barbedwirelove.blogg.se

facebook.com/barbedwirelove77

Klubb Antisocial 30 april.

Kategori: Gigtips.

Booze and Glory-Carry on.

Kategori: Allmänt

Oi the poet i radio 27/1.

Kategori: Radio.

 

Intervju med Marching On.

Kategori: Intervjuer.

  

Vad fick dig att börja göra ett (fysiskt) fanzine? Är det första gången för dig eller har du som många av oss andra-många försök bakom dig?

Hade tiden och ville göra något mer aktivt för “scenen”. Saknade papperszine så jag tänkte att vafan jag testar, skrev ihop ett par frågor och mailade ett gäng band. Har jobbat på tryckeri tidigare och kunde programmen redan så det gick rätt snabbt. Från idé till färdigt nummer på nån månad. Sen har det rullat på.

Presentera zinet lite och berätta gärna lite om vilka band som intervjuats o.s.v i respektive nummer.

Punk/oi!/Skinhead fanzine under parollen ”Sometimes Antisocial, Always Antifascist”. Intervjuat en hel drös vid det här laget, allt från Komintern Sect till Crown Court till Avgå! till Bouncing Sole Club arrangörerna.

Hade du trott att Marching On skulle få den genomslagskraft som det har fått?

Jag hade egentligen inga förväntningar alls, jag trodde nog att det fanns ett sug men det var helt klart större än väntat.

Något jag själv tycker kan vara svårt är att recensera skivor där banden innehåller polare/bekanta, att det kan vara svårt att hålla isär saker och ting och att det kan påverka vänskapen-har du någon erfarenhet av det hittils?

Än så länge har det gått smidigt eftersom de jag känner hittills gjort bra ifrån sig. Sen är jag ärligt talat inte så insyltad. Visst jag är polare med några, bekant med ett gäng men jag skulle inte ha problem att skriva vad jag tycker. Man måste ju vara ärlig, annars faller all trovärdighet. Skickar man in en skiva får man räkna med att omdömet kan bli något annat än vad man hoppats på. Sen kan man såklart välja sina ord mer eller mindre diplomatiskt. Men som sagt, hittills inga problem.

Hur har du valt ut banden att skriva om/intervjua? Är det bara personliga favoriter eller har du någon ambition att vara "up to date" och alltid ha med "heta band"? Eller är det kanske en kombo?

Har inga ambitioner av att vara up-to-date med vad som är poppis eller inte poppis men jag försöker hålla någon form av bredd. Det blir såklart sånt jag själv är intresserad av vilket ofta är något av det senaste jag hört. Det har även hänt att jag läst nåt på nätet som jag velat veta mer om, exempelvis alla diskussioner kring Perkele. Det enda riktmärke jag satt för mig själv (som jag vet att jag kommer bryta i nummer fem) är att intervjuerna ska vara färska och inte ligga o skräpa i datorn flera månader innan de publiceras, samma sak med recensionerna. I övrigt blir det lite vad det blir.

Vilket är dina egna favoriter bland zines? Och för sakens skull avser jag nu fysiska-aktiva eller inaktiva.

Non Serviam alla dagar i veckan. Blir törstig bara jag tänker på det.

Nästa nummer blir ett PSK-special om jag fattat det rätt, rätta mig gärna och/eller utveckla.

Stämmer! Blir intervjuer med medverkande band och annat kul och kommer delas ut gratis till alla besökare. Jäkligt kul att få ut så stor upplaga och att få samarbeta med PSK-gänget som är sjukt proffsiga. De ska ha all cred för arbetet de lägger ner.

Tack för din tid. Droppa kontaktadress och sen är ordet fritt och plattformen helt din.

Tack för ordet och kul att vara på andra sidan frågorna. Kolla gärna in: facebook.com/marching.on.zine

Vi ses i baren!

 

The Baboon Show-Me, myself and I

Kategori: Allmänt

Oi! This is Tengelen.

Kategori: Gigtips.

 

The Doped Up Dollies-The New way out.

Kategori: Skivrecensioner.

 
 
Detta band hittade jag via Do the dog fanzine, en vokaltrio från Boston och min första introduktion till bandet blev via tredje spåret på debutalbumet-Me, fireman & lion. En låt (och video) där det toastas lite lätt till baktakt medans tjejerna i videon byter kläder rätt ofta och har bland annat Fred perrys med hängslen och t-shirt med Trojan motiv på sig...vilket gjorde mig helt klart mer nyfiken.
 
Den här skivan grävdes då fram och det visar sig att trion har många stängar på sin lyra. Och verkligen är begåvade med bra röster.
 
Skivan som sträcker sig från baktakt och soul (Northern?) till Doo wop och rockabilly. Det enda jag har att anmärka på att toastingen inte riktigt funkar alla gånger (det förekommer dock bara i två spår) och att det känns lite påklistrat med låten Skinhead då den inte har någon direkt relevans (eller i alla fall uppenbar) koppling till kulturen i texten.
 
Främst gillar jag Make your own sunshine, How could I go och Be free. 
 
Det här är nog den mest varierade skiva jag hört på år och dagar, och det känns inte spretigt utan lite som en best of som skulle kunna vara från ett band som hållt på bra länge och givit sig på flera olika musikstilar. Och som några säkert redan gissat är det musikstilar jag gillar så....det här är bra skit.

Toxic Lab Rats-Last night.

Kategori: Allmänt

The Vibrators firar 40 år.

Kategori: Gigtips.

Med turnè.
 
14.01. - Paris - Le Petit Bain
15.01. - Düsseldorf - The Tube 
17.01. - Karlsruhe - Alte Hackerei 
19.01. - Fürth - O 27 
20.01. - München - Feierwerk / Sunny Red 
22.01. - Luzern - Sedel 
23.01. - Piacenza - Sound Bonico
24.01. - Caramagna - Spazio Polivalente
25.01. -Bologna - Freak Out
27.01. - Wien - Arena 3Raum 
28.01. - Bratislava - Randall 
29.01. - Prague - Klub 007 
30.01. - Linz - Stattwerkstadt
01.02. -Torun - Pamela
03.02. - Dresden - Chemiefabrik 
04.02. - Berlin - Cassiopeia 
05.02. - Bremen - Lila Eule
06.02. - Lubeck - Treibsand
07.02. - Hamburg - Hafenklang 
10.02. - Frankfurt - Ponyhof
13.02. - Nancy
14.02. - Köln - Sonic Ballroom
 
 

Manifestgalan.

Kategori: Allmänt

Går av stapeln den 5:e februari och nominerade i kategorin punk är:
 
Anatomi-71 – Distansen tilltar (Halvfabrikat Records)
Kronofogden – Arbete och/eller fritid (Blindead records)
Fredag den 13:e – Domedagar (Halvfabrikat Records)
Arre! Arre! – A.T.T.A.C.K (Rundgång Rekords)
 

Bad Manners fyller 40 år.

Kategori: Gigtips.

Jag vet inget mer just nu om fler spelningar men den här är vad jag sett hittils. Som även, som affischen visar-innehåller Razika från Norge.
 
 

Intervju med Klubb Antisocial.

Kategori: Intervjuer.

 

 

Hej! Ta och presentera er.

Hej Mark! Vi är 4 stycken nu som styr i Klubb Antisocial, Jessica, Lollo, Sarah och Tova. Vi är alla skinheads och tjejer och har varit med i scenen länge. Vi kommer bra överens med varandra och är alla nära vänner. Klubb Antisocial är väl även lite inflitrerade av SnailTrail Record s aka. Arthur, som hjäper oss med ljud och annat.

Ända sedan ni började för 2 år sedan-eller är det 3 år sedan?...så tycker jag ni har haft väldigt mycket blandade band hos er. Lite same, same but different. Var det en tanke på från början att arra konserter med olika sorters punkband (och ska) eller är det helt enkelt ett resultat av att ni är olika invidider som jobbar tillsammans? Eller kanske en kombo?

