Skinhead actionfigures (?).
Kategori: Allmänt
Klockrent!
Beach, beer, chaos.
Kategori: Gigtips.
Festivalen går av stapeln i Barcelona i augusti och Sverige representeras av Agent Bulldogg och Projekt 9.
Fuck Frankie-Hate me.
Kategori: Skivrecensioner.
Efter att ha sett Fuck Frankie flimmra förbi på facebook en antal gånger så bestämde jag mig för att kolla in dom. Och då jag är sjukt svag för röjig punk med kvinnlig sång så krävdes det inte många låtar innan jag föll. Ibland så vet jag bara när jag se bild på den som sjunger att det här är bra och jag kan många se bara grundat på en bild att den här personen äger antagligen hela scenen/rummet hur lätt som helst.
Nu har jag inte sett bandet live men det MÅSTE ske i år.
Men nu till skivan. Efter den första genomlyssningen så tyckte jag i de två inledande spåren att sången var lite för neråtmixad, att den inte hörs så bra som jag önskat. Detta blev bättre och bättre efteråt och kanske är det bara jag men ibland så....jo, jag tycker sången kunde mixats lite högre. Soundmässigt så placerar jag bandet (oftast men inte alltid) någonstans mellan The Distillers och Bad Religion (modell äldre), angående den första referensen så spelar det säkert in att Elvira Bira emellanåt låter väldigt likt Brody...samt även Courtney Love emellanåt, det finns väl risk att detta nämns x-antal gånger förut men jag hoppas det anses som en komplimang och inte bara något fantasilöst. Angående referensen till Courtney så kommer den främst när tempot dras ner lite i spår fem, tillika titelspåret efter en djäkligt bra och snabb öppning.
Låtarna sätter sig snabbt det som faller mig mest i smaken är de snabbare spåren, främst Fight och Rage och om jag ska glida tillbaka till sången så gillar jag verkligen när Elvira tar i och lyckas göra det utan att rösten spricker. Avslutningen på skivan blir lite märklig där det inte finns något spår 10 utan det bara är tyst i 2 minuter innan 050921 drar igång.
En mycket bra skiva som gör att jag suktar efter mer och som sagt-att se dom live.
This is Hultsfred.
Kategori: Gigtips.
..som äger rum i slutet av maj börjar ta form. Bland annat så är några av de spikade akterna Brända Barn, De Lyckliga kompisarna, Utanbygatan och Gamla Pengar.
NFAA & Irritation.
Kategori: Gigrecensioner.
Jag hade en kraftig aning när det blev officiellt att No Fun at All skulle besöka Bankiren att det skulle bli slutsålt. Och så blev det mycket riktigt, krogen stängde förköpet online vid lunchtid på dagen för evenemanget och lät de runt sista 50 biljetterna ligga i dörren. Publikmässigt så dominerade folk från bruksorterna i Västmanland, också detta hade jag tippat på. Det kändes som om många var gamla vänner och släktingar till bandet och kanske inte direkt är sådana som lyssnar på så mycket punk i normala fall (jag säger det helt utan värdering). Det var lite samma gällande folk från Västerås, jag såg många som nog mest var där för att återuppliva gamla minnen från 90-talet, sådana man inte ser så ofta på punkspelningar annars numera.
Detta, om det nu är en korrekt analys-gjorde kanske att parningen mellan NFAA och Irritation inte var den bästa. Förbandet från Sala/Västerås brände i alla fall av i mitt tycke sjyst käng/crust med låtar om härliga instanser som Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen, mot Sverigedemokraterna och en cover på Totalitär bland annat.
Oväntat snabbt efter att dom hade gått av scenen så gick NFAA på, annars brukar det ofta dröja ganska länge mellan förband och huvudakt. Jag som inte är mycket för nostalgi personligen men de som sökte just det blev nog inte besvikna, då bandet körde låtar från i princip alla sina albums och ep`s från deras mest aktiva period. Det var ett djäkla röj från låt ett med en massa allsång från publiken och mycket folk som hela tiden halvlåg på scenen. Mest respons fick Where`s the truth, som tyvärr var den enda låten de körde från debut-ep`n Vision-inte för att jag på något sätt var besviken på låtarna de körde men girig vill alltid ha mer så, jag hade gärna hört någon till från just den skivan.
Dock så förstår jag inte varför en del ropade efter covers som bandet inte ens kört, efter att en herre ropat 3-4 gånger efter låtar av Pennywise så sa Ingemar:
Vill du höra Pennywise så får du lyssna på Pennywise.
Avslutningen på denna kanonspelning blev inte helt oväntat Master Celebrator och deras tolkning av Alkohol av Gang Green. En bra kväll på alla sätt och vis, kul att se äldre band som fortfarande visar samma spelglädje som när det begav sig och inte visar något tecken på att trappa ner tempomässigt.
Och det var nog den bästa pit jag någon sett på Bankiren någonsin.
Extreme – war on the streets of Oslo
Kategori: Böcker.
15 mars i samband med The Oppresseds gig i Oslo kommer en bok släppas, Extreme – war on the streets of Oslo, skriven av Jan Kallevik.
Här är en beskrivning av boken:
It tells his story from childhood onwards, but the focal points of the book is the true friendship and loyalty he found in the skinhead culture and the 90’s war between boneheads and skinheads for the control of inner city Oslo.
