Apathy for the devil
Kategori: Böcker.
Om ni minns en stenad herre i Filth and the fury som stod och vaggade medans han berättade en historia om när han fick stryk av Sid Vicious....så var det Nick Kent.
Skribent på NME under 70-talet som precis som en av mina favortförfattare (även han musikskribent på nämnda tidning)-Tony Parsons, var mycket kunnig och ska ha all respekt för sättet han skriver på....Kent går i den här boken igenom 70-talet som för honom överskuggades en aning av droger. Sex Pistols får mycket utrymme, och liksom "alla" andra så har han inte mycket gott att säga om Malcolm Mclaren. Den sistnämndas idè att klä upp New York Dolls i kommunistpaltor måste vara den sämsta marknadsföring någon gjort någonsin....lika klyftigt som om man skulle promota Turbonegro att vara fans av Vidkun Qusling.
Ett ganska okänt faktum angående Pistols och Kent är att han faktiskt under en period var med i bandet....bara 2 månader (juli-aug 75) men iaf. Han hann dock (sen kanske man kan ifrågasätta sanningshalten) göra en del inverkan på bandets inriktning...att t.ex slopa soulcovers och blåsa på med bland andra Roadrunner och No Fun bland annat.
Kent skriver bra, men det är vissa delar jag ärligt talar inte kan finna intressanta. Jag läser om åren 75-79 då det hände mest intressant musikaliskt i min bok....
Delvis intressant alltså...åren när det hände något intressant
Skribent på NME under 70-talet som precis som en av mina favortförfattare (även han musikskribent på nämnda tidning)-Tony Parsons, var mycket kunnig och ska ha all respekt för sättet han skriver på....Kent går i den här boken igenom 70-talet som för honom överskuggades en aning av droger. Sex Pistols får mycket utrymme, och liksom "alla" andra så har han inte mycket gott att säga om Malcolm Mclaren. Den sistnämndas idè att klä upp New York Dolls i kommunistpaltor måste vara den sämsta marknadsföring någon gjort någonsin....lika klyftigt som om man skulle promota Turbonegro att vara fans av Vidkun Qusling.
Ett ganska okänt faktum angående Pistols och Kent är att han faktiskt under en period var med i bandet....bara 2 månader (juli-aug 75) men iaf. Han hann dock (sen kanske man kan ifrågasätta sanningshalten) göra en del inverkan på bandets inriktning...att t.ex slopa soulcovers och blåsa på med bland andra Roadrunner och No Fun bland annat.
Kent skriver bra, men det är vissa delar jag ärligt talar inte kan finna intressanta. Jag läser om åren 75-79 då det hände mest intressant musikaliskt i min bok....
Delvis intressant alltså...åren när det hände något intressant
