barbedwirelove.blogg.se

facebook.com/barbedwirelove77

Blisterhead-Degenerated.

Kategori: Skivsläpp

Jag tror jag inte hört Blisterhead sedan 2004-2005 någon gång, när de släppte Via Casilina. Helt ärligt så visste jag inte ens att de höll på fortfarande men som många andra kanske de mest turnerat utomlands.
 
Nåväl, en singel är släppt idag, via Bandcamp och Spotify.
 
Och det låter helt okej, energisk streetpunk med bra melodi.
 
 
Fullängdare kommer 3 september.
 
 
 
 
 
 

Dokumentär om The Damned

Kategori: Film & Dokumentär.

The Droogettes.

Kategori: Allmänt

..heter redaktionens nya favoriter. Ett Amerikanskt band med Clockwork tema bestående av fyra damer. De har lirat sen 2012 och släppt en platta innan.
 
Ska jag dra till med någon sorts beskrivning av deras musik så kan säkert många tycka den är lite väl poppig men jag gillar det helt klart. Ett lite snällare The Runaways är en grej som kommer upp i mitt huvud. 
 
Bandet har spelat med gäng som bland annat Infa Riot, The Business och The Dickies. Deras liveset har innehållit covers på såväl The Oppressed som 4-skins.
 
 
 
 
 
Kommande släpp är en split singel med Skotska External Menace som släpps på Rebel Sound 12 juni. 500 ex och fem olika färger på vinylen att välja mellan.
 
 

The Interrupters på Europaturnè

Kategori: Gigtips.

...vilket ofta brukar betyda "kör igenom hela Tyskland och inte så mycket andra länder i övrigt".
 
Nästan så nu i alla fall.
 
 

Happy birthday Prince Buster.

Kategori: Allmänt

 
 
 

Lika som bär.

Kategori: Allmänt

 Bo Kaspers Orkester ovan.
 
Refused nedan.
 
Eller tvärtom?
 
Jag är förvirrad.
 
 

Suffer the Pain-Midnight sacrifice.

Kategori: Skivsläpp

Lion`s Law-Open your eyes

Kategori: Skivrecensioner.

 
 
A day will come inponerande inte vidare mycket på mig. Mycket mer elle rmindre "lånat" från Perkele blev helhetsintrycket. Och jag undrade vad folk egentligen såg i det här bandet.
 
Jag kan säga att den här 8 spårs skivan har gjort att jag ändrat mig. Mycket, mycket bättre och borta är den uppenbara och fantasilösa lånen från nämnda band.
 
Inte så att jag är ett jättefan numera, det här är inte album of the year än så länge men en klar förbättring mot vad de har läppt tidigare.
 
Dock så tycker jag mig märka en hel del andra svenska influenser på den här skivan. Nämligen från tidiga Ultima Thule (första två skivorna) i introt, Knock em out och Out of my way.
 
Lägg sedan till lite ekon från Templars/Soul boys i bästa låten Rollin samt några  av låtarna där texterna  är som gjorde för fylleskrål både hemma på förfesten och främst på konserter, tänker främst på Skinhead och Laced up.
 
Fortsätts det i samma stil som på den här mini-cdn så kommer jag räkna mig som ett fan.

Vet hut släpper nytt.

Kategori: Skivsläpp

Vet Hut släpper under sommaren EP nummer 2 - Vafan! - men den kommer tillsammans med förra släppet -Översittarjävlar.

Det blir alltså en vinyl-LP med båda släppen.
Sida A - Översittarjävlar
Sida B - Vafan!

10 låtar med ett jävla ös!

*Observera att detta är en förhandsbeställning och att själva skivan kommer först senare i sommar. Alla som beställer får skivan innan digitala releaser.
 
 
 

Rude pride-Be true to yourself.

Kategori: Skivrecensioner.

 
Spanjorer med endast två aktiva år i bagaget och ett prov på att det inte bara är ska-band efter two tone tiden som kan ståta med totalt fantasilösa namn.
 
Å ena sidan så är den här plattan bra för att bandet visar prov på en del melankoli och vemodighet i sina texter. Och har piano på en del låtar, åtminstone i introt till bland annat Hated and proud och Golden fists. 
 
Musiken är det inget större fel på, basen skivan igenom är mycket bra och texterna slår väl inte upp några dörrar till att vara nyskapande men inte heller så förutsägbart att jag gäspar.
 
Problemet med den här skivan är dock att den känns tam väldigt många gånger. Lite för snällt, nästan lite schlagervarning mellan varven och att man inte direkt tror på att dom menar när dom sjunger Lets go to riot och hur dom är hatade och stolta.
 
Skivan blixtrar till en del i Outta my way och Never change....
 
....men överlag alldeles för snällt.
 

Världens kortaste spelning?

Kategori: Gigtips.

Ödmjukt lånad av Turist i tillvaron.
 
Och jag bara tänker: April, april? 
 
Fast det är maj (nu iaf men inte då)
 
 

Uppdaterad info om Perkele i Västerås

Kategori: Gigtips.

Hipp hurra för Charlie Harper.

Kategori: Allmänt

 

80-talet ringde...

Kategori: Böcker.

(ur den nyligen utgivna boken)
 
 
 
 

Malmö Oi! # 2.

Kategori: Gigrecensioner.

 
Dagen efter är alltid dagen efter, speciellt om det är spelningar två dagar i rad. Jag mådde dock över förväntan men det var knappast så att det klarades av ett marathonlopp. Den var väl kaffe-slöa-mat och så repetera innan det blev lite smådrickande till tonerna av Vanilla Muffins och Oxymoron bland annat. Två tredjedelar av vår styrka begav sig till Tangopalatset lagom till första bandet skulle gå på scenen-den återstående fixade barret.
 
