barbedwirelove.blogg.se

facebook.com/barbedwirelove77

Disembarked, On the edge of forever med fler.

Kategori: Gigrecensioner.

Efter en tung vecka på jobbet så kändes det som en sjyst ide att koppla av (nåja) med lite hardcore nere på Växhuset. V-ås Straight edge arrangerade och i vanligt ordning var det många band för en billig peng. Jag kom ner till giget lite sent, en timme efter utsatt tid men då det ofta blir förseningar så kanske jag inte missade alltför mycket tänkte jag - man var ju tvungen att fixa till sig lite så man såg lite presentabel ut i alla fall och käka.
 
Jag kom precis i tid till Disembarked, och jag hade inte tagit mig tid att lyssna in mig på något av banden mer än 1-2 låtar av varje men - här var det bra att jag INTE gjort det. Jag fick enorma emo-vibbar direkt, det var hela tiden någon sorts försök till "stämingsfull-skära-sig-armarna-och-gråta" på gitarrer o.sv.....och det lilla jag hörde av sången så var det just sådant texterna handlade om. Inte alls min kopp te och jag fann det märkligt att bandet inte presenterade sig varken med bandnamn eller någon av låtarna - de spelade ju inte på någon polares födelsedagspartaj i slutet sällskap så...varför anta att folk vet vilka man är? Men de fann det dock brukligt att pusha för att folket skulle köpa deras merch (vilket nog var världens fulaste) så....jag vet inte jag. Men den unga publiken verkade gilla bandet och de hade tillrest support om jag fattade det rätt.
 
On the edge of forever gick på därefter, bandet varv från Örebro och de var riktigt bra. Sången försvann lite då och då och märkligt nog hördes den BÄTTRE när sångaren vrålade UTAN mick. De körde endast 4 låtar varav den sista var skitbra och även den som annonserades ut-Crossed out, som jag köpte på kassett lite senare. Det var även första gången jag såg ett HC-band använda sig av tamburin.
 
Efter en snabb avstickare för att köpa kaffe så snackade jag lite med Mange och Torse innan det var dags för Buried Below och deras sista spelning. Och vilket band! Musikaliskt föll dom inte på läppen men dom var helt galna på scenen. De som såg MINST tuffa ut var dom som röjde mest-trummisen och kompgitarristen. När jag i första klåten såg trummisen veva på värre än Animal i Mupparna så tänkte jag att:
 
"han kommer fan inte orka mer än tre låtar"
 
Och gitarristen ja....hängde av sig gitarren redan i första låten och hoppade ut i publiken-något han upprepade igen senare. Här utannaonserades inga låtar heller och de körde väl en 6-7 stycken som alla andra....men förvirringen blev total i slutet då det blev ett "tack, det här är sista låten"...
 
..varav då trummisen sa något till sångaren som sen la till att "det här är vår sista spelning"...och konfererande bland medlemmarna men de körde iaf en låt innan de gick av.
 
Bandet efter vet jag inte vilka de var, tror det var Neighbourhood och de fick spela inför en fåhövdad publik då många drog efter Buried Below. De öste dock på rätt bra och gjorde en bra insats trots en del tekniska problem med rundgång och sången hördes skitkasst mellan varven. Kidsen vaknade dock riktigt till liv och dte blev lite moshande, bla av ett skinhead som slog sönder ögonbrynet.
 
Och det visade sig, lite snopet vara sista bandet-för kort därefter så tändes ljuset och det började städas. Det totala intrycket blev att:
 
Det är skitbra att sådana här grejer ordnas, men i det stora hela är det ibland lite för spontant med band utan setlistor, att inga låtar utannonseras o.s.v Men det kanske är så inom den scenen, spontant och opretaniöst. Men en helt okej torsdag.
 
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: