Sabotage är ett studioprojekt som spelar Oi! och startades 2013 av Matte (tidigare/också Frontlash, Aifur, Blodörn etc), Erik (tidigare/också Sönderfall, Frontlash, Contemptuous, Sleepless Nights, Abjekt, Vindicate This! etc) och Robban (tidigare/också The Righteous, Contemptuous, Antipati, Agent Bulldogg etc).
Jag påbörjade arbetet med Sörlings Svinstia förra sommaren, men tog ett break under hösten för att kunna koncentrera mig på Turist i tillvaron-serien. När jag skickade den sjätte volymen på press i början av januari kändes det som att det sista kapitlet var skrivet.
Men det var det inte.
Det kommer en Turist i tillvaron till - volym 7!
Och den ser ut att bli riktigt jävla bra den också.
Just nu har följande band tackat ja till medverkan:
Lyckliga Idioter, Contorture, Solanas Cunts, The Headlines, City Saints, Ein Zwei Die, Körsbärsfettera, Miss Behave & The Caretakers, Marys Kids, Kafferep, Korsfäst och EPA.
Jag väntar på svar från fyra band till, varav två av dem i praktiken sagt ja.
Bad Religion kan man lita på....man vet vad man får innan man hört skivan-utan att det blir alltför tråkigt. Men lika pålitligt är det dock att jag inte kan bihålla mitt intresse en hel skiva. True norths första halva är bra i tempo med Robin Hood in reverse och Fuck you som topparna - innan tempot dras ner i Hello cruel world för att sen komma tillbaka på banan. Men andra hälften övertygad inte riktigt trots Dept of false hope och skivans bästa låt Nothing to dismay.
Jag har inte hört allt av alla Turist i tillvaron, men lätt märker man att Sörling inte målatr in sig i ett hörn och bara tagit med band inom en punkgenre - utan det har alltid spretat, på ett bra sätt.
På de andra volymerna jag hört så har jag då och då tänkt "det där bandet borde inte lämnat replokalen" men det är kanske inte så konstigt att man inte gillar allt. Så tänker jag inte efter hört volym tre, även om en del band inte faller mig i smaken.
Mina favoriter blir i mångt och mycket de förväntade: band jag redan är frälst av: Som Gråsuggorna, The Negatives och The Flints, Oldfashion Ideas vinner även mitt hjärta i en snabb Oi-dänga på ett gammalt "kärt" ämne och Antipatis sång med samma som deras bandnamn ÄR den bästa punkdängan på svenska på 2010-talet.
I övrigt gillar jag även de mer hardcoreinfluerade banden och blir nyfiken på att höra mer av Moralens Väktare.
Mangel har aldrig riktigt varit min grej, och jag har svårt att tro att det någonsin kommer bli det. Men Slaktrens har på den här sjuan helt klart poänger med spår som Den sista mohikanen och Under ockupation. Och då de även kör covers på T.S.T och Dissober, klassiska Västeråspunkgäng från 70 och respektive 80-talet så stiger de helt klart i graderna.
Jag kanske inte helt faller, men jag trillar lite.
Bangarang HIFI kör med jämna mellanrum (?) på Bonden i Stockholm, löjligt bra spinnande av Jamaicanska rytmer. Skön stämning och gemytligt på alla sätt och vis.
Den här samlingen överraskade mig, kanske främst för att många grupper inte är såpass Oi-influerade. De flesta band, av totalt 21 stycken kände jag inte igen sen tidigare men de är mestadels tyska sådana men även Australien, Italien och Sverige är representerade - de sistnämnda med hela 5 stycken band, vilket är kul. Lite trist är att materialet från dessa inte direkt är purfärskt. En annan sidnotis är att ett Israeliskt band - Bo la bar, medverkar. Och de blågula är Perkele, The Clichès, City saints, Saturdays Heroes och Prins Carl.