The Nazis used shootings, stabbings, axe attacks and indiscriminate violence to make themselves rulers of the streets. Members of s.h.a.r.p., together with allies from AFA and MAF (Militant Anti-Fascists) successfully resisted, and in a conflict that lasted all through the 90’s, eventually drove the fascist thugs out of Oslo, but it was a victory that left many mentally and physically scarred.
The Nazis used shootings, stabbings, axe attacks and indiscriminate violence to make themselves rulers of the streets. Members of s.h.a.r.p., together with allies from AFA and MAF (Militant Anti-Fascists) successfully resisted, and in a conflict that lasted all through the 90’s, eventually drove the fascist thugs out of Oslo, but it was a victory that left many mentally and physically scarred.
Flyer och info...
The Voice of Oi, London weekender.
Kategori: Gigtips.
Always on the wrong side promotions ordnar Oi festival i London, som bilder skvallrar om så är det ingen överflöd på biljetter så....det gäller nog att vara snabb.
Aldrig godnatt.
Kategori: Böcker.
Då jag skrev om Vi är bäst nyligen så kikade jag in seriealbumet (inte boken som jag påstod i recensionen) som filmen är baserad på....
Och jag kan konstatera att filmen är albumet rätt troget, förutom en del ändringar av namn, kön på vissa personer och lite annat smått-inget större. Jag ställer mig dock frågande till "det hemska" som ska ha plockats bort i filmen som en del recensenter skrivit....jag ser direkt ingenting förutom att det är lite mer sexuell ton i seriealbumet i några få sekvenser.
Men alla har vi olika sätt att se på saker och ting.
Ramallah till Motala Hardcorefestival.
Kategori: Gigtips.
Festivalen som äger rum i Augusti börjar ta form på riktigt nu och senaste släppet är mäktiga Ramallah. 2 dagar och biljetten på 495 kronor införskaffas via Tickster.
Suffer the pain släpper nytt.
Kategori: Skivsläpp
Västeråsarna i Suffer the pain släpper inom en kort The face of doom på sjua på Phobia Records och på kasettversionen släpps på Krig tejps.
Singel och video från Asta Kask.
Kategori: Skivsläpp
Fredagsmys med Asta Kask från deras senaste fullängdare Handen på hjärtat finns ute nu, med Dub åt er alla som b-sida.
Här är videon, ett djäkligt viktigt budskap i låten enligt min mening.
Oi!-the sexism.
Kategori: Allmänt
Något jag stört mig på ett tag nu är många kommentar på youtube gällande videos och liveklipp med Jenny Woo. Nu får man ju ha i åtanke att sajten verkar vara ett Mecka för troll som fortfarande verkar tycka det är kul att anonymt klaga och förrolämpas...men likväl tycker jag det är extra irriterande när det kommer från "vårat eget håll".
Jag har ingen tro att vi lever i en skyddad verkstad där alla tycker samma saker och bara vill kramas-men att kalla Jenny "poser-cunt" och liknande tillmälen där allt baseras på faktumet att hon är en tjej....tycker jag är så djävla illa. Okej om folk inte gillar hennes musik-det är en sak. Men posör? Hon har väl såvitt jag vet spelat i flera band och solo i över 10 år vid det här laget?
Så det är ju knappast att hon kom fram och nådde den framgång hon haft-från ena dagen till den andra?
Det må väl hända att någon säkert kommer tycka jag är p.k, gör en höna av en fjäder och så vidare-so be it. Jag står för att jag tycker sådant här är för djävligt, likväl som antydningar-subtila eller rätt ut om kvinnliga artister som folk tror/påstår gått sängvägen till skivkontrakt med mer, med mer.
Ibland känns det som tiden stått stilla sen The Runaways tid. Och i det stora hela så hoppas jag att "vi" är bättre än sådana här saker. Punk och skinheadkulturen må vara ganska macho mellan varven-och mansdominerad. Men att hålla på såhär mot tjejer och kvinnor anser jag inte har något i nämnda kulturer att göra.
Ny låt från Stick & brinn.
Kategori: Allmänt
Från kommande plattan Ingen känsla för feeling.
Judge till Stockholm.
Kategori: Gigtips.
Booze and Glory-Always on the wrong side.
Kategori: Skivrecensioner.
Lite omvänd ordning på mina recensioner angående Booze and Glory men,men. Jag ser klart att bandet har utvecklats sen där här skivan som kom 2010-främst har sången blivit bättre men även texterna.
Här öppnar det förvisso svängigt men ack så klyschigt, de tre första och då främst Cause We`re skinheads ger mig nästan lite krypningar i kroppen på ett halvpinsamt sätt just för att det är så klyschigt. Till deras försvar så gör musiken det hela lite bättre men det krävs nog en del öl innan jag lyssnar alltför mycket på den här skivan, så den här arkiverar jag i skivhyllan under "bör lyssnas på halvvägs in i förfesten".
Ett plus för näst sista låten We dont fight, där de sjunger om att de inte är mycket för onödiga slagsmål längre-ett synsätt det inte direkt är överflöd av inom scenen-eller av texter där banden själva är mottagarna av pisk för den den delen.....De klarar av det utan att låta alldeles för "herrarna äldre och smartare" och utan pekpinnar, de berättar bara sin historia känns det som.
Skivan avslutas med en cover på Joe Hawkins vilket de kunde låtit bli att göra, jag anser i 9 fall av 10 att covers bör vara en livegrej-såvida det inte är väldigt personligt för bandet och kanske är det så, men jag är tveksam.
Långt ifrån Trouble free men kul att höra om inte annat pga hur mycket de utvecklats till det positiva.