Och visst såg de som redan var där lite trötta ut överlag. En snubbe från Reggae Scorcher spelade finfin 60-tals reggae och rocksteady som gjorde det väldigt gemytligt - något han fortsatte göra under hela kvällen mellan banden. Och här snackar vi inte VM i självklarheter som det ibland kan bli-att det spelas låtar som finns med på varenda Trojan-samling-nej, nej. Det var mycket man inte hade hört och nog blir det en annan stämning när sådan musik spelas på punkgigs?
 
 
 
Först ut var Stokes CPH, som jag glömt av att de skulle lira. Jag hade inte lyssnat in mig på dom alls och visste helt ärligt ens varifrån de kom. En trio som spelade Oi med ståbas, det funkade helt klart men det var inte föränn efter Nazi whore, låt nummer 5- som jag riktigt hörde något av texter eller mellansnack...men runt där fick ljudkillen (slående lik Tompa Eken) ordning på ljudet och bandets hemvist avslöjades-Danmark.
 
Folk kom väl, lite förstårligt inte riktigt igång här, även om det inte kan skyllas på bandet. De gjorde en okej insats med sin Oi där texterna väl var av Evil Conduct-snitt-fast snäppet under.
 
 
Efter en liten rökpaus så missade jag första låten av The Suburbs precis men just där, vid andra låten-Punks on the catwalk, var det som jag blev helt frälst. Det var mycket länge sedan jag fått fötterna undansparkade av ett band. Ett satans drag, lite som om original Oi-banden kommit fram idag blandat med Stiff little Fingers och Sham 69.
 
Röjigt, mycket tradition och en djäkla spelglädje. Det fortsatte som ni kanske kan ana att jag tyckte-hur bra som helst med Same old shit bland annat och innan Generation Vodka bjöd bandet på shots från scenen.
 
 
(givetvis så heilar han inte)
 
 På slutet så blev det idel hyllningar: Till Last Resort i Oi boys, till The Clash i Police on my back (sen har de ju  inte skrivit den men i alla fall) och de absolut två sista var även de covers: 1984 och Razors in the night-den sista som gjorde folk helt galna. Sen, om man så vill så kan man tycka att det blev lite väl publikfrieri på grund av det- jag själv tyckte väl det var på gränsen...
 
....just för att: Det hade inte, om de nu var meningen-vilket jag inte tror....ens behövat göra det. Deras eget material var skitbra nog.
 
Fransmännen i The Janitors var sista bandet innan huvudakten. Och här var det lite sådär....att jag kände att de inte riktigt kom igång, eller in i mitt hjärta eller kropp överlag på något vis. Det KAN ju vara att det var band nummer tre för kvällen, att det trots allt var "dagen efter" och/eller att man väntade såpass på Sunderland-gossarna (även om hälften av bandet inte ens är engelsmän men vem är petig?)
 
...så jag ger dom "bara" godkänt. Varannan eller var tredje låt var får ett "okej". The Outcast var riktigt bra och som avslut bjöds vi på Chip on my shoulder av Cock Sparrer. I övrigt lät sångaren ganska likt Pete Koller från Sick of it all och visade sig kunna både tre och fyra fraser på svenska.
 
 
 
Innan Red Alert skulle gå på behövdes det givetvis köpas öl o.s.v så jag inte skulle missa något. Samt ta en nypa luft. Surrade en del med trummisen Axel samt bassisten och precis när jag skulle gå ner så kom Cast Iron med fruga så jag tog tillfället att "störa" lite honom också, på ett ödmjukt vis såklart. Han kramade direkt om mig samt pussade mig på kinden...vilket var aningen märkligt men något för memoarerna.
 
Runt halv tolv var bandet klara förutom att ljudkillen inte var på plats och sen var visst bassisten och "havin a shit" enligt Cast. Hurvida detta stämde vet jag inte men jag tror det bara handlade om häcklande. 
 
Och så drog dom igång....med Take no prisoners vilket inte var dumt alls, följt av It`s me boys och City invasion. Det var ett djäkla drag men lite smolk i den berömda bägaren att en del som var lite väl sliriga sto längst fram-eller "stod"-de låt mest och kramade monitorerna, var kanske lite väl uppe i bandets ansikten och en lirare var nästan på väg in i trummorna.
 
Visst-jag hajar att man vill stå längst fram-men lite självrannsakan hade varit på sin plats. Om man knappt kan hålla sig på benen kanske man ska ta ett steg tillbaka så man inte pajar för bandet, den övriga publiken eller pajar något tekniskt.
 
 
Men nog om det nu. 
 
Femte låten....som Cast annonserade var tillägnad "the guy up there" varav han pekade uppåt. Jag hajade inte alls vad det kunde tänkas vara innan jag hörde tonerna till Razors in the night. 
 
Det rullade på men redan efter 9 låtar så sa dom att de bara hade "en eller två låtar kvar". Varav min spontana reaktion var: 
 
Det är det väl rätt få som tror på?
 
Men det visade sig stämma hyfsat. Låt nummer 9 var In Britain följt av SPG (med metalklintro) innan de körde We got the power (med en nakenchock av en i publiken)  och som avslut blev det ännu en cover på Blitz, New age. Och med det kan man anta att dom och Blitz var rätt tajta back in the day.
 
 
 
Kvällen avslutades med en halvtimmes dans innan där flera visade prov på sjysta moves, bland tjejerna blev lätt Maja vinnare och i jämlikhetens namn så måste väl även en manlig dito utses och det får bli Opoku. Om det nu vore en tävling. 
 
En mycket bra arrangemang där det gick lugnt till och attityden var positiv.
 
 
 
 
 

Bouncing Sole Club # 7.

Kategori: Gigtips.

 
Pingsthelgen skulle bjuda på Malmö Oi-arrangemang med Red Alert som dragplåster och det hela var två flugor i en smäll då jag både ville se just dom samt hälsa på en av mina bästa vänner som flyttat ner till Malmö. Sen tillkom förfesten så det kändes att det var bäddat för en mycket bra helg.
 