Antisocial föddes hölls första gången 17 november 2012 och har bytt ”personal” några gånger. I början fanns det ingen vision för vad klubben skulle bidra med till scenen men det vi upptäckt är att de är kul att ge band som kanske inte fått så många spelningar en chans att spela och att locka olika sorters personer till publiken. Unite the scene, eller nåt. Vi bokar ofta band vi själva vill se och hoppas andra också vill det. Vi gillar lite olika musikgenrer men har ändå ganska lika musiksmak allihop, mest blir det punk men det har spelat bland annat ska- och hardcoreband hos oss. Det är bra att vi har en bredd och vi ser det som något bra att olika typer av människor skålar och vrålar tillsammans i publiken. Bland de roligaste kvällar vi haft är då vi kört flera musikstilar under samma kväll. Bredden är styrka. På Ligisternas releasefest hösten 2014 t.ex. hade vi en öppen scen som ett litet test och intresset blev ENORMT.

Utan att göra någon grej att ni är tjejer så är jag ändå nyfiken på just det. Har det blivit "någon grej" pga det faktumet-negativt eller positivt?

Nej, och det borde vi inte heller bli.

Ni huserade först på Skål och nu på Broder Tuck. Kommer ni blir kvar på Tucken eller är framtiden oviss?

Oviss.

Vad är på g just nu?

Ingenting förrän vi löst lokal. Vi är sugna på att boka sjukt många band och får väldigt många förfrågningar från olika spännande band men står ganska handfallna för tillfälligt, håll ut – vi kommer med nyheter inom kort! Vi är väldigt ivriga att fixa något nu.

Ni har haft allt från Projekt 9 och Close Shave till The Snipes och The Manics hos er. Istället för att fråga er om bästa arrangemang så uppmanar jag er istället att droppa några roliga anekdoter.

Jessica: När glidslem spelade på Tucken är en av mina bästa minnen. Mitt i setet gick strömmen och det tog oss typ 30 minuter att fixa det. Trots det gick inte publiken! Det var en härlig känsla! Inte så 'roligt' kanske men annars kan man ju varmt minnas mladens scengästande när sista klivet spelade. Resulterade i en finfin cover på 'Razors in the night"  

Tova: Innan jag var arrangör på Antisocial dock, men när Olov uppträdde med krycka på scen och tog paus mitt i spelningen för att gå på toaletten och spy.

Sarah: Jag har så många, den Tova nämnde är bra, men så mycket bra människor man mött. När alla i publiken är glada och nöjda.

Lollo: Att bara välja en känns i princip omöjligt, det känns som varje klubbkväll bjuder på något nytt. Men jag kommer ihåg väldigt väl när vi fick en förfrågan från ett bokat band om det var OK att använda sig av grisblod på scenen, jag skrattar åt det fortfarande ibland.

Tack för er tid och ordet är fritt.

Vi vill tacka alla som står upp för varandra och ge en känga till alla som splittrar scenen och ger vika för idioter och kommentarer utifrån. Tack BSC och alla andra arrangörer och alla band som spelat hos oss, alla besökare och nära och kära. Stöd scenen, köp skivor, gå på spelningar. Lätt som en plätt. Sluta internetkriga så jävla mycket och börja gå på spelningar istället.

Intervju med Lost Warning.

Kategori: Intervjuer.

 
 

Hej Lost Warning. Istället för att vara för uppenbar med öppningsfråga enligt standardformulär 1 A så frågar jag istället: Hur många gånger har ni kallats "Last" istället för ”Lost"?

Gakk - Det har hänt nån gång. Även Los Warning (som även är vårt mexikanska band)

Björn - Jag har aldrig hört det. Å andra sidan omger jag mig enbart med folk som vet vilka vi är.

Thomasson - Som Gakk säger så har det hänt någon gång. Det är väl rimligt att anta att det kommer hända igen.

Ni har släppt en sjua och en split (med Avgå!), som tagits bra emot vad jag har läst i alla fall. Stämmer det?

