En split mellan fanzines är förvisso ingen ny företeelse men gud vad fiffigt det är!
Här är det två Eskilstuna-zine som delar. Dementia gör sitt första nummer och bjuder på det lokala kultbandet Carnated, artikeln om "Skivor i stan" vilket alltid är kul om man man någon gång har vägarna förbi västernstaden samt "Jokerrecensioner" bland annat. Just den sistnämnda grejen funderar jag starkt på att sno-jag menar "låna".
Välskrivet med mycket humor och kunnande.
Och Tragedi står 77-Micke för. Och det är nummer två i ordningen, det första kom någon gång i slutet av 90-talet.
Och likt hans engelskspråkiga Schizo så är det en blandning av olika sorters punk-bland annat Oi Polloi och SST , lite Irländskt (denna gång i form av Sir Reg), låtsnack och lite politik-eller ska jag säga snuthat?
Dessa kan bli dina för en ynka tjuga plus porto, stöd den lilla fysiska fanzine-scenen så de orkar hålla på.
Sällan har jag skådat en sådan här logisk split mellan två band. Just för att bägge banden bildades ungefär samtidigt-86, bägge banden har alltid gått sin egen väg och fått kopiösa mängder skit från alla hörn och kanter för just det. Och på ett personligt plan så har dom betytt väldigt mycket för mig då de var bland de första banden inom genren som jag riktigt fastnade för.
Birmingham-gossarna öppnar med Shout it out som är en riktigt energisk låt där dom behandlar bandets resa och historia. En klockren öppning.
Bulldoggarna bjuder som första spår på Non Serviam, en pepplåt utan dess like som känns väldigt mycket Agent Bulldogg textmässigt. Titeln som betyder (typ) "Jag tjänar inte" om jag inte minns fel. Och det kan väl man säga att bandet knappast gjort genom åren eller gör. Refrängen är väldigt talande:
Du lät dig aldrig knäckas, aldrig någonsin vek du en tum, non serviam-non serviam.
En av de bästa punktexterna som skrivits på senare år.
På b-sidan bjuds vi på en ny version av Staden vaknar från 1000 glas, dock utan (alltför mycket) baktakt och helt klart röjigare och skråligare än originalet.
..medans Close Shave avslutar denna split med The music no one likes där de låter som en bra blandning av klassika Close Shave och mer hårdare som de gör på senaste skivan Bad Reputation.
Skivan är släppt av Pretty Shitty town och finns i flera olika färger, bland annat i guld vilket jag valde.
I gråa och trista November släpper A message to you sitt 31:a släpp med Hilfe!. Ett band som funnits sen 2012 och som titeln antyder är detta deras tredje släpp, som visar ännu en gång på A message to you`s bredd.
För det här är punk inspirerad av Amerikansk sådan. Helt klart passnade för årstiden för jag tänker direkt på Kalifornien och palmer när jag hör dessa 4 låtar.
Detta är dock inte den sortens punk jag lyssnar på överdrivet mycket normalt sätt men det är okej och för fans av denna sortens punk så går säkert den här epn hem.
Låtlista: I`ve got worms, Enough, Shout och R.P.J.
Inte för att allt måste sättas i en genre men Giuda gör nog att många som skriver om musik "måste" namndroppa en djäkla massa band för att beskriva bandet. Och kanske hitta på (Halv?) nya genrer som bootboy-glam och bovver-rock....som de bland annat kallats.
Och det är väl inte helt uppåt väggarna för att beskriva deras musik. Oavsett vad så är det himla svängig och gungig rock n roll där jag tänker på....pust, nu kör vi....
....såväl tidiga AC/DC, Slade, Rose Tattoo, Cock Sparrer,T-Rex och Slade.
Jag måste dock säga att många av låtarna låter rätt lika varandra och är ganska lika i arrangemangen, det gör att en del flyter ihop och att det känns lite som om att cdspelaren står still eller ja-hamnar på repeat. Men ger man det lite tid så sticker en del ut och skivan blir helt klart godkänd med ett plus i kanten och höjdpunkterna är:
Rolls the balls, Mama got the blues och Watch your step.
Jag tror den här skivan kommer gå hem i flera olika subkulturella läger, även fast jag vet att en del är lite skeptiska till bandets färgglada kläder och platåskor men man får inte glömma rötterna. För även om kanske en del inte kommer hålla med mig så var det ju mycket sådan här musik som många skinheads (och blivande skinheads) lyssnade på i tidsglappet när ska-musiken tynat bort en aning och reggaen blivit mera rastafariorienterad...och punken ännu inte kommit.
...så, öppna era ögon för bra och tuff rock n roll.