Efter en hyfsat smidig tågresa med byte i Linköping så tog tristessen över och det korkades upp. Mest för att ha något att fördriva tiden med i brist på medresenärer och för att uthärda de som hade jobbmöten online på tåget som var otroligt trist att lyssna på. Väl framme var jag redan ganska glad i hatten och efter en lite längre sightseeing än väntat så landade jag och Carro hemma runt 18 och det blev lite stressigt för att hinna till Häng bar men det funkade. Mitt första intryck av Malmö blev förresten att det där för fotgängare att se sig för INNAN man knallar rätt ut i gatan....tas det tydligen väldigt lätt på.
 
Väl på plats så stämde beskrivningen av stället som jag fått innan. Litet och ruffigt. Och vid första besöket på muggen kunde jag konstatera att det nästan kunnat vara CBGB`s när det begav sig.
 
 
Först ut var Audiopunx, som jag tyckte kände igen men namnet sa mig inget. Fick sen bekräftat att jag inte var ute och cyklade då de är f.d South City Locos. Ett bra band som var rätt breda i sin punk och körde låtar i varierande tempo. Bra start på kvällen.
 
 
 
Vad gällande folket på plats så var det en del bekanta ansikten (utan namn) men jag utbytte lite artigheter med Andrea, Tova, Martin samt fick storyn bakom Jantelagen (Nya given) av Pontus och trots lite missförstånd i vad jag menade när jag kände igen hans röst (som jag skrev i min recension av Turist i tillvaron # 8) så är det fortfarande ett mysterium men jag ska bena ut det.
 
Innan jag betar av nästa band så måste jag ge cred till kvällens dj Maja som inte bara spelade riktiga skivor, utan även riktigt, riktigt bra sådana. Det kändes nästan som om man satt hemma framför sin egen stereo och det är ett bra (och blygsamt?) betyg.
 
The Creamators levererade riktigt bra och svängig  psychobilly som band två. Då jag förvisso inte är helt vilse inom genren men heller inget större expert så kan jag inte beskriva djupare hur det lät, mer än bra. Covers på Nation on fire (det skulle visas sig bli mer Blitz dagen efter av andra band också) och Cock Sparrer....dock inte den man kan tro (vad man nu tror?), det blev Tough guys från Guilty as charge plattan som bandet tydligen tänkt skulle passa med ståbas, och jag kan bara hålla med.

 
Och så ja...Vindicate this!...och det här kan väl bli den sämsta sammanfattningen någonsin. Givetvis har jag hört dom, och tycker dom är bra-men jag har ingen koll whatsoever på låtarna. Nu hade jag ju i efterhand kunnat "fuska" och fråga Martin eller Andreas om låtlistan men det kändes lite fusk så....jag kör på ärlighet istället, ställer mig lite i skamvrån och säger:
 
De var bra, Martin stod på golvet under hela giget, de hade lånat in en trummis då den ordinarie var sjuk (inhopparen hade tydligen repat in låtarna samma dag) och jag minns Scapegoat...kanske mindes jag fler låtar eller i alla fall snappade upp titlar men....isåfall är det nu som bortblåst, säkert en del pga att jag började bli bra på arslet och fått för många intryck under dagen.Så....bra lirat och sorry för sammanfattningen. Vid nästa gig lovar jag ha bättre koll.
 
På arslet ja....efter surrande och blivit halvt sönderbränd av infravärmen på uetserveringen så blev det tröttare och tröttare samt gnälligare och gnälligare....och även om jag hade kul så kändes det som om kvällen gärna kunde ta slut. Nu gjorde den inte det men det är en annan historia...
 
Fin förfest med bra musik och vimmel och cred till Häng bar för bästa dricksburken jag sett...
 
...om det ändå vore så väl.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

R.I.P Colin Dredd

Kategori: Allmänt

Trist nog har Colin Masters, a.k.a Colin Dredd från Newtown Neurotics avlidit.
 
Han blev 59 år gammal.
 
 

V/A-Turist i Tillvaron # 8.

Kategori: Skivrecensioner.

 
Jag undrar om Sörling hade trott att den här serien av samlingsplattor skulle få den genomslagskraft den har fått. Jag själv tycker initiativet varit bra och häpnat över utgivningstakten väldigt mycket.
 
Nummer 8 då, och kanske är det brukligt att gå igenom sida för sida.
 
A:
 
Bra rätt igenom med bland annat både hardcore av Motvilja, punkig rock n roll av Vet Hut (de ska helt klart kollas upp närmare) och en mycket bra version av Kickar gjord av Stry och Stripparna. Där kändes det nästan som om jag tittade på True blood (tänk introlåten) Vidare så tycker jag Benmjöls vokalist lät rätt mycket som Mange i numera (tyvärr) nedlagda Angers Curse. Bra start.
 
Och så sida B:
 
Svin öppnar med okej hardcore följt av lite småcharmiga Hellre Vargen innan Nya Given gör entrè som första och enda Oi-band på denna skiva. Deras Jantelagen är mycket bra och jag kliar mig fortfarande i huvudet varför sången låter så himla bekant. Jag vill även nämna Senap, som jag väl (?) hört på någon samling förut och deras Nuets fångar som i dessa dagar av sociala medier är såååå talande och så himla på pricken.
 
C:
 
På de flesta samlingar brukar det finnas ett band som jag tycker "inte borde lämnat replokalen än" men här kan jag konstatera att det bandet saknas. Och som vanligt # 2 så hittar jag ett band som jag inte hört innan men som direkt tar plats i mitt hjärta-här heter dom Trots och är från björkarnas stad.  Jag imponeras även av Idiot Ikon och deras sångare Maria och angående städer så finns gurkstaden representerad (för tredje gången på samlingarna) av Stick & brinn som gör en av volymens bästa låtar, Livet på en pinne.
 
Och till sist, innan Kneagt avslutar samlingen med Snuthat går i arv-som innehåller en sampling från ett av den svenska polisens värsta klavertramp så faller jag återigen för Judas Bunch och deras....
 
Cowpunk?
 
