Booze & Glory-Bold as brass.
Kategori: Skivrecensioner.
Ett band som väl anses gjort kometkarriär de senaste åren, vilket jag absolut förstår och jag gillar dom också. Det är ju till exempel perfekt musik att festa till och det är många vardagar jag lyssnat på dom hemma och nästan automatiskt sträckt mig efter ölen som inte finns där.
Bandet tycker jag har utvecklats för varje skiva, samtidigt som man alltid känner igen dom-på varje album och i varje låt. Och det är lite det som kan vara en balansgång många gånger.
När det blir det lite för förutsägbart?
När blir "man vet alltid vad man får"-lite för "tryggt"?
Nu tycker jag inte bandet är där än, men jag är lite orolig att bandet kan hamna där, om utgivningstakten fortsätter. För de är verkligen det första bandet som man börjat gilla och som prånglar ut skivor, splitar och medverkar på samling på samling. Så man inte hinner smälta det senaste släppet utan att det blir lite för mycket.Låt oss längta, skynda långsamt. För mig har det hänt med Dropkick Murphys och till viss del-tyvärr, Evil Conduct.
Men som sagt är inte bandet där än, och tidigare har jag tyckt att bandet klarat av att vara lite halvt klyschiga men kommit undan men det....och trots att det finns mindre sådant än vanligt på den här skivan så...ja, de gånger det händer här klarar dom balansgången fortfarande.
Bra rätt igenom och favoiterna heter Leave the kids alone, Julie och Only fools get caught..