Gakk - Vi har släppt en demo också, och vad man kan kalla en ”demosjua”, men det lät helt annorlunda, och detta är ju ett helt nytt band. Men vi hade samma namn iallafall.. Det har tagits emot mycket bra, både i Sverige och i utlandet. Det uppskattas!

Björn - Folk är ju för fan som galna! Jag får fäkta undan fans till höger och vänster bara jag försöker gå ut och ta en enkel pilsner. Nä men allvarligt talat så har jag ju trots allt sysslat med musik i 20 år och att få den här responsen, och det efter så pass kort tid, känns ju vansinnigt kul.

Thomasson - Det stämmer! Riktigt kul att få så positiv respons på båda släppen. Det verkar ha nåt ut till många på kort tid, delvis i och med vår medverkan på Chaos in Sweden och via splitten med Avgå!

Och just ja...vi kanske ska dra det där om bandmedlemmar och hur länge ni funnits också. Varsågod!

Gakk - Startade Lost Warning som en sidogrej, december 2013 tror jag det var. Låg på is/ i kuvös tills 2015. Medlemmarna är: Björn - sång Gakk - gitarr Stam - trummor Thomson - bas

Björn - What he said....

Singeln släpptes av Bandworm, som väl minst sagt verkar gilla svenska band. Är ni nöjda med bolaget och blir det fler släpp där?

Gakk - Det blir fler släpp där. Är mycket nöjda med hjälpen man får i form av artwork, tröjtryck samt den smidiga hanteringen av allting.

Björn - Har inte haft så mycket att göra med det där, men det verkar funka väldigt bra så här långt. Nu väntar jag bara på lite fetare merch, typ stringtrosor, gymshorts och actionfigurer.

Thomasson - Ja absolut, det vore dumt att vara missnöjd. Allt verkar fungera bra hittills, och vi är väldigt tacksamma för den hjälp vi får.

Med risk för att fråga om saker man inte får fråga om i det här djävla landet....så vill jag ändå då ni är ett Malmöband glänta lite på den här dörren: Finns det någon konflikt mellan Stockholm och Malmö eller är det bara jargong med glimten i ögat?

Gakk - Kanske lite gnabb med glimten i ögat, dock inget man själv är inblandad i. Vad andra från Malmö gör kan jag inte svara för, men jag har mycket goda vänner i/från Stockholm och det är även därifrån man fått mycket support under releasen, gäller även Norrköping.

Björn - Det är väl alltid "vi mot dem”? Nä, men "konflikten" jag antar att du syftar på ligger nog snarare på ett personligt plan och är inget jag känner mig delaktig i. Next question!

Thomasson - Jag immunitetsförklarar mig i denna fråga, i egenskap av icke-Malmöbo. Men det är väl som allt annat, högst relativt.

Och efter det känns det som om jag bör lätta upp stämningen lite. Vad handlar era texter om, varifrån hämtar ni inspiration och kommer några låtar på svenska-jag menar skånska?

Gakk - Det kommer låtar på skånska, dessa ska släppas på ett svenskt bolag dessutom! Mer info kommer nog alldeles snart.. Det kommer bli skitkul att göra detta. Texter kommer skickas med så att alla ska förstå. Angående texter.. jag kan bara svara för den enda texten jag varit del av som är inspelad och det är ”Terraces”. Den handlar om läktarkultur, mot den moderna fotbollen, tradition against business. Vill dock höra Björns djupa analys nu på övriga texter så jag gör en skål popkorn.

Björn- Haha! Jo det här kommer att bli så djupt att det kommer att simma sådana där skumma fiskar med lysande spröt över din dator/mobilskärm medans du läser det. Texterna är väl mest allmänna observationer från vardagen och övriga livet som jag krafsar ner på små pappersbitar. När fickorna sedan är fulla så klipps och klistras dessa fragment ihop till färdig lyrik. Ibland blir jag nöjd med slutresultatet och ibland inte. Men i det sistnämnda fallet är det oftast för att jag för låtens skull måste stryka en massa text och känner att det jag vill ha sagt kanske inte riktigt når ut. Alternativet hade ju varit att skriva typ Crass-låtar och det tror jag inte resten av bandet hade diggat, haha! För mig måste dock texterna förmedla någon form av budskap, politiskt eller bara rent allmänmänskligt, annars kan jag lika gärna hålla käften. Så ni som hoppas få höra "Oi! Oi! Punx 'n' skins, boots 'n' braces, beer and violence, Oi! Oi! Oi!" kan leta upp ett annat band, för det kommer aldrig att ske. Och som sagt, JA, det kommer låtar på skånska. Och det kommer att låta så in i helvetes bra!