Honkytonk punk?
 
Jaja, vad det än är och jag är nog inte ensam att ha svårhet att definera dom (inte för att det är ett måste) men deras Hey Bartender är en riktigt röjig avslutning med banjo på denna mycket bra samling.
 
Bra gjort igen Sörling.
 
 
 

Charge 69-More than just music, volume 1.

Kategori: Skivrecensioner.

 
 
Fransmännen gör en Die Toten hosen-nästan i alla fall. Medans tyskarna backade gamla punkstjärnor som gjorde sina original på Learning English så gör Charge 69 sina egna låtar men har bjudit in gamla punkhjältar för att sjunga dom. Säkert en barndomsdröm för många band.
 
Efter en bra öppning av TV Smith och Matt Dangerfield med Phoney paradise samt These chains (vilket båda är bland de bästa på skivan) så blir det djupdykning av Beki Bondage.
 
Jag undrade först varför hon envisas med att sjunga på det sätt hon gör, som varken är smickrande eller bra. Är det åldern tänkte jag först men sen kom jag på att hon sjöngt på det där sättet i 15 år nu, så där föll den teorin.
 
Colin från GBH levererar med The 80`s liksom Greg Cowan från Outcasts med Johnny good boy som går i ska/reggae-takt.   
 
Resten av skivan är hyfsat av bland annat Campino (passande med tanke på min jämförelse tidigare) och Micky Fitz, även om The Business sångarens insats i Authority är lite tam tempomässigt.
 
En bra känsla av samlingskiva, som det ju är och kul att många gamla rävar fortfarande håller trots ålderns höst.
 
...får se vilka bandet lyckas ragga upp till volym 2, om det nu blir samma koncept.
 
 
 
 

V/A-Tribute to Blitz.

Kategori: Skivsläpp

 

Gimp Fist säger farväl.

Kategori: Gigtips.

 

Rancid-Honor is all we know.

Kategori: Skivrecensioner.

 
Skivan som blev 2 år försenad (kom ut 2014) har nu genomlyssnats. Rancid som är ett band som i många läger nu verkar hatas. Vad det beror på vet jag inte, om det handlar om överexponering, att bandet helt enkelt anses inte levererat på ett tag....det kan man ju bara spekulera i. Kanske handlar det om något så enkelt att bandet blivit för poppis, vad vet jag?
 
Öppningspåret Back where I belong känns som ganska talande för hela skivan. Nu har jag inte hört mer än spridda skurar från deras senaste platta men här känns det som...de är mer Rancid än på länge.
 
På gott och ont.
 
Många gånger känns den här skivan som om de helt enkelt bara skrivit om låtar som Ruby Soho och Roots Radicals. Och med en lite påklistrad attityd-"tillbaka till rötterna" med Oi-Oi-Oi körer, texter om facket, slåss mot överheten, lite överhängande attityd om hur mycket punk de är.
 
Men ska jag försöka skilja lite sak från person så tycker jag helt klart-förutom det nämnda-att det är en helt okej skiva. Det hela går väl sådär egentligen men vem är inte känslostyrd i sin passion för musiken man gillar.
 
Mike Mccolgan gästar på ett spår, Skinhead Rob är med och körar-men hörs som tur är inte alltför mycket.
 
Skivan bottennapp attitydmässigt är Now We're Through With You där de tjattrar om deras "crew", något de helt klart känns för gamla för. 
 
Annars är favoritspåren Collision Course, Diabolical samt reggaelåten Everybodys sufferin där det nästan låtar som om The Aggrolites plankat Too much pressure.
 
Så..blandade känslor för And out come the wolves # 2.

Hjärtan utan logik.

Kategori: Allmänt

Barb Wire Dolls promo video 2015.

Kategori: Allmänt

BSC # 7 och Malmö Oi! # 2.

Kategori: Gigtips.

På fredag beger jag mig till Malmö för skoi! i dagarna två. Förhoppingsvis kommer det komma hyfsade rapporter från bägge spelningarna.
 
 
 
 

Fanzine-revival?

Kategori: Allmänt

Ett par gånger om året brukar jag plocka fram mina högar av fanzines och gå igenom. Och varje gång, utan att bli för nostalgisk-just nostalgi tycker jag sällan ska användas när det gäller punk (ja, jag vet att jag nämner det ofta) men...
 
Ja, okej-lite blir jag det kanske i alla fall. Nu är fanzinen inte helt döda men nog är det i stort en sak som tillhör dåtiden. Tiden innan myspace, facebook och allt vad det heter. Tidningarna var där man hittade mycket info, läste om banden, fick skivtips och allt vad det var. Men det där vet ju de flesta och jag försöker inte skriva någon på näsan. Visst var det härligt när man köpt ett zine på en spelning, i en skivaffär eller när man kom hem och hittade ett på hallmattan?
 
 
 
Och....diskussioner om just fanzines kommer upp mellan varven.
 
Var det bättre förr?
 
Borde det inte komma en revival?
 
Mina åsikter är....
 
Bättre....vet jag inte. Helt klart så tycker jag det är mer själ i ett fanzine. Nog kan det säkert vara jobbigt och passionerat att göra ett webzine också eller trixa till prylar på en facebook-sida men...nej-passion stavas (fysiskt fanzine) På något sätt kändes det mer ärligt också på något vis. Ett av de yttersta uttrycken för seriositet och passion.
 
Och revival....jag tror inte det. 
 
För faktiskt-med handen på hjärtat tror jag många, i dessa digitala tider blivit bekväma. 
 
Och nu när allt ska gå så fort, all information på en gång och saker blir fort inaktuella....
 
...då tror jag inte att ett fanzine ligger rätt i tiden. Med tanke på, oavsett hur snabb makaren är-så skulle det ju bli inaktuellt med nyheter med mer....man skulle hunnit läst allt på facebook eller liknande kanaler 50 gånger innan även om utgivningstakten skulle vara en gång i kvartalet.
 
