barbedwirelove.blogg.se

facebook.com/barbedwirelove77

Pasted-Skymningss...

Kategori: Skivrecensioner.

 
...är en rätt ny bekantskap för mig på skiva, jag vet att jag sett dom live någonstans.....någon gång men kan inte minnas var, när och hur. Jag vet inte när den här skivan är inspelad men vet att de numera blivit en kvartett istället för en trio som på den här skivan..basisten från Charta 77 har visst tillkommit.
 
Först tyckte jag Skymningss...var lite för snäll, men den växer. Rätt enkel punk i den svenska skolan som nog både kikar tillbaka på svenskt 80 och 90-tal, så kanske ni får en sorts riktlinje för jag tänker inte använda nidordet för svensk punk på "t".
 
Trots att den växer så ändras inte min första känsla att titelspåret och Sagan om två udda prickar slutar lite för tvärt....det känns nästan som om det saknas två-tre textrader...jag blir inte av med den känslan. Men jag gillar ep:n överlag, speciellt Utan allt med en textrad som lyder:
 
jag väntar på inget, jag väntar på allt.
 
Jag vet känslan....
 
 
12-07-08

Vice Squad-BBC Sessions.

Kategori: Skivrecensioner.

 
Den här plattan är inte direkt ny men jag vill skriva om den i alla fall. En bra introduktion till Bristol-bandet även om det inte är den bästa, jag ser den mer som en tidsdokument och/eller något för den inbitna samlaren av skivor med bandet. 4 sessioner mellan 81 och 84, varav två med legenden John Peel. Den sista sessionen har Lia på sång, som i sina stunder tycker jag var bättre än Beki Bondage på sång, även om låtarna här är rätt svaga, till exempel är versionen av You`ll never know inte den bästa bandet gjort. Ska man sen spinna vidare så hade hon det nog inte lätt...att axla fröken Bonds mantel (eller skinnkjol kanske jag ska skriva) I övrigt är låtarna rätt lika albumversionerna.
 
Man får ta skivan för vad den är, en tidsdokument/samlarobjekt-  bästa introt till bandet görs via någon singel-samling där Stand strong-stand proud, Latex love och Last rockers finns med....men visst är låtvalet bra, med flertalet av mina favoriter som Living on dreams, No right of reply och Coward.
 
(12-07-31)

Jackie Mittoo-The keyboard king at Studio One.

Kategori: Skivrecensioner.

 
Jackie Mittoo, originalmedlem i The Skatalites och hans meritlista inom den Jamaicanska musiken blev lång, inte bara inom ska-musiken utan han samarbetade med åtskilliga andra artister och spelade på hur många plattor som helst, många gånger med de andra gubbarna i Skatalites men inte bara.
 
Den här plattan är helt instrumental, förutom spåret Summer breeze, som även använts i reklamsammanhang för....någon resebyrå om jag inte minns fel. Jag misstänkte vid första lyssningen att det skulle bli alldeles för långtråkigt och kanske för mycket utsvävningar med keyboarden i samma stil som The Upsetters....men det blev det faktiskt inte. Musikaliskt spänner den sig över både ska och reggae, samt även en del soul som för tankarna till någon blacksploitation rulle från 70-talet, och en del grejer som nästan kunnat vara Booker T and the MG`s, speciellt Get up and get it.
 
Skivan är rätt jämn och bra men jag får ändå svårt att hitta en favorit. Så det blir en trea av fem möjliga.
 
(12-07-27)

V/A-Turist i tillvaron # 1

Kategori: Skivrecensioner.

Jag vet inte om det är jag som varit lat och inte tagit mgi tid att kolla upp de många lite nyare svenska punkjbanden...eller om jag bara inte vidgat vyerna för lite andra punkscener än de/den jag varit inne på förut...för här på första volymen av Turist i tillvaron är det i princip bara nya bekantskaper...några band har jag hört förut, och två  Epidemics och Black Feet innehåller medlemmar från band jag gillat förut. Samlingar har ofta toppar och dalar, det har även den här skivan. Det är bra blandning i sound och bra spridning geografiskt-och extra kul att nästan hälften av banden endast innehåller tjejer eller frontas av en tjej. Mer tjejer inom (alternativ) musiken och punken är alltid positivt.
 
