fick mingla lite innan. Jag har ju erfarenhet av att gå på gigs nykter (inte minst i år), för mig var det inga problem (även om kanske tre 3,5:or hade intagits hemma), men det var många som anmärkte på hur konstigt det kändes och var....alla är vi olika och har olika erfarenheter. Uppslutningen blev sådär, jag kan ju tycka många saknades...men jag ska inte säga något om det, folk får göra sina val men....ni missade verkligen ett kanongig!
Flints var pålitliga som vanligt, de två nya låtar lovar mycket gott inför framtiden - Leva och dö, som är med på den senaste volymen av Turist i tillvaron och....den innan-vad nu Walle sa att den hette efteråt-Ett djävla liv? Den blev iaf min nya favoritlåt med bandet. Vidare körde de bland annat Anarki, Knogjärn och rosor och Julle.
Och som redan nämnt så levererade verkligen H.F. Så djävla ödmjuka och de vet verkligen vad de håller på med. Ett band som verkligen aldrig blir tråkiga eller förutsägbara och är väldigt breda musikaliskt utan att det spretar. Ösig punk i stil med Sham 69 och Stiff Little Fingers, en gnutta baktakt, lite mer lugna låtar och lite vibbar av Bruce Springsteen och blues.....Och att de är skickliga musiker var det inget tal om när Mark Linskey körde gitarrsolo med en ölflarra.
De körde en kavalkad av låtar som t.ex. Scab, Cocaine & blowjobs, Revolution, Monahan`s, Dont let the bastards get you down, Jersey City streets, och min favoritlåt: Free Lori.
Klockan 12 dagen efter var jag är fortfarande uppspelt efter giget.
(Och just ja...ett band vid namn The Dräperz fick en shout out och låten Long live the kings tillägnade sig)
(12-04-13)
Så jävla metal.
Kategori: Film & Dokumentär.
Känslan i stort:
Borde den inte hetat:
"Europe och så lite jävla metal"
Jag är inget stort fan av metal, tycker överlag att genren (även om det finns 100 subgenrer) verkar rätt pretantiös och som i stort drar till sig större del wannabes och braksvennar än någon annan musikstil....
....men jag hade förväntat mig mer. Det börjar logiskt med November men sen börjar orgien i Europe för att sen komma till black metal/death metal och där blir det förvisso lite småintressant men sen...är det i princip slut?
Slås dock av ganska stor förvåning att Yngwie Malmsteen inte fått för sig att han är amerikan som majortiteten av alla svenska musiker/skådisar/modeller o.s.v får för sig efter tre dagar i Amerikat....karln verkar ha mer självdistans än jag trodde.
Men dock över tre bortslösade timmar....och det är inte bara för att metal inte är min bag..utan att den inte var vidare bra dokumentärmässigt.
(12-04-18)
New York doll.
Kategori: Film & Dokumentär.
New York Dolls var ett band som influerade så gott som alla större punkband på 70-talet och fick mycket rippat av diverse hair metal band på 80-talet och (givetvis) knappt fick in en krona på sin musik....och som många vet, så var dom en aningen otursföföljda, tre medlemmar dog unga och som sagt....de har inte direkt fått kompensation för det som de gjorde....
...men undra om den orörliga basisten Arthur "Killer" Kane fick det värst (iaf bland de överlevande). Det är om honom denna film handlar om...som omslaget skvallrar om.
Det verkade inte varit så mycket droger inblandade...och visst verkade han ganska harmonisk i att ta bussen varje morgon sitt jobb på ett bibliotek och han hade sin religion (mormon)....men helt uppenbart var ju karln plågad...och att en medlem i ett av världens mest influensrika band....ska behöva få sin hyra betald av socialen och ha alla sin intrument på pantbanken...som han knappt klarade av att hämta ut när bandet återförenades efter 30 år på Morrissey Meltdown....det är något fel i rättvisan och ekvationen där.
Det är ett väldigt uppbyggande inför just den konserten och jag satt som på nålar...och sen blev det...sådär. Jag hintar lagom här och lämnar upp för tolkningen för DEN HÄR SKA NI SE!
(12-04-01)
Suffer the pain-the death.
Kategori: Skivrecensioner.
Något jag tycker är lite märkligt när en del nya band bildas är att de (och ibland bolagen) drar på så djäkligt ifråga om vilka band de är med annars/varit med i innan. Det är nästan så att jag ibland undrar om de VILL få uppmärksamhet pga GAMLA meriter....Roger Miret and The Disasters är väl skräckexemplet där det suttit klistermärken på nästan alla skivor....som täckt nästan en tredjedel av skivan där det förkunnas att det är Roger från Agnostic Front....det VET ju alla redan, kom igen.
Nåja....nog om det. Men det är därför jag gillar Suffer the pains filosofi, ett band som jag skaffat en kassett med här nyligen.
Bandet HAR meriter från flertalet band, både aktiva och inaktiva, i olika genrer och av skiftande popularitet-men de har valt att vara anonyma för att bedömas för det relevanta materialet här och nu. På kassetten finns fem låtar varav en cover på Roky Ericksons Bloody hammer.....och musiken är väl en blandning av diverse sorters tyngre metal och hardcore....kanske?
Lyssna här men ta och köp kassetten för 30 spänn....att just det formatet är på väg tillbaka mer och gillas!
(12-03-12)
50% av ett HC-gig.
Kategori: Gigrecensioner.
Jag vet inte vad det var som gjorde att jag hade huvudvärk på eftermiddagen igår....kanske den dåliga mathållningen och att vätskebalansen inte underhållits. Jag tror det nog gjorde sitt till att jag sov alldeles för länge, nåja-allt detta gjorde att jag missade första bandet på Växhuset, jag tycker 30 sekunder inte direkt räknas. Lite lustigt var publiken, man kan ju tänka sig att det kanske skulle varit lite liknande publik som dagen innan men jag tror att jag bara kände igen typ två. Inte heller blev det någon support från andra gubbar så jag var lätt äldst på stället.
Jag fick läsa mig till vilka band jag såg, eftersom ett inte presenterade sig och det andra....hörde jag inte vad dom sa. Dying Days hade en sångare väldigt lik Thor på sång, som försökte få igång publiken denna söndag men det gick inte riktigt. Bandet var lite för mycket metal för min smak-ett Iron Maiden med growl kändes det som. Plus för sångarens energi, men musikmässigt inte min kopp te. Men sista låten, den enda på svenska-Samma jävla skit var bra.