 
Och då det väl som ofta är en förlustaffär så...
 
Samt att jag tror att många skulle vara lite för bekväma att beställa hem ett ex. Och så får man ju ha postens numera ganska höga porto i åtanken.
 
Nej....tyvärr så tror jag just fysiska fanzines i stort får ställas i den montern på punkmuseet i utställningen:
 
"Det var då"
 
Men heders till de som kämpar vidare.
 
 
 

Förhandsbeställ Chaos in Sweden # 2.

Kategori: Skivsläpp

 
Nu kan man börja förbeställa skivan. Skicka ett mail till [email protected] med rubriken "förbeställning", så får ni de uppgifter som behövs. Skivan kostar 100:- och frakt tillkommer!
 
 

Ny ep från Bad Brains.

Kategori: Skivsläpp

Happy birthday Joey.

Kategori: Allmänt

 
R.I.P
 

Oi! This is streetpunk Vol 5.

Kategori: Skivrecensioner.

 
Femte volymen i denna populära samlingserie. Och precis som de andra volymerna så är det  mycket bra.
 
Epiteten streetpunk irriterade mig en aning redan första gången i normal (nåja) tid då jag tyckte att det fort blev inflation i hela grejen och lite av en posörgrej. Ett sätt för band att flörta med skinheads och Oi men gömma sig bakom "streetpunk" om det börjar bli lite hett. Nåja, den tiden är över och jag ska inte ödsla med tid på det.
 
 Bara en sådan öppning som den har, med två spår Aussie Oi av Razorcut och Black Ball följt av Grade 2, som nog kommer bli "the next big thing"...
 
Det här är fräscht, det är tungt med genomgående Oi-influenser i många av bandens ja, streetpunk då. Om jag ser till hela skivan på en gång .Tungt och melodiöst på samma gång-ett djäkla driv helt enkelt.
 
Ja, med en sådan start, som nästan gjorde mig lite matt - så undrade jag om tempot skulle kunna hållas?
 
Det fortsätter med Reducers SF bland annat som inte helt oväntat gör en stark insats. Det slaknar kanske lite i mitten med Darkbuster och Generators men en samling är ju sällan hundraprocentig. Roadside Bombers och avslutande The Struggle är bland det bättre på slutet och det gör att betyget måste bli.
 
En stark fyra.
 

T.S.T återförenas.

Kategori: Gigtips.

Gruvpunken meddelar idag följande:
 
Vi kan nu stolt meddela att du på Gruvpunken som enda festival kommer att kunna se Västerås punklegender T.S.T återförenas för en spelning.
 
Det är nog många av oss som är födda i fel tid som jublar, likväl som de som var med då.
 
Kultbandet från Västerås.
 
Gruvpunken går av stapeln 7-8 augusti och spelar gör även bland annat Strebers, Crude SS och Baboon Show.
 
 
 
 
 
 
 
 

Soul Radics-One time

Kategori: Allmänt

Lost Warning-Rat face.

Kategori: Skivsläpp

Grade 2-Nothing to lose.

Kategori: Skivsläpp

Utanbygatan och By the Way.

Kategori: Gigrecensioner.

I onsdags ordnades det en gratisfestival på Culturen (Kopparlundsgymnasiet) med blandad musik och en chans att se reggae i form av Utanbygatan och Riot grrl bandet By the Way.
 
Givetvis knallade jag ner i duggregnet och även om jag varit på många nyktra spelningar genom åren så är det lite ovant fortfarande. Men är man intresserad av musik så är man, och då anser jag att hurvida man får dricka eller ej inte spelar någon roll.
 
Utanbygatan var denna kväll utan en av sina frontare, Malin och även om det "bara" var tredje gången jag såg dom så kändes det lite tomt. Fast såklart så klarade Amanda av att fronta själv utan problem, även om hon la till i en låt att det skulle varit ett solo just där men då det inte gick.
 
Bandet öppnade med Regna där Amanda spelade dragspel, följt av Tiden går, som nog måste anses nu som min nya favoritlåt med bandet. Just för att den har mer ska-drag än de andra och även om jag älskar de flesta former av baktakt så har ska-musiken en speciell plats i mitt hjärta. 
 
 
Jag fick ihop det till sju låtar, varav de rev av den sista, Vägen-på nåder på grund av tajt spelschema. En bra spelning av bandet återigen där folk dansade med riktigt bra. 
 
Efter lite surrande med vänner och bekanta samt en kopp kaffe så var det efter en timme dags för By the Way. Bandet som enligt egen utsago ska:
 
"Ta över världen med glitter, mens och politiska texter".
 
Glittriga var dom, och de kunde lira och såg verkligen ut att ha kul på scen. Seriösa samtidigt som de verkade ta saker med en klackspark. Som när Agnes axelrem gick av i slutet av första låten samt när de spelat sin nya (tillika andra låt i setet) Never gonna be och kommentaren blev:

"Det där gick ju åt helvete".
 
Karismatiska tjejer där jag främst vill nämnda Tove på synth som inte direkt var stilla med sina armar  samt Sandra på bas som utstrålade en sådan coolhet utan att göra något speciellt.
 
 
 
Totalt fick vi höra 6 låtar, där jag verkligen gillade Not my job som hade ska-partier och den avslutande Scumbag, som var en hyllning till Valerie Solanas (författaren till Scum) Verkligen bra gitarr i den låten.
 
En lyckad kväll helt klart. Med leverenade av två av stans mest intressanta och bästa band.
 

By the Way-Riot.

Kategori: Skivrecensioner.

 
 
I 3 år var jag omedveten om att vi faktiskt har ett Riot grrrl band i stan, något jag-vad jag kan minnas-det var många år sedan vi hade. Jag blev tipsad om detta band av en Norrälndsk kamrat som sett dom i Umeå och blvit begeistrad. Så när jag fick veta att dom skulle spela på hemmaplan styrde jag kosan dit, såg dom och köpte denna skiva.
 