Church of Punk och Wattie?
Kategori: Allmänt
Det har varit en del rabalder i nåpgra dagar nu om något Church of punk (på facebook) ska har skrivit om Wattie i samband med hans insjuknande. I vanlig ordning så är det svårt att hitta något konkret så...vet någon något matnyttigt-lämna gärna en kommentar till det här inlägget.
Angående Watties mående så skrev hans fru detta häromdagen på bandets officiella fb-sida:
my lovely husband Wattie has asked me to say thanks to everyone from him (and also thanks from myself) for all their well wishes and support for him! Means alot to us both and has been really helpful in cheering him up
Johnny two bags släpper soloalbum.
Kategori: Skivsläpp
Social Distortions gitarrist Johnny Two bags släpper den 1 april ett soloalbum vid namn A foot in the gutter.
The Selecter 35th anniversary tour
Kategori: Gigtips.
Smakprov från Bishops Green.
Kategori: Allmänt
Hyllning till Phyllis Dillon.
Kategori: Allmänt
Wattie till sjukan.
Kategori: Allmänt
Om jag har förstått det hela rätt så fick Wattie gå av scenen i torsdags kväll under Exploiteds turnè med Hatebreed och Napalm Death. I fredags eftermiddag la bandet upp detta på deras officiella facebook-sida:
Im sorry to say that due to a severe illness. That wattie can't continue with the tour.he will be in hospital for at least a week. Thanks for all the get well messages.much appreciated. Regards the exploited.
Detta satte givetvis igång en löpeld av band som postade krya på dig uppdateringar (givetvis en bra sak) samt en del rykten om vad det handlade om samt vad som kommer hända med deras turneer kommande tid.
Jag själv låter det sistnämnda vara osagt, och refererar till deras facebook-sida som väl lär vara den mest tillförlitliga källan för vad som kommer hända.
Oavsett vad gällande det så är givetvis det viktigaste att Wattie kryar på sig.
Get well soon-BEAT THE BASTARDS!
Vi är bäst-recensionen.
Kategori: Film & Dokumentär.
Så var Lukas Moodysons film om 3 tjejer som startar ett punkband 1982 ute på dvd och hyrfilm. En film som tydligen är baserad på en bok (dock så ska en del hemskheter vara utlämnade) och den är väl som hans filmer ofta är: om ungdomar som kämpar för att få vara sig själva och hitta sin identitet i en ganska hård värld med vuxna som sviker och skolkamrater som mobbar. Ganska tidigt i filmen så fastnar jag för Klara, som spelas av Mira Gorsin-som jag direkt ville adoptera som lillasyster. Andra kul karaktärer är Klaras pappa, som är underlig och skönt halvbisarr samt fritidsledarna Kenneth och Roger-som menar så väl men det kanske inte blir så rätt alla gånger. Roger spelas för övrigt av Mattias från Strindberg som Tortyr.
Jag är egentligen inget större fan av Moodyson så-även om jag tycker han ofta tar upp viktiga ämnen. Och visst vinner den här filmen på att den handlar om punk. Soundtracket hade jag ganska höga förväntningar på-och visst passar låtarna in i varje scen de spelas-låtar av Ebba Grön och KSMB främst men några till hade inte skadat-det blir lite trist att det bara är de kändaste och plockat med något "mindre" band hade inte varit helt fel.
Filmen är väl om jag ska försöka ge något helhetsbetyg inte det bästa jag sett så...men som sagt,den vinner på att den handlar om punk, tar upp viktiga ämnen många nog kan känna igen sig i. Och jag förstår att filmen blivit så kritikerrosad som den blivit-vem hade förväntat sig annat?
Och Mira Gorsin är klart bäst i hela filmen.
Vi är bäst-nu ute på dvd.
Kategori: Film & Dokumentär.
Lukas Moodysons film om tre tjejer i yngre tonåren som startar ett punkband 82...finns nu ute på dvd.
The rise and fall of The Clash.
Kategori: Film & Dokumentär.
En ny dokumentär om The Clash-The rise and fall of the Clash släpptes nu i dagarna. Och jag undrar om den lyckas komma med något "nytt" för oss redan inbitna eller om om den känns lite överflödig om läst boken The Clash och sett Westway to the world?
The Clash were an English punk rock band that formed in 1976 as part of the original wave of British punk. The band are as important to that scene as the Sex Pistols or The Ramones. Along with punk, their music incorporated elements of reggae, dub, funk, and rockabilly topped with super hook lines and the necessary aggression. For most of their recording career The Clash consisted of Joe Strummer (lead vocals, rhythm guitar), Mick Jones (lead guitar, vocals), Paul Simonon (bass guitar, vocals) and Nicky 'Topper' Headon (drums, percussion). Headon left the group in 1982, and internal friction led to Jones' departure the following year. The group continued with new members, but finally disbanded in early 1986. Joe Strummer died in 2002. The Clash was inducted into the Rock And Roll Hall of Fame in 2003. This documentary impresses with inside information and shows the rise and the fall - from huge success down to dismantling themselves. The DVD contains a host of previously unreleased material and interviews. Directed by Danny Garcia and co-produced by David Mungay (editor / writer: Rude Boy, A Bigger Splash) 'The Rise And The Fall Of The Clash' was filmed in 16:9 HD color and runs 90 minutes. How did it happen that at the top of their fame and success The Clash was able to self destruct? The film includes interviews with the likes of founding member Mick Jones, Pearl Harbor (ex-wife of Paul Simonon), David Mingay and Ray Jordan ( ex-Bodyguard The Clash)
Svintask-Vinstvarning.
