V/A-The Clash goes Jamaican.
Kategori: Skivrecensioner.
En skiva där låtarna av världens bästa band-The Clash, görs i baktakt...kan det bli annat än bra?
Ja....det är klart det kan. Givetvis visste jag det innan men världens största fan av The Clash som man är så tog jag och kollade upp skivan. Om inte annat så är det ju ett (logiskt?) möte mellan två bra världar.
Efter att skummat igenom listan över band så kunde jag konstatera att jag i princip kände igen två. Och det säger väl en del hur dålig koll jag har på ska/reggae-scenen numera. Tyvärr.
Och ja...för att göra en snabbrecension så kan den här skivan arkiveras under:
"Roligare än bra"
Alternativt :
"Bra i teorin-sisådär i praktiken".
Alla band är spelskickliga och kan sin reggae, eller mer rocksteady som genomsyrar skivan. Inget snack om den saken alls.
Men det brister ofta i engelskan hos majoriteten av banden och det blir lite för maffigt med hela 31 låtar. En del körs utan sång och i flera fall så borde flera följt det exemplet. Att köra instrumentalare.
Några ljuspunkter är Spanish bombs av Red Soul Community och English civil war av The Crombies.
Något jag skulle lägga in i stereon någon gång om året och då några spår åt gången. Så den skulle få luftas lite i alla fall.
