barbedwirelove.blogg.se

facebook.com/barbedwirelove77

V/A-Turist i Tillvaron # 8.

Kategori: Skivrecensioner.

 
Jag undrar om Sörling hade trott att den här serien av samlingsplattor skulle få den genomslagskraft den har fått. Jag själv tycker initiativet varit bra och häpnat över utgivningstakten väldigt mycket.
 
Nummer 8 då, och kanske är det brukligt att gå igenom sida för sida.
 
A:
 
Bra rätt igenom med bland annat både hardcore av Motvilja, punkig rock n roll av Vet Hut (de ska helt klart kollas upp närmare) och en mycket bra version av Kickar gjord av Stry och Stripparna. Där kändes det nästan som om jag tittade på True blood (tänk introlåten) Vidare så tycker jag Benmjöls vokalist lät rätt mycket som Mange i numera (tyvärr) nedlagda Angers Curse. Bra start.
 
Och så sida B:
 
Svin öppnar med okej hardcore följt av lite småcharmiga Hellre Vargen innan Nya Given gör entrè som första och enda Oi-band på denna skiva. Deras Jantelagen är mycket bra och jag kliar mig fortfarande i huvudet varför sången låter så himla bekant. Jag vill även nämna Senap, som jag väl (?) hört på någon samling förut och deras Nuets fångar som i dessa dagar av sociala medier är såååå talande och så himla på pricken.
 
C:
 
På de flesta samlingar brukar det finnas ett band som jag tycker "inte borde lämnat replokalen än" men här kan jag konstatera att det bandet saknas. Och som vanligt # 2 så hittar jag ett band som jag inte hört innan men som direkt tar plats i mitt hjärta-här heter dom Trots och är från björkarnas stad.  Jag imponeras även av Idiot Ikon och deras sångare Maria och angående städer så finns gurkstaden representerad (för tredje gången på samlingarna) av Stick & brinn som gör en av volymens bästa låtar, Livet på en pinne.
 
Och till sist, innan Kneagt avslutar samlingen med Snuthat går i arv-som innehåller en sampling från ett av den svenska polisens värsta klavertramp så faller jag återigen för Judas Bunch och deras....
 
Cowpunk?
 
Honkytonk punk?
 
Jaja, vad det än är och jag är nog inte ensam att ha svårhet att definera dom (inte för att det är ett måste) men deras Hey Bartender är en riktigt röjig avslutning med banjo på denna mycket bra samling.
 
Bra gjort igen Sörling.
 
 
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: