barbedwirelove.blogg.se

facebook.com/barbedwirelove77

Gråsuggorna-Punkelit.

Kategori: Skivrecensioner.

 
 
Får väl se den är skivan, bandets andra-som en första utgåva då det kommer släppas än med bonusspår (tagna från ett gig)  Bandet gigar hyfsat flitigt, främst i Dalarnatrakten men jag tycker fler borde få upp ögonen för bandet än de i hemmatrakterna, jag anser att bandet är ett av de närmasta UK 82 vi har idag.
 
Bandet blandar svenska och engelska spår, och just de  engelska-Future generations och At war skulle nästan kunnat vara fån när det begav sig-riktigt bra låtar. De svenska avhandlar våldtäktsmän (Låt bli, lägg av), brats ochlivet runt Stureplan (Raka spår och vita linjer) och pekfingerpunkare (Punkelit).
 
Skivan avslutas med två covers-på den förra skivan tolkades bland andra The Varukers och Grisen Skriker och här kör GG Allin Bite it you scum och Burn em down av Abrasive Wheels. Den förstnämnda hade vunnit lite på om sången varit renare, och inte försökt sjunga som Allin och Burn em down kanske artikuleras lite för mycket ibland?
 
Men skivan får mer än godkänt och jag rekommenderar er att kolla upp detta band, och kanske även boka?
 
 

Sir Reg-21:st century loser.

Kategori: Skivrecensioner.

 
Tredje plattan för Keltpunkarna. Ser man textmässigt så är det inte många muntra rader - förutom i Raise your hand då kanske-men annars mycket om att stå uppför sig själv, kämpa och liknande. Och jag kanske lägger in lite för mycket av mina egna värderingar i en del av texterna men....är den inte lite rebellisk....på ett Irlands-vis om man säger så? Med tanke på förtryck o.s.v. Nåja, jag låter det vara osagt men singelspåret Til the dead come alive känns verkligen så.
 
Ingen partyskiva rätt igenom för förutom ett djävla ös så finns det även spår mer åt balladhållet. Kanske någon för mycket i min bok utan att det är dåligt. Jag ska erkänna att jag inte gillade de lugna spåren till en början då det blev en sådan kontrast men....det kan ju inte vara party helt igenom-då hade jag säkert tröttnat rätt fort. Tummen upp för Walking into doors som tar upp ett viktigt ämne och jag gillar faktiskt hela skivan.
 
Så bra betyg till Sir Reg som jag gärna ser live igen snart...och måste, med den spelningen i tanke ge cred för bandets humor när de gick på:
 
"Flogging Molly couldnt make it"
 

Bad Religion-True north.

Kategori: Skivrecensioner.

 
Bad Religion kan man lita på....man vet vad man får innan man hört skivan-utan att det blir alltför tråkigt. Men lika pålitligt är det dock att jag inte kan bihålla mitt intresse en hel skiva. True norths första halva är bra i tempo med Robin Hood in reverse och Fuck you som topparna - innan tempot dras ner i Hello cruel world för att sen komma tillbaka på banan. Men andra hälften övertygad inte riktigt trots Dept of false hope och skivans bästa låt Nothing to dismay.
 
 
Så vårat förhållande fortsätter vara detsamma.

V/A-Turist i tillvaron #v 3.

Kategori: Skivrecensioner.

Jag har inte hört allt av alla Turist i tillvaron, men lätt märker man att Sörling inte målatr in sig i ett hörn och bara tagit med band inom en punkgenre - utan det har alltid spretat, på ett bra sätt.
 
På de andra volymerna jag hört så har jag då och då tänkt "det där bandet borde inte lämnat replokalen" men det är kanske inte så konstigt att man inte gillar allt. Så tänker jag inte efter hört volym tre, även om en del band inte faller mig i smaken.
 
Mina favoriter blir i mångt och mycket de förväntade: band jag redan är frälst av: Som Gråsuggorna, The Negatives och The Flints, Oldfashion Ideas vinner även mitt hjärta i en snabb Oi-dänga på ett gammalt "kärt" ämne och Antipatis sång med samma som deras bandnamn ÄR den bästa punkdängan på svenska på 2010-talet.
 
I övrigt gillar jag även de mer hardcoreinfluerade banden och blir nyfiken på att höra mer av Moralens Väktare.

