Perkele-Forever.
Kategori: Skivrecensioner.
Inte den hårdaste av Perkeles plattor, men helt klart låter de mycket Perkele som de alltid lyckas göra oavsett om de kryssar mellan olika punkstilar eller vilket språk de än sjunger på.
Plattan öppnar bra med Punkrock army och lite lugnare Me, som är i stil med de lugnare partierna i Yellow and blue och Heart full of pride, för att sen ge mig Irländska dryckesvisor-vibbar i Diamonds, som funkar sisådär, lite för mycket försök (?) till skönsång.... Efter lite mer känslotext i Forever så blir det förvisso argt i Waste of time men musiken till den faller mig inte i smaken, men varför kan jag inte sätta fingret på. Överlag känns skivan rätt spretig musikmässigt-det är bra att dom förnyar sig och inte kör vidare tryggt på samma spår i all oändlighet men den här skivan blir lite spretig....eller bar varierad beroende på humöret med såväl punkig allsång, country i What have I done men otroligt otäcka Journey (?) associationer i Heads held high.
Bästa spår: Punkrock army och Always coming back.
