barbedwirelove.blogg.se

Ett gammalt favoritband där endast frontmannen är med från det Red Alert man känner igen (inte ovanligt dock). Trots att setet kändes alldeles för kort med 11 låtar så var det mycket bra med We got the power, In Britain, Take no prisoners och City invasion bland annat. De hyllade Nitch Miller i Razors in the night och New age som avslutade denna halvkaotiska spelning där många i publiken nästan låg vid trumsetet.

 

 

En återförening kan bli hursomhelst och kanske anses jag petig gällande sådant men jag är av den åsikten att jag inte vill se en återförening till vilket pris som helst. Västerås mest kända punkband skötte sig dock bra när de spelade på hemmaplan och gjorde sin andra återföreningspelning. De var glada på scenen och djäkligt tajta i No teenage future, Looking at you, War is hell, Song of victory och avslutade som när det begav sig med Teenager in love.

 

Efter en mycket bra uppvärming av Sabotage så bjöd Shug O Neill och hans mannar på en mycket bra spelning i den fullsatta källaren på Broder Tuck. Finfin punk och lite baktakt samt trångt och varmt-med andra ord en perfekt punkspelning.

 

Tillsammans med Vindicate This! var detta ett band jag äntligen fick arslet ur vagnen och såg 2015. Fan på tiden och det var en fröjd. Några bitar de drog av var Nitlott och  politiker och Erik på sång var himla svår att ta kort på-som en frontman ska vara.

Bandet "vi" tydligen "ska" tycka illa om nuförtiden-utan att jag riktigt hajar varför? Jag tycker att de inte direkt gjort något jättebra sedan Längtan men bara för att bandet inte direkt levererar på den fronten så ska man väl inte per automatik avfärda allt det gamla materialet? Som många verkar göra trots att de låtarna har gått bra att lyssna på och gilla innan????

Nåja, jag njöt i alla fall av årets mest oväntade bokning (i alla fall i Västerås) där bandet bjöd på Det var då, Heart full of pride, Längtan, Working class och A way out för att nämna några.