Och det blir de som är bäst. Slöa Knivar, Beyond Pink och Glidslem, de sistnämnda vars egenutgivna skiva från 2009 jag har (tycker uttrycket "demo" är missvisande och förlegat) - har utvecklats VÄLDIGT mycket sen dess och har gått från att mest vara "charmiga" till riktigt djävla bra. Jag vill även nämnda Strindberg som Tortyr.
 
Samlingen får mig, trots att vissa band inte faller i smaken-att vilja utforska de andra volymerna..men idealet då är att fixa en bättre skivspelare.
 
(12-07-16)

Dub Colossus-Dub me tender.

Kategori: Skivrecensioner.

 
Den här plattan var inte alls vad jag trodde....jag vet inte om det bara var jag som antog saker (felaktigt), eller om man verkligen kan säga att det lutade lite åt falsk marknadsföring...för tar man kända låttitlar, och bara döper om lite-lägger in ordet "dub" i detta fall-så kanske man inte är helt ute och cyklar om man antar att det är covers i dubversioner?
 
Så var inte alls fallet, den första genomlyssningen så LYSSNADE jag verkligen efter likheter med låtarna som de på skivan var döpta efter...men det fanns inga likheter alls med originalen, det var i någon refrängen till den kända låten upprepades några gånger...men det var knappast så att man kan kalla det cover.
 
Synd, för jag hade tyckt det var intressant att höra Friday Im in love, Love me tender och This is not a love song i dubversioner...
 
Men som sagt, kanske jag antog fel från början men annars var musiken inget speciellt. Jag håller mig till King Tubby och Lee Perrys gamla produktioner när det gäller dub tills vidare.
 
(12-07-03)
 

Moses-Tales for the better known.

Kategori: Skivrecensioner.

 
Jag tror det var i början av 2000-talet bandet Moses, som jag inte visste något om då - och inte heller gör nu-fick en radiohit med den snabba ska-dängan Black man. Av en händelse hittade jag deras fullängdare häromdagen och blev glad för jag har velat ha låten i fråga....dessutom har jag varit nyfiken på bandet sen the first time around....
 
....och Black man visade sig inte alls vara representativ för bandets sound. Inte på långa vägar, inte någonstans. Trots att skivan är utgiven på ett bolag med namnet  Jah Bless, så finns det ingen baktakt alls. Det är snarare (brit?) pop....av den sämsta och tråkigare sorten. Inte för att Belle and Sebastian går under den kategorin men bandets musik intresserar mig ungefär lika mycket som dom. Det duger inte ens att ha som bakgrundsmusik när man vill lyssna på något som man kan ignorera. En liten ljuspunkt är One with the nature som luktar lite soul...men alldeles för poppig sådan. 
 
(12-06-29)

Dobermann Cult-When the shit hits the fans.

Kategori: Skivrecensioner.


Fortsätter med att skriva lite om Dobermann Cult, helt i fel ordning. Nu är When the shit hits the fans genomlyssnad ordentligt, en platta som kom 07, 2 år innan Cursed to be... som jag skrev om för ett tag sen. 
Först blev jag lite besviken. Om man jämför de båda, men plattan - som är snabbare och har kortare låtar än Cursed to be... växer och blir riktigt bra den med i slutändan, även om jag föredrar den senare. Texterna är desamma med unity mellan punks och skins samt kängor till...ja, de som brukar få kängor i dylika texter. Men det märks att de verkligen utvecklas med sina pennor på de två åren....
 
Bäst är You`re royalty och Drink hard-fight dirty.
 
 
 
(12-06-19)

Nirad-Rastlös & Vild.

Kategori: Skivrecensioner.

 



Nitad är ett band jag mest sett namnet på....men inte lyssnat in mig så mycket på, trots att de lirat sen 05 och dess medlemmar lirat förr i band jag gillar så....det borde ha kommit naturligt tidigare men,men.
Som jag redan visste iaf så är det hårt och snabbt, utan en enda glad textrad. Musik i den här genren blir ibland att jag känner att det bara är argt för sakens skull...och manglande bara för manglandets skull-men bandet klarar sig från den "fällan". Det är jämnt med bra ös förutom två spår som är rena sömnpillren - Ingenting ska inget ha och Tryggheten. Jag kanske inte känner till den här genren tillräckligt, men jag förstår inte riktigt meningen med dessa två låtar där det är någon sorts pratsång man inte hör ett skit av....kanske för att man ska få extra ångest och hara ännu mera?