Nästa band ut blev As tides Converge från Kumla. Ett band som i början av setet var förvisso tungt, men det gick lite för sakta för min smak. Det redde dock upp sig och de gjorde en klart bra spelning då farten kom varefter. Dock så var det trist att sångaren tjatade så mycket om att folk skulle komma fram/röja - i 5-6 olika varianter. Jag kan förstå att det måste vara trist att spela om folk bara står längs väggarna....men om man inte fått gehör de två första gångerna kanske man ska sluta tjata? Sen var det första gången såg ett band ha pallar på scenen som de kunde gå upp på....och jag vet inte riktigt vad jag tyckte om deras synkroniserade rörelser i stil med Accept (gitarristerna+basisten) men....det gjorde iaf att jag kommer minnas dom.
Efter detta band var hälften avverkat, men då gick jag faktiskt hem. Lite trött, lite hungrig och det var påfrestande för min vad att stå, jag vette fan vad som hände men på vägen ner smällde det till nere vid kyrkogården (ett omen?) och jag kunde knappt gå utan att se ut som en blandning mellan alkisen med kryckan och Jobe (väldigt lokalt och internt).
Så..det blev sådär, men sämre sätt att tillbringa en söndagskväll finns det absolut.
(12-03-12)
Chain Reaction/Agent Attitude/Scandinavian Hateland/Hårda Bud.
Kategori: Gigrecensioner.
Min beundran för V-ås HC-scen och scenen inom 10 mils radie (ungefär) väcktes runt 3-4 år sen. Jag såg ett par riktigt bra band på Tajjen och tyckte folket överlag var väldigt dedikerade och verkligen inne i sin scen. Bland annat såg jag Let me Out två gånger, så när jag fick veta att två från det bandet bildat Chain Reaction och skulle lira på Växhuset..var det självklart att gå ner. Även Agent Attitude, som jag lyssnade in mig snabbt på samma dag, hade potential att bli ett nytt favoritband.
Och de två banden blev bäst under kvällen. De förstnämnda har sångaren Vini från nämnda Let me Out, och det blev riktigt bra. De fick mig fast redan i första låten, med samma som bandnamnet. Ganska allsångsvänlig HC med sjyst attityd, en annan låt som stod ut var Bragging Out, (tror jag den hette?) som handlade om ett tidslöst ämne som kan appliceras på i prinsip alla musikscener och subkulturer....det är lätt att bilda t.e.x ett band och påstå sig vara HC (i det här fallet) men sen kommer ju fler saker till än bara slå sig för bröstet och vara så djävla macho...köpa zines, gå och se andra band med mer. Sådana låtar brukar lätt bli "vi-är-så-äkta-och-alla-andra-så-fejk" men så blev inte fallet här.
http://chainreactionhc.bandcamp.com/
Agent Attitude var inte långt efter under kvällen och har all potential att bli ett nytt favoritband som sagt. En platta måste skaffas snart, ångrar att jag inte gick och hörde om det redan igår när läge fanns men,men.
http://agentattitude.bandcamp.com/
De övriga två akterna var Scandinavian Hateland som var okej musikaliskt även om det blev lite gällt och skrikigt mellan varven, bandet hade tre gitarrister och det var första gången jag såg något sånt.... Hårda Bud får plus för att deras två sångare sjöng på svenska men i min bok var det en sångare för mycket, eller på ren svenska: det var en sångare som inte höll måttet.
All in all: Ännu ett bra arrangemang av V-ås Straight edge, ska det fortsätta i den här takten lär jag ha en hel drös med nya favoritband innan året är slut..keep the coming.
The Value-S/T.
Kategori: Skivrecensioner.
Och så hittade The Values platta sig hem till mig till slut. Jag vet inte om jag bara gör det lätt för mig eller har dålig fantasi....men jag tycker det här låter som, kanske inte så otroligt med tanke på bandmedlemmarna: Bombshell Rocks och Dead City Rockers+lite mognad och lite mer gitarrsolon än det var i nämnda orkestrar? Omslaget och själva skivans estetik känns också igen. 4 låtar där Take me back och Here to stay blir favoritterna, den förstnämnda mycket pga körerna. Jag är inte så tokig i sången alla gånger, men det kanske låter bättre och mer levande live?
http://www.reverbnation.com/thevaluesweden
(12-03-11)
Het (?) debatt om anti-nazi samling.
Kategori: Allmänt
Samlingen som Skippers Corner tagit initiativ till, "Skins & Punx unite-Good night white pride" har inte helt oväntat väckt lite debatt på Punk & Oi. Och inte helt oväntat så har det spårat ur. Jag tittar på de runt 40 kommentarerna och....ja, poängen är rätt missad.
Det yras om SD`s politik för det mesta och på sina håll så gnäggas det om att "samlingen inte gör någon nytta",att det inte finns något problem o.s.v o.s.v.
Om nu band och bolag anser att samlingen behövs..kan de då inte få göra detta då?
Och jag kan inte förstå när det inte blev tidlöst - att ta avstånd från trångsynthet och födomar.
Givetvis har alla rätt till sin åsikt...men ska man debattera så kan man väl debattera det relevanta?
Vidare så tror jag knappast, som det berörs lite-att det kommer bli någon "vi mot dom", att det kommer pekas mot de band som inte visat intresse för samlingen...jag tror iaf inblandande parter är för mogna och gamla i gamet för det. Och det är nog knappast det som är poängen med samlingen.
Och ja...såhär ser det ut, med band och bolag som anmält intresse:
Band:
Prins Carl
The Dräperz
Headons
South City Locos
2nd Pint
Nobelkommitten
Sub Alert
Pastoratet
On The Job
Spiknykter
Jailbreak Academy
Angelpiss
Saturdays Heroes
Oldfashioned Ideas
The Bristles
Håll käften, vad vill du!?
The Great German Re - Research
Suicide Syndicate
The Civillains
Bolag / Distros / Zines / Bloggar:
Skippers Corner
Fight Back
Jocke 13
Sniper Hill Records
Lukinzine
Svindel Records
Det yras om SD`s politik för det mesta och på sina håll så gnäggas det om att "samlingen inte gör någon nytta",att det inte finns något problem o.s.v o.s.v.
Om nu band och bolag anser att samlingen behövs..kan de då inte få göra detta då?
Och jag kan inte förstå när det inte blev tidlöst - att ta avstånd från trångsynthet och födomar.
Givetvis har alla rätt till sin åsikt...men ska man debattera så kan man väl debattera det relevanta?