Kategori: Skivrecensioner.
Svintask är knappast några nybörjare, och heller inte okända för mig. Efter diverse egna släpp genom åren och en massa medverkanden på diverse samlingar så kommer här deras första släpp på ett skivbolag. Ganska otippat för mig så är det A message to you som ger ut denna ep,deras andra punksläpp och jag hade förväntat mig att ett sådant skulle ligga mer åt Oi-hållet men vad fel man kan ha.
Oi-känsla får jag dock i första spåret, deras försvenskade version av England belongs to me-här under namnet Laholm belongs to me. Men övriga fyra låtar har ett ganska spritt sound i övrigt-allt från vad jag tycker mig låta som KSMB (åtminstone sången) till något som skulle kunna kommit från New York tidigt 80-tal (hardcore) i Håll käft som min favorit på skivan-även om jag gillar alla spår.. Som vanligt mycket humor och runda ord samt en avslutning med en rockabillypastisch/parodi men lagom seriös text i Boogie woogie-helvete.
För mig ett trevligt nygammalt återseende, plattan släpps 1 mars.
Återförening av original Misfits?
Kategori: Allmänt
"Djurgårdsbandet" Agent Bulldogg (?)
Kategori: Allmänt
Att folk har åsikter om subkulturer-trots att de inte tillhör dom själva är väl oundvikligt. Ibland verkar det som om förståsigpåare och liknande finns mest runt och i utkanten av skinheadkulturen....och att uttala scen om den och Oi-scenen går det utomordentligt att göra-oavsett om man ALDRIG ens varit skinhead själv.
Mycket sådant hittar jag ofta på diverse punkforum-ofta där crustare hänger som mest men även i verkligheten, dvs utanför nätet-händer det titt som tätt.
Ett "roligt" (?)n exempel var för inte alls länge sen då en herre-som inte är skinhead, som aldrig varit skinhead mer än att han (enligt utsago) "gillar stilen" och viss del av musiken....och klär upp sig i munderingen någon gång per år.....nåja, han undrade i alla fall följande:
Hur jag kunde supporta Agent Bulldogg "då de är ett Djurgårdsband".
För det första-har folk ens brytt sig sen 79 om sådant? Sen Cockney Rejects tid? Och det får väl anses vara ett extremt fall?
Det har väl förekommit bråk bland lads på spelningar både då och nu, men det där med att supporta band eller inte p.g.a lagtillhörighet...har det någonsin existerat?
Och verkligen inte i Sverige?
Och sen var Agent Bulldogg är ett uttalat Djurgårdsband....vet jag inte. Det finns enskilda medlemmar i diverse band med både uttalade fotbollssympatier och väl även sådant som inte direkt anses relevant i sammanhanget att nämnda?
Kanske var det bara ett sätt att smådjäklas med mig, även om jag tycker det verkade en rätt humorlös approach och utan glimten i ögat....och kanske var det här inlägget meningslöst? Fast med någon sorts poäng och kanske det kan få bandmedlemmarna att dra på munnen om de råkar surfa in här.
Men det lär väl knappast vara det värsta eller märkligaste de hört om sig själva.
Epidemics ställer sig bakom FATTA-kampanjen.
Kategori: Allmänt
Oerhört VIKTIGT!
Bishops Green-Bishops Green ep.
Kategori: Skivrecensioner.
Jag brukar inte gilla att namndroppa bandmedlemmars tidigare meriter och det tänker jag inte göra här heller. Tidigare orkestrar brukar inte betyda automatiskt att något nytt blir bra för den sakens skull....men här så anade jag nästan att det skulle bli mycket bra från detta band från Vancouver. 6 låtar där det både är melodiöst och hårt mellan varven. Bra sång, vettiga texter och bra melodier-någonstans mellan Cock Sparrer och The Partisans med kanske lite The Crack också.
Lyssna på Tumbling down, Alone och The Crow samt köp denna limiterade skiva innan den tar slut.
Fullängdare är på gång enligt bandets facebook-sidan.
EP-samling av Asta Kask.
Kategori: Skivsläpp
Välkommen Hem -Samlade EP 1980-1986
Äntligen! Nu släpper vi våra 80-tals EPs som dubbel gatefold LP och på cd på Kloakens Alternativa AntiProduktion. Remastrat. Releasedatum 14/3
Äntligen! Nu släpper vi våra 80-tals EPs som dubbel gatefold LP och på cd på Kloakens Alternativa AntiProduktion. Remastrat. Releasedatum 14/3
Nashville Pussy vin.
Kategori: Allmänt
...ännu ett band som ger sig in i branschen, kommer den till Sverige så lär det knappast blir så att jag köper en flarra bara för att det är dom....för om inte annat så hade jag hoppats mer på snyggare design. Stilrent men trist...
Beat Butchers 30 år.
Kategori: Gigtips.
Det klassiska bolaget fyller 30 år och drar på med en spelning 27 september där bland andra Gamla Pengar och Asta Kask delar scen med ett par eklusiva återförenade akter som t.ex Coca Carola och Hans och Greta.
GRATTIS Gatans Lag!
Kategori: Allmänt
Tamejfan så vann Gatans Lag pris i kategorin Årets Punk på Manifestgalan. Djäkligt välförtjänt-stort grattis!
Ny skiva på g från Opoko made me do it.
Kategori: Skivsläpp
Från deras fb-sida 7 januari:
Nya skivan inspelad!