En 4 låtars skiva där det tydligen är en blandning av gammalt och nytt. Blandat lite mer poprockligt och en del spår med lite mera ös i. De kan helt klart hantera sina instrument och skriva medryckande låtar. De mer enligt mig poppiga spåren-Fighter och Here we go tycker jag Agnes sång emellanåt påminner om Marit Bergmans. 
 
Och i de lite hårdare, som jag gillar bäst på den här skivan-Hell no (om våldtäktskultur) och Blind oppression tycker jag mig höra lite spår av The Donnas, främst i den sistnämnda, i alla fall gällande gitarrerna. Men allt det där är ju subjektivt givetvis.
 
En bra ep och jag vill gärna höra mer. Och....stilpoäng för den dittejpade låtlistan på baksidan av skivan-det värmer i mitt D.I.Y hjärta.

The Selecter-Box fresh.

Kategori: Allmänt

V/A-Chaos in Catalonia.

Kategori: Skivrecensioner.

 
 
En samling är ett mycket bra sätt att hitta nya band. En idealisk famling ska innehålla en bra blandning av gamla favoriter, nyare favoriter och band man inte känner till så bra.
 
Och så måste jag säga att den här skivan är, även om jag inte har överdrivet bra koll på de jag skulle kunna kalla favoriter sedan tidigare.
 
Skivan börjar lite "street punk aktigt" med Secret Army och Von Dänikens innan Acero Condal Oi:ar till det lite, dock med lite oroväckande metalgitarr innan det fortsätter med ja...street punk, en epitet jag egentligen inte gillar men har svårt att sluta att använda och jag tror folk vet hur jag menar när jag använder ordet. Kanske lite för mycket av just den varan på den här skivan för att riktigt fånga mitt intresse.
 
Alla band utom Gundown bidrar med två spår var och segrande ur striden blir The Bite med sin lite mod-doftande Tv personality och en okej covern på Concrete Jungle. Och faktiskt Von Dänikens som bidrar med en fart jag många gånger saknar på skivan.
 
Ingen dålig samling, inte alls-men inte mycket som står ut och en del flyter samman.

Hans & Greta på vinyl.

Kategori: Skivsläpp

Igår, måndag 12 maj skrev Hans & Greta följande:
 
SNABBMAT FÖR FOLK I FARTEN släpps på vinyl! Begränsad upplaga med bonusspår endast 100 ex! Pris 100 kr + frakt. Förhandsboka din skiva genom att Swisha 166 kr (inklusive porto och frakt) till 070-1500834. Skriv namn och adress som meddelande till betalningsmottagaren. SKYNDA FYNDA efter turnén är de slut...
 
 
 
Och dagens uppdatering i frågan, och då antar jag att man får skynda på om man vill ha ett exemplar-löd:
 
Skivorna går åt som Tompa Ekens bullar...
 
 
 
 

The Crunch-25 hours a day.

Kategori: Allmänt

Anti-Flag - Brandenburg Gate.

Kategori: Allmänt

Ny låt med Anti Flag från kommande album som släpps 26 maj. 
 
Och medverkan av Tim Armstrong....jag hejdar mig dock att anmärka på det faktumet.
 
 

Satir som skulle kunna vara sant.

Kategori: Allmänt

Rancid-All the moonstompers

Kategori: Skivsläpp

1 juni släpps denna skiva, cd på Ace Records och vinyl på Randale.
 
 
 
18 av Rancids låtar i ska-versioner.
 
1. Time Bomb
2. Daly City Train
3. Old Friend
4. Brixton
5. I Wanna Riot
6. Life Won't Wait
7. Hooligans
8. Crane Fist
9. Cocktails
10. Wrongful Suspicion
11. Corazon De Oro
12. Stop
13. Things To Come
14. Red Hot Moon
15. Memphis
16. Up To No Good
17. I Ain't Worried
18. Liberty & Freedom

Booze & Glory-Bold as brass.

Kategori: Skivrecensioner.

 
 
Ett band som väl anses gjort kometkarriär de senaste åren, vilket jag absolut förstår och jag gillar dom också. Det är ju till exempel perfekt musik att festa till och det är många vardagar jag lyssnat på dom hemma och nästan automatiskt sträckt mig efter ölen som inte finns där.
 
Bandet tycker jag har utvecklats för varje skiva, samtidigt som man alltid känner igen dom-på varje album och i varje låt. Och det är lite det som kan vara en balansgång många gånger.
 
När det blir det lite för förutsägbart?
 
När blir "man vet alltid vad man får"-lite för "tryggt"?
 
Nu tycker jag inte bandet är där än, men jag är lite orolig att bandet kan hamna där, om utgivningstakten fortsätter. För de är verkligen det första bandet som man börjat gilla och som prånglar ut skivor, splitar och medverkar på samling på samling. Så man inte hinner smälta det senaste släppet utan att det blir lite för mycket.Låt oss längta, skynda långsamt. För mig har det hänt med Dropkick Murphys och till viss del-tyvärr, Evil Conduct.
 
 
Men som sagt är inte bandet där än, och tidigare har jag tyckt att bandet klarat av att vara lite halvt klyschiga men kommit undan men det....och trots att det finns mindre sådant än vanligt på den här skivan så...ja, de gånger det händer här klarar dom balansgången fortfarande.
 
Bra rätt igenom och favoiterna heter Leave the kids alone, Julie och Only fools get caught..

Under the influence: Two tone ska.

Kategori: Film & Dokumentär.

En global resa som sträcker sig från bland annat  England och USA samt  Kina och något överraskande: Norge.
 
Många välkända ansikten från two tone vågen (otippat va?) fram tills idag.
 
 

Jack the lad-Av it!

Kategori: Skivsläpp

 

Intervju med Toxo.

Kategori: Intervjuer.

En liten intervju med Toxo, ett relativt nytt band. Frågor i fet stil och bandet hittas på:
 
 
 
 
Vilka är ni i Toxo och hur gick det till när ni bildades/hittade varandra?
 
