1. Avdelningen trista men nödvändiga standardfrågor: Medlemmar & skivsläpp och om ni så vill-bandets historia och agenda.
Erik – mellan 30 och 40; gitarr, låtskrivare och delvis studiobasist. Robban – mellan 30 och 40; sång, textförfattare. Matte – mellan 30 och 40; trummor.
På ”Faderskap i Gråzonen” och våra två gig hittills var Slebbe med på bas och Silvio har vi haft på andragitarr live. Silvio är kvar, men eventuellt som live-basist framöver.
Vi har släppt en sjua och en tolva, 2014 resp 2015, båda på Pretty Shitty Town.
Vi bildades teoretiskt i samband med att jag och Erik sammanstrålade kring repen inför återföreningsspelningen med Contemptuous på PSK för några år sedan. Han hade lite material som han tyckte förtjänade att ges ut, och jag hade en text som mer eller mindre refuserats av Antipati. Så började det, och jag skrev lite mer och så repade vi ett par gånger innan vi spelade in de första tre låtarna, samma helg och i samma studio som Antipati spelade in sista sjuan. Sen har det liksom rullat på.
Jag kanske har uppfattat det helt fel men var det inte tänkt från början att ni i princip bara skulle vara ett studioband? Hur många spelningar har ni haft och vilket är ni mest respektiva minst nöjda med?
I första hand är vi nog fortfarande det, även om det var en mer outtalad tanke. Tror vi höll dörren öppen. Vi har ganska fullt upp med annat, och har förmånen att kunna välja lite bland spelningserbjudanden. Vi har gjort två spelningar bara, båda var kul. PSK eftersom det är PSK med allt vad det innebär av bra publik, bra ljud, bra arrangemang och så, och den på Klubb Antisocial för att vi gjorde bra ifrån oss där och det var slutsålt.
Även om era texter inte helt igenom är nattsvarta och helt och hållet misantropiska så är det väl lite en röd tråd....kan vi förvänta oss en fortsättning på den tråden eller happy go lucky sing a long som skulle passa som handen i handsken för den tyska marknaden?
Det blir fortsatt dystert och obekvämt.
Ni är alla 30+ och har varit med i x-antal band tidigare, som så många andra aktiva band. Jag själv undrar lite över när "vi" får in hyfsat nytt och ungt blod i scenen, är det något ni tänkt på? Har vi inte ganska dålig återväxt bland banden? Var är alla ungdomar som greppar gitarr och trumpinnar?
Det finns försiktig tillväxt. I Stockholm vet jag i alla fall ett gäng där medlemmarna är under 20 som har börjat repa och som ska låta ”förvånansvärt bra”. Man kan väl tänka sig att möjligheterna får unga människor att komma in i att spela rent praktiskt i allmänhet och i subkulturell kontext i synnerhet är betydligt sämre än vad de var för oss, med tanke på tillgång till att repa på ungdomsgårdar etc är betydligt sämre och det faktum att den musikbaserade subkulturen är ett muséeföremål.
Med risk för att fråga om saker man inte får fråga om i det här djävla landet....så vill jag ändå då ni är ett Stockholmsband glänta lite på den här dörren: Finns det någon konflikt mellan Stockholm och Malmö eller är det bara jargong med glimten i ögat?
Det är vad jag alltid tyckt i alla fall, att det är jargong med glimten i ögat. Men det är extremt stor skillnad på ”skinhead”/Oi!-scenen i Malmö, och den i Stockholm. Summa summarum så är nog de eventuella konflikterna mer av personlig natur om dom finns.
Om ni skulle få välja ett band som skulle göra en cover på någon av era låtar, vilket låt skulle det vara och vilket band?
Jag hade känt mig hedrad oavsett band och låt.
Ordet är fritt.
Tack för den lilla intervjun. Vi går snart in i studion igen och spelar in tre låtar som ska komma på den tredje skivan i grip-sviten. Förhoppningsvis ute i sommar (?)
