Utanbygatan och By the Way.
Kategori: Gigrecensioner.
I onsdags ordnades det en gratisfestival på Culturen (Kopparlundsgymnasiet) med blandad musik och en chans att se reggae i form av Utanbygatan och Riot grrl bandet By the Way.
Givetvis knallade jag ner i duggregnet och även om jag varit på många nyktra spelningar genom åren så är det lite ovant fortfarande. Men är man intresserad av musik så är man, och då anser jag att hurvida man får dricka eller ej inte spelar någon roll.
Utanbygatan var denna kväll utan en av sina frontare, Malin och även om det "bara" var tredje gången jag såg dom så kändes det lite tomt. Fast såklart så klarade Amanda av att fronta själv utan problem, även om hon la till i en låt att det skulle varit ett solo just där men då det inte gick.
Bandet öppnade med Regna där Amanda spelade dragspel, följt av Tiden går, som nog måste anses nu som min nya favoritlåt med bandet. Just för att den har mer ska-drag än de andra och även om jag älskar de flesta former av baktakt så har ska-musiken en speciell plats i mitt hjärta.
Jag fick ihop det till sju låtar, varav de rev av den sista, Vägen-på nåder på grund av tajt spelschema. En bra spelning av bandet återigen där folk dansade med riktigt bra.
Efter lite surrande med vänner och bekanta samt en kopp kaffe så var det efter en timme dags för By the Way. Bandet som enligt egen utsago ska:
"Ta över världen med glitter, mens och politiska texter".
Glittriga var dom, och de kunde lira och såg verkligen ut att ha kul på scen. Seriösa samtidigt som de verkade ta saker med en klackspark. Som när Agnes axelrem gick av i slutet av första låten samt när de spelat sin nya (tillika andra låt i setet) Never gonna be och kommentaren blev:
"Det där gick ju åt helvete".
"Det där gick ju åt helvete".
Karismatiska tjejer där jag främst vill nämnda Tove på synth som inte direkt var stilla med sina armar samt Sandra på bas som utstrålade en sådan coolhet utan att göra något speciellt.
Totalt fick vi höra 6 låtar, där jag verkligen gillade Not my job som hade ska-partier och den avslutande Scumbag, som var en hyllning till Valerie Solanas (författaren till Scum) Verkligen bra gitarr i den låten.
En lyckad kväll helt klart. Med leverenade av två av stans mest intressanta och bästa band.