Slaktrens-Västerås mangel.

Kategori: Skivrecensioner.

 
 
Mangel har aldrig riktigt varit min grej, och jag har svårt att tro att det någonsin kommer bli det. Men Slaktrens har på den här sjuan helt klart poänger  med spår som Den sista mohikanen och Under ockupation. Och då de även kör covers på T.S.T och Dissober, klassiska Västeråspunkgäng från 70 och respektive 80-talet så stiger de helt klart i graderna.
 
Jag kanske inte helt faller, men jag trillar lite.
 
 
 

V/A-Steel cap love affair.

Kategori: Skivrecensioner.

 
 
Den här samlingen överraskade mig, kanske främst för att många grupper inte är såpass Oi-influerade. De flesta band, av totalt 21 stycken kände jag inte igen sen tidigare men de är mestadels tyska sådana men även Australien, Italien och Sverige är representerade - de sistnämnda med hela 5 stycken band, vilket är kul. Lite trist är att materialet från dessa inte direkt är purfärskt. En annan sidnotis är att ett Israeliskt band - Bo la bar,  medverkar. Och de blågula är Perkele, The Clichès, City saints, Saturdays Heroes och Prins Carl.
 
Samlingen är helt okej, ett bidrag per band och iof så är det inget som direkt slog mig av stolen så jag fick bråttom att kika upp mer av banden. Men bäst är veteranerna i Klasse Kriminale, fahnen in wind med Berliner Weisse som har många vändningar i sitt bidrag och flirten med Boondock Saints gillar jag, Rotz & Wasser samt Butcher Boys plus stilpoäng till Albert Fish för bandnamnet.

Asta Kask-Handen på hjärtat.

Kategori: Skivrecensioner.

 
 
Jag har sällan varit med om att första spåren på en skiva satt sig sådär direkt - och efter första två-tre genomlyssningarna konstaterade jag att hälften lätt i min bok kan bli moderna Asta-klassiker. Tempot och textmässigt känns bandet lätt igen-ös men med mycket melodi och texterna är arga, behandlar hopplöshet, krig att göra sin egen revolt-härligt att se att bandet fortfarande levererar och fortfarande är ifrågasättande och arga...
 
Min favoritspår, som blir typ halva skivan är Världens räddaste land, folkets armè, Vredens barrikad, en annan väg och jag är en idiot. Jag vill också nämna Fredagsmys pga texten-även om det inte överlag säkert är så nattsvart bakom alla fasader så....är mycket nog just fasad.
 
Och återigen....Asta är bra-punkt slut, inte på någon nostalgibasis.

Alonzo FAS 3.

Kategori: Skivrecensioner.

 
 
Ibland är kanske texter bara texter, utan att direkt ha något med verkligheten att göra. Så känns verkligen inte debutfullängdaren från Alonzo FAS 3-det känns väldigt personligt och har man som jag-följt Micke Alonzo de senaste åren i debatter och läst böckerna han skrivit-så blir jag mer och mer övertygad att texterna är skrivan väldigt mycket från hjärtat.
 
Punkig rock där ekon från både KSMB och Stockholms Negrer hörs tycker jag - dock inget som känns som en återupprepning, de är helt klart ett eget band-sen går ju åsikterna isår bland folk jag pratat med ifråga om de ska blåsa på med material från just de två nämnda gamla banden-eller stå mer på egna fötter. Skivan öppnar bra med Det bästa som hänt följt av Ett meningsfullt liv innan tempot dras ner lite i Matilda för att höjas (åtminstone argt textmässigt) med Ismer och när sjätte spåret Dansa som är fjäril kommer står det klart att första halvan är klockren. Tempot sänks lite i slutet med (den förvisso otroligt bra) Inte ett ord till och jag ser inget fel i blandningen mellan energi och laidback-även om avslutande Lyxbegravingen inte alls faller mig i smaken.
 
Så....den här plattan kommer snurra mycket hemma hos mig. Och jag ger aldrig upp....

Headons-På svenska.

Kategori: Skivrecensioner.