Ordet är fritt, tack för er tid.

Gakk - Skål och tack till: Hard and smart, PSK, PST, Club Peking, Avgå!, Sabotage, Nya Given, Grebol, Marching On Fanzine, Klubb Antisocial, Punk och Oi, Volxsturm, Mark, LV40 Punx And Skins, Björntorget, Ekan, Jimmy Cliff och Mupparna.

Björn - Hey baberiba och tack som fan! Thomasson- Stort tack för all support! Fritt Skåne!

Intervju med Sabotage.

Kategori: Intervjuer.

 
 
1. Avdelningen trista men nödvändiga standardfrågor: Medlemmar & skivsläpp och om ni så vill-bandets historia och agenda.
 

Erik – mellan 30 och 40; gitarr, låtskrivare och delvis studiobasist. Robban – mellan 30 och 40; sång, textförfattare. Matte – mellan 30 och 40; trummor.

På ”Faderskap i Gråzonen” och våra två gig hittills var Slebbe med på bas och Silvio har vi haft på andragitarr live. Silvio är kvar, men eventuellt som live-basist framöver.

Vi har släppt en sjua och en tolva, 2014 resp 2015, båda på Pretty Shitty Town.

Vi bildades teoretiskt i samband med att jag och Erik sammanstrålade kring repen inför återföreningsspelningen med Contemptuous på PSK för några år sedan. Han hade lite material som han tyckte förtjänade att ges ut, och jag hade en text som mer eller mindre refuserats av Antipati. Så började det, och jag skrev lite mer och så repade vi ett par gånger innan vi spelade in de första tre låtarna, samma helg och i samma studio som Antipati spelade in sista sjuan. Sen har det liksom rullat på.

 
Jag kanske har uppfattat det helt fel men var det inte tänkt från början att ni i princip bara skulle vara ett studioband? Hur många spelningar har ni haft och vilket är ni mest respektiva minst nöjda med?
 
I första hand är vi nog fortfarande det, även om det var en mer outtalad tanke. Tror vi höll dörren öppen. Vi har ganska fullt upp med annat, och har förmånen att kunna välja lite bland spelningserbjudanden. Vi har gjort två spelningar bara, båda var kul. PSK eftersom det är PSK med allt vad det innebär av bra publik, bra ljud, bra arrangemang och så, och den på Klubb Antisocial för att vi gjorde bra ifrån oss där och det var slutsålt.
 
Även om era texter inte helt igenom är nattsvarta och helt och hållet misantropiska så är det väl lite en röd tråd....kan vi förvänta oss en fortsättning på den tråden eller happy go lucky sing a long som skulle passa som handen i handsken för den tyska marknaden?
 
Det blir fortsatt dystert och obekvämt.
 
Ni är alla 30+ och har varit med i x-antal band tidigare, som så många andra aktiva band. Jag själv undrar lite över när "vi" får in hyfsat nytt och ungt blod i scenen, är det något ni tänkt på? Har vi inte ganska dålig återväxt bland banden? Var är alla ungdomar som greppar gitarr och trumpinnar?
 
Det finns försiktig tillväxt. I Stockholm vet jag i alla fall ett gäng där medlemmarna är under 20 som har börjat repa och som ska låta ”förvånansvärt bra”. Man kan väl tänka sig att möjligheterna får unga människor att komma in i att spela rent praktiskt i allmänhet och i subkulturell kontext i synnerhet är betydligt sämre än vad de var för oss, med tanke på tillgång till att repa på ungdomsgårdar etc är betydligt sämre och det faktum att den musikbaserade subkulturen är ett muséeföremål.
 