Toxo är jag (Elin) gitarr, Jonas på gitarr, Staffan på trummor och Daniel på bas. Än så länge delar vi sången i bandet. Vi kommer från lite olika band som lagts ner - och i och med att vi lärt känna varandra genom att vi spelat i band,( när vi snackat om att ordna gig ihop) så föll det sig ganska naturligt att vi startade band.
 
Och då ni spelat i band tidigare, så blir det ju ofta så att band ibland bedöms efter vad en del medlemmar gjort tidigare. Ibland på gott, ibland på ont-ibland spelar banden på detta- för att inte tala om skivbolagen i många fall. Tankar om det? Om ni nu ens diskuterat det?
 
Nu svarar jag bara för mig själv, och JA, jag har funderat ganska mycket kring det, onekligen kommer Toxo låta mycket som våra andra band och då syftar jag främst på mitt och Staffans förra. Samtidigt är detta nya låtar, två gitarrister istället för en, vi är fler som delar sången. Fördelen med att inte ha varit signad är väl att eventuella skivbolag inte kan gnälla. Jag vet inte hur de andra tänker kring det, men jag får känslan av att ämnet inte är något som håller dem vakna om nätterna.
 

Jag själv, ska jag erkänna, säkert lånar ut mitt öra lättare till band där man känner igen folk sen tidigare...det hela är väl en balansgång. Men jag tänker inte droppa vad ni gjort tidigare eller gå in på det utan i stället fråga:

Kommer alla från samma eller liknande bakgrund eller har det spelats annat än punk?

Jag har inte jättekoll, men vet att det har nämnts att det spelats bland annat olika former av metal. De band vi spelade senast i klassas som punk skulle jag säga, Jonas och Daniel har väl mer varit inne på trallpunk. Vi har några liknande referenser på musik vi gillar, men rent generellt så har vi ganska skild musiksmak i bandet.

Kommande frågor kanske inte är jättelätta att svara på då ni ännu är i startgroparna men....på er Facebook-sida nämns bland annat Dag Vag, SLF och Ebba Grön som influenser....band som hade en reggae och ska-ådra...så kan det tänkas komma någon baktakt från er kanske? Både pga infuenserna och jag vet ju att iaf du gillar ska?

Alla i bandet uppskattar ska (mer eller mindre), dock vet jag inte om det blir någon sådan låt. Det är inte helt omöjligt, eller jag kanske ska svara: klart vi ska! När vi började snacka om att starta Toxo var vi inne på att låta mer postpunk. Sen har repen och våra nya låtar ganska tydligt visat att vi är mer punk än post, några skavibbar har jag inte skönjat, men som sagt, det kanske kommer.

På tal om låtar, hur mycket har ni knåpat ihop. När kan ni tänkas ha en hyfsad setlist så ni kan köra ett gig?

Senaste repet hade vi 6 st låtar, + Dag Vag-cover, sen vet jag att några sitter hemma och knåpar låtar just nu, facebookchatten går varm med texter, och ljudfiler. Jag har själv tänkt att har vi 8 låtar har vi ett set, så vi är inte långt därifrån.

Det är nu jag hoppas att covern inte är Dimma...

Haha.. nää.. Det är en annan, och det är inte ens säkert att vi kommer köra den live. Det var den första låten vi började repa in, bara för att vi inte hade några låtar med oss. Och om du bara måste veta vilken det är: Himmel och Helvete.

Nu hann jag inte flika in " och jag antar att ni vet bättre än att göra Trycke e för mycke i tron att det är deras egen"

Om jag ska vara ärlig så har jag lyssnat svinlite på Dag Vag.

Hör du den vet du vad det är...hrm, men nu vidare:

Avdelningen kanske gå händelser i förväg: Skivsläpp. I mångt och mycket har kanske skivbolag spelat ut sin roll och band kan nu få bra spridning av sitt material själva...så är det DIY som gäller för er om ni kommit så långt att iaf smått filosofera om skivsläpp?

Vi tänker att vi spelar in två låtar i början av juni. Vi har en kontakt som redan visat intresse att vilja lyssna på det vi har att komma med, så det blir att skicka låtarna dit och hoppas på att det går hem. Förhoppningen är ju att vår musik ges ut (helst av någon annan än oss själva) och gärna på vinyl.

Då kommer Frågan med stort F...direkt när jag såg att du var med i ett nytt band- vi behöver ju inte låtsas som att vi inte känner varandra- så tänkte jag....ja, har du någon gissning?

Gissning på frågan?? Hmm.. om mitt gamla band lagt ner kanske?

Nej.....vad har bandnamnet för innebörd? Är det en produkt av ordlekarnas okrönta drottning?

Ah.. Det var jag och Staffan som kom på namnet och vi tyckte väl att det namnet signalerade mycket som vi älskar inom musik, vi resonerade logiskt, men jag vet inte riktigt hur vi kom fram till namnet egentligen. Sen ritade jag en logga som såg jävligt Straight edge ut med en hand som x:et i toxo är på, men ingen i bandet lever helt cleant ska sägas. Toxo har hängt kvar som namn och lär nog göra det också.

Den där historien får ni fejka längre fram, alla band med självaktning har ju en lustig anekdot om hur bandnamnet kom till....Gärna en tokrolig sådan.

Ja, men vad associerar du när du hör Toxo? En polare tyckte att det lät gasmask, gift, död. Själv tänker jag 60tal, soul, ska, punk, mods,

Jag kan ha kliat mig i huvudet och tänkt lite mer än brukligt på namnet. Utan att direkt kommit fram till något men nu när du säger det så klingar det lite 60-tal och mod ja.

..inte för att vi låter 60tal eller mod eller så.. men skitsamma.. jag gillar namnet i vart fall.

Ja, jag hade inte så mycket mer. Så om du inte har något att tillägga så får jag tacka och önska lycka till....och släng gärna in relevant kontaktinformation till er som avslut.