Vidare så tror jag knappast, som det berörs lite-att det kommer bli någon "vi mot dom", att det kommer pekas mot de band som inte visat intresse för samlingen...jag tror iaf inblandande parter är för mogna och gamla i gamet för det. Och det är nog knappast det som är poängen med samlingen.
Och ja...såhär ser det ut, med band och bolag som anmält intresse:
Band:
Prins Carl
The Dräperz
Headons
South City Locos
2nd Pint
Nobelkommitten
Sub Alert
Pastoratet
On The Job
Spiknykter
Jailbreak Academy
Angelpiss
Saturdays Heroes
Oldfashioned Ideas
The Bristles
Håll käften, vad vill du!?
The Great German Re - Research
Suicide Syndicate
The Civillains
Bolag / Distros / Zines / Bloggar:
Skippers Corner
Fight Back
Jocke 13
Sniper Hill Records
Lukinzine
Svindel Records
(12-03-08)
Saturday´s Heroes-Backyard troubadour.
Kategori: Skivrecensioner.
Saturday`s heroes har inte gjort mig besviken än så länge, de två demos jag har har spelats flitigt sen de införskaffades. Förutom att de var och är bra musikaliskt så verkar de ha överlag sjyst attityd och tro en hel del på D.I.Y grejen. Och här ser man att de verkligen inte missat en enda chans att sprida den här epn, bakåtsträvaren i mig muttrar lite, men det är ju nya tider och då får man väl ta till alla medel och kanaler för att synas och höras....digitalt och online.
Men till skivan, inte heller här blir jag besviken, på denna 3 låtars ep. Bland annat blir det en stor tummen upp för munspelet i inledningen, men om jag ska vara lite kritisk så hade jag hellre sett en egen låt istället för covern på Get up av Dropkick Murphys, dock så är det cred att de valde en låt från tiden då Dropkick hade balls. Men covers tycker jag mer än en livegrej, men det finns säkert någon viktig historik för bandet angående låten kanske?
Bra gjort...återigen, fortsätt på samma spår, men jag hoppas de inte gör samma misstag och börjar blicka för mycket på sina influenser.
(12-03-08)
Kingdom-Between the stars.
Kategori: Skivrecensioner.
Kingdom slog nog undan fötterna på de flesta när de spelade i Västerås den kalla februarikvällen för lite över en månad sen. Mycket pga Davin, men hon prisas mycket redan i inlägget om spelningen så...men här kan jag säga att hon låter väldigt mycket som Wendy O Williams stundtals, en sak jag inte noterade live men gjorde den alltså på kassetten och sjuan jag köpte. Alla intäkter från kassetten går till offer för trafficking i Kambodja-ett initiativ värt stödja. Efter de två låtarna kommer också ett mindre tal av henne från någon spelning där hon berättar om sitt förhållande till hardcore, vad hon tycker som behövs för scenen o.s.v.
Till låtarna då....Titelspåret är aggressivt och bra, men tar tyvärr aldrig fart. Jag går och väntar, det låter flera gånger som det ska braka loss men...nej. Min hardcore vill jag ha snabbt och levererat som en käftsmäll men så blev det inte här. Last ship to venus uppfyller mina kriterier dock, men den är alldeles-som inte är ovanligt för HC-för kort.
Men som många HC band så bör dessa avnjutas live, även om det inte blir jätteplatt på skiva (eller kassett på den delen)...bandet var nyligen i Ryssland och jag tycker synd om er som missade bandet när de var i V-ås, Stockholm och Örebro.
Gör inte om det misstaget en eventuell nästa gång.
(12-03-06)
Antipati-Extra allt.
Kategori: Skivrecensioner.
Pålitliga Kjell Hell ger ut Antipatis två senaste vinylsläpp, utgivna på Pretty Shitty town och Randale Records+ låten Antipati från Turist i tillvaron #3....i en snygg och billig cdutgåva-kanonbra!
Skivan har redan fått uteslutande kanobra kritik och jag stämmer in i hyllningskörerna. Bara öppningen med Sommarpsalm slog helt undan fötterna på mig och fick mig att längta till sommaren....på något vis får jag associationer till både Agent Bulldogg och Perkele i den. Skivan fortsätter sedan med fler låtar om väder och vind, inget fel på dessa spår alls men kanske att det blir lite för mycket i samma svep. Bandets styrka är texterna, som helt klart är över genomsnittet, A.P.Ä.V hade lätt kunna bli lite pubertal men de lyckas tamejfan med den,det tycker jag säger en del. Det är kul att sången delas så mycket på skivan, dock så delas den INTE av Radar och Robban i Brides of the beast (Major Accident) som jag först trodde.
Och avslutningen med låten Antipati...oj,oj,oj. Blir inte det en klassiker som kommer kunna mäta sig med alster från Livsstil av Agent Bulldogg så..är det något fel på folks öron.
Jag kan inte göra annat än att ge plattan högsta betyg.
http://antipatipunk.blogspot.com/
http://www.kjellhell.se/
Jag kan inte göra annat än att ge plattan högsta betyg.
http://antipatipunk.blogspot.com/
http://www.kjellhell.se/
(22012-02-26)
First of Many-S/T
Kategori: Skivrecensioner.
Och så kom nytt material från Västeråsbandet...vid första anblick så är omslaget det mest märkliga jag sett på år och dagar....
Jag skulle verkligen vilja veta historien bakom det, ett flyplan formad som en haj som släpper muffins? (jag vägrar adoptera modeordet "cupcakes")
Nåväl....bandet har jag främst sett som ett band man ska se live, det blev en liten besvikelse vid förra släppet, efter sett dom flera gånger live så föll sig det lite platt i studion. Det är lite samma känsla här, även om det tar sig. Det är bra producerat (av Pelle Saether) o.s.v men jag tycker bandet verkligen kommer till sin verkliga rätt live, Malins energi och karisma ör något extra.
Skivan är jämnbra, dock utan att så mycket fastnar i mitt huvud direkt. Det krävdes en del genomlyssningar för det och det får bli öppningspåret-blood is pumping, One of those days och Nikita, den sistnämnda som är en fin hyllning till Malins hund (om jag inte minns fel) Överlag känns skivans texter väldigt personliga och är inte så rätt på utan man får verkligen lyssna...gör man det framkommer flera bra poänger, som i Fortunate ones.
Alltså...jämnbra, det krävdes några lyssningar för mig men ibland lite för poppigt för min smak.
http://www.myspace.com/fom021
(12-02-26)
Kombatants-Promo # 2
Kategori: Skivrecensioner.
