V/A-Trojan ganja reggae box.
Kategori: Skivrecensioner.
Knappast en ny skiva (ja, eller box) men jag vill föra in lite mer baktakt i bloggen så....jag kör. Gud vet hur många av dessa 3 disc-boxar Trojan släppt de senaste 10 åren. Det har varit tema på de flesta och den här skivan bjuder på 50 låtar på temat Marijuana. Jag trodde faktiskt att den här skivan skulle vara rätt tråkig, en nackdel med många Jamaicanska artister är att de var ganska fantasilösa på vissa punkter. Som tex i många av de tidiga "rude" låtarna där det typ bara varit musik och upprepande av någon fras eller några få textrader. Likadant var det i många av låtarna med "skinhead" i titeln. Jag trodde också att de här tre skivorna skulle vara rätt flummiga men det var mindre flummigt än vad jag trodde.
Skiva ett innehåller låtar från perioden 70-74, och för att gå händelserna i förväg så märker man vartefter skivorna går att det blir flummigare med åren, och visst-det blir tjatigt efter ett tag men jag hejdar mig lite med den nu.
Trots att ämnet på skivorna förmodligen inte gör att gemene skinnskalle slänger sig över boxen så tror jag, om man kan sin reggae-inte känner sig helt vilse i pannkakan på disc 1. Flera namn från typiska samlingar med skinheadreggae återfinns, och faktiskt så skulle nog ett par spår kunna gå under typisk skinhead reggae. Clancy Eccles, King Stitt, Max Romeo och Lloyd Charmers är namnen ifråga och det är några av just dessa som bidrar med de bästa spåren. Att den jamaicanska musiken redan här bestod mycket av "versions" är rätt tydligt då bland annat Charmers lånat musiken från Borders av Gregory Isaccs och nog har Family Man lånat en del av bandkamraten Bob Marley i sin Herb tree från Kaya (även den sistnämnda finns med i två versioner) En helt klart bra öppning på boxen.
I mitten av skiva numero två börjar det faktiskt redan bli tjatigt med alla texter om röka. Det blir mer och mer dub när halva skivan gått så har det varit mer än två versions av samma låt om man säger så....känslan som infinner sig är att man inte kommer nåonstans utan att man råkat ställt in stereon på repeat. Textmässigt är det mer "rätt på" här, låtarna är från 75-78 och de flesta artisterna är för mig okända. Det blir svårt att hitta några direkt favoritspår på den här, utan jag noterade mest att Ganja med Joe White är en version på The Heptones låt (från filmen Rockers)-Book of rules och att Ashanti ganja dub med Leslie Butler har en trumslinga (eller hur man ska beskriva det) från Skinhead moonstomp. Godkänt får iaf nåt spår....främst A hundred pounds of collie med Cornel Campbell och Linval Thompson-I love marijuana.
Och så sista skivan....77-84 och artisterna blir för mig mer och mer okända. Barrington Levy gör en bra insats med Sensimilea, Scientist & The Roots Radics kör två sköna dubspår-annars inte mycket eller ens något att notera förutom att Derrick Morgan medverkar med en röka låt. Det känns dock skönt att han inte hamnade i det träsket som många andra bra ska/reggae/rocksteadyartister.
Slutbetyget blir: Som redan nämnt så blir det sämre/tråkigare skiva för skiva, och en box på det här ämnet blir för mycket. Överlag får jag nog ihop typ 15 av 50 låtar som är riktigt bra.
(12-10-09)
