Thåström-Beväpna dig med vingar.
Kategori: Skivrecensioner.
Nu är vi inne på helig mark, och jag känner nu att jag kanske begår helgerån och pissar i kyrkan.
Thåström har väl i princip blivit folklig nu - därmed inte sagt att han på någon vis bett och detta eller ens bryr sig om det. Denna folklighet verkar mest bestå i att hans två senaste soloplattor har blivit så hyllade. Visst har dessa haft sina poänger även om de i min smak har varit lite väl laidback mellan varven. Däremot tycker jag inte att han ska "återvända till punken" som vissa som kallar sig "puritaner" tycker. Inte heller tycker jag att han "blivit gubbe". Dessa åsikter är helt klart att börja i fel ände och jag ställer mig frågande till hur mycket de som kommit med dessa åsikter egentligen vet och kan om karln-men jag ska inte trassla in mig för mycket i det.
När plattan kom för några månader sen så hade jag svårt att bli riktigt exalterad-lite grinigt kanske det var för just hypen-vem vet? Och visst tyckte jag att titelspåret var kanonbra men ändå....Nu när jag sätt tänderna i den så kvarstår den känslan-trots att den på sina håll är bra så får jag känslan av att jag hört det förut. Låtarnas teman, stil och uppbyggnad känns för snarlika de på Skedbovarnsvägen 209 och Kärlek är för dom. Och jag känner att:
Men har inte karln berättat klart om sitt liv snart? Det blixtrar till direkt med titelspåret och förväntningarna höjdes-bara för att bli bagateller innan spår fyra och fem-Samarkanda och St Ana katedral-för att sen bli sömnpiller resten av skivan.
Det är absolut inte dåligt men för mig kan den här skivan endast funka som bakgrundsmusik en lugn hemma kväll.
Inte mer.
