barbedwirelove.blogg.se

Idag förs Chris Henderson till den sista vilan-vila i frid och tack för allt.

 

 

I nummer 47, 22-28 november.

 

 

Rocksteady tycker jag verkar vara en lite förbisedd genre av den Jamaicanska musiken hos folk man känner eller är bekant med. Ibland är ju gränserna förvisso rätt svåra att dra, mellan ska och rocksteady samt rocksteady och reggae. Den här skivan med 50 låtar är inte ny men jag vill få in lite baktakt i bloggen så....

Schizo fanzine ämnar göra ett projekt om den svenska punken från 77 till idag, låter intressant-något jag kommer att följa. Lär kunna bli ett mastodontprojekt.

 

Om en del av pressen är mästare på guilty by association så tar vissa vänstergruppen grejen hela tiden till en helt ny nivå. Sök och du skall finna tycks vara mantrat och gör man så kan man nog inte lyssna på särskilt många band. Men i vissa fall är det tamejfan otroligt att de själva ens tror på det.

 

Som nyligen då ett band, som inte är politiskt på något sätt-inte i texter, de spelar inte med några band som kan anses "dodgy"-de är inte ens skinheads så inte ens den grejen kan det gapas om.

 

Vad gör man då?

 

Jo....ett skivbolag som en del anser vara "skumt"  har köpt några ex av bandets skivor, sedan sålt dessa vidare till ett uttalat högerextremt skivbolag.

 

Så nu anses bandet vara mer eller mindre höger.

 

Jag kan tycka att t.o.m de mest rabiata vänstermänniskor som ser nazister i varje buske borde se att detta argument är vattentätt men....ja, de lyckas få en att bli förvånad år efter år. De måste verkligen ha ett jobbigt liv med alla konspirationsteorier....och någonstans undrar jag hur de INTE kan se att de många gånger har samma (brist på) logik och argument som den grupp de anser sig hata och bekämpa. 

 

Väx upp och välj era strider.

 

 

 

1987 gjorde Cicci Renström en dokumentär om några skinheads i Stockholm, en dokumentär som jag tror de flesta som blev skins under 90-talet känner igen och kan dra citat ifrån. Nu, 25 år senare så gör hon en uppföljning vilket jag såg väldigt mycket fram emot. Jag hade en liten aning om  vad som hänt en del och var en del höll hus-även om mycket kanske bara är rykten-men långt ifrån alla....så jag såg väldigt mycket fram emot den här som jag såg reprisen av i söndags-lustigt nog efter en repris av en gudstjänst.

 

Långt ifrån alla ja....det blev tyvärr inte många från den gamla tiden som medverkade-endast två, Göran och Kenta-varav den förstnämnda tråkigt nog ställde in en intervjusession. Utan att dra någon större analys så var det intressant att se de två herrarna och de gjorde ett sympatiskt intryck med mycket självinsikt. Främst tyckte jag det var intressant att höra Görans historia då jag redan visste mycket om Kenta efter ha läst hans bok Exit.

 

Och även om jag hade försökt att undvika läsa vad vänner och bekanta inom kulturen  skrivit om främst de intervjuade juniorerna så hade jag förstått att jag nog skulle ha skämskudden nära tillhands.

 

Men faktiskt så tycker jag att de inte gjorde bort sig alls direkt. Cred till att såna unga snubbar och tjejer törs ställa upp och de verkade ju lugna och  trevliga med koll på rötterna och respekt för det gamla gardet (kanske lite väl mycket hos vissa av dom) . Men något jag störde mig på var att två av dom hade halssmycken UTANFÖR piketröjan. Inte alls snyggt.

 

Sen lite offtopic så knorrades det en del om dom, främst på flashback där det snackades om att de var "för mesiga och snälla". Inte för att jag förstår hur det ens är relevant men jag misstänker att "kritikerna" inte direkt är-eller ens varit skinheads själva-det var nog mest gnällande för gnällandets skull men visst-jämför med "87:orna" så var de ganska harmlösa ja..men vem är inte det? (lite skämt åsido)

 

Så....någon sammanfattning. Kul att se, synd att de blev så få som tackade ja och så får vi hoppas att Göran kommer att finna ro en vacker dag.

 

 

 

 

 

 

Bra repotage med bland andra Micke Alonzo samt folk från Körsbärsfettera och Baboon Show. 

 

Från nya skivan som släpps idag.

 

 

29 november på Bonden.

 

 

Man hör och läser med jämna mellanrum om motorcykelklubbar som både gjort besök i butiker (Sverige) och stämt (USA) artister p.g.a att de gjort/sålt  t-shirts som liknar deras emblem....så man kan ju undra om Attentat får ett besök eller brev på posten nu?