Samlingen är helt okej, ett bidrag per band och iof så är det inget som direkt slog mig av stolen så jag fick bråttom att kika upp mer av banden. Men bäst är veteranerna i Klasse Kriminale, fahnen in wind med Berliner Weisse som har många vändningar i sitt bidrag och flirten med Boondock Saints gillar jag, Rotz & Wasser samt Butcher Boys plus stilpoäng till Albert Fish för bandnamnet.
Jag har sällan varit med om att första spåren på en skiva satt sig sådär direkt - och efter första två-tre genomlyssningarna konstaterade jag att hälften lätt i min bok kan bli moderna Asta-klassiker. Tempot och textmässigt känns bandet lätt igen-ös men med mycket melodi och texterna är arga, behandlar hopplöshet, krig att göra sin egen revolt-härligt att se att bandet fortfarande levererar och fortfarande är ifrågasättande och arga...
Min favoritspår, som blir typ halva skivan är Världens räddaste land, folkets armè, Vredens barrikad, en annan väg och jag är enidiot. Jag vill också nämna Fredagsmys pga texten-även om det inte överlag säkert är så nattsvart bakom alla fasader så....är mycket nog just fasad.
Och återigen....Asta är bra-punkt slut, inte på någon nostalgibasis.
En riktig bra dokumentär om punk och föräldraskap (i brist på bättre uttryck) Med bland annat Lars Frederiksen, Fat Mike,Duane Peters och Jim Lindberg,
Ibland är kanske texter bara texter, utan att direkt ha något med verkligheten att göra. Så känns verkligen inte debutfullängdaren från Alonzo FAS 3-det känns väldigt personligt och har man som jag-följt Micke Alonzo de senaste åren i debatter och läst böckerna han skrivit-så blir jag mer och mer övertygad att texterna är skrivan väldigt mycket från hjärtat.
Punkig rock där ekon från både KSMB och Stockholms Negrer hörs tycker jag - dock inget som känns som en återupprepning, de är helt klart ett eget band-sen går ju åsikterna isår bland folk jag pratat med ifråga om de ska blåsa på med material från just de två nämnda gamla banden-eller stå mer på egna fötter. Skivan öppnar bra med Det bästa som hänt följt av Ett meningsfullt liv innan tempot dras ner lite i Matilda för att höjas (åtminstone argt textmässigt) med Ismer och när sjätte spåret Dansa som är fjäril kommer står det klart att första halvan är klockren. Tempot sänks lite i slutet med (den förvisso otroligt bra) Inte ett ord till och jag ser inget fel i blandningen mellan energi och laidback-även om avslutande Lyxbegravingen inte alls faller mig i smaken.
Så....den här plattan kommer snurra mycket hemma hos mig. Och jag ger aldrig upp....
Lite snopet, en aningen försenat så ramlade man in på Debaser Slussen för Asta Kasks releasefest för Handen påHjärtat tillsammans med Alonzo FAS 3..
..och möttes av synen att bandet "redan" höll på för fullt och enligt tjejen i dörren gjort så "i en halvtimme". Så Alonzo missades men det blev över en timme Asta, som just då när jag kom var igång med nya alster som - av förståliga skäl-man inte är så inlyssna på. Men det blev som sagt en timme och Hjärndöd, Fänrik Fjun, Inget ljus, Sexkomplex och Ringhals brinner bland annat..en del gästartister avverkades varav alla jag inte uppfattade namnet på eller kände igen riktigt. Men några var de dj:ande snubbarna från Baboon Show, Erik från Frost och Patrik från Rolands Gosskör.
Trots förseningen och den oerhörda värmen inne på haket så var jag mer än nöjd. Och kan ännu en gång konstatera att Asta är bra-punkt slut-inte endast bra på en nostalgisk nivå. De har aldrig slutat, hållit kvar vid sina ideal och hela tiden fortsatt leverera bra material.
Traditionsenligt i Västerås så anordnas Ramones FC`s fotbollscup med efterfest på Sigurdsgatan - där banden (hittils) är återförenade Dissober samt Makabert fynd.