Mitt första möte med detta Borås-band var live, "old school Oi". Man fick en sådan känsla ja, inte minst i valet av covers (som kanske det var lite för många av då dock)
Men på den här plattan, föll de sig ganska platt, jag vet inte om ölen gjorde sitt till live då jag tyckte det var hyfsat och att jag då kanske missade den ibland inte direkt klockrena engelskan....men den märks på skivan. Låtmaterialet är det inga större fel på direkt, men det slår inte ner några väggar heller....Men för jösse namn-om man nu väljer att ha med en cover, så borde man väl för sjutton kunna texten? Med tanke på att det är låt som i princip "alla" kan och flertalet band kört förut..så blir det bara mer anledning till bakläxa. Det är Skinhead girl, där bandet bla failar i raden:
I made up my mind, Im gonna be courageous...
..lyder originalet.
I made up my mind, Im wanna GO courageous.
..lyder bandets version.
Bara om man översätter det till svenska så...blir det ju helt galet och det borde man väl haja? Nej, jag vet inte vad motivet är för den covern, och inte heller varför det nästan försöks skönsjunga i början...
Så...bättre live än på skiva.
Ha-ha-ho.
Skinhead til we die.
Dirty Max.
Skinhead girl.
http://www.myspace.com/575211171
(12-02-24)
Men på den här plattan, föll de sig ganska platt, jag vet inte om ölen gjorde sitt till live då jag tyckte det var hyfsat och att jag då kanske missade den ibland inte direkt klockrena engelskan....men den märks på skivan. Låtmaterialet är det inga större fel på direkt, men det slår inte ner några väggar heller....Men för jösse namn-om man nu väljer att ha med en cover, så borde man väl för sjutton kunna texten? Med tanke på att det är låt som i princip "alla" kan och flertalet band kört förut..så blir det bara mer anledning till bakläxa. Det är Skinhead girl, där bandet bla failar i raden:
I made up my mind, Im gonna be courageous...
..lyder originalet.
I made up my mind, Im wanna GO courageous.
..lyder bandets version.
Bara om man översätter det till svenska så...blir det ju helt galet och det borde man väl haja? Nej, jag vet inte vad motivet är för den covern, och inte heller varför det nästan försöks skönsjunga i början...
Så...bättre live än på skiva.
Ha-ha-ho.
Skinhead til we die.
Dirty Max.
Skinhead girl.
http://www.myspace.com/575211171
(12-02-24)
Brighton Rock.
Kategori: Film & Dokumentär.
...boken var för mossig för min smak, då den utspelar sig på 30-talet. Men filmen, som utspelar sig mitt i de beryktade kravallerna mellan mods och rockers-funkade mycket bra. Det är trovärdiga skådisar, både rutinerade sådana som Helen Mirren, Philip Davis och John Hurt...samt lite okändare stjärnskott som man ändå känner igen som Sam Riley som spelar huvudrollen, som även gestaltade Ian Curtis i Control (är han inte slående lik Fredrik i duon Filip och Fredrik?) samt Nonso Anonzie (Cass) och Andy Serkis som spelade Smeagol i Sagan om ringen.
Mycket bra film....scenen där ett massivt gäng med mods kommer puttrande på sina scootrar till tonerna till klassisk musik..är så vackert. Det enda negativa är att vissa skådisars cockney känns lite fejkad...men de är rätt få.
Mycket bra film....scenen där ett massivt gäng med mods kommer puttrande på sina scootrar till tonerna till klassisk musik..är så vackert. Det enda negativa är att vissa skådisars cockney känns lite fejkad...men de är rätt få.
(12-02-22)
It`s so easy.
Kategori: Allmänt
Då var den coolaste i Guns n roses självbiografi utläst. Att den till stor del är så intressant är enligt min mening att Duff har punk/HC-bakgrund. I sin ungdom spelade han i flera band som turnerade med bla Dead Kennedys och Black Flag. Just pga det var jag nyfiken att läsa om Guns-plattan Spagetti incident i boken...men den hoppades över helt. Jaja, man kan inte få allt.
Inget skrävel, mycket självinsikt där Mckagan konstaterar att han många gånger var ett arsel och gjorde idiotiska grejer - men heller inget gråtmilt ångrande, kort sagt så kan jag konstatera att han har koll på grejerna och mycket självinsikt-och karln har fan mycket där uppe. Det kastas inte heller en massa skit på forna bandkamrater, vilket också är positivt. Boken är ett prakttexempel på vad droger och framgång kan göra med att band....
Så....läs den. En av de bästa böcker om rockband jag läst, och det framgår ju vad jag gillar så...tycker du lika som mig-LÄS.
Inget skrävel, mycket självinsikt där Mckagan konstaterar att han många gånger var ett arsel och gjorde idiotiska grejer - men heller inget gråtmilt ångrande, kort sagt så kan jag konstatera att han har koll på grejerna och mycket självinsikt-och karln har fan mycket där uppe. Det kastas inte heller en massa skit på forna bandkamrater, vilket också är positivt. Boken är ett prakttexempel på vad droger och framgång kan göra med att band....
Så....läs den. En av de bästa böcker om rockband jag läst, och det framgår ju vad jag gillar så...tycker du lika som mig-LÄS.
(12-02-14)
Oi-gig i Västerås
Kategori: Gigrecensioner.
Erkännande nummer två: Pga specifika ärenden och affärer, plus att jag ville träffa ett par människor som jag sällan träffar så gick jag till Bankiren i lördags. Jag är inte mer än människa och erkänner iaf när jag felar.
Ärendet och affärerna gick inte som planerat då personerna inte dök upp, men jag fick träffa lite skönt utomsocknes folk som Tosse och Gurkan, och det var verkligen inte igår.
Men höjdpunkten var att träffa Söderbönan som kommit hem från Umeå, är inte den damen prozac på två ben så vet jag inte vem som är det...hur kul som helst.
Jag noterade ganska snabbt att det fanns ganska många lite tyngre politiskt involverade där...men som tur är lämnade alla politiken i dörren (förutom en som gick omkring i en t-shirt med lite skvallrande motiv)....jag tyckte det kändes lite explosivt när Kombatants körde Boots and braces men det var lugnt....just covers verkade vara melodin för två av banden.
Men jag måste säga att....om man är osäker på texten-kanske man ska undvika just den covern eller slipa på den mera? Det blir att man förstör låten anser jag om man inte kan den ordentligt, och det var just låtar med ganska stort symbolvärde så...det var trist. Sen måste jag även tycka....som jag nämnt många gånger - trovärdighet är ALLT, inte minst inom punk/skin/Oi-svängen...och väljer man att göra en en cover där man står och himlar med ögonen under en viss del av texten-så blir det uppenbart att man inte tror på det man sjunger....och då blir det fel. Varför gör man då saker man inte kan stå för? För att få publikens gillande? Nej....bakläxa där.