[email protected]


 

Agent Bulldogg/Templars-Split.

Kategori: Skivrecensioner.

 
 
Sent omsider så recenserar jag den här spliten, en split som tog sin lilla tid att bli verklighet. Nu flyter åren ihop men nog var det minst 10 år sedan det snackades om att den var på g första gången?
 
Men produktivitet har ju aldrig varit Agent Bulldoggs starka sida, skämt åsido medans Templars varit raka motsatsen.
 
På A-sidan kör Templars en engelskspråkig version av Livsstil medans Agent Bulldogg på B-sidan för Framtidsvisioner (Visions of a future) samt den egna låten Storebror. 
 
 
Bägge banden gör varandras låtar bra med en liten egen touch. Och Bulldoggarnas egna (då) nya låt låter väl som Agent Bulldogg i mångt och mycket även om de nya medlemmarna säkert tillfört en del. Det hörs bland annat i kören (av Robban om jag inte är ute och cyklar)  Och för mig som gammalt fan, alternativt en gammal fan (direkt snott från Botas) tycker det låter bra "trots" det. För mig gör det inte alls något att detta klassiska band utvecklas, snarare så applåderar jag det. 

WOLF DOWN-Flames Of Discontent.

Kategori: Allmänt

Bob Marleys dödsdag.

Kategori: Allmänt

34 år sedan han gick ur tiden...så då uppmärksammar jag legenden idag med dessa tidiga alster.
 
 
 
 
 
 
 
 

V/A-Chaos in Sweden.

Kategori: Skivsläpp

Släpps snart på Snail trail records.
 
 

Oi! This is streetpunk vol 5.

Kategori: Skivsläpp

Kommer snart och så här ser den ut.
 
 

Avgå!-Hem från Skanstull.

Kategori: Skivrecensioner.

 
Säkert kan det ses som trist med en sådan här kort recension men jag tycker att det inte är så mycket att orda om....för jag har bara bra saker att säga om den här epn.
 
3 bra låtar där #YOLO idiot är favoriten med bra gitarr, trummor och bas...och nog nickar jag igenkännande.  (Nästan) var än bor kan man nog känna igen typen....avskrädet till människor. 
 
Och titelspåret är en finfin partydänga där ett par riktigt roliga och fyndiga rim finns med.
 
Ja...det får faktiskt räcka så. Som vanligt när jag hör singlar (oftast iaf) så blir man sugen på att höra mer, underbart är kort som dom säger men jag hoppas på fullängdare snart och att få se bandet live. De kommer snart till Västmanland (obygden) men undertecknad ämnar droppa namnet till den lokala konserarrangören så vi får se dom i gurkstaden också.
 
 
 

Reggae Scorcher 23 maj.

Kategori: Klubb.

Inte nog med att det blir förfest med Vindicate This bland annat innan Red Alert med flera-nu blir det reggaeklubb  också.
 
2 dagar fylld med musik 22-23 maj.
 
 
När: Lördag 23:e maj, kl. 23:30-03.

Var: Grand Öl&Mat, Malmö.

Pris: 100:- (Gratis innan 23:00)
 

Fuck Frankie-Trashcan.

Kategori: Allmänt

Hype, nostalgi & Richie Ramone.

Kategori: Allmänt

What`s in a name...är en fras ur en känd pjäs.
 
Och ja..ibland ganska mycket.
 
Och ibland ganska överdrivet.
 
Många, många gånger har vi sett punkband återförenas och sett ut som en främlingslegion medlemsmässigt från när det begav sig. Hur petig man är med det är givetvis upp till var och en men undertecknad är till exempel knappast intresserad av se ett band bestående endast av originalbasisten, den femte gitarristen och för övrigt okända-då borde bandet byta namn.
 
Och många gånger hypas sådana här band....som nu, relaterat-när Richie Ramone ska komma till Sverrige och göra en handfull datum.
 
Det känns som om det spelas väldigt mycket på nostalginerven, och punk och nostalgi tycker jag sällan-helst VÄLDIGT sällan-ska nämnas i samma mening.
 
Ja...han VAR med i The Ramones 
 
Och ja-han spelade på ett par skivor.
 
Men vad är det för skivor och vad är det för tid vi pratar om?
 
4 år och 3 plattor mellan 83 och 87-som knappast varken kan ses som guldplattor och bandets bästa år.
 
Så min känsla blir bara:
 
...steget är inte långt till coverband nästan.
 
Och det är ju bara Richie Ramone....
 
Ta det lilla lugna...inget direkt att bli så pass till sig i trasorna över.
 
Lika lite som när det slogs på stora trumman när Charley Anderson körde med The Skalatones...."From the original Selecter".
 
Ja..han var med i 6 månader.
 
Och lite relaterat (igen)....angående marknadsföring och hype...
 
Måste varje skiva av Roger Miret and The Disasters prydas av ett klistermärke över halva skivan som förkunnar att det är frontmannen från Agnostic Front?

Agnostic Front-Never walk alone.

Kategori: Allmänt

Släpp för Rock mot cancers samlingsskiva.

Kategori: Gigtips.

 

R.I.P Lei Jun.

Kategori: Allmänt

Perkele till Västerås.

Kategori: Gigtips.

Den årliga Cityfestivalen i Västerås kommer i år att satsa på att synliggöra den Svensk-finska delen av stadens befolkning, som är 13% för statistiknörden.
 
Detta kommer göras den 27 juni på Stora torget med en scen och en massa aktiviteter. Från 12:00 till 23:00 och dagen avslutas, väldigt överraskande med Perkele.
 
 
Hurvida det blir inträde vet jag ej men återkommer i frågan.
 

The Warriors-Operation Oi!

Kategori: Allmänt

Oldies 23 maj.

Kategori: Klubb.

 

The Warriors-I like you but i don't like your politics

Kategori: Allmänt

Nytt från Beyond Pink.

Kategori: Skivsläpp

Punk och progg.

Kategori: Gigtips.