Dropkick Murphys-11 short stories of pain & glory.
Kategori: Skivrecensioner.
Dropkick tröttnade jag på redan för 10 år sedan-pga överexponering helt enkelt.
Albumen hade kommit för tätt och om inte det vore nog så kom det singelsamlingar, splitskivor, dvd:er,,liveskivor och gud vet allt.
Lägg också till att bandet verkligen spelade ut alla kort musikaliskt-det var Oi-covers, hårdrock-covers, Boston HC influerat, mer och mer Irländskt....vem fan orkar liksom?
Samtidigt som de bara blev gubbigare och gubbigare-de senaste två albumen ska vi inte tala om....
Men här är dom igen, med första skivan sen 2013.
Och även om det finns bra spår här-två av singlarna främst-Paying my way och Blood så,.,...
...är skivan VM i självklarheter utan någon överraskningar what so ever.
Men om du gillar de två senaste skivorna så gillar du säkert den här också.
men ger den i princip ingenting då jag hade kunnat lista ut hur det skulle låta redan innan.