 
Headons (kan man annat än att älska det bandnamnet) är aktuella med en vinylsingel och skickade tre låtar till mig via mail. Jag har bara hört bandet flyktigt innan men fastnade verkligen för de här tre låtarna:Nej, allting och Sjukhussäng. Punk med rockådra och tankarna förs mer än en gång till KSMB, kanske mycket pga växelsången. En singel jag helt klart kommer köpa för att ha låtarna endast på MP 3..nej, det går inte-det har ska avnjutas på skivspelaren - HÖGT.

Gatans Lag-från fest till arrest.

Kategori: Skivrecensioner.

 
Jag kan konstatera att Gatans Lag har utvecklats massor genom åren, förra skivan var gansla olik den första och det satsade mindre på råstyrka tycker jag. Här ser jag en liknande utveckling, främst i första spåret där främst sången inte är så aggresiv som tidigare. Från fest till arrest, som första spåret heter är en skitbra öppning och när saxofonen kommer in blir jag barnsligt förtjust-det visar sig sen att just den är ett stående inslag på skivan vilket är mycket positivt.
 
Mer positiv utveckling är texterna, något jag länge efterlyst i Oi-texter är just "medaljens baksida" i fråga som supande och liknande. Lite eftertänksamhet och reflektioner att man kanske inte varit eller är så smart alla gånger. Och det tycker jag bandet visar prov på här främst i Låt mig stanna 3 dar i himmelen och Livet är för kort. Jag tycker det också är kul att de visar sina fotbollssympatier, något som också svenska band inte ofta gjort till men det har kanske mer handlat om att det inte funnits någon enhetlig syn gällande supporterskap än ointresse. Extra kul är att det handlar om ett lag i de lägre divisionerna, Norrby If.
 
Trots att de utvecklats som sagt så känns bandet helt klart igen. Visst finns fortfarande texter och att slåss och alkoholromantik men det är ofta en lite annan syn på det hela som tidigare nämnt.
 
En mycket bra skiva som släpps officiellt 26 mars av Kjell Hell  och även kommer på vinyl, släppt av PST.

Torpedo Göteborg-Nu jävlar.

Kategori: Skivrecensioner.

 
Jag hörde talas om detta band runt 2007 och äntligen kom en platta med dom. Bandet har existerat sedan 02 men det här är vad jag vet-det enda släppta som finns. Jag kan inte låta bli att göra associationer angående det till Medborgardet, där ett par av medlemmarna också spelade-har vi ett mönster? 
 
6 låtar studio och 6 låtar live. Och det här är punk på svenska med rötterna i Göteborgspunken, som ligger mig ganska varmt om hjärtat. Utan att låta som kopior så för Torpedo klart arvet vidare på ett bra sätt från Slobobans Undergång, Glo, Perverts och lite Attentat. Jag har hört några röster i stil med att "det här gjorde ju Troublemakers för över 10 år sen" men....nja, efter genomlyssningarna måste jag nog säga att jag inte får den känslan. 
 
Känslan att det här är hur bra som helst kom ganska direkt, även om första spåret är lite trevande i början innan det brakar igång. Men efter spår tre så insåg jag att jag måste kapitulera helt och erkänna att jag är helt såld på bandet och skivan. Jag kan inte anmärka på annat än det jag gjorde nyss och det är svårt att plocka ut en favorit för alla är kanonbra men okej-jag väljer Gatans Musik. Även livespåren funkar fast jag inte brukar vara överdrivet förtjust i sådant. 
 
Jag har inte koll på hur pass aktiva bandet är för tillfället men jag hoppas helt klart att få se dom live och även se att flera släpp kommer. 

Topper-Dårar

Kategori: Skivrecensioner.

 Topper har släppt en ny singel, denna gång digitalt och på svenska, det är första gången jag hör dom på modersmålet men de är knappast okända för mig. Bandet spelades en hel del i radio runt  2000 vill jag minnas och det surrades om en fullängdare som minst sagt drog ut på tiden men kom 09.
 
Men till singeln nu då.....
 
Dårar heter låten och jag tycker det låter som en sjyst blandning av Imperiet, Troops of Tomorrow av The Vibrators och ledmotivet till The Warriors. Jag har tyckt sen jag hörde Once a punk-always a punk att engelskan många gånger var ganska svajig så.....jag tror faktiskt jag föredrar dom på svenska- i alla fall om det fortsätter så här bra.
 
Låter finns att ladda ner på deras hemsida:
 
 
 
 

V/A-Trojan ska revival.

