Cockney Rejects-Greatest hits Vol 3.
Kategori: Skivrecensioner.
Denna skiva har jag valt att skriva om i egenskap av ett tidsdokument som spelades in under lite speciella omständigheter.
Att denna liveplatta, inspelad inför 400 inbjudna i Abbey Road i början av 81 blev så bra som den blev är faktiskt rätt anmärkningsvärt. För det första så gjordes den mer eller mindre under press från bandets skivbolag. The Power and the glory var inte klar och Micky Geggus stod inför en eventuell fängelsevolta på 5 år - och då bandet faktiskt hade kontrakt på fyra plattor så tog bolaget det säkra före det osäkra. Så man kan anta att det var ett moloket band som gick in i studion för att spela in plattan "live"-Mickys rättegång var faktiskt schemalagd dagen efter (!).
Men trots nämnda faktum så blev plattan enligt mig klockren. Stinky Turner är i bra form och kör med kul mellansnack och gör en mycket bra insats bakom micken, Geggus sätter solot i The Rocker hur bra som helst och Vince bas i Join the Rejects är underbar. De 14 låtarna sitter som en smäck och en käftsmäll.
Men det märkliga, och samtidigt hysteriskt roliga med plattan - är just livegrejen. På baksidan av LP:N så syns delar av publiken på bilder-givetvis en stor del skinheads. Inga konstigheter direkt.
MEN!
En stor del av publikljudet är taget från en upptagningen med London Symphony Orchestra (törs man tippa på att den konserten tog av stapeln i Royal Albert Hall?) Så ni kan ju gissa hur det låter. Knappast jubel och Oi-Oi vrål från tankade bootboys mellan varven.
Fast jo,emellanåt är det så. Producenten har nämligen blandat ljud från den verkliga publiken med just nämnda (förmodliga) överklass som kör med artiga applåder. Det blir en otrolig kontrast mellan att ena sekunden höra det och i nästa höra "Rejects-klapp,klapp,klapp" och "United-klapp, klapp,klapp) Och enligt Stinkys självbiografi så ska man även höra "Jolly good" efter Police car men just det har jag inte snappat upp.
Dråpligt på många sätt och vis, men plattan är helt klart värd att inhandla för er som inte har den, för här är Cockney Rejects i högform.