 

Det har varit en liten debatt som blossat upp med jämna mellanrum angående 4-skins det senaste året (det har säkert varit längre också) och angående deras skiva The Return där en del anser att vissa låtar ger en del högervibbar (och jag kan hålla med till viss del) samt att det länkas till videoklipp där några textrader i I dont wanna die ändrats.

 

Och inte helt oväntat så har en del antifascister gått i taket-främst sådana (vad jag sett) som hela tiden griper efter halmstrån för att kunna kalla band höger, mycket guilty by association och så vidare. Och även på en del crust-forum har det gapats-och vad dom har med Oi-scenen att göra och har rätt eller kunnighet att uttala sig hajar jag inte. Det är ju liksom mycket att dom predikar för de redan frälsta om att alla skinheads är nazister o.s.v o.s.v.

 

Så just angående ovanstående faktum så är ju inget nytt under det tröttsamma solen. Man förväntar sig inget annat och blir föga förvånad.

 

Men även om debatten inte är så stor-inom vår egen scen och bland invigda så....existerar den givetvis och på vissa håll så tycker folk att bandet ska bojkottas, det snackas om att det nu ska slutas lyssna på bandet.

 

Visst får folk göra som de vill, men det hela blir rätt absurt i min mening. Man får ha i åtanke att dagens 4-skins inte direkt är samma band som existerade 79-84, Gary Hodges-som väl får "bära hundhuvudet" för dagens 4-skins slutade 81-och då är det ju ganska befängt att döma ut ett helt band och dess historik och diskografi pga vad EN medlem gör nästan 30 ÅR senare? Dåtidens låtar blir väl inte sämre p.g.a det?

 

Givetvis får väl folk göra hur dom vill men som sagt, att sluta lyssna på ett band pga vad en medlem gör IDAG är absurt enligt min mening. Så..det mest logiska är väl att inte köpa "nya" 4-skins plattor och låta bli att gå och se dom live?

 

Jag själv tyckte Hodges reinkarnation av bandet var djäkligt trist det första jag hörde 07 eller 08 med bland annat två tandlösa (och lite väl förutsägbara) covers på Slade och någon trött nyskriven låt. Så främst pga det så finner jag inte bandet direkt intressant-men visst bidrar även den nya agendan. Utan att för den sakens skull kommer göra att jag slutar lyssna på de gamla skivorna jag har....

 

....aldrig.

 

 

 

Andra besöket i år för det klassiska Göteborgsbandet. Förra besöket kunde jag inte närvara på men enligt rapporter så var det glest med folk då-och denna andra gång blev det likadant. Man kan väl sammanfatta det med att Västerås är Västerås och folk är folk.

 

När det handlar om band som gett ut mycket material, vilken Attentat helt klart gjorde första svängen 78-84, så blir det lite så att man blir sådär som man inte riktigt vill vara-lite petig och inte ser skogen för alla träden utan saknar en del låtar trots att man får höra favorit efter favorit. Eller så kan det ju ibland även bli så när band gör comeback efter ett par år i tystnad-att de mest lägger fokus på sina nya alster och skiter i klassikerna.

 

Men jag måste säga, trots lite sura miner hos mig under spelningen (för mycket Strongbow kanske?) så varvade dom bra mellan låtar från de tre första plattorna: Fågel, Tatuerade tårar, I denna stad och Maktlös bland annat. Den sistnämnda tycker jag dock de la för tidigt i setet och det blev lite av ett sömnpiller.

 

 

 

Och från senaste skivan Fy fan, som jag inte hört helt så bjöd de på riktigt bra låtar i form av Fattiga och rika, Prins , Occupy wallstreet och Gilla mej (som dock känns lite som att kasta sten i glashus) . Även kommande julsingeln Skyltsöndag i Göteborg var mycket bra. Så på det hela var jag ändå nöjd när de klev av...innan de gick på igen efter att (tyvärr) själva lett hejarklacken själva för att folk skulle ropa efter mer-minuspoäng där tyvärr. Avslutningen blev Fy fan svenska man och Ge fan i mig.

Så jag fick inte höra (Den lille) folkpartisten, Glad,  Lasse Liten och Rudebecks å Sam men man kan inte få allt här i världen-jag är helt klart nöjd med kvällen och sen dog jag inte av att höra vad som eventuellt är på g i konsertväg på Bankiren, kommer inte folk då vet jag inte vad som krävs (ja, förutom Go Getters då) 

21 november i SVT 2.

 

SVT 2: 25 nov 00.05.

 

SVT24 26 nov 01.40.