Förutom det så fyller plattan sitt syfte när man är på den humöret, även om jag nog inte kommer nöta ut plattan direkt. Bäst är titelspåret och FVH. Stort plus till Raggare is still a bunch of motherfuckers, där de spinner vidare på anti-raggar traditionen från Rude Kids och Baiters bland annat....en tradition som kommit på skam. Det kan kännas lite förlegat att heja på sådant kanske men...vad fan har punkare gemensamt med raggare?
Ser gärna live någon gång.
 
 
(12-06-18)

Dobermann Cult-Cursed to be...

Kategori: Skivrecensioner.

Nu har jag givit Cursed to be.... från 09 av Dobermann Cult ett par rejäla genomlyssningar. Det låter ganska mycket Sick of it all mellan varven, törs man gissa på att det bandet är en influens? De lyckas få till det bra på skiva, vilket annars tycker jag - är lite ovanligt för vissa HC-band. Textmässigt är de riktigt bra, de krävs talang att skriva om "det gamla vanliga" utan att bli klyschiga, många av texterna känns rätt äkta personliga också. Öppningen är stark och förvisso krävdes mittenpartiet lite extra genomlyssningar för att riktigt sitta men överlag en djäkligt bra platta där mina tre favoriter blir:
 
 
Tyrant rule INC, Lovesong och One man moshpit.
 
(12-06-07)

Hudson Falcons-Sleep, drive, rock n roll, repeat.

Kategori: Skivrecensioner.



Som många kanske förstått så gillar jag verkligen Hudson Falcons. Ett band som lyckas med att göra låtar som arbetarklassromantik utan stapla en massa klyschor på varandra....likadant i deras etxter om att stå upp för sig själv och sin familj och sina vänner. De är nog ett av de få band som jag verkligen TROR på idag..när de sjunger om dessa ämnen. Den här skivan köptes i ett drag som var rent ekonomiskt, skralt i kassan som alltid och då är det ju ett smart drag att investera i en samling med 19 låtar som sträcker sig under 13 år (från sex album).

De två gånger jag sett bandet live (förra året på Snövit och i år i Musikhuset på Bäckby) så har de knappast lockat horder av punkfolk...även om jag tycker de borde det, inte även bara punkfolk heller direkt borde tilltalas av deras musik....På den här skivan så märker man deras musikaliska bredd....de är breda i sin musik utan att tappa punkådran. Den första halvan av skivan är ganska rak och snabb punk/Oi (som i tex Working class war och Free Lori) medans de sen visar upp sina blues och rock n roll influenser på resten av skivan, t.o.m med lite baktakt och ganska mycket influenser från Bruce Springsteen och en cover av Bob Dylan. Kan tänka mig att dessa senare nämnda influenser kan skrämma bort en del men....ha ett litet öppet sinne. Första halvan passar till partyt och andra delen....till en laidback dag kanske?

....jag rekommenderar att ge  bandet en chans.

Och kommer de till din stad-gå och se dom live. Skickliga musiker och väldigt ödmjuka och trevliga grabbar.
 
(12-04-21)

Suffer the pain-the death.

Kategori: Skivrecensioner.

Något jag tycker är lite märkligt när en del nya band bildas är att de (och ibland bolagen) drar på så djäkligt ifråga om vilka band de är med annars/varit med i innan. Det är nästan så att jag ibland undrar om de VILL få uppmärksamhet pga GAMLA meriter....Roger Miret and The Disasters är väl skräckexemplet där det suttit klistermärken på nästan alla skivor....som täckt nästan en tredjedel av skivan där det förkunnas att det är Roger från Agnostic Front....det VET ju alla redan, kom igen.

Nåja....nog om det. Men det är därför jag gillar Suffer the pains filosofi, ett band som jag skaffat en kassett med här nyligen.



Bandet HAR meriter från flertalet band, både aktiva och inaktiva, i olika genrer och av skiftande popularitet-men de har valt att vara anonyma för att bedömas för det relevanta materialet här och nu. På kassetten finns fem låtar varav en cover på Roky Ericksons Bloody hammer.....och musiken är väl en blandning av diverse sorters tyngre metal och hardcore....kanske?

