The Repeaters.
Kategori: I backspegeln.
(Denna text är skriven med reservationen att mitt minne inte är helt klockrent och jag kan ha blandat ihop vissa årtal i slutet av artikeln, men säkert inte till ngåon större skada)
I mitten och slutet av 90-talet blomstrade svensk ska-musik, inte minst på grund av Chickenpox, Liberator, The Skatalones och USCB Allstars-och nya band verkade ploppa upp hela tiden. De flesta var ganska two-tone influerade, med några undantag-som nämnda USCB, till viss del även Skalatones samt Crooked Beat.
I Västerås fanns-förutom The Cigarres, som just var ett av banden som inte influerades av nyare ska-musik. Och även ett ungt band vid namn The Repeaters. Bandet gjorde en ganska kort och intensiv karriär och det är den jag ska titta lite tillbaka på här.
Första gången jag såg bandet var i slutet av 98 på en fritidsgård, där även The Cigarres spelade och även Bombshell Rocks. Till en början var jag lite skeptisk-de såg ut som om de knappt lämnat högstadiet (men de gick faktiskt på gymnasiet). Men när de drog igång så verkade det som de fått ska-musiken med modersmjölken. Och då sneglade de mer åt The Skatalites samt amerikanska band som också visat prov på tradition från Jamaica-som The Slackers och Hepcat....än The Beat och Bad Manners.
Sommaren därefter släppte de en demo som helt klart visade potential (dock inte prov på någon konstnärlig ådra för design för omslaget är det fulaste jag någonsin sett-såväl då som nu) Sången var sisådär och det fanns lite barnsjukdomar, men då den spelats in i det för Västerås legendariska E-18 huset som redan då stod inför rivning så är det kanske inte så konstigt. På demon blandas mer dansanta spår med lite mer tillbakalutade ska-spår med inslag av jazz.
Den demon blev nog den riktiga starten på deras karriär för under kommande två år gigade de ofta och lyckades till och med fylla Village (numera Sigurdsgatan 25) och det gjorde rätt få band, såväl då som nu. De fick ett gig på Tre backar i Stockholm i ska-fanzinet A message to you:s regi och i samma veva fick de skivkontrakt för en singel på zinets skivbolag (som var bolagets andra släpp) Skivan gavs ut 2000.
Singeln visade att bandet redan då, väldigt tidigt i sin karriär-utvecklats mycket. Bland annat hade sången utvecklats väldigt mycket, och bandet kom verkligen till sin rätt, säkert mycket på grund av att den är inspelad i en vettig studio.
Och även om gigen fortsatte att vara mest lokalt, så hade de redan då tagit steget från fritidsgårdarna till stadens krogar.
Utvecklingen fortsatte, dock i ett håll jag personligen inte direkt gillade. Liksom "storebröderna" Cigarres så började de närma sig mer ren reggae och sången började få lite inslag av patois-slang. Inte mycket, men så att iaf jag märkte det. En sjua med två låtar gavs ut som verkligen visade prov på detta när de på ena sidan körde Stand tall och på andra sidan backade toastande Chilly och Don Chris (sångaren från The Cigarres) i låten Nah pull no brakes.
Efter detta så blev det mer och mer tyst från bandet. jag såg dom bara någon enstaka gång 2001, bland annat akustiskt där de gjorde Baby one more time av Britney Spears. och efter 2002 hörde jag absolut ingenting från bandet, så jag antar att de någon gång där splittrades.....det antog jag i många år tills jag av en slump hittade en fullängdare med bandet begagnad på min lokala skivbutik. Sun.is.on.the.rise som den heter är ren reggae med wailande sång, inslag av patois och även om det inte är dåligt så....så fann jag då, och finner skivan är nu-totalt ointressant.
Jag har sedan dess inte sett medlemmarna från bandet i några andra musikaliska sammanhang. Och har även i flera år, inte bara pga deras utveckling - undrat varför många svenska ska-band går just en sådan väg. Från ska till ren reggae och sen försvinner dom.
Men det är en helt annan diskussion.
Som det säkert framgår så minns jag bandet för deras tidiga spelglädje och svängiga ska-låtar. Och är någon intresserad av att köpa singeln så finns den fortfarande att köpa via AMTY.
Nästa text i samma stil blir eventuellt med The Cigarres men jag har även planer och ambitionen att även skriva om en handfull Oi och punk-band. Men det är som sagt ännu bara i planeringstadiet.