 

Samt i SVT24 28 nov 01.30.

Prins Carl har en låt med på samlingen Cashing in on christmas som getts ut av Black hole records där även band som Evil Conduct, On The Job, Lion's Law och Harrington Saints medverkar. 

 

 

De har även meddelat att deras nästa släpp blir en sjua. 

 

Som redan konstaterat så förstår jag helt klart Booze and Glorys stora popularitet och jag är redan frälst. Ett band som vekar ha sunda värderingar, känsla för tradition-som inte minst märks i öppningsspåret Our passion där introt är ett rattande mellan radiokanaler som kör gamla Ska och skinhead reggae klassiker...samt att de lyckas få till texterna som på pappret kan verka ganska klyschiga och melodierna sitter nästan jämt.

 

Allt på denna skiva är dock inte klockrent om jag ska dra upp lite negativt. Plastic skinheads håller inte riktigt textmässigt och en del blir lite larviga som Hooligan och My girl, inte minst då det ska skönsjungas lite.

 

Men trots detta är skivan mycket bra och de ska ha cred för att de försöker behandla annat i sina texter än bara fotboll, våld och bärs (även om det finns mycket sådant) Det ger också en bra variation då bandmedlemmarna varvar med leadsången, jag är inte hundra på vem det är som gör bäst insatser men jag tror det är gitarristen Liam-främst i Never return. Ett annat favoritspår är Until the end och covern på Alex go av Polska Horrorshow är riktigt bra samt så är det kul att Sverige får en hyllning i Weekend in Karlskrona, det finns kanske en viss chans att de kan komma att besöka vårat avlånga land snart igen, får se om de blir lika nöjda med det besöket.

 

Relaterat, recension av deras singles collection:

http://barbedwirelove.blogg.se/2013/september/booze-and-glory-singles-collection.html

Fredrik Strage jämförde Miley Cyrus med Wendy O Williams i en krönika nyligen. Jag vet inte hur många fel han hade där när han tänkte men jag ska försöka ge min åsikt.

 

Jag är övertygad om att Cyrus gör detta för att slå sig fri från Hanna Montana-imagen, och inget fei i det i teorin. Hon är inte sin tidigare rollfigur och är inte dömd att vara Disney-präktig för all framtid. Sen kan jag tycka att hon gör det helt fel men det kan säkert vara så att hon bestämt det hon gör helt själv-utan kontroll från skivbolag och managers.

 

Men om vi ska ta det där att slå sig fri från en image och istället bli helt tvärtemot och verkligen spela på sexighet-för det gör hon-inget snack om saken....och då jämföra med Wendy som ofta uppträde i endast BH och trosor och simulerade sex med motorsågar o.s.v.

 

Wendy gjorde det knappast för att anses som sexig. Och hennes förstörande av bilar och tvapparater hade ett helt annat syfte än att chockera-nämligen att protestera mot kommersialismen.

 

Och då jämföra en som var allt annat än kommersiell-med en som är otroligt kommersiell.

 

Nej,nej,nej.

 

 

Räcker det så?

 

 

 Istället för att diskutera huruvida publiken onanerar till Miley Cyrus borde vi glädjas åt att hon genom att simulera sex med en slägga hyllar en bortglömd ikon: Wendy O Williams. Hon var frontfigur i punkbandet The Plasmatics och livade upp konserterna genom att spränga bilar och klyva gitarrer med motorsåg. 1981 greps hon av polisen i Milwaukee efter att ha tillfredsställt sig själv med en slägga på scen.

Wendy O Williams beskrev sin musik som "fuck'n'roll" och uppträdde för det mesta i bh, trosor och kängor (vilket även Miley bär i sin video). När hennes klädstil kritiserades frågade hon varför ingen gnällde på hennes halvnakna idol Iggy Pop.

Om Miley Cyrus omfamnar The Plasmatics punk, precis som hon tidigare snappat upp sydstats­hiphop, kommer hon snart att uträtta stordåd. Och nej, Wendy O Williams är inte heller någon lämplig förebild för unga kvinnor. En vårdag för 15 år sedan gick hon en skogspromenad, matade några ekorrar och sköt sig själv i huvudet med en pistol. Men hon rockade. Och hon förstod, precis som Miley Cyrus förhoppningsvis gör, att en rockstjärnas uppgift inte är att föregå med gott exempel.

Första banden släppta: 

 

Projekt 9 och Straight Jacket.

 

 

Jag har länge hoppats att få se The Adicts i Sverige och....jag vågade inte tro på de lösa ryktena jag hörde för några veckor sen-att det var klart men....

 

Jovisst. The Adicts kommer spela på nästa års PSK.