Dessa Malmögossar blev jag väldigt förtjust i efter deras insats på Chaos in Sweden och efter deras split med Avgå! Så givetvis var jag tvungen att kolla upp denna singel som släpptes för snart 1½ månad sen. Den här recensionen är gjord via lyssning på Spotify men efter att ha lyssnat på halva så beställde jag den fysiskt.
Och jag blev som sagt förtjust då men nu är jag överförtjust. Otroligt fräsch och välspelad punk där jag ofta tänker på Oxymoron. Bra refränger, bra gitarrsolon, fullt med allsångsrefränger...ja, allt är kanon.
War criminals hade jag hört innan och gillat men alla 4 spår är kanon Från starten i Another dead small town till avslutande Terraces. Titlarna på dessa säger sig självt så jag tänker inte gå in på att analysera texterna. Jag gillar även skarpt texten i Speak up, shut up- so speak up when you are sober-but shut up when you are drunk.
En skiva där låtarna av världens bästa band-The Clash, görs i baktakt...kan det bli annat än bra?
Ja....det är klart det kan. Givetvis visste jag det innan men världens största fan av The Clash som man är så tog jag och kollade upp skivan. Om inte annat så är det ju ett (logiskt?) möte mellan två bra världar.
Efter att skummat igenom listan över band så kunde jag konstatera att jag i princip kände igen två. Och det säger väl en del hur dålig koll jag har på ska/reggae-scenen numera. Tyvärr.
Och ja...för att göra en snabbrecension så kan den här skivan arkiveras under:
"Roligare än bra"
Alternativt :
"Bra i teorin-sisådär i praktiken".
Alla band är spelskickliga och kan sin reggae, eller mer rocksteady som genomsyrar skivan. Inget snack om den saken alls.
Men det brister ofta i engelskan hos majoriteten av banden och det blir lite för maffigt med hela 31 låtar. En del körs utan sång och i flera fall så borde flera följt det exemplet. Att köra instrumentalare.
Några ljuspunkter är Spanish bombs av Red Soul Community och English civil war av The Crombies.
Något jag skulle lägga in i stereon någon gång om året och då några spår åt gången. Så den skulle få luftas lite i alla fall.
En trio unga tjejer från Stockholm som här gör sin skivdebut om jag fattat det rätt. Överlag ganska poppigt och tankarna förs till new wave men visst finns rötterna i punken, var nu den gränsen går?
Mest punkig är Vi tar natten tillbaka, som är det sista spåret av fyra, som trots sin svenska titel-är på engelska (?) förutom refrängen och något enstaka ord....och som om inte det vore nog så innehåller den även franska. Och mer angående språket så sjunger sångerskan på väldigt, väldigt brittisk engelska, den mest utpräglade dialekten jag hört på länge faktiskt. Men hon gör det bra så det känns inte konstlat.
Överlag kanske inte riktigt min kopp te alla gånger men jag gillar och supportar dom här tjejerna för de verkar vara väldigt driftiga och ha huvudet på skaft.
Sabotage, som jag nyligen såg genomföra en av årets bästa spelningar-övertygar igen med sitt andra släpp.
Denna gång med 7 låtar där mycket känns igen från Betraktelser från staketet, främst textmässigt. Jag har sagt det förut och säger det igen:
Robban är helt klart Sveriges bästa textförfattare. Skivan innehåller få glada textrader men det är för den sakens skull inte så "rätt på" gällande avsky mot hur samhället ser ut, religion och mänskliga beetenden. Utan det är så man verkligen lyssnar på texterna och tolkar....texterna som har mängder av fyndiga formuleringar.
Allt är inte nattsvart eller pucko och skit utan det innehåller även en bra uppmaning att kämpa på trots att livet är tungt i Kanske ljuset och den fina texten i Mitt barn sätter verkligen ord på hur man känner som förälder.
Bandet har verkligen ett speciellt och eget sound och det är extra kul att Johan Matzon medverkar på klaviatur på några av spåren. Något jag saknat i den svenska punken och tankarna går ju direkt till Dims Rebellion.
Bäst av dom sju spåren är Skitsnacksexcess (jag tror vi alla känner någon sådan som beskrivs i texten), Mitt barn och den engelska version av Blå linjen blues-When Odin calls.
Att John Lydon är smart och alltid har och haft mycket att säga visste jag sedan gammalt. Så när jag hittade den här nya självbiografin så knep jag den givetvis direkt. Att det redan fanns en, No Irish-No blacks-No dogs visste jag i ärlighetens namn inte men den här är alltså ny och inte samma bok under nytt namn.