Lyssna här men ta och köp kassetten för 30 spänn....att just det formatet är på väg tillbaka mer och gillas!

(12-03-12)

The Value-S/T.

Kategori: Skivrecensioner.



Och så hittade The Values platta sig hem till mig till slut. Jag vet inte om jag bara gör det lätt för mig eller har dålig fantasi....men jag tycker det här låter som, kanske inte så otroligt med tanke på bandmedlemmarna: Bombshell Rocks och Dead City Rockers+lite mognad och lite mer gitarrsolon än det var i nämnda orkestrar? Omslaget och själva skivans estetik känns också igen. 4 låtar där Take me back och Here to stay blir favoritterna, den förstnämnda mycket pga körerna. Jag är inte så tokig i sången alla gånger, men det kanske låter bättre och mer levande live?

http://www.reverbnation.com/thevaluesweden

(12-03-11)

 

Saturday´s Heroes-Backyard troubadour.

Kategori: Skivrecensioner.

Saturday`s heroes har inte gjort mig besviken än så länge, de två demos jag har har spelats flitigt sen de införskaffades. Förutom att de var och är bra musikaliskt så verkar de ha överlag sjyst attityd och tro en hel del på D.I.Y grejen. Och här ser man att de verkligen inte missat en enda chans att sprida den här epn, bakåtsträvaren i mig muttrar lite, men det är ju nya tider och då får man väl ta till alla medel och kanaler för att synas och höras....digitalt och online.

Men till skivan, inte heller här blir jag besviken, på denna 3 låtars ep. Bland annat blir det en stor tummen upp för munspelet i inledningen, men om jag ska vara lite kritisk så hade jag hellre sett en egen låt istället för covern på Get up av Dropkick Murphys, dock så är det cred att de valde en låt från tiden då Dropkick hade balls. Men covers tycker jag mer än en livegrej, men det finns säkert någon viktig historik för bandet angående låten kanske?

Bra gjort...återigen, fortsätt på samma spår, men jag hoppas de inte gör samma misstag och börjar blicka för mycket på sina influenser.

(12-03-08)

Kingdom-Between the stars.

Kategori: Skivrecensioner.



Kingdom slog nog undan fötterna på de flesta när de spelade i Västerås den kalla februarikvällen för lite över en månad sen. Mycket pga Davin, men hon prisas mycket redan i inlägget om spelningen så...men här kan jag säga att hon låter väldigt mycket som Wendy O Williams stundtals, en sak jag inte noterade live men gjorde den alltså på kassetten och sjuan jag köpte. Alla intäkter från kassetten går till offer för trafficking i Kambodja-ett initiativ värt stödja. Efter de två låtarna kommer också ett mindre tal av henne från någon spelning där hon berättar om sitt förhållande till hardcore, vad hon tycker som behövs för scenen o.s.v.

Till låtarna då....Titelspåret är aggressivt och bra, men tar tyvärr aldrig fart. Jag går och väntar, det låter flera gånger som det ska braka loss men...nej. Min hardcore vill jag ha snabbt och levererat som en käftsmäll men så blev det inte här. Last ship to venus uppfyller mina kriterier dock, men den är alldeles-som inte är ovanligt för HC-för kort.

Men som många HC band så bör dessa avnjutas live, även om det inte blir jätteplatt på skiva (eller kassett på den delen)...bandet var nyligen i Ryssland och jag tycker synd om er som missade bandet när de var i V-ås, Stockholm och Örebro.

Gör inte om det misstaget en eventuell nästa gång.
 
(12-03-06)

Antipati-Extra allt.

Kategori: Skivrecensioner.



Pålitliga Kjell Hell ger ut Antipatis två senaste vinylsläpp, utgivna på Pretty Shitty town och Randale Records+ låten Antipati från Turist i tillvaron #3....i en snygg och billig cdutgåva-kanonbra!