Kategori: Skivrecensioner.

 
10 år på nacken så relevansen att recensera en sådan platta?
 
Jo..mest för att gnälla eller anmärka på hur fel det kan bli när det bara kunde bli bra i teorin kanske?
 
En samling med two-tone banden utgivet av Trojan i det där snygga papp-askarna - kan inte bli fel eller?
 
Jo....det blev både fel och förbannat tråkigt samt även missvisande. Jag ska dock reservera mig mot att det kanske var p.g.a problem med rättigheter som det kanske blev så trist? Att kanske studioversionerna av många låtar inte gick att köpa loss (jag vet dock inte hur sådan fungerar egentligen)
 
Men den här skivan har i alla fall 50 låtar, och endast 16 är studioversioner. Många av liveupptagningarna återfinns på lågprissamlingar som man hört till leda....så där kom första och andra tråket.
 
Eftersom det inte är så många grupper med, vilket jag också har åsikter om men mer om det sen - så kör jag grupp för grupp.
 
Bad Manners: Har aldrig varit några favoriter även om de gjort bra grejer. Men för mycket ploj och buskis kombinerat med återsläpp av gamla skivor och "nya" med samma gamla låtar (oftast i liveversioner) på 90-talet gjorde att jag tappade intresset för gruppen. Här är det inte bara fjantiga låtar som Can Can utan en del bra men....studiolåtar hade varit att föredra om de nu var tvungna att plockas och det måste de ju.
 
The Specials: Blandat studio och live....studioversionerna är från 90-talet då Terry Hall inte var med och bandet mest lät som ett dansband. Hur de kan göra Return of Django, Skinhead girl med fler klassiker så djävla dåligt kan jag inte fatta - och som sagt-det låter mer dansband än ska/reggae. Dödsstöten kommer när två låtar tillsammans med Desmond Dekker körs, fruktansvärt dåligt.
 
Coventry Automatics:...som var The Specials namn innan de bytte. Låtarna de har med här är och blev hits på främst första plattan men de här versionerna är otroligt tama och tråkiga. Men det kanske finns en poäng som en tidsdokument?
 
Och så är The Beat med såklart?

Nja...SPECIAL Beat är med. "Supergruppen" som turnerade runt för (hysat?) fulla hus när ska-musiken låg i hyfsad dvala (nåja) och det fanns nog en poäng med det om man såg dom live men på skiva....nja.
 
Ljuspunkten är The Selecter trots att de precis som Bad Manners körde slut på sig själva på 90-talet med skiva på skiva med samma material. Men Pauline Black är alltid en fröjd att höra och det är med några låtar jag inte har.
 
Men varför är inte Madness med? Oavsett om det anses att de inte passar in då deras ska-period var rätt kort så...borde de väl ändå vara med? Deras poppigaste spår är helt klart bättre än mycket på skivan? Och kunde inte några av "B-gängen" plockats med?
 
Bodysnatchers?
 
Arthur kay and The Originals?
 
Det hade ju nästan varit relevant att ta med The Apollinaires och Swinging Cats också?
 
Nåja....det kanske även var menat-teori nummer två-att det ska vara "limited tracks" dessa livegrejer? Var det kanske så Trojan resonerade?
 
Det här skivan kommer knappast spelas vidare ofta, men jag hade ju mina aningar vad jag skulle få men det kändes ändå dumt att låta bli när man hittar en tre skivors box för en spottstyver.

Nike & Röda Orkestern-Det står skrivet.

Kategori: Skivrecensioner.

 
En skiva mot alliansen skulle jag vilja sammanfatta den här som. Många likheter med Nikes debattartikel i DN för några månader sen finns i texterna. Den här skivan är ett samarbete mellan henne och hennes orkester och lite över en handfull författare-bland andra Mian Lodalen och Katarina Mazetti. Nike har skrivit all musik och hälften av texterna och författarna står för andra hälften. Om jag ska nämna något om  texterna först så är faktiskt de bästa skrivna av författare-det är också de som fått mest uppmärksamhet och som promotats mest. Jag snackar om Utanförskap blues av Inger Ederfeldt och Aktion! av Eva Fuchs.
 