Med risk för att fråga om saker man inte får fråga om i det här djävla landet....så vill jag ändå då ni är ett Stockholmsband glänta lite på den här dörren: Finns det någon konflikt mellan Stockholm och Malmö eller är det bara jargong med glimten i ögat?
 
Det är vad jag alltid tyckt i alla fall, att det är jargong med glimten i ögat. Men det är extremt stor skillnad på ”skinhead”/Oi!-scenen i Malmö, och den i Stockholm. Summa summarum så är nog de eventuella konflikterna mer av personlig natur om dom finns.
 
Om ni skulle få välja ett band som  skulle göra en cover på någon av era låtar, vilket låt skulle det vara och vilket band?

Jag hade känt mig hedrad oavsett band och låt.

Ordet är fritt.

Tack för den lilla intervjun. Vi går snart in i studion igen och spelar in tre låtar som ska komma på den tredje skivan i grip-sviten. Förhoppningsvis ute i sommar (?)

 
 

Del III-Guds dotter.

Kategori: Skivrecensioner.

Innan jag ger mig på att recensera denna (digitala) skiva, som kommer bli en kortfattad recension så ska jag förklara varför den blir rätt kort.
 
Att skriva om hjärta och smärta är inget fel. Alla är vi människor och råkar ut för sådant. Dock så är det skillnad på hur till exempel Tom Waits och Shane Macgowan gör detta..och att skriva låtar i stil med "åh det är så synd om mig och jag mår så dåligt"...med offermentalitet.
 
Hör sådant, hjärta och smärta-hemma inom punk då?
 
Visst kan det funka, såvida det inte blir just offermentalitet. Sådant anser jag aldrig ska förekomma inom punken. Erkänna att livet inte är en dans på rosor alla gånger är en sak, men för mig handlar punk bland annat om att gå rakryggad ur sådant och sparka livet på testiklarna (eller äggstockarna om ni så vill)
 
Så...Del III då, som släpper denna ep digitalt den 15 januari. Det är bra producerat, rätt poppigt med vemod och det gör det dom gör bra. Men just den här sortens punk är sällan en favorit hos mig och jag kan inte annat förutom nämnda ord rekommendera denna skiva och detta band till sådana som gillar band som Masshysteri och Vånna Inget.
 
De fyra spåren heter: Guds Dotter, Kom Närmare, Bellevue och Korridorer.

Arthur Kay-Watching the rich kids

Kategori: Böcker.

 
 
Vafalls? Kom inte denna bok ut 1992 kanske någon tänker.
 
Jodå, på anrika ST Publishing och varför recenserar jag då den här?
 
Just för att jag anser att Arthur Kitchener är en hjälte som kämpat på sedan 60-talet utan att få det erkännandet han är värd. Diverse faktorer har spelat in, både otur och alkoholism (som han drabbades av i väldigt unga år)
 
Ett exempel som är ganska känt angående hans otur är att han hade en ska-singel på g, Ska wars-som pga strul hann köras om att The Specials-Gangsters och Madness The Prince. Och Arthur avfärdades på sina håll som någon som hoppat på en trend.
 
Jag kan inte låta bli att undra hur det hela hade sett ut om han hunnit ut först.
 
Den här boken är ingen tegelsten, endast 104 sidor men jag anser många gånger att det räcker så-lika ofta som jag tänker att den borde varit längre.
 
Så är du intresserad av att följa hans upptäckande av sin största inspiration Dion, hans dagar som mod, hans dagar i Last Resort och allt därimellan så får du väl greppa den om du lyckas hitta den begagnad någonstans.

Discharger-Until we die.

Kategori: Skivrecensioner.

 
 
Discharger tickar på, och överraskar mig inte direkt. Ett djäkla drag, vilket är positivt men det närmar sig mer och mer metal än punk-främst i en del solon och en del körer till viss del. Den sämsta sortens metal dessutom-powermetal.
 
