barbedwirelove.blogg.se

facebook.com/barbedwirelove77

Jag älskar den pojken.

Kategori: Böcker.

En bok (självbiografisk) om såväl kärleken till punken såväl som övergrepp och en vuxenvärld som sviker.

Bosse är 12 år, det är 1976 och han blir frälst av punken...han kommer från en krånglig hemmiljö med en morsa som menar väl men...ja, hon nog med "sitt" egentligen och inte ser det hon borde - plus en halv alkad farsa som inte direkt är uppmuntrande och kärleksfull.

 I skolan har redan ses han lite som en outsider och när han i tredje klass börjar gilla Kiss och Alice Cooper...och några gånger sminkar sig som idolerna, ringer klassföreståndaren hem, kallar till möte och ställer frågor som:

"Är Bosse förvirrad över sin sexualitet"

Och att han kan "förvirra de andra pojkarna".

En annan tid, visst men sådant där får fan inte hända. Sådana övertramp får inte vuxenvärlden begå.

Som om det inte vore nog så blir han förvisso bra kompis med J, via sin fem år äldre storebror. J har tusentals plattor, öppnar sitt hem för Bosse och bjuder på allsköns saker...då exotiska saker som glass (annat än pinne) och pizza...plus att han ställer sin skivsamling till förfogande så Bosse kan få spela av svåråtkomliga punk LP-skivor och singlar som ännu inte kommit till Sverige riktigt. Han blir en bra vuxen kompis helt enkelt...

Saken är den att J är dubbelt så gammal....och att allt har ett pris - och ska betalas tillbaka.

Bosse bildar bandet Skabb, ett band som bara fanns i 8 månader men hann sätta sitt avtryck i svensk punkhistoria...J blir sångare i bandet och ju längre tiden går blir härvan med J mer och mer komplicerad...och tär på Bosse.

Men tyvärr...som om det inte kunde bli värre så är päronen, J och klassförståndaren i lågstadiet inte de enda som sviker. Det blir en råd tråd genom Bosses liv. Han får dyngpisk i princip varje dag för att han är punkare....och skolan SER det...men gör ingenting.När det till sist blir ett möte...lämnar det allt att önska.

Men just det där verkade genomsyra samhället då....det verkade nästan vara uttalat att det var "plockpoäng" på punkare. Raggarna verkade stå i frontlinjen...medans svensson och pensionärer tittade på, och nästan hejade på raggarna. "Ser man ut sådär får man skylla sig själv"..och tyvärr - har det i många fall inte hänt mycket sedan slutet av 70-talet där....både när det gäller lättklädda tjejer och  skinheads som punkare och fotbollsupportrar.

En stark bok om en ung överlevare, om hans kärlek till punken som håller honom uppe...

..och om en vuxenvärld som sviker.

 
 
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: