Giuda-Speaks evil.
Kategori: Skivrecensioner.
Inte för att allt måste sättas i en genre men Giuda gör nog att många som skriver om musik "måste" namndroppa en djäkla massa band för att beskriva bandet. Och kanske hitta på (Halv?) nya genrer som bootboy-glam och bovver-rock....som de bland annat kallats.
Och det är väl inte helt uppåt väggarna för att beskriva deras musik. Oavsett vad så är det himla svängig och gungig rock n roll där jag tänker på....pust, nu kör vi....
....såväl tidiga AC/DC, Slade, Rose Tattoo, Cock Sparrer, T-Rex och Slade.
Jag måste dock säga att många av låtarna låter rätt lika varandra och är ganska lika i arrangemangen, det gör att en del flyter ihop och att det känns lite som om att cdspelaren står still eller ja-hamnar på repeat. Men ger man det lite tid så sticker en del ut och skivan blir helt klart godkänd med ett plus i kanten och höjdpunkterna är:
Rolls the balls, Mama got the blues och Watch your step.
Jag tror den här skivan kommer gå hem i flera olika subkulturella läger, även fast jag vet att en del är lite skeptiska till bandets färgglada kläder och platåskor men man får inte glömma rötterna. För även om kanske en del inte kommer hålla med mig så var det ju mycket sådan här musik som många skinheads (och blivande skinheads) lyssnade på i tidsglappet när ska-musiken tynat bort en aning och reggaen blivit mera rastafariorienterad...och punken ännu inte kommit.
...så, öppna era ögon för bra och tuff rock n roll.