Textmässigt är det inte heller mycket under solen. Det är ganska filosofiskt och apokalyptiskt. De står fortfarande rakryggade och kämpar på. Visst är det en ganska stor hörnsten inom punk och skinkulturen men jag undrar ändå hur många låtar man kan skriva om just det. Bandet ger mig mer och mer känslan av att jag hör samma skiva om och om igen. Och får inte Tim nog av att framföra och skriva sådant här solo?
 
Det nyskapande (nåja) är väl de Irländska influenserna som det lagt till sig med i tre av spåren. Heroes, Dont know where we are going och titelspåret men även om det är nytt för bandet (eller om jag missat den grejen på någon av skivorna) så känns det som...visst, ett steg framåt på så vis men i fel riktning. Tillräckligt många sådana band finns det redan och det har gjorts bättre. Många år försent med andra ord.
 
Mycket kritik här men för den sakens skull är skivan inte katastrofal. Den funkar säkert när man är på det humöret men mig ger den ingenting just nu.

Suicide Syndicate-Savage barbarians have feelings too.

Kategori: Skivrecensioner.

 
Ett band jag hört förut men nog oftast blandat ihop med ett annat (med snarlikt namn) Denna skiva släpps inom kort, närmare bestämt den 22:a januari och det här lär nog bli den mest förvirrade recensionen någonsin.
 
Bandet spelar punk, eller punk med glaminfluenser? Med lite skänk av viss rock n roll? Och jag kommer på mig flera gånger, främst under första halvan av denna 10 låtars skiva att tänka på...psychobilly? Nästan så att jag väntar på att ståbasen ska komma in men någon sådan kommer aldrig. 
 
Det är i alla fall ett bra drag och jag är övertygad om att bandet är bra live. Det gnids mycket på gitarren i en del flippade/stökiga solon och överlag så låter bandet djävligt skitigt. Och som sagt:bra.
 
Ska jag nämna tre favoriter så blir det som det oftast blir-titelspåret, The truth is out there, In so many ways som har en mycket bra refräng och det är en sådan där pepplåt om att stå på sig själv och gå rakryggad genom livet. Jag vill även sticka in en fjärde-Fuck aina som handlar om våran fantastiska poliskår.
 
I övrigt ger jag mig inte på att försöka namnge något band som jag kan ana är bandet influenser eller vilka de typ låter som. Det är bra rock n roll helt enkelt och jag tror den här skivan går hem i flertalet subkulturella läger.
 

Klubb Skunk 23/1.

Kategori: Gigtips.

 

Streetculture.

Kategori: Böcker.

 
 
Att skriva en bok om en eller i det här fallet-flera subkulturer är väl egentligen rätt dömt att bli en ganska subjektiv affär.
 
Är man insatt så beror det väl bland annat på hur aktiv man själv var eller är, var man bor och liknande.
 
Och är man inte insatt så beror det väl på vilka källor man tar till sig.
 
Subjektivt är ledordet och det är något jag alltid tar med mig när jag läser sådant.
 
I den här boken ger sig Gavin Baddeley på att (flörsöka) beskriva 18 subkulturer över en spann på cirka 50 bast....fördelat på 186 sidor så redan där är det självklart att det är svårt att bli heltäckande. Jag hade helt klart med mig det jag skrev om ovan och hade nyporna med salt precis bredvid mig....
 
Och visst är boken okej. Jag började med de mest intressanta bitarna och avslutade med de som ungefär är lika intressanta som att städa under badkaret. 
 
Skins, Teddy boys, New romantics, Grunge och Glam avhandlas bland annat på ett helt okej sätt. Nog har han gjort mycket research och sen finns det väl lika många åsikter om hur det egentligen var...som det finns folk i nämna kulturer. Det jag vet (eller tror mig veta?) stämmer och det jag inte vet direkt mycket om eller bryr mig om...det är säkert nära sanningen det med.
 
Lite högtravande språk emellanåt som för tankarna till antropologi eller någon uppsats gjord för någon högre skola men ett okej tidsfördriv.