Och visst var det en fröjd att läsa. När jag läser en riktigt bra bok så är det sådär att jag inte vill sluta läsa, men nästan tvingar mig själv att göra det för jag vill inte att den ska ta slut.
Det är mycket humor, mycket tankar om det mesta-allt från musik och politik till livet och föräldraskap. En del saker visste jag givetvis redan, som att han drabbades av sjukdom vid 7 års ålder och i princip glömde allt från sitt liv innan sjukdomen. Samt att han inte hade mycket till övers för Joe Strummer efter att The Clash slog igenom...
...men det är mycket jag inte visste (såklart) som det är kul att läsa om. Bland annat att han provspelade för huvudrollen i Quadrophenia och har släppt en massa dansmusik (läs:rave) under alias.
Inte helt oväntat ligger tonvikten på PIL vilket inte är konstigt men såklart en del om Sex Pistols och faktiskt så avlivas en del rykten/myter om just det bandet. Det finns en massa kul historier som jag gärna skulle vilja avslöja men....ta och läs boken istället.
Så får du bland annat veta vem han ville skulle spela honom i filmatiseringen av No Irish-No blacks-No dogs (som aldrig blev av) Du kan aldrig gissa....
Charlie Harper och hans UK Subs blev igår senaste tillskottet till PSK.
Och det meddelades att ett avhopp skett-The Partisans.
"Due to a private matter (basically a weeding) The Partisans have to pull-out of the PSK festival. We apologies for not making it this time, but we hope to get there next year instead."
Om vi börjar med det visuella så är det den här skivan lätt en av årets snyggaste utgåvor. Och superlativen i den här recensionen kommer fortsätta att hagla.
Det är inte ofta jag får en sådan här känsla över ett svenskt band. Lastkaj 14 får mig att känna samma saker som jag gjort när jag hört utgåvor från både senare grupper som Antipati och Dobermann Cult såväl som ännu längre tillbaks...som utgåvor av Troublemakers, Asta Kask, Ebba Grön, Agent Bulldogg och KSMB. Så jag anser att det här är och borde bli en svensk punkklassiker.
Bandet slår undan benen på mig redan från första stund i öppningspåret Nycklar och lås samt efterföljande Se på oss nu och när Tjuvtricks och rackarspel kommer som spår tre så är jag nästan uppe bland lysrören (om jag hade haft några).
Bandet har välskrivna texter som man verkligen lyssnar på och även om det inte är många glada textrader så är det så på pricken i deras texter om vänskap, hur man lever i ekorrhjulet, politik och så vidare. Det är även bra att man får två sidor av samma mynt i två av texterna-Blomma utan blad och Ansikte på glänt som berör samma ämne fast ur olika (kön) perspektiv.
Dom ger mig den där känslan att "det här måste jag se live NU" då det är ett bra drag men med även lugnare partier-vilket är b-sidan i stort. Lugnare alltså med en hel del fiol och mandolin-och de visar att de har många fler strängar på sin lyra än punk i Vänskap som aldrig fanns där de helt klart är i klass med Gogol Bordello.
Jag skulle kunna fortsätta men jag tror dessa rader ger en rätt bra överblick av vad jag tycker.
...en blivande punkklassiker där du får två extra spår på vinylutgåvan.
Trummis sökes! Trumslagare sökes! Reggaebandet Utanbygatan söker ny trummis. Tyvärr så förlorar vi vår duktiga och inspirerande trumslagare Daniel Lundberg på grund av att han har andra projekt som kräver hans tid. Utanbygatan söker nu därför dig som kan lite trummor och gärna kan tänka dig att både jamma loss liksom att uppträda live.
Vi i utanbygatan är öppna för alla och ser fram mot att ni hör av er om ni eller nån ni känner kan passa in som ny trummis i vårt gäng.
Rak punk på svenska där de 5 låtarna behandlar bland annat religion (Maktlöst) och politik (Kan inte sova).
Är man på det humöret kan man se det som "inget nytt under solen" men det gör inte jag.
M.I.D gör det både bra och helt godkänt i alla låtar men den som verkligen står ut, textmässigt och som förtjänar mycket spridning-i dessa tider är Du och Hen...en låt som verkligen visar hur det kan vara "skillnad på olika" och något man tyvärr hört och hör till leda.
..och jag måste faktiskt lägga in en bild på texten här.
Tiotummare och vit vinyl, 500 ex och den fullständiga låtlistan är:
Du och hen, Så jävla punk, För helvete, Maktlöst, Hej Svensson och Kan inte sova.
