Prins Carl-Bow to no one.
Kategori: Skivrecensioner.
Så var den här efter en del om och men. Bandets tredje fullängdare där de lyckas med konstycket att förnya sig samtidigt som de även lyckas låta som gamla vanliga Prins Carl mellan varven. En himla bra blandning av dessa faktum.
På första sidan av denna väldigt rena (utseendemässigt) skiva så öppnar de med Teach som sätter sig bra med klämmig refräng och fräsigt gitarrsolo. Sedan fortsätter skivan med det där lite nya soundet. Jag skulle nästan vilja kalla det UK 82-influerat. Eller jag tar och gör det. Och behöver nog inte gå in mer på den beskrvningen. Väldigt lyckat är det i alla fall och skivan avslutas med en fyllevisa vid namn I only had a few där tankarna dock förs till Toy Dolls.
B-sidan känns ganska lik första sidan i form av texter. Den här skivan är ganska politisk, dock inte såpass att det kan bli alltför mycket gnäll (?). Little puppet talar sitt klara språk följt av Rat-en facklig historia och Refugee....där har ni hintar om vad det politiska ligger. Slutet på skivan avslutas med en akustisk historia där livet i ekorrhjulet (jobbrelaterat) behandlas-om att slita och slita men ändå pressas till mer slit av "dom däruppe".
Så..helt klart betyg bra och jag hoppas att den här blandningen av bandet klassiska sound och de nya UK 82 influenserna fortsätter att genomsyra bandets musik.