Några av de tolkade låtar under kvällen: Watch your back, Skinhead girl, Heart full of pride,Beväpna er och If the kids are united. Jag måste även ge cred till Läraren som styrde upp sjyst skinhead reggae och ska i PA:t innan första bandet. Lokalt sett var vimlet också helt okej med R, Torse, Slumlord, SZ, V-ås äldsta skin, GBG-David, Lill-Robban med fler.
Det blev relativt problem fritt med "bara" två-tre mindre handgemäng, men det är väl lika mycket som en "normal" kväll antar jag. Dock så tycker jag att folk som INTE har något med saken att göra-ska fan hålla sig borta.
Kvällen avslutades med styrdans (med dipp till Märk ur vår skugga med Carro, och att jag höll uppsikt över en bekant med brottades ner av Harry Haffa och Konstapel Steroid....så vi inte skulle få ett nytt Osmo Vallo fall. Man märkte under hela kvällen att bängen var på tårna....jag och sällskapet kom dit runt halv tio-och jag tror inte det tog mer än en kvart innan de var in och kollade läget. Sen blev det en 5-6 svängar till.
Musikmässigt var det inte den bästa kvällen men ur vimmel synpunkt-tiptop. På ett personligt plan så blev det även en del knas....som avhandlades igår i bloggen så jag ska inte dra upp det här igen. Men jag tror det finns en chans till att reda ut och rensa luften....
(12-02-13)
Kingdom, Wrong Answers med flera.
Kategori: Gigrecensioner.
Då kom kvällen som jag väntat på bra länge, fem HC-band på Växhuset för en ynka tjuga i inträde. Med myrsteg pga risken för att halka knallade jag ner strax efter fem för att möta upp Batteristen. Vi hängde på låset men pga någonting var insläppet fördröjt en sisådär 20 minuter, då fick det bli en kaffe. Vi mötte David och Limpan nere i korridorerna och höjde väl medelåldern därinne med dubbelt så mycket när vi steg in. Nu var kanske inte alla SÅ unga men det kändes som Ella var bland de äldsta innan och vad är hon, 23 eller något sånt. Och jag räknar bara med publiken, banden räknas inte.
De två första banden var dock inte min kopp te riktigt, när jag lyssnar på HC vill jag ha den levererad som en käftsmäll - från början till slut. Tempobyten är inte riktigt min grej men energi, det hade dom.
Käftsmällen kom....i form av Angers Curse-som jag ÄNTLIGEN fick se live. Jag förstår absolut varför de gigar så mycket som de gör, och att de krönt den framgång de gjort. Det stod för mig helt klart att de, om vi ska börja lokalt-ÄR V-ås finest, och då jag sett de flesta lokala banden som gjort hyfsat väsen av sig de senaste femton åren....jag tror nog det här-tillsammans med Bombshell Rocks bästa stunder-är det bästa som kommit från gurkstaden. Kolla upp detta band NU! Att Dräperz fick en shout out gjorde inte saken sämre.
http://www.myspace.com/angerscurse
Wrong Answer från Philadelphia gick upp efter det, och sångaren som sålde merch precis bredvid där vi stod verkade vara en av de mest trevliga människor jag sett. Jag gillade det, ganska mycket punkig hardcore, och jag kan inte annat än gilla ett band som drar Stiff Little Fingers riff innan de mosar igång. Men det kan inte varit lätt att gå upp efter AC.
Men kvällens höjdpunkt blev Kingdom. Jag har ALDRIG blivit så hänförd av en frontfigur som jag blev av Davin. Hon var så liten men herredjävlar vad hon kunde ta i. Givetvis så var det inget "bra-för-att-vara-tjej" eller "hon sjunger-lika-hårt-som-en-snubbe" utan....hon bara ägde scenen och var så djävla ödmjuk i mellansnacket. Härligt att se en tjej som inte ber om ursäkt om sin existens eller spelar på sexighet och beter sig som ett våp.....det är svårt att verkligen beskriva, man var tvungen att vara där. Men....lägg till energin och utstrålningen från Otep Shamaya, Wendy O Williams och Texas Terri....så är vi i närheten.
Bandet gick rätt in i hjärtat, de började ganska lugnt för att sen VERKLIGEN leverera ut käftsmällar. Jag såg ganska direkt efter vi kommit dit att de sålde KASSETTER, och det blev spikat direkt att en sådan skulle jag ha. De berättade sen på scenen att alla intäkter gick till för att hjälpa offer för trafficking i Kambodja-då blev det bara ÄNNU MER självklart att en sådan skulle jag ha. Det fick bli en sådan plus en sjua.
Mer info om kassetten:
http://xkingdomx.bandcamp.com/album/between-the-stars
Superlativen över bandet kan fortsätta...jag tror min poäng kommit fram dock. Stort tack till V-ås straight edge och banden för en mycket bra arrangemang.
De två första banden var dock inte min kopp te riktigt, när jag lyssnar på HC vill jag ha den levererad som en käftsmäll - från början till slut. Tempobyten är inte riktigt min grej men energi, det hade dom.
Käftsmällen kom....i form av Angers Curse-som jag ÄNTLIGEN fick se live. Jag förstår absolut varför de gigar så mycket som de gör, och att de krönt den framgång de gjort. Det stod för mig helt klart att de, om vi ska börja lokalt-ÄR V-ås finest, och då jag sett de flesta lokala banden som gjort hyfsat väsen av sig de senaste femton åren....jag tror nog det här-tillsammans med Bombshell Rocks bästa stunder-är det bästa som kommit från gurkstaden. Kolla upp detta band NU! Att Dräperz fick en shout out gjorde inte saken sämre.
http://www.myspace.com/angerscurse
Wrong Answer från Philadelphia gick upp efter det, och sångaren som sålde merch precis bredvid där vi stod verkade vara en av de mest trevliga människor jag sett. Jag gillade det, ganska mycket punkig hardcore, och jag kan inte annat än gilla ett band som drar Stiff Little Fingers riff innan de mosar igång. Men det kan inte varit lätt att gå upp efter AC.