Klubbar som endast spelar musik och inte har liveband har under "min tid" varit lätträknade i Västerås, och inte särskilt långlivade. Så tillskottet med Stora Gatan Northern Soul Club var välkommet och intressant då jag i många år varit lite och petat i genren. Och det är kul att det finns alternativ.
Grogg var platsen och det försra jag slogs av var den billiga ölen - 29 spänn för en stor stark, något jag aldrig trodde skulle hända. Tre stycken dj`s var på plats och även om jag tycker ljudet var lite för högt så var det bra.
Sen så ska jag inte ge mig in på att identifiera vilka artister som spelades men bra var det som sagt, även om det blev lite för mycket soul i ett svep...men det får man ju förvänta sig om man nu går på soul-klubb (no shit?)
Folket var blandat men man kunde lätt se att många var där just för musiken. En bra blandning av mods, skins och anglofiler samt många andra ur andra subkulturella stammar.
Torsdagen den 12 november kl 19-22 är det konsert och release 4 Vagina Dentatas första EP "Darlington" på Kafé 44 ♥--></3 We're totally hyped bcuz under kvällen får vi dela scen med våra bubble-baby-gum gäster Saqwerty EP:n finns till försäljning under kvällen. Inträde 40 kr $-D
På scen: 20.00 Saqwerty 21.00 Vagina Dentata
Hoppas vi ses där och att ditt hjärta går i 1000 bitar
I december är det äntligen dags för ett litet skivsläpp! 12 låtar kommer att släppas digitalt och på en mindre upplaga CD genom Pretty Shitty Town Records!
West Coast Riot är tillbaka. I ny form men det är fortfarande Göteborg som gäller. Nu går eventet istället under namnet West Coast Riot Indoors och banden som hittills är bokade är inga mindre än Refused, Lydia Lunch, Retrovirus, Strebers, Matriarkatet och Räfven.
Platsen är Trädgår'n och datumet är 27 februari.
"West Coast Riot Indoors kommer att vara en festival med fokus på punk, gemenskap och glöd", hälsas det på festivalens Facebook-sida.
Ett begränsat antal early bird-biljetter släpps fredag 6 november klockan 10.00 via Kulturbolagets hemsida.
Mick's latest update: Woke up at 4am looking for the bus that had just run me over! I can't over-state the gratitude I feel for all the great get well messages I'm receiving! Despite the pain I'm in, the doctors say the stitches etc are doing well. Cheers
Micky Fitz update: Mick has just woken up properly for first time since yesterday's six and a half hour operation. The surgeon said it went well. Mick reports: "I'm now full of stitches, metal staples and blood draining tubes!" He isn't on Facebook but he has seen your messages and thanks everyone. He'll send further news later today.
22.01.2016 DE / Hamburg / Fabrik Hamburg 23.01.2016 DE / Bremen / Kulturzentrum Lagerhaus 24.01.2016 DE / Münster / Gleis 22 26.01.2016 DE / Köln / Underground Cologne 27.01.2016 DE / Dresden / Chemiefabrik 29.01.2016 DE / Berlin / SO36 02.02.2016 CZ / Prag / Futurum Music Bar 03.02.2016 DE / Nürnberg / Z-Bau 04.02.2016 AT / Wien / ARENA WIEN 05.02.2016 DE / München / Feierwerk - Kranhalle 06.02.2016 CH / Luzern / Sedel 07.02.2016 CH / Lyss / Kulturfabrik KUFA Lyss 11.02.2016 ES / Barcelona / Tba. 12.02.2016 ES / Madrid / Wurlitzer Ballroom 13.02.2016 ES / Vitoria / Helldorado 14.02.2016 FR / Toulouse / Le Saint des Seins 16.02.2016 FR / Rennes / Mondo Bizarro 18.02.2016 DE / Karlsruhe / Alte Hackerei 19.02.2016 DE / Bochum / Bahnhof Langendreer Bochum Kulturzentrum
Punk på svenska, eller bör man skriva "skånska"? Ett band jag inte hade hört innan Secondclass Kids skickade skivan men det tackar jag för att den kom för det är en väldigt jämn skiva.
Snabbheten för tankarna till Asta Kask, texterna för tankarna till Strebers. Sången är snabb och emellanåt känns det bara är en tidsfråga innan de börjar ösa på i värsta hardcore-stil. Den innehåller lite ska-takt på gitarren då och då så skivan blir intressant på det viset.
Även om skivan som sagt är jämn så tar det lite tid innan vissa låtar sticker ut och skivan innehåller i min mening inga riktig hits sådär utan det är i stort mycket jämnt skägg, på gott och ont.
3 bästa spåren blir dock:
Alla vill till himmelen (nej, det är inte en cover), Botten upp och Kalla golv.