Skivan har redan fått uteslutande kanobra kritik och jag stämmer in i hyllningskörerna. Bara öppningen med Sommarpsalm slog helt undan fötterna på mig och fick mig att längta till sommaren....på något vis får jag associationer till både Agent Bulldogg och Perkele i den. Skivan fortsätter sedan med fler låtar om väder och vind, inget fel på dessa spår alls men kanske att det blir lite för mycket i samma svep. Bandets styrka är texterna, som helt klart är över genomsnittet, A.P.Ä.V hade lätt kunna bli lite pubertal men de lyckas tamejfan med den,det tycker jag säger en del. Det är kul att sången delas så mycket på skivan, dock så delas den INTE av Radar och Robban i Brides of the beast (Major Accident) som jag först trodde.
 
Och avslutningen med låten Antipati...oj,oj,oj. Blir inte det en klassiker som kommer kunna mäta sig med alster från Livsstil av Agent Bulldogg så..är det något fel på folks öron.

Jag kan inte göra annat än att ge plattan högsta betyg.

http://antipatipunk.blogspot.com/

http://www.kjellhell.se/
 
(22012-02-26)

First of Many-S/T

Kategori: Skivrecensioner.

Och så kom nytt material från Västeråsbandet...vid första anblick så är omslaget det mest märkliga jag sett på år och dagar....



Jag skulle verkligen vilja veta historien bakom det, ett flyplan formad som en haj som släpper muffins? (jag vägrar adoptera modeordet "cupcakes")

Nåväl....bandet har jag främst sett som ett band man ska se live, det blev en liten besvikelse vid förra släppet, efter sett dom flera gånger live så föll sig det lite platt i studion. Det är lite samma känsla här, även om det tar sig. Det är bra producerat (av Pelle Saether) o.s.v men jag tycker bandet verkligen kommer till sin verkliga rätt live, Malins energi och karisma ör något extra.

Skivan är jämnbra, dock utan att så mycket fastnar i mitt huvud direkt. Det krävdes en del genomlyssningar för det och det får bli öppningspåret-blood is pumping, One of those days och Nikita, den sistnämnda som är en fin hyllning till Malins hund (om jag inte minns fel) Överlag känns skivans texter väldigt personliga och är inte så rätt på utan man får verkligen lyssna...gör man det framkommer flera bra poänger, som i Fortunate ones.

Alltså...jämnbra, det krävdes några lyssningar för mig  men ibland lite för poppigt för min smak.

http://www.myspace.com/fom021

 
(12-02-26)

Kombatants-Promo # 2

Kategori: Skivrecensioner.

Mitt första möte med detta Borås-band var live, "old school Oi". Man fick en sådan känsla ja, inte minst i valet av covers (som kanske det var lite för många av då dock)

Men på den här plattan, föll de sig ganska platt, jag vet inte om ölen gjorde sitt till live då jag tyckte det var hyfsat och att jag då kanske missade den ibland inte direkt klockrena engelskan....men den märks på skivan. Låtmaterialet är det inga större fel på direkt, men det slår inte ner några väggar heller....Men för jösse namn-om man nu väljer att ha med en cover, så borde man väl för sjutton kunna texten? Med tanke på att det är låt som i princip "alla" kan och flertalet band kört förut..så blir det bara mer anledning till bakläxa. Det är Skinhead girl, där bandet bla failar i raden:

I made up my mind, Im gonna be courageous...

..lyder originalet.

I made up my mind, Im wanna GO courageous.

..lyder bandets version.

Bara om man översätter det till svenska så...blir det ju helt galet och det borde man väl haja? Nej, jag vet inte vad motivet är för den covern, och inte heller varför det nästan försöks skönsjunga i början...

Så...bättre live än på skiva.

Ha-ha-ho.
Skinhead til we die.
Dirty Max.
Skinhead girl.

http://www.myspace.com/575211171

(12-02-24)

V/A-Neue klänge fur die endzeit.

Kategori: Skivrecensioner.




En samlingsplatta med 9 stycken tyska punkband, som sjunger två låtar var på modersmålet. Plattan är inte pinfärsk men å andra sidan är det här ingen punkblogg....Överlag så brukar det ju alltid bli toppar och dalar på samlingar, och så även här. Det blev ungefär hälften som jag gillade, kompromisslös enkel och snabb punk som dock inte var simpel på något vis.

Bäst blev Kommando Kap Hoorn, som jag skulle gissa på att de gillar Something`s gotta give med Agnostic Front rätt mycket och även en del Warzone....men ändå håller kvar punken och blir inte så mycket hardcore.

