Dert här blev 11:e gången jag såg The Repeaters, ganska påpassligt då det var 11 år sedan de stod på en scen tillsammans.
Det hade regnat en hel del timmarna innan och det vore väl fan om hela spelningen skulle regnat bort-eller snarare att folk inte begav sig ner för att se dom på grund av vädret. Men det styrde upp sig med regnstopp och jag var nere på plats runt en 10 minuter innan de skulle gå på. Jag och typ 10 pers till så det bådade inte gott. Men även om det kanske inte blev såpass många som evenemanget på facebook sa-så blev det nog en bit över 100 pers i alla fall. Många dök upp i elfte timmen (den siffran igen?).
Bandet öppnade med en av deras bästa låtar-Stand tall och i de första tre ingick även All I ever wanted och Nothing in between. Att bandet endast repat tre gånger innan märktes inte alls-de var i mina öron lika bra som de var när det begav sig sent 90-tal/tidigt 00-tal. Och känslan av hur mycket man saknat svängig ska med blås (och en del reggae) gjorde sig påmind. De varvade friskt mellan sina 5 släpp-som innefattar en egenutgiven cd, tre vinylsinglar (varav en på bolaget A message to you) och en fullängdare.
En fröjd att se dom igen och ja-de var helt klart ett av Västerås bästa live-band. Om nu grabbarna eventuellt fick blodad tand av den här spelningen så hoppas jag det inte dröjer tills 2025...tills nästa gång.
Cityfestivalen i Västerås är 3 adagar varje år med en massa musik och kultur. Givetvis så skriver tidningarna i stan om den men givetvis kan de inte täcka allt. Så det var synd att faktumet att Johan Johansson skulle spela akustiskt gick ganska obemärkt förbi i tidningarna, och att många inte läste programmet bättre. För jag kan lätt räkna upp 30-40 pers skulle velat se det.
Men,men....det blev en ganska intim spelning och publikmässigt så var det runt 50-60 pers i alla fall-vilket kanske gjorde det hela bättre?
Jag hade inte hört så mycket av honom akustiskt innan, någon låt här och där genom åren men jag måste säga att jag hade mycket stor behållning av hans 45 minuter långa konsert. Han var glad, ödmjuk och bjöd mycket på sig själv-som de gånger han råkade spela fel t.ex. Ganska få låtar annonserades ut med namn men bra var dom i alla fall. Texter som avverkade politik, poänglös skitreklam för skitprodukter, Big Brother och en hyllning till slentrianen till exempel. Och vi bjöds även på en KSMB-cover i form av Blått & guld.
Tur för oss som var uppmärksamma och hittade giget i kalendern, synd för dom som missade.
Nu är alla akterna till årets Gruvpunk presenterade. 20 band på 2 dagar varav alla är svenska och 5 stycken även spelade förra året. Några av banden är The Past, Asta Kask, Krymplings, Stilett och Pissoar.
Personligen hade jag gärna sett färre repriser, lite mer band som man inte kan se 30 gånger om året överallt redan och det hela känns bäddat för att locka horder av människor som är där för "nostalgin". Inget illa om banden så men fantasin-eller kanske brist på sådana hos bokarna....bland annat. Ocvh vilka ska anses headlina?
För alla fans av The Violators som vill komplettera sin samling så finns nu en samling på vinyl med 14 låtar där det är blandat mellan studio och live. Som stort fan av bandet kommer jag givetvis köpa den här, men hoppas att livelåtarna inte är tagna från spelning på Skunx där bandet var mer än lovligt packade och stenade.
Ungt band (den äldsta är 22 om jag förstått det rätt) med lite över ett år på nacken. Kvartetten är mellan 20 och 22 år och det är kul att se att så unga människor väljer att släppa sin musik på kassett i dessa digitala tider.
Jag vet inte om bandet kallar sig ett feminiskt band men majoriteten av kassettens tio låtar berör sådana ämnen. Musiken är enkel och det är inte mycket finlir men det är väl inte det punk ska handla om, egentligen. Emellanåt är sången lite falsk men det är inget dom direkt stör -skolade röster är knappast något jag ser något krav för musikstilen.
Men är det något jag inte kan låta bli att anmärka på är texterna. Många gånger är de fyndiga och med glimten i ögat, men överlag så känns det som lite mer tid borde lagts ner på dom. Ideerna är bra på papper men kunde blivit bättre. Och ibland tycker jag det känns som om de bara lagt "ord på ord" och sen inte riktigt få till någon bra melodi till texterna.
Men som sagt, de får till det emellanåt som i Turbanisering, Mäns och Med min penis. Och jag tycker bandet är lovande och viktiga men som sagt...texterna skulle i mitt tycke kunna blivit bättre om de filats på lite mera.
Den 22:a augusti påstås det att "The Wailers" ska spela på Debaser.
"The Wailers"?
Det är inget nytt att många gamla band innehåller folk som inte var med när det begav sig och i många fall så undrar jag hur ens bandet har mage att kalla sig...ja, det de kallar sig. När det är en främlingslegion.
Detta är dock det värsta exemplet då enligt mina kunskaper så var EN (1) medlem med i 60-70-tals bandet-Ashton Barrett. Vilka de andra är har jag ingen aning om och jag undrar om ens folk kommer betala för att se en bassist....känslan att man kommer se ett coverband måste ju vara rätt stor?
För att göra det hela märkligare så finns det ännu ett band som kallar sig Original Wailers- och de anser jag ha mer rätt till namnet men frågan är....hur intressanta är de att se? Egentligen? De kompade Tosh, Wailer och Marley-visst men i alla jag ser det ungefär lika intressant att se som om Uk Subs sjätte basist skulle bildat ett band. Är The Wailers egentligen något utan nämnda vokaltrion och I-threes?
Men vill folk se något av de här banden-visst, men jag anser det hela är flogging on a dead horse och som i förstnämnda bands fall,....så kommer jag knapapst betala nästan 300 kronor för att som sagt - se en bassist.
På självaste nationaldagen - dock så kommer singeln vara allt annat än nationalistisk-snarare det motsatta efter vad de själva skrivit om den på facebook.
Kommer finnas i blå, röd, gul och svart vinyl-100 ex av varje färg.
The Bronco är inget band jag känner igen men jag fick tips att de släppt en singel från sitt kommande album, och ska vara en "Swedish power punk sensation"
Brainwash heter låten i fråga och nej, tyvärr-alldeles för seg och lite för välpolerad även om snubbarna kan lira. Fast av någon anledningen tänker jag emellanåt på Def Leppard och det vill jag inte göra när jag ska tänka på punk i någon form, överlag tänker jag nog mer på garagerock med lite amerikansk (snäll) punkrock av den nyare skolan inblandad.....Lite sjysta gitarrriff kommer efter andra refrängen men jag kan inte direkt kalla det här Power punk perfection. Jag hade väntat mig mer efter läst pressreleasen men sådana får man ju ta för vad de är....
Singeln släpps officiellt på nationaldagen och plattan West coast boys kommer senare under året.