Men kvällens höjdpunkt blev Kingdom. Jag har ALDRIG blivit så hänförd av en frontfigur som jag blev av Davin. Hon var så liten men herredjävlar vad hon kunde ta i. Givetvis så var det inget "bra-för-att-vara-tjej" eller "hon sjunger-lika-hårt-som-en-snubbe" utan....hon bara ägde scenen och var så djävla ödmjuk i mellansnacket. Härligt att se en tjej som inte ber om ursäkt om sin existens eller spelar på sexighet och beter sig som ett våp.....det är svårt att verkligen beskriva, man var tvungen att vara där. Men....lägg till energin och utstrålningen från Otep Shamaya, Wendy O Williams och Texas Terri....så är vi i närheten.
Bandet gick rätt in i hjärtat, de började ganska lugnt för att sen VERKLIGEN leverera ut käftsmällar. Jag såg ganska direkt efter vi kommit dit att de sålde KASSETTER, och det blev spikat direkt att en sådan skulle jag ha. De berättade sen på scenen att alla intäkter gick till för att hjälpa offer för trafficking i Kambodja-då blev det bara ÄNNU MER självklart att en sådan skulle jag ha. Det fick bli en sådan plus en sjua.
Mer info om kassetten:
http://xkingdomx.bandcamp.com/album/between-the-stars
Superlativen över bandet kan fortsätta...jag tror min poäng kommit fram dock. Stort tack till V-ås straight edge och banden för en mycket bra arrangemang.
(2012-02-03)
Burning Britain.
Kategori: Allmänt
Bättre sent än aldrig har jag nu läst Burning Britain. Boken är ämnad att presentera punkbanden i England, nej förlåt-United Kingdom mellan åren 80-84. Att lista band rätt upp och ner är väl inget större problem kanske, men att man måste sålla är ju självklart - varenda garageband kan ju inte listas, och sen kommer den evigt diskuterade frågan vilka band som passar in?
Ian Glasper har valt att i princip strunta i anarko-scenen....samt Oi-scenen. Och redan DÄR så måste det varit djävligt svårt att veta vilka band man ska ta med för att i alla fall täcka lite av de scenerna, och vilka som man inte ska ta med. Det är rätt viktigt när man läser boken att hela tiden komma ihåg att:
Inte haka upp sig på detaljer, just angående vissa bands eventuella tillhörighet. Jag själv kämpade med det, och även fast jag inte gillar alla uppdelningar, i en perfekt värld är punk....ja, punk. Men liksom de flesta andra så använder jag mig av dom. Men jag försöker att inte klura i eller ifrågasätta varför vissa band inte kom med, och varför vissa kom med. Oi-scenen representeras av bla Cockney Rejects, Angelic Upstarts och 4-skins.
Och japp, där kan man (och det gjorde jag) börja klura på om dessa är så bra representanter....anledningen att dessa är med är enligt författaren att de var "cross-over" och gick hem i både punk och skinheadkretsar. I övrigt så är det ju sällan lätt då gränserna (som inte borde finnas, riv ner murarna och kalla punk för punk!) mellan vad som är Oi och vad som är punk...och jo, ni förstår hur jag menar.
Men vidare nu....
Boken är uppdelad geografiskt, och det är en bra blandning av kändare och mindre kända band. Men även här så var det svårt för mig... jag kunde helt inte stå emot att beta av favoritbanden först-band som Special Duties, Abrasive Wheels, Newtown Neurotics, The Partisans, Action Pact med fler....
...och det innebar att jag tyvärr blev lite halvt uttråkad. när jag kom till band som jag inte hört alls, och som knappt hann vara aktiva innan de splittrades och knappt kan ståta med två sjuor....band som tex Xtract och Soldier Dolls.
Visst-jag är alltid öppen för att hitta "nya" band....men det blir lite trist då det inte är lätt att på sådant lite utrymme som vissa band får-att skapa något intresse där mycket av infon bara handlar om medlemsbyten....att nya musikaliska intryck görs bäst när de kommer in i öron direkt....blev för mig ganska klart.
Mitt betyg på boken kan bara bli "sådär"...men under omständigheterna lyckas Glasper få till en informativ och intressant bok.
(men det här inlägget tar nog priset för "mest svammliga inlägg)
Ian Glasper har valt att i princip strunta i anarko-scenen....samt Oi-scenen. Och redan DÄR så måste det varit djävligt svårt att veta vilka band man ska ta med för att i alla fall täcka lite av de scenerna, och vilka som man inte ska ta med. Det är rätt viktigt när man läser boken att hela tiden komma ihåg att:
Inte haka upp sig på detaljer, just angående vissa bands eventuella tillhörighet. Jag själv kämpade med det, och även fast jag inte gillar alla uppdelningar, i en perfekt värld är punk....ja, punk. Men liksom de flesta andra så använder jag mig av dom. Men jag försöker att inte klura i eller ifrågasätta varför vissa band inte kom med, och varför vissa kom med. Oi-scenen representeras av bla Cockney Rejects, Angelic Upstarts och 4-skins.
Och japp, där kan man (och det gjorde jag) börja klura på om dessa är så bra representanter....anledningen att dessa är med är enligt författaren att de var "cross-over" och gick hem i både punk och skinheadkretsar. I övrigt så är det ju sällan lätt då gränserna (som inte borde finnas, riv ner murarna och kalla punk för punk!) mellan vad som är Oi och vad som är punk...och jo, ni förstår hur jag menar.
Men vidare nu....
Boken är uppdelad geografiskt, och det är en bra blandning av kändare och mindre kända band. Men även här så var det svårt för mig... jag kunde helt inte stå emot att beta av favoritbanden först-band som Special Duties, Abrasive Wheels, Newtown Neurotics, The Partisans, Action Pact med fler....
...och det innebar att jag tyvärr blev lite halvt uttråkad. när jag kom till band som jag inte hört alls, och som knappt hann vara aktiva innan de splittrades och knappt kan ståta med två sjuor....band som tex Xtract och Soldier Dolls.
Visst-jag är alltid öppen för att hitta "nya" band....men det blir lite trist då det inte är lätt att på sådant lite utrymme som vissa band får-att skapa något intresse där mycket av infon bara handlar om medlemsbyten....att nya musikaliska intryck görs bäst när de kommer in i öron direkt....blev för mig ganska klart.
Mitt betyg på boken kan bara bli "sådär"...men under omständigheterna lyckas Glasper få till en informativ och intressant bok.
(men det här inlägget tar nog priset för "mest svammliga inlägg)
V/A-Neue klänge fur die endzeit.
Kategori: Skivrecensioner.