Ska ba mixas/fixas lite. Inslag av melodica och poesi om livets jävlighet ledsamma samlagsupplevelser utlovas.
Ska ba mixas/fixas lite. Inslag av melodica och poesi om livets jävlighet ledsamma samlagsupplevelser utlovas.
Ebba Grön i hall of fame.
Kategori: Allmänt
Igår meddelades det att Ebba Grön-tillsammans med bland andra Nationalteatern, Abba och Cornelis Vreeswijk blivit invalda i till Swedish Music Hall of Fame. Juryn består av Jan Gradvall, Kersti Adams-Ray, Per Sinding-Larsen och Ametist Azordegan och har jag förstått det rätt kommer nya artister och band väljas in varje år.
Dock så lär väl Ebba bli det enda punkbandet på bra länge?
En liten sidnotis om jurymedlemmen Gradvall är att han mellan 79-84 drev fanzinet Jörvars Gosskör samt att han i ett repotage om Ska-musik för många år sen mynstade ett helt nytt och eget uttryck och subgenre.
"Grunge-ska"
Mötley Crue-ÄNTLIGEN!
Kategori: Allmänt
En av årets hittils bästa nyheter måste vara att Mötley Crue hänger in handduken efter att uppträtt på ett gig med gravstenar på scenen, inte en minut för tidigt-för även om jag alltid ansett att bandet är ett pajasband så..har de väl levt lite väl länge på uppmärksamheten från Tommy Lees förhållande med Pamela Anderson, The Dirt och Heroin Diaries. Det lär väl vara pga det många ens minns bandet fortfarande, eller att bandet ens får uppmärksamhet, från fler än övervintrade fans.
För att göra saken ÄNNU bättre så har de tydligen skrivit på KONTRAKT att de INTE ska återförenas.
Det kan vara ett av världshistoriens bästa kontrakt någonsin.
Rest in piss.
Remake av The Warriors.
Kategori: Film & Dokumentär.
Skandalöst nog så har det gjorts en remake av kultfilmen The Warriors....trodde jag först men det verkar som om det bara är något filmprojekt och att det bara är meningen att vara en trailer men...illa nog.
Nej, det här är något jag bara vill glömma. Vi kör en låt på temat istället.
Booze and Glory erbjudande hos Hard and Smart.
Kategori: Distros & affärer
Specialpaket med specialpris: Booze & Glory piké + nya skivan "As Bold As Brass" enbart 370 kr (ordinarie 470 kr)
V/A-Hey punk DIY Vol 1.
Kategori: Skivrecensioner.
En samling med 30 band med några år på nacken. Bolaget var rätt aktivt för ett par år sen då de ett år efter starten släppte 4 plattor (varav tre samlingar) på ett år. Men hurvida de existerar idag ska jag inte uttala mig om, det verkar finnas en viss aktivitet på deras fb-sida men det verkar mest handla om spotity.
Mestadelen av banden på denna internationella samling är skatepunk/So Cal med ett par undantag av band som skulle kunna klassas som streetpunk, någon horrorpunk låt, lite D-takt och hardcore. Sverige är representerade av bland andra Vänsternäven, Pastoratet och Social Bombs, varav de två första akterna är bland de bättre på hela skivan. Jag gillar även Gokillyourdarlings och Petajama men annars så är mycket ganska ordinärt, förvisso inte är dåligt men som inte slår ner några murar heller.
Proletären-Det var bättre förr.
Kategori: Skivrecensioner.
Ett Svenskt punk/progg projekt i 70-tals anda lyder beskrivningen av bandet på facebook. Och ja, det kan jag skriva under på även om tonvikten av bandets låtar ligger på punk. Lite ekon från The Business och The Ramones plus ett lite snällare Blitz, jag tycker basgångarna känns bekanta på något vis men jag kan inte riktigt sätta fingret på varifrån.
Trots bandnamnet så är det inte genomgående politiskt även om majoriteten av de sju låtarna på denna DIY-utgåva numrerad till 50 exemplar-även om det är en stor del av bandets texter. Men bli för all del inte bortskrämd av p-ordet för här handlar det mest om fifflande chefer och företag samt fackets betydelse till exempel. En del texter avhandlar även relationsproblem och flyende vänskap plus en del vardagsfilosofi.
Jag vet inte i vilken utsträckning detta hemliga band existerar, eller vad som kan komma att bli av det. Men håller de sig till punken och filar en del på texterna så hör jag gärna en fortsättning.
Manifestgalan närmar sig.
Kategori: Allmänt
På fredag är det dags för Manifestgalan och även om Allvaret är ett av mina favoritband så slår hjärtat extra mycket och tummarna kommer hållas stenhårt för Gatans Lag, som är ett av fyra band nominerade i kategorin "punk".
Det skulle vara en stor seger för Oi-scenen om bandet vann, Antipati vann ju 2010 men utan att vara cynisk eller en olycksfågel så är jag av samma åsikt som jag var när jag för knappt en månad sen fick veta att bandet var nominerat....
...nämligen att jag tror bandet är alldeles för "på riktigt" för att gå hem där. Lite för farliga, lite för äkta i sin texter o.s.v o.s.v. Då skulle jag nog mer satsa på något mindre farligt och vänligare som vinnare, mina korvören skulle satsas med hjärnan på Tiger Bell.
Men jag hoppas att jag har fel.
Hjärtat finns hos Gatans Lag.
Hur lite punk återföreningar kan bli.
