(sen hur punk bandet är låter jag vara osagt, dont kill the messenger eventuellt)
K special. Tre medlemmar i det hyllade popbandet Those Dancing Days bryter sig loss och startar punkbandet Vulkano, redo att ta över världen.
När resan börjar möter vi Cecilia Efraimsson, Lisa Pyk Wirström, och Rebecka Rolfart i en källare vid Skanstull. Men inför det stora genombrottet och resan till Los Angeles hoppar Rebecka plötsligt av.
Guldbaggebelönade Alexandra Dahlström regidebuterar med en närgången dokumentär med stort hjärta, om att starta ett punkband på 2010-talet.
Great news for all you This is England fans, we know that the first episode will be premiered at the Edinburgh film festival in August.
The festival runs from August 26th to August 28th and though there is no date yet for when it will have its public release it goes along with earlier reports of a September release.
Shane Meadows will be presenting the Edinburgh screening much like he did with the first screening of This is England ’86.
As well as that there are a couple of TV teaser campaigns that you can see below. Things are starting to get exciting!
Trevande....efter en halvtimme kändes det mer som "ett par dygn med Kajsa" efter att man fått se henne koka ägg, filosofera om hårfärg och prata svävande om....tja, en massa saker.
Visst blv det senare rätt personligt men jag undrade-efter sett klart-till vem det riktade sig till? Om man inte kände till henne-så var den inte vidare matnyttig kan jag tänka mig. Även om det framgick att hon varit med i Tant Strul givetvis.
Och om man nu kände till henne....så var det inte heller mycket nytt eller vidare djupt.
Men den hyllas säkert som "nära" och "väldigt personlig" men jag blev faktiskt ganska besviken.
Random grejer utan direkt röd tråd eller mening blir min sammanfattning.
K special. Porträtt av musikern och författaren Kajsa Grytt och återföreningen av punkbandet Tant Strul. Filmen utforskar Kajsas värld, både som konstnär och som människa. För henne finns det bara ett sätt att arbeta på: verket måste spegla det som händer inuti henne. Att se en film om Kajsa Grytt är att gå in i ett känsligare universum. Regi: Lisa Partby.
Som politisk rörelse var punken glidande, såväl anti-rasistisk som rasistisk beroende på artist och rörelse. Men punken var alltid emot systemet. Om detta berättar Matthew Worley vars specialitet är punkgenren Oi, känd för sina kopplingar till fotboll och arbetarklassideal. Worley är professor i historia vid Readings universitet. Inspelat på Malmö högskola den 15 december 2014. Arrangör: Malmö högskola.
Den franska filmaren Lucile Chaufour dokumenterade hur livet var för punkare i Budapest under mitten av 80-talet till början av 90-talet. Nu återvänder hon och träffar dem på nytt. Hur ser de på dåtidens kommunistiska system kontra dagens Ungern? Från UR.
Feministen Kathleen Hanna fick tipset att använda musik för att sprida sina idéer. Här berättar hon om banden Bikini Kill och Le Tigre samt om bakgrunden till rörelsen "riot grrrl". Maken Adam Horovitz, från Beastie Boys, samt kollegor bidrar till porträttet av denna artist. Från UR.
Riot Grrrls - var finns de idag? Den feministiska punkrörelsen Riot Grrrl slog igenom för över 20 år sen, men lever än i form av t ex ryska Pussy Riot. Kobra träffar rörelsens grundare Kathleen Hanna i New York, spårar influenserna idag till indiska bandet The Vinyl Records samt möter independentfilmaren Sini Anderson
Soul Power, del 1 av 4 sänds nu på lördag den 22 mars i SVT 2 klockan 19.
Musik special. Soulmusikens historia, från gospel via soundet från Detroit och 70-talets discofeber till dagens hiphop.Del 1 av 4: De tidiga åren. Musik har alltid varit en grundsten i kyrkorna i de amerikanska sydstaterna. Länge sågs gospel som ett fenomen reserverat för amerikaner av afrikanskt ursprung. Ur denna vitala kreativitet kom artister som bluesdrottningen Bessie Smith. Men efter krigsslutet blev denna typ av jazz och blues allas egendom när storheter som Mahalia Jackson, Ella Fitzgerald och inte minst Sam Cooke gjorde entré. Och än större blev fenomenet när en viss lastbilschaufför från Tupelo i Mississippi inspirerades av musiken - Elvis Presley.
Shane Meadows har inte direkt varit så vidare öppenspråkig angående handlingen i kommande This is England90, som kommer fokusera mycket på den då växande ravekulturen och VM i fotboll året ifråga..men i en intervju gjord för BBC så avslöjar han bland annat att serien som kommer börja spelas in inom kort kommer innehålla:
""they'll be a lot of births, deaths and marriages."
Enligt vissa källor så kommer även karaktären Combo komma ut ur fängelset och vad jag förstått så kommer i princip alla från de två senaste serierna medverka samt att vissa i gänget kommer att göra inträde till ravescenen.