Samt Supabond där tjejen på sång nog har en del tidiga punksångerskor som Poly Styrene, Beki Bondage och Sioxsie Sioux som förebilder....men hon visar även i bandets två låtar att hon kan riva i ganska bra också....blanda dessa och lägg till lite röstresurser ala Brody Hawk/Armstrong/Dalle (så ni VERKLIGEN hajar vem jag menar)...så har jag nog kunna pricka in hennes röst med musikaliska referenser.


Och jag vill även nämna Feinbild (hittar ingen video med dom dock, men kolla in deras myspacesida) där en tjej kör växelsång och körar lite i så det hela blir lite i stil med gamla Violators...hon tar inte så mycket plats i Mehr men desto mer i Meine antwort.

Det var topparna, och dalarna då? Ja....det blir en del. Och alla har den röda tråden att de mer pratar en sjunger i sina låtar...till en del konstiga gitarrer och framför allt INGET drag alls. Nu vet jag inte om det bara är så banden är eller om det sjungs sakta för att dölja att rösten egentligen inte håller. Oavsett vad det är-så är det inte bra.

Så....tre band av nio som jag verkligen gillade kanske inte är världens bästa utdelning, men 33,33333 % är väl ändå okej? Och jag kommer lätt kolla upp mer av banden, har faktiskt redan börjat.

(28/1, 2012)

The Radars-Anywhere but here.

Kategori: Skivrecensioner.





Jag känner mig riktigt hedrad att folk tycker att jag skriver tillräckligt bra om musik så att jag ska få en skiva att recensera. Extra kul är det då jag verkligen gillar det jag hört av detta band innan. The Radars är ett band med rutin, bandets medlemmar har figurerat i band som Sleepless Nights, Dobermann Cult, Contemptuous med fler, och de vet verkligen vad de håller på med. Men några likheter med nämnda band har de inte, faktiskt så kan jag inte komma på något band som låter som dom, som är aktiva idag. Enklast skulle kanske att skriva: File under:ska-punk men det känns en smula fegt och orättvist. Så det gör jag inte.

Jag skulle nog kalla det poppig punk med baktakt....kanske lite slängar av Monster när de lät som bäst (utan alltför mycket härjande som dom dock), lite av spelglädjen hos Liberator (när det begav sig), lite av The Housemartins mer dansanta låtar samt med en del gatuattityd samt lite textmässiga drag av Dims Rebellion? Just texterna är helt klart "över snittet" och är ganska punk utan att bli klichèartat. Främst vill jag puffa för Rich family och Hooligans (som vi alla nog kan känna igen folk inom "alternativa musikscener i) Tempot varierar, mest står Tired of it all ut..som jag nog skulle klassificera som country.

Ett mycket bra och framför allt väldigt jämn skiva.
 
(2012-01-13)

Jailbreak Academy-Chaos is king.

Kategori: Skivrecensioner.

Trots att jag bara sett bandet live en gång så blev jag frälst på en gång. Känslan jag fick var att "vilka fan är The Hives"? Och då menar jag att om vi snackar rock n roll band som knockar en live..så har Hives inte en chans. Att bandet blev nominerade för Rockbjörnen-Årets nykomling visar att även mainstream-media kan ha bra smak....i mina ögon var det dom moraliska vinnarna.

Den här skivan har funnits ute ett tag och nu har den via omvägar hittat hem till mig. Och även om skivan inte är dålig, det vore ju konstigt om jag inte skulle gilla låtarna på den, men de kommer inte riktigt till rättvisa på en studioinspelning, bandet SKA ses live-där kommer de verkligen till sin rätt. Så jag rekommenderar alla som gillar punk och energisk rock n roll att kika in detta hårt arbetande och nästans ständigt gigande Avestaband, som lyckas både att låta väldigt melodiösa och förbannade smatidigt när de tar i från tårna. 13 spår och mina favoriter stavas: Dieseltruck from hell, Hellbilly city, Last warning och sen måste jag nämnda Little Miss evil också.



http://www.myspace.com/jailbreakacademy


http://jailbreakacademy.blogspot.com/

http://avestatidning.com/start/1.1478544-jailbreak-academy
 
(från 2012-01-12)