Kategori: Allmänt
Med tanke på gårdagens inlägg, Nostalgi till varje pris? så kommer här en text från 2011 där jag relaterat och lite längre förklarar hur jag ofta känner inför vissa bands återföreningar,trovärdighet och liknande.
*Notera att inlägget nedan som sagt är skrivet för 3 år sedan*
Inom punken finns det gott om plats för nostalgi, kanske inte minst för oss som är födda i "fel" tidsålder och inte kunde se The Clash, The Ramones, 4-skins och allt det kan vara - när det begav sig. Hur många gånger man har inte förbannat det? Jag har....
Men sedan t.ex Wasted och liknande mastodontfestivaler drog igång så har det öppnats en dörr och många yngre har fått en chans att se banden man aldrig kunde se, live på scen framföra sina gamla slagdängor...
Ja...på sätt och vis iallafall.
Jag ska säga att jag har inget emot om band som inte tjänade en spänn när de var aktiva under 70 och 80-talet...tar chansen att få in några spänn. De gjorde sina hundår, många blev blåsta och som tack för allt de gjort - förtjänar de att håva in lite stålar på en liten revival.
Men....
Då avser jag INTE band som inte varit aktiva på musikscenen överhuvudtaget på 20, 25 eller 30 år men hakar på och ställer sig på scenen och låtsas vara en del av något som de inte är. Inte att jag anser att de måste, i medelåldern eller övre medelåldern fortfarande stå i klorinblekta jeans, fullklottrade skinnjackor eller välputsade Doc Martens....
Men att återförenas och som sagt - låtsas vara en del av något man inte är när man lämnat punken för mååånga år sen...nej,nej - då blir det inget annat än poserande. Och om banden i sammanhanget även ställer sig och försöker vråla för full hals...sina gamla låtar men egentligen inte menar ett ord blir det ännu värre.
Jag ska inte försöka gå in på "vad som är punk" men är det en sak det är - så är det trovärdighet.
Att se tanter och farbröder stå och vråla om att skjuta snutar, att dom hänger uttråkade nere i tunnelbanan och liknande...när punken för länge sen runnit av dom och (sluta tjata nu) lämnat allt dom en gång sa...nej,nej,nej.
En jämförelse jag kan göra är när jag för några år sen såg Blå Tåget framföra Den ena handen vet vad den andra gör (som Ebba Grön körde som Staten och kapitalet)....trots att de är en progglåt från början och den då knappast var full av energi så....ska man köra en sådan laddad låt med ett sådant innehåll så ska det väl iallafall LÅTA som man MENAR vad man sjunger?
Dessutom läste sångaren texten innantill, och klarade knappt av det.
På något sätt är sådant där för viktigt att strulas bort....det är ungefär som om Kev i Condemned 84 skulle garva sig igen Child killers eller Chubby Chris i Combat 84 skulle sjunga Rapist helt oengagerat.
Sen kan man förvisso komma undan med det med lite humor...som Cock Sparrer när de kör What`s it like to be old.
Och hur länge man kan med gott samvete köra sina gamla örhängen är alltid en tolkningsfråga. Det blir lite på gränsen när Cockney Rejects idag kör Oi-Oi-Oi när de flera gånger sedan storhetstiden tagit avstånd från hela Oi-svängen och kallat den skit i princip. Nu har jag haft en attityd mot just dom, men hycklaren i mig stod ändå längst fram när det spelade på Augustibuller (jag är inte perfekt) Det klagades då - under och efter om hur dom såg ut och hur dom lät...för mycket hårdrock. Eh...känner folk ens till bandet? Att de var lika mycket influerade av hårdrock som punk stod väl rätt klart för dag ett?
Och borde inte Roi Pearce, även om han klippt sig för ett tag sen - kanske tona ner och fimpa Resort boot boys och Skinheads in stapress förresten? Även om jag tyckte han hade mycket integritet att han vägrade klippa sig för att "han borde" enligt viss press och publik. En notering jag förresten gjorde när "Last Resort" (och den termen använder jag lite löst) gjorde sina andra skiva (You`ll never take us, en mycket bra sådan förvisso) var att....alla i bandet var rakade och hade mer "skinheadkläder jämfört med den innan (Resurrection)
Jag vet inte jag....
Sen anser jag också att Roi borde dra ner lite på 4-skins låtarna i sina liveset som han INTE var med på att skriva...det ger lite för mycket känslan av ett coverband och att ta cred för något man inte var med på.
"Problemet" med trovärdighet insåg The Clash ganska fort...efter att lite stålar trillat in började de undra om de verkligen kunde fortsätta sjunga om livet "on the dole".
Och det har gnällts och kritiserats att det inte blir någon återförening av Ebba Grön (jag räknar inte de 2-3 låtar de körde oannonserat på en hyllningspelning till Joe Strummer)...främst (verkar det) pga Thåström då han ser en motsägelse att köra låtar idag som Skjut en snut och Ung och kåt
Det är väl integritet om något?
Och när jag ändå är inne på svenska band så....verkar många dyka upp på "Svensk punk 25 år, 26 år" o.s.v.
Och ha en överlägsen attityd att:
"ni ungdomar var inte med då, vi är originalen och de riktiga punkarna".
...när de lämnat punken sen över 30 år tillbaka.
Att komma tillbaka en gång per år och bara vara överlägsna och dryga ger inga pluspoäng hos mig. Då vill jag bara dra dit och ställa mig framför scenen, göra en fet up yours och vråla:
"Gå och göm er era gamla stötar"
Om ni vill vältra er i nostalgi och tycka ni själva är så djävla äkta - kör då på speciellt inbjudna och ha en klubb för inbördes beundran.