En samlingsplatta med 9 stycken tyska punkband, som sjunger två låtar var på modersmålet. Plattan är inte pinfärsk men å andra sidan är det här ingen punkblogg....Överlag så brukar det ju alltid bli toppar och dalar på samlingar, och så även här. Det blev ungefär hälften som jag gillade, kompromisslös enkel och snabb punk som dock inte var simpel på något vis.
Bäst blev Kommando Kap Hoorn, som jag skulle gissa på att de gillar Something`s gotta give med Agnostic Front rätt mycket och även en del Warzone....men ändå håller kvar punken och blir inte så mycket hardcore.
Samt Supabond där tjejen på sång nog har en del tidiga punksångerskor som Poly Styrene, Beki Bondage och Sioxsie Sioux som förebilder....men hon visar även i bandets två låtar att hon kan riva i ganska bra också....blanda dessa och lägg till lite röstresurser ala Brody Hawk/Armstrong/Dalle (så ni VERKLIGEN hajar vem jag menar)...så har jag nog kunna pricka in hennes röst med musikaliska referenser.
Och jag vill även nämna Feinbild (hittar ingen video med dom dock, men kolla in deras myspacesida) där en tjej kör växelsång och körar lite i så det hela blir lite i stil med gamla Violators...hon tar inte så mycket plats i Mehr men desto mer i Meine antwort.
Det var topparna, och dalarna då? Ja....det blir en del. Och alla har den röda tråden att de mer pratar en sjunger i sina låtar...till en del konstiga gitarrer och framför allt INGET drag alls. Nu vet jag inte om det bara är så banden är eller om det sjungs sakta för att dölja att rösten egentligen inte håller. Oavsett vad det är-så är det inte bra.
Så....tre band av nio som jag verkligen gillade kanske inte är världens bästa utdelning, men 33,33333 % är väl ändå okej? Och jag kommer lätt kolla upp mer av banden, har faktiskt redan börjat.
(28/1, 2012)
Sålt röven?
Kategori: Allmänt
Jag läste en blogg igår, jag minns tyvärr inte vilken det var, men den tog i alla fall upp att Lemmy sålt sig genom att göra vin (och whiskey eller hur är det?) i Motörheads namn.....och att han/dom nu iof INTE slår KISS men är bra nära.
En intressant fråga..vilket band har sålt röven mest i fråga om merch, reklam i låtar som är fjärran ifrån deras (en gång) ideal o.s.v?
Men man ska kanske ha i åtanke att en del band säkert blivit blåsta av bolag och manager, skrivit bort rättigheter för nästa kanna öl i sin ungdom, att säkert mycket piratkopior florerar o.s.v men....
Namn som kommer upp i min skalle sådär på rak arm är....
Kiss, Dead Kennedys, Misfits, AC/DC.....
Givetvis med reservation för nämnda eventuella orsaker.
...här dog det lite för mig faktiskt.
(25/1-2012)
En intressant fråga..vilket band har sålt röven mest i fråga om merch, reklam i låtar som är fjärran ifrån deras (en gång) ideal o.s.v?
Men man ska kanske ha i åtanke att en del band säkert blivit blåsta av bolag och manager, skrivit bort rättigheter för nästa kanna öl i sin ungdom, att säkert mycket piratkopior florerar o.s.v men....
Namn som kommer upp i min skalle sådär på rak arm är....
Kiss, Dead Kennedys, Misfits, AC/DC.....
Givetvis med reservation för nämnda eventuella orsaker.
...här dog det lite för mig faktiskt.
(25/1-2012)
Reasons to be Hateful.
Jag vill rekommendera skotska bandet Hatefuls platta Reasons to be Hateful...Skivan är knappast purfärsk (släpptes för en 6-7 år sen om jag minns rätt) och kanske kan det ryggas tillbaka om jag nämner om STARKA influenser i både musik och attityd från Stiff Little Fingers, The Ruts och The Clash....men jag försäkrar, de är inga kopior alls och lika taggiga, om inte taggigare-som nämnda band var när det begav sig.
(24/1-2012)
Spotlicks-"7.
Kategori: Allmänt
2011 var ett år då jag gjorde mig bekantskap med flertalet lite nyare svenska punkband som har den goda smaken att sjunga på svenska och blicka tillbaka till 80-talets punk (och ibland lite senare). Det känns helt klart som ett steg i rätt riktning och jag är glad att tiden då alla band skulle låta som Rancid (är över) Väldigt få låter dock som kopior av andra band, vilket är positivt. Spotlicks är en sådan ny bekantskap, jag vet inte hur länge de spelat men har jag förstått det rätt var de under förra året på en lite Europasväng och medverkat på Turist i tillvaron vol 1 (samlingarna som fått Sverige i gungning)
Denna ep innehåller fyra låtar och de sätter sig lätt och stannar där. Då jag är särskilt svag för punk med kvinnosång så sitter det här som handen i handsken, i sången satsas det inte så mycket på råstyrka så att det blir gapigt utan det är sång det handlar om-plus i kanten igen där.
Jag gillar alla fyra låtarna menfrämst Felsök och Du duger. Kanske kan de jämföras lite med samtidiga gäng som Masshysteri och Knugen faller (?) Men är klart mycket mer punk och känns mer äkta än de två nämnda om ni förstår hur jag menar.
Extra kul är att plattan är släppt av Mög records...i samarbete med Really Fast-och säger det dig ingenting så behöver du en rejäl historialektion inom ämnet svensk punk.
http://www.myspace.com/spotlicks
Denna ep innehåller fyra låtar och de sätter sig lätt och stannar där. Då jag är särskilt svag för punk med kvinnosång så sitter det här som handen i handsken, i sången satsas det inte så mycket på råstyrka så att det blir gapigt utan det är sång det handlar om-plus i kanten igen där.
Jag gillar alla fyra låtarna menfrämst Felsök och Du duger. Kanske kan de jämföras lite med samtidiga gäng som Masshysteri och Knugen faller (?) Men är klart mycket mer punk och känns mer äkta än de två nämnda om ni förstår hur jag menar.
Extra kul är att plattan är släppt av Mög records...i samarbete med Really Fast-och säger det dig ingenting så behöver du en rejäl historialektion inom ämnet svensk punk.
http://www.myspace.com/spotlicks
(17/1, 2012)
The Radars-Anywhere but here.
Kategori: Skivrecensioner.