Hur låter det då? Ja....första halvan är väl rock blandat med lite blues, förutom Vandringsråttorna som har latinska rytmer. Nike låter arg i en del av spåren men jag kommer på mig själv att längta efter lite mer punkklös i musiken. Andra hälften är lite mer laidback och poetisk på sina håll, och då kan jag inte låta bli att tänka på Tant Strul, kanske för att Sebastian Öberg medverkar med sin cello och även Malena Jönsson medverkar på skivan.
 
Skivan har sina poänger, trots lite väl lugnt tempo som sagt, många av låtarna skulle passa fint i punkkostym och jag ger skivan godkänt men jag tror inte den kommer tilltala punkfans överlag, men det är nog heller inte meningen. Det blir kanske lite proggigt mellan varven men om inte annat kan nog alla som varit inne i karusellen som är arbetsförmedlingen med FAS 3, meningslösa praktikplatser o.s.v...ha behållningen av texterna i alla fall.

Derby Sthlm-Den moderna tidens pirater.

Kategori: Skivrecensioner.

 
Det här var helt klart en trevlig ny bekantskap. Om jag har förstått det rätt har bandet två år på nacken och detta är deras första släpp. Det finns rutin i bandet men jag avstår från att namndroppa då jag ofta inte tycker det är så relevant vad bandfolk gjort tidigare alla gånger. 
 
Det är väl trist att dra upp en massa jämförelser med andra band men jag får känslan av att bandet influerats av både gammalt och nytt-jag skulle vilja kalla det en bra misch-masch av Attentat, svensk 90-tals punk, KSMB  och lite Ebba Grön. Det är melodiöst och medryckande och jag gillar - det som jag ser det som-uppmaningarna i de två första spåren, Nått nytt och titelspåret  till ungdomar att GÖRA NÅGOT -  greppa gitarrerna kanske?....lite som i Världen tillhör er av Asta Kask. En bra öppning på skivan och som tredje låt kommer ett viktigt ämne i Lönsam som jag tolkar som en känga till   jobbossar som knappast tackar arbetarna fastän de bryter ryggen av sig. Skivans absoluta höjdpunkt tycker jag är Svart guld och diamanter där inledningen inte låter lite likt Dead  Kennedys och när sången kommer igång blir den känslan knappast mindre.
 
En mycket bra ep av ett gäng som kan sin punk och har en  sjyst attityd. 
 
Skivan kan beställas på:
 
 
 

Dropkick Murphys-Signed and sealed in blood.

Kategori: Skivrecensioner.

 
 
 
 
Jag fick ladda i flera timmar innan jag tordes lyssna på den här skivan (närmare förklaring) och jag försökte verkligen gå in med öppet sinne. Efter 3 timmar slog jag på stereon. Man mötts av Boys are back och Prisoner`s song som gav mig känslan av att jag hört dom förut. Den förstnämnda sätter sig, sen om det är bra eller dåligt är en annan sak men redan där började jag muttra något om trovärdigheten att sjunga om "looking for trouble" när bandet tappat sina cojones för flera år sen.
 
Men redan vis spår tre sätts standarden i den ganska spridda Rose tattoo där jag fick en otrolig Schlagerkänsla....att det istället för de som en gång var Bostons finest skulle vara något plastic ihopsatt "punkband" som stupar på mållinjen i American Idol. Dödsstöten kom inte långt senare, emellan de dock hyfsade spåren Rage och The battle rages on...nämligen den otroligt kassa jullåten The Season`s upon us. Men när jag inte trodde det kunde bli värre så var det dags för Dont tear us apart med några av de sämsta körerna jag hört. Resten av spåren och ej nämnda är för mig totalt ointressanta förutom Out on the town där ämnet känns igen men musiken är nåon sorts,...rockabillyhybrid?
 
Så..schlager blandat med för det mesta ointressanta spår. Det är bara att inse att Jag+Dropkick Murphys inte längre är = sant.
 
 
 

Hudson Falcons-Dancing underneath the moonlight.

Kategori: Skivrecensioner.

 
 
Hudson Falcons har gjort det igen, denna skiva från 2011 innehåller som sig brukar när det handlar om bandet mycket rock n roll och bluesinfluenser samt även en del spanska rytmer-och som vanligt lyckades de behålla punkådran i spåren. De lyckas även få mig att verkligen lyssna på texterna och öppningen är mycket stark där det blir svårt att nämna just en favorit men visst står Dont let the bastards bring you down och Long live the king ut....senare spår som You`ll never be cool och Little wild heart sitter även som en smäck och det här är nog (hittils) min favoritplatta med bandet.
 