Kontentan av denna långa text.
Återförenas gärna - men ha ingen överlägsen attityd, och överdriv inte eran betydelse.
Trovärdigheten är allt - är ni inte längre 17 år och arbetslösa - låtsas heller inte vara det.
Är kängorna för länge sedan upphängda - det är okej..låt dom vara det då.
Och till sist...ska ett klassiskt band återförenas...ha då minst två original/framträdande medlemmar kvar för att undvika känslan av coverband.
Och....håll allt Red Alert folk ute.
Men sedan t.ex Wasted och liknande mastodontfestivaler drog igång så har det öppnats en dörr och många yngre har fått en chans att se banden man aldrig kunde se, live på scen framföra sina gamla slagdängor...
Ja...på sätt och vis iallafall.
Jag ska säga att jag har inget emot om band som inte tjänade en spänn när de var aktiva under 70 och 80-talet...tar chansen att få in några spänn. De gjorde sina hundår, många blev blåsta och som tack för allt de gjort - förtjänar de att håva in lite stålar på en liten revival.
Men....
Då avser jag INTE band som inte varit aktiva på musikscenen överhuvudtaget på 20, 25 eller 30 år men hakar på och ställer sig på scenen och låtsas vara en del av något som de inte är. Inte att jag anser att de måste, i medelåldern eller övre medelåldern fortfarande stå i klorinblekta jeans, fullklottrade skinnjackor eller välputsade Doc Martens....
Men att återförenas och som sagt - låtsas vara en del av något man inte är när man lämnat punken för mååånga år sen...nej,nej - då blir det inget annat än poserande. Och om banden i sammanhanget även ställer sig och försöker vråla för full hals...sina gamla låtar men egentligen inte menar ett ord blir det ännu värre.
Jag ska inte försöka gå in på "vad som är punk" men är det en sak det är - så är det trovärdighet.
Att se tanter och farbröder stå och vråla om att skjuta snutar, att dom hänger uttråkade nere i tunnelbanan och liknande...när punken för länge sen runnit av dom och (sluta tjata nu) lämnat allt dom en gång sa...nej,nej,nej.
En jämförelse jag kan göra är när jag för några år sen såg Blå Tåget framföra Den ena handen vet vad den andra gör (som Ebba Grön körde som Staten och kapitalet)....trots att de är en progglåt från början och den då knappast var full av energi så....ska man köra en sådan laddad låt med ett sådant innehåll så ska det väl iallafall LÅTA som man MENAR vad man sjunger?
Dessutom läste sångaren texten innantill, och klarade knappt av det.
På något sätt är sådant där för viktigt att strulas bort....det är ungefär som om Kev i Condemned 84 skulle garva sig igen Child killers eller Chubby Chris i Combat 84 skulle sjunga Rapist helt oengagerat.
Sen kan man förvisso komma undan med det med lite humor...som Cock Sparrer när de kör What`s it like to be old.
Och hur länge man kan med gott samvete köra sina gamla örhängen är alltid en tolkningsfråga. Det blir lite på gränsen när Cockney Rejects idag kör Oi-Oi-Oi när de flera gånger sedan storhetstiden tagit avstånd från hela Oi-svängen och kallat den skit i princip. Nu har jag haft en attityd mot just dom, men hycklaren i mig stod ändå längst fram när det spelade på Augustibuller (jag är inte perfekt) Det klagades då - under och efter om hur dom såg ut och hur dom lät...för mycket hårdrock. Eh...känner folk ens till bandet? Att de var lika mycket influerade av hårdrock som punk stod väl rätt klart för dag ett?
Och borde inte Roi Pearce, även om han klippt sig för ett tag sen - kanske tona ner och fimpa Resort boot boys och Skinheads in stapress förresten? Även om jag tyckte han hade mycket integritet att han vägrade klippa sig för att "han borde" enligt viss press och publik. En notering jag förresten gjorde när "Last Resort" (och den termen använder jag lite löst) gjorde sina andra skiva (You`ll never take us, en mycket bra sådan förvisso) var att....alla i bandet var rakade och hade mer "skinheadkläder jämfört med den innan (Resurrection)
Jag vet inte jag....
Sen anser jag också att Roi borde dra ner lite på 4-skins låtarna i sina liveset som han INTE var med på att skriva...det ger lite för mycket känslan av ett coverband och att ta cred för något man inte var med på.
"Problemet" med trovärdighet insåg The Clash ganska fort...efter att lite stålar trillat in började de undra om de verkligen kunde fortsätta sjunga om livet "on the dole".
Och det har gnällts och kritiserats att det inte blir någon återförening av Ebba Grön (jag räknar inte de 2-3 låtar de körde oannonserat på en hyllningspelning till Joe Strummer)...främst (verkar det) pga Thåström då han ser en motsägelse att köra låtar idag som Skjut en snut och Ung och kåt
Det är väl integritet om något?
Och när jag ändå är inne på svenska band så....verkar många dyka upp på "Svensk punk 25 år, 26 år" o.s.v.
Och ha en överlägsen attityd att:
"ni ungdomar var inte med då, vi är originalen och de riktiga punkarna".
...när de lämnat punken sen över 30 år tillbaka.