Som innan så kommer jag väl titta när den väl kommer ut på dvd men....efter det här så är det nog va?
1987 gjorde Cicci Renström en dokumentär om några skinheads i Stockholm, en dokumentär som jag tror de flesta som blev skins under 90-talet känner igen och kan dra citat ifrån. Nu, 25 år senare så gör hon en uppföljning vilket jag såg väldigt mycket fram emot. Jag hade en liten aning om vad som hänt en del och var en del höll hus-även om mycket kanske bara är rykten-men långt ifrån alla....så jag såg väldigt mycket fram emot den här som jag såg reprisen av i söndags-lustigt nog efter en repris av en gudstjänst.
Långt ifrån alla ja....det blev tyvärr inte många från den gamla tiden som medverkade-endast två, Göran och Kenta-varav den förstnämnda tråkigt nog ställde in en intervjusession. Utan att dra någon större analys så var det intressant att se de två herrarna och de gjorde ett sympatiskt intryck med mycket självinsikt. Främst tyckte jag det var intressant att höra Görans historia då jag redan visste mycket om Kenta efter ha läst hans bok Exit.
Och även om jag hade försökt att undvika läsa vad vänner och bekanta inom kulturen skrivit om främst de intervjuade juniorerna så hade jag förstått att jag nog skulle ha skämskudden nära tillhands.
Men faktiskt så tycker jag att de inte gjorde bort sig alls direkt. Cred till att såna unga snubbar och tjejer törs ställa upp och de verkade ju lugna och trevliga med koll på rötterna och respekt för det gamla gardet (kanske lite väl mycket hos vissa av dom) . Men något jag störde mig på var att två av dom hade halssmycken UTANFÖR piketröjan. Inte alls snyggt.
Sen lite offtopic så knorrades det en del om dom, främst på flashback där det snackades om att de var "för mesiga och snälla". Inte för att jag förstår hur det ens är relevant men jag misstänker att "kritikerna" inte direkt är-eller ens varit skinheads själva-det var nog mest gnällande för gnällandets skull men visst-jämför med "87:orna" så var de ganska harmlösa ja..men vem är inte det? (lite skämt åsido)
Så....någon sammanfattning. Kul att se, synd att de blev så få som tackade ja och så får vi hoppas att Göran kommer att finna ro en vacker dag.
Svensk dokumentär från 2013. I dokumentären "Skinheads" följde journalisten Cicci Renström Suurna ett skinheadsgäng i Stockholm i slutet av 1980-talet. Nu får vi åter träffa Kenta och Göran som berättar hur skinheadstiden formade deras liv.
Filmen hade sina poänger, som just film. För i ärlighetens namn så handlar den väl egentligen inte så mycket om skinheadkulturen, även om jag ska ge Meadows att han poträtterade den bra och verkligen fick till musiken. Sen blev det lite väl patetiskt i media då det kände som halva kultureliten och popskribenterna vände kappan efter vinden och helt plötsligt visste ALLT om kulturen och började yra om "snälla skins"....när de några år tidigare inte skulle tagit i kulturen med tång.
Och 86 var en orgie i deppighet, jag fick se den i små doser för att inte bli alltför deprimerad fast det var positivt att få lära känna en del karaktärer bättre, bland annat några som inte ens nämndes vid namn i filmen. Fast trist var det att alla hade såna djäkla problem och var skadeskjutna fåglar i princip. Men överlag ändå ett bra budskap...som var att vänskap består (?) fast man går framåt i livet. Ocvh jag tyckte när jag såg avsnitten att man bör nog sluta se den med subkulturella ögon, då det bara blir mindre och mindre samt egentligen inte relevant. Här har de flesta hängt upp kängorna (även om en viss del av stilmomentet finns kvar) och blivit alltfrån gothare till psychos.
Men til 88 nu då, där det gått 1½ år sen sist och visst är det mörkt och deprimerande här med. Man får direkt aningar att det är bäddat för mer slitningar i vänskapsbanden-och bäddat för triangeldrama, utan att säga för mycket. Ävern om det är en orgie i deppighet så känner jag verkligen för karaktärerna, och Woody-som jag alltid tycker spelat över-gör här en mycket bra insats som minst sagt instabil.
Betyget blir lite likadant som med 86, inget man bör se bakfull en regnig söndag. Och nu vet jag att det finns en 90 också..men det får väl ändå bli nådastöten innan det blir lite väl mycket flogging on a dead horse?
Brittisk dokumentär från 2013. Nadja, Masja och Katja blev världsberömda med sin punkbön mot president Putin i Frälsarkatedralen i Moskva. De greps och dömdes till två års fängelse. Filmaren Mike Lerner följde hela processen och tecknar ett porträtt av de unga kvinnorna i Pussy riot och det samhälle som till varje pris vill stoppa dem