Jag känner mig riktigt hedrad att folk tycker att jag skriver tillräckligt bra om musik så att jag ska få en skiva att recensera. Extra kul är det då jag verkligen gillar det jag hört av detta band innan. The Radars är ett band med rutin, bandets medlemmar har figurerat i band som Sleepless Nights, Dobermann Cult, Contemptuous med fler, och de vet verkligen vad de håller på med. Men några likheter med nämnda band har de inte, faktiskt så kan jag inte komma på något band som låter som dom, som är aktiva idag. Enklast skulle kanske att skriva: File under:ska-punk men det känns en smula fegt och orättvist. Så det gör jag inte.
Jag skulle nog kalla det poppig punk med baktakt....kanske lite slängar av Monster när de lät som bäst (utan alltför mycket härjande som dom dock), lite av spelglädjen hos Liberator (när det begav sig), lite av The Housemartins mer dansanta låtar samt med en del gatuattityd samt lite textmässiga drag av Dims Rebellion? Just texterna är helt klart "över snittet" och är ganska punk utan att bli klichèartat. Främst vill jag puffa för Rich family och Hooligans (som vi alla nog kan känna igen folk inom "alternativa musikscener i) Tempot varierar, mest står Tired of it all ut..som jag nog skulle klassificera som country.
Ett mycket bra och framför allt väldigt jämn skiva.
(2012-01-13)
Thell Barrio.
Kategori: Allmänt
I avdelningen "Ta-så-tuffa-promotionbilder-som-möjligt".
...så har vi en vinnare.
Varken Mike Ness eller Roger Miret har nog en chans.
Men jag gillar musiken.
MOS!
MOSH!
http://www.myspace.com/thellbarrio
(16/1-2012)
Jailbreak Academy-Chaos is king.
Kategori: Skivrecensioner.
Trots att jag bara sett bandet live en gång så blev jag frälst på en gång. Känslan jag fick var att "vilka fan är The Hives"? Och då menar jag att om vi snackar rock n roll band som knockar en live..så har Hives inte en chans. Att bandet blev nominerade för Rockbjörnen-Årets nykomling visar att även mainstream-media kan ha bra smak....i mina ögon var det dom moraliska vinnarna.
Den här skivan har funnits ute ett tag och nu har den via omvägar hittat hem till mig. Och även om skivan inte är dålig, det vore ju konstigt om jag inte skulle gilla låtarna på den, men de kommer inte riktigt till rättvisa på en studioinspelning, bandet SKA ses live-där kommer de verkligen till sin rätt. Så jag rekommenderar alla som gillar punk och energisk rock n roll att kika in detta hårt arbetande och nästans ständigt gigande Avestaband, som lyckas både att låta väldigt melodiösa och förbannade smatidigt när de tar i från tårna. 13 spår och mina favoriter stavas: Dieseltruck from hell, Hellbilly city, Last warning och sen måste jag nämnda Little Miss evil också.
http://www.myspace.com/jailbreakacademy
http://jailbreakacademy.blogspot.com/
http://avestatidning.com/start/1.1478544-jailbreak-academy
Den här skivan har funnits ute ett tag och nu har den via omvägar hittat hem till mig. Och även om skivan inte är dålig, det vore ju konstigt om jag inte skulle gilla låtarna på den, men de kommer inte riktigt till rättvisa på en studioinspelning, bandet SKA ses live-där kommer de verkligen till sin rätt. Så jag rekommenderar alla som gillar punk och energisk rock n roll att kika in detta hårt arbetande och nästans ständigt gigande Avestaband, som lyckas både att låta väldigt melodiösa och förbannade smatidigt när de tar i från tårna. 13 spår och mina favoriter stavas: Dieseltruck from hell, Hellbilly city, Last warning och sen måste jag nämnda Little Miss evil också.
http://www.myspace.com/jailbreakacademy
http://jailbreakacademy.blogspot.com/
http://avestatidning.com/start/1.1478544-jailbreak-academy
(från 2012-01-12)
Rancidpunx
Kategori: Allmänt
Gamla demos och skivor från band som var som mest aktiva i slutet av 90-talet och fram tills..ja, 05 någon gång har gått varmt på stereon den här veckan....
Och jag måste säga att det är skönt att den här "Rancid-vågen" är över....att alla nya band inte bryter ryggen av sig att försöka låta som dom. Inget ont om Rancid så, de två första plattorna är guld, och det som de gjorde efter...ja, hade väl sina poänger. Sen har jag lite åsikter om att bandet kanske fick lite hybris och kanske gjorde både tre och tolv lite väl kommersiella drag men....nej, det tar jag inte nu.
Men de här banden....det kanske inte är konstigt att så få av dom finns kvar idag? Bygger man upp sin hela identitet på att låta som ett annat band kanske man inte håller så länge?
Och förr eller senare ser väl folk igenom det? (eller tröttnar om inte annat)
Trovärdighet är ju allt som jag tjatar om) och det kanske rimmar lite illa om ett band från Skoghall där medelåldern är 18-19 (kan någon gissa vilka jag syftar på?) där de verkligen tagit till sig av Tim Armstrongs textförfattande och skriver om hur de ångrar sina val i livet och vilket hårt liv de levt.....
Det är ju inte direkt lätt att låta originella idag, och visst-jag tycker det verkar som om många band blickar tillbaka till 70/80-talet idag...men hellre det än en fortsatt Rancid-våg. Jag har ännu inte hört något direkt skräckexempel på ett band som låter som kopior av något band från den eran....som alla skräckexempel på Rancidkloner....
....fast någon kanske har något exempel?
(från 11/1-2012)
Learning English
...vilken platta! Trots att den funnits i min ägo sen tidigt 90-tal så går den fortfarande varm. Hade den kommit idag hade jag kanske sett att svängarna tagits ut lite mer, men man får ta den för vad den är. Det här var ju innan det blev en orgie i tribute och coverplattor inom punkvärlden....men den här kan ju inte direkt ses som en coverplatta....då Die Toten Hosen kompar och många av frontmännen i bandet de kör låtarna på - är med. Gene October, Knox, Mark Dangerfield o.s.v.....
...borde dock rippa den och plocka bort mellansnacket eller vad man ska kalla det....det har alltid stört genomlyssningarna lite...även om de är viktiga för helhetsintrycket och jag hajar poängen.
Nu kör vi!
Kategori: Allmänt
Jag har länge skrivit om musik i min andra blogg, men gör ju ett försök att BARA skriva om musik i denna blogg. Jag kommer återanvända en del inlägg från Januari-Oktober 2012 för att komma igång en del. Sedan blir det bara fräscha inlägg-recensioner av skivor och gigs, en del nyheter och så vidare.
Välkommen till min nya blogg!
Kategori: Allmänt
Mitt första inlägg.