Att komma tillbaka en gång per år och bara vara överlägsna och dryga ger inga pluspoäng hos mig. Då vill jag bara dra dit och ställa mig framför scenen, göra en fet up yours och vråla:
"Gå och göm er era gamla stötar"
Om ni vill vältra er i nostalgi och tycka ni själva är så djävla äkta - kör då på speciellt inbjudna och ha en klubb för inbördes beundran.
Kontentan av denna långa text.
Återförenas gärna - men ha ingen överlägsen attityd, och överdriv inte eran betydelse.
Trovärdigheten är allt - är ni inte längre 17 år och arbetslösa - låtsas heller inte vara det.
Är kängorna för länge sedan upphängda - det är okej..låt dom vara det då.
Och till sist...ska ett klassiskt band återförenas...ha då minst två original/framträdande medlemmar kvar för att undvika känslan av coverband.
Och....håll allt Red Alert folk ute.
Punkfestivalen i Bromölla i fara.
Kategori: Allmänt
Nostalgi till varje pris?
Kategori: Allmänt
Det jobbas i min hemstad Västerås att plocka hit ett av de mest kända och klassika Oi-banden, ett band jag har flertalet skivor med och som är ett av de tidigate banden jag började lyssna på för över 20 år sedan. Men istället för att bli glad och förväntanfull så var min första reaktion faktiskt: Varför?
För kanske jag anses gnällig och petig-men bara för att ett klassiskt band ställer sig på scenen så innebär det inte att jag får fjärilar i magen. Orsaken kan variera-alltfrån att det kan kännas att det bara bli dålig nostalgi över det hela om bandet kommer tillbaka för första gången med typ trummisen som enda originalmedlem....till att bandet inte ens gjort något relevant på åratal.
Och det sistnämda gäller just detta band. Jag vet att många med mig är av samma åsikt-de har fortsatt släppa plattor efter vad som anses vara en av deras bästa-saken är bara den att den plattan kom för snart 15 år sedan och bandet har inte leverat sedan dess. Taskiga nyinspelningar där de slaktat sina egna klassiker, coveralbum och väldigt trist eget nytt material samt att bandet mer och mer blir en främlingslegion för varje gång,så känslan blir att det nästan kan bli att de gör cover på sig själva framförda av sångaren med ett kompband.
Jag begär inte att band helt ska kunna stå emot tidens tand, eller låtsas att tiden stått still (det kan bli djäkligt pinsamt och larvigt vet jag med erfarenhet) och visst kan det bli många gånger att man blir som 16 år och nypunkis igen när man ser vissa band-att det blir mycket (ofrivillig) nostalgi över det hela.
Så frågan är ju lite vad man kan/ska begära när band återförenas. Om man ska anses gnällig om har en del krav på band i takt med åren går.
Men jag ska erkänna-blir nu giget av så går jag, men ta inte för givet att jag kommer vara så vidare värst lättköpt.
Psychopunch+The Breakouts.
Kategori: Gigrecensioner.
På Bankiren är det oftast väldigt blandad publik-oavsett vilka som spelar. Och i lördags när Psychopunch skulle backas av rockabillybandet The Breakouts var det en stor chans att det skulle bli mer blandat än vanligt kanske?
Då just rockabillykulturen (och tyvärr-raggarkulturen) har ett ganska starkt fäste i Västmanland så var chansen stor att i alla fall förbandets spelning skulle domineras av just sådana. Och visst blev det så, redan när jag och mitt sällskap klev innanför dörren så märktes dominansen av denna subkultur. Och det var redan bra fart på dansgolvet trots att det "bara" spelades musik från Spotify.
Emellertid blev trion på och som ofta med nyare rockabillyband så bestod en stor del av deras repotoar av covers-vad det beror på vet jag inte och jag vet inte heller varför punkcovers är så populärt bland många billy-band, kanske kan det bero på att rockabilly är en "retirementplan" för gamla punks eller för att det blivit mer crossover mellan punk och rockabillykulturen men jag ska inte förlora mig själv i någon analys om det. Bandet var svängigt och öppnade med King of fools och det blev starten till flertalet covers av just Social Distortion-de andra var Sick boys och Dont take me for granted och förutom bandets egna låtar så bjöds det på Blue moon of Kentucky, Sheena is a punkrocker, Rock this town och-hör och häpna, en cover på Coca Carola. För mig så kan det ofta bli så när man främst är det för huvudakten att förbandet känns lite långdraget och här var det tydligen lite så även för andra då arrangören Lasse klev fram och sa att det var dags att avrunda. Lite till publikens förtret som dansat rejält under hela giget-och då inte bara "deras egna" (rockabilly) fans utan även gamla gothare, skins, och "normals (i brist på bättre uttryck) svängde rejält på höfter och fötter.
Och så till huvudakten-som jag sett x-antal gånger under hela deras 15+ långa karriär. Jga tycker det varit en dels vängar i deras sound och även om det ibland gått några år emellan de gånger jag sett dom och bands sound faktiskt ändrats så har jag flera gånger tänkt "så här lät dom inte alls förra gången. Till exempel så tyckte jag de var bra mycket mer punk på deras gig på Sigurdsgatan 2010 medans de förra året var mer radiovänliga förra året i april. Men denna kväll var det punk för hela slanten och det är så jag föredrar dom faktiskt. Märkligt nog så har jag inte en enda skiva med bandet så vilka låtar de körde kan jag inte säga. Men som sagt, det var kort och gott väldigt punkigt och väldigt bra.
En bra start till gigåret.
Discharger-Politics.
Kategori: Allmänt
HEAR, HEAR!
