Saturdays Heroes-Hometown serenade.
Kategori: Skivrecensioner.
Vissa skivor är sådär att...man måste vara på ett visst humör för att uppskatta dom. Och så är fallet med Hometown serenade. Det är välproducerat, bandet har verkligen utvecklats genom åren och det är välskriva texter.
Men....det är just det där med texterna. Och humöret. Nästan samtliga texter behandlar ett tufft liv och "utanförskap men jag står minsann på benen ändå"....och brustna hjärtan, stå på sig själv i alla lägen och liknande...Inget fel att behandla sådana ämnen i punktexter, det är varken nytt eller ovanligt men det blir många gånger lite för tralligt för min smak och lite väl snällt. Lite variation hade varit att föredra och ja-det hade varit (och är) lika trist om en skiva handlar till 95% om att dricka bärs och slåss.
Och musikaliskt så låter bandet i vanligt ordning, i avdelningen "lite omöjligt att låta bli att nämna: Som Street Dogs och tidiga Dropkick Murphys.
De bästa spåren: Calming waters, The watering hole och I will find my own way.