Jag rekommenderar bandet främst till de som vill vidga sina vyer lite, som kanske söker lite "mogen" rock n roll där punkådran hela tiden finns där. Och i texterna kan nog alla fans av punk känna igen sig....frihet, jobba hårt, familj, kärlek, hopp och liknande-utan att det blir klyschigt. Dock kanske en del avfärdar detta som "gubbigt" men för oss som törs erkänna att vi börjar bli gubbar.....gillar det här.

Gråsuggorna-Fartblind.

Kategori: Skivrecensioner.

 
UK 82 in Rättvik 2011. Gråsuggorna är ett av de banden som kikar tillbaka på 80-talet-och gör det djävligt bra-frågan om de inte är bland de främsta som gör det. Det blandas mellan svenska och engelska och hälften är covers. Trots att de gör dessa covers av bland annat The Varukers och Chaos UK DJÄVLIGT bra så håller även det egna materialet-främst 10 punx och Osmo (viktig) Dessa fyra herrar som är i medelåldern lyckas dessutom låta djävligt vitala och kaxiga, mer än många band som är runt 20 år yngre än de äldsta av dom i bandet.
 
Klockren platta.

The Civillains-The final hour.

Kategori: Skivrecensioner.

 
Enligt pressreleasen är detta band influerade av främst 90-tals punk, det kan jag hålla med om för i mina öron låter det väldigt mycket Operation IVY och Rancid. Hade den här plattan kommit för 10 år sedan hade jag nog säkert avfärdat dom utan att ge dom en riktig chans för vart och vartannat band hade ju dessa influenser så...det blev lite mättat.
 
Men nu är det 2012.
 
Innan hade jag främst bara hört talas om bandet ryktesvägen och hört en del superlativ och...ja, de stämde på alla punkter. Det är ös från början till slut, texterna är över genomsnittet och klyschor hittas inga Jag kom snabbt på mig själv att tänka:
 
Om de är så här bra på skiva-hur klockrent lär de då inte vara live?
 
Favoritspåren stavas Broken Bones, titelspåret, Get back up och fourtwentytwo-jag vill även puffa för det sjysta munspelet i Up to you.
 
Cirka 2 veckor kvar till nyårsafton och den här skivan lär stanna i min stereo fram tills dess. Eller iallafall inte ligga långt därifrån. En bra avslutning på året.
 
 
 
 

Prins Carl-No Mercy

Kategori: Skivrecensioner.

 
Då var uppföljaren till New order här. Prinsarna som jag tycker hela tiden haft ett ganska unikt sound fortsätter här på samma spår, även om man kan höra lite Sham 69 blandat med The Business - när de var i sina vassaste dagar, så lyckas de ändå inte ge en känslan av att vara för influerade så att det skiner igenom.  
 
Skivan öppnar starkt med Emmys song följt av Your life-your dream, där jag tycker mig få lite vibbar av Ebba Gröns version av Staten och Kapitalet. Och när jag ändå är inne på det svenska spåret så tycker jag mig även höra lite Sexnolltvå (KSMB) i Follow god.
 
Deras starka sida på denna skiva är texterna, och de berör många viktiga ämnen. fackföreningarnas betydelse (Stand up for your rights), idiotin i att döma någon efter hudfärgen (Scum) och främst i True love som handlar om kontrollerande pojkvänner som misshandlar sina partners psykiskt.
 
Men det finns även en stor portion humor, som när de kör Finger up av 2nd Pint (där Sam från bandet ifråga sjunger andra versen) och kanske är 3 years down the toilet allvarligt menad men det blir tragikomik av det hela. Den sistnämnda har lite 50-tals känsla över och det skulle nästan kunna vara en av The Accidents tidiga alster (givetvis så finns det ingen likhet med det bandet och Prinsarna i tempo)
 
Bra rätt igenom och en bra avslutning och historielektion i låten Prins Carl, som tillsammans med texten i instickshäftet kanske kan göra att bandet får lite färre frågor om bandnamnet